av Emmeli | okt 30, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Så plötsligt var det Höstlovsvecka!
Vi har väl kanske inte regelrätt ”Lov”, som är hemma för jämnan. Men alltså… allt som är mysigt som man kan tänkas haka på, det hakar vi på. Så jo, den här veckan har vi Höstlovsmysiga dagar, en efter en. Sådetså. 
Två gullisar, ute i kyliga, kyliga minusgrader. Premiärklädda i vintervarmt för denna vintertid. Och en snärt banan i näven skadar aldrig, visst? 
Pricken över myset blev helt klart att vi startade veckan med hel familj här hemma. Alltid lika härligt också när Brandismannen kliver av sin jour och vi kan ge oss iväg hela familjen på äventyr. Så var det alltså igår!
Vi klädde oss varmt, tog frukt med oss och knatade över åkern. Sen njöt vi där i skogsgläntan.
Älskade fyraåringen (så himmelens fladderhjärtig av honom, min stora prins). Han drog med lillasyrran på fantasilekar.
Och så lektes det björnen sover.
Och knipsandes lite granris till rabatten där jag satte en drös lökar i helgen.
ÄLSKAR, älskar, älskar dessa små äventyr.
Jag behöver ej åka till andra sidan jorden för att hitta flärden och lyckan. Det räcker med att ta småttingar i handen och knata till andra änden åkern och fylla kropparna med frisk luft och hjärtana med ett litet, men ändå så stort, Höstlovsäventyr.
…snart hemma igen!
Med trött, lite otymplig men väldigt härlig känsla! Och kyliga, röda äppelkinder, förstås!
…
Dagen avslutades med promenaddate i svartaste mörkret, tillsammans med Storan. Det var så mörkt att jag prisade mannen-lånade pannlampan minst tio gånger under rundan. När jag kom hem var jag så skönt slut, lagom frusen och trött i kroppen. Att efter att ha duschat tillsammans med bäbis (bland det mysigaste som finns ju, och bäbis älskar det också!… kan bara drömma om det där badkaret ibland alltså) så somnade vi visst, precis hela familjen, i Storsängen allesammans. En alldeles perfekt start på Höstlovet. Om jag får säga det själv.
Och vet vad nu, då! … idag faller den första snön. Känns lite som att vi gick från varm, varm, låång sommar. Till en varm höst som nästan varit lite som smygsommar hela vägen.. och nu, poff, faller snön. Och det gör mig alldeles oväntat pirrig i magen.
Önskar er en fortsatt härlig vecka!
Lillafrun
av Emmeli | okt 28, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Helgdagar med en massa må-gott.
Vi har sett film hela familjen tillsammans i en mycket rörig hög i finsoffan. Varit på något så stort, så stort; Livets första framträdande för storlilla Minimannen. Sötaste dansgänget dansade på fina ceremonin kring avtäckandet av vår nya bronsiga, vackra staty avbildad av en utav byns stoltheter; Magdalena Forsberg. En lördagkväll sedan, där vi lagade gott och åt tillsammans med Svärfar och mannens syster med familj. Coola Farmor är i Afrika, så Svärmor saknades men vi hade det så mysigt vi kunde i alla fall.
Så byts Sommartid mot Vintertid.
Vi klär oss i varm ull och stickekläder. Och vissa sover timmar ute i sköna luften och verkar njuta massvis. Lillprinsen, som ju är född i trettiogradig värme och levde så sin första tid i livet. Nu kommer kylan mer och mer. Småfåglarna har fått mat. Och mörkret faller i väldig fart.
Som jag har fått frågor om denna ulliga, väldigt sköna mössa senaste dagarna… det påminner mig om att jag ju inte visat er födelsedagspresenterna jag fick när jag fyllde år ännu. Mössan var alltså en av dom. Från min skäggige darling.
Mössan kommer från Kari Traa och finns bland annat HÄR i olika färger.
Jag tror att jag börjat komma sams med naturen och känslan med den nu. Lite som att vi är björnar allesammans och behöver bädda lite extra gott i våra iden. I mörkret, bland levande ljusen. Trivsamt och behagligt. Nu är vårlökarna nere i jorden också. Och det allra tjockaste lövtäcket, det som blir av gamla, jättestora äppelträdet, rävsat.
Vi firade med Söndagskaka!
Med bland annat kokt potatis som en ingrediens. Receptet lät så småtokigt att jag ”var tvungen” att prova. Och oj, så himmelens god den blev.
Lite mazarinliknande. Lovar er att återkomma med receptet!
…
Det var några helgdagar i slutet av oktober, det. En ynnest, alltsammans.
-Hoppas att ni har haft härliga dagar!
Lillafrun
av Emmeli | okt 26, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vi fyller dagarna med liv.
Det är frisk uteluft och nattvarma täcken. Det är stinkande blöjpåsar och kladdigt kylskåp. Prydliga travar av vikt tvätt och nyskurad bro. Det är grus i hallen och för tunga ögonlock. Det är livslycka och pirriga magar.Det är längtan och kärlek till skäggig på vift. Det är småttingbrydderier och lyckliga skatter. Och en herrans massa pyssel..
… och härliga tillsammans-med-Storan-beställningen av vårlökar som gör vem som helst nipprig.
Mamman motionerar och fyller på sig själv med god energi. Jag och barnen går på FN-samling och fylls med musik av så viktigt innehåll.
Vi åker på mitt-i-veckan-äventyr. Knackar på dörren hos MammaMormor och PappaMorfar. Får omfamnas av värmen från kramarna, varma risgrynspuddingen, elden i kaminen och svettdropparna från hardcoregymets cykelpass. Storebror får nästan hela risgrynspuddingen för sig själv sedan och är i sitt alldeles egna heaven.
Vi går på loppis och får med ens några julklappar, i alla fall halvt, klara. Vardagsträffar fler darlingar i Storfamiljen.
Som ett mellisfika med kusinen och en kaffekopp med Svärisarna. En snabbsväng till Storan. Att bara hinna prata lite, så värdefullt.
Kattens svans brinner, mammans telefon spricker och det landar spännande mail i inkorgen.
Det tittas mot solen och känner hur den fortfarande värmer. Andas in den friska luften. Jag känner barmarken under mina fötter där jag går, hör lövens prassel. Är snön snart på väg? Det känns nästan så.
Minstingarna sover varmt ombäddade om dagen. Fullmånen lyser om natten. Och det börjar närma sig helg. 
Äntligen torsdagkväll och Vackerpappan hemma. Efter dagar med massor av jobb.
Bland varma småttingar, i ett helgtädat hem, får jag vakna till fredag. Tacksamheten är större än allt stort.
Sovmorgon slog vi visst till med också. Urskönt. Långfrukost sedan. Timjan är gott på mackan. Tycker jag. Vissa tycker bara att ”det sprätter runt i munnen”. Jag får skratta gott. Många gånger om dagen. Som små doser av räserbränsle, när orken behövs desto mer. Mammalivet är mycket, på alla sätt.
Jag försöker ta in att jag har tre småttingar, som är mina.
Den enen kan just nu bli hur arg som helst på sin mamma, tycka att du fattar ju ingenting!”, varvat med tacksamhetstal över att jag är en så fantastisk mamma och så finns funderingar som ”mamma? lever själen i himlen?”. Puh.
Tvååringen nynnar ”Hä-komme-Pippi-låååptump!” helt obekymrad om precis allt.. skulle vara att pippitröjan hamnat i tvätten, sånt kan ju göra vem som helst tokig. Alltsammans varvat med att säga ”mamma? vet du vaa? -ja älska dej!”.
Och så den där Minstingen.. som är så nykär i sin röst, och väcker oss med sötaste snicksancket om morgonen… ett tu tre går hans ögon i kors, för då har han hittat sina händer… och dom är ju så tjusiga att ögonen kan gå i kors för mindre, ju!
Å. Så gott med helg nu alldeles snart. Hoppas att ni haft en god vardagsvecka. Önskar er en härlig fredag så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | okt 21, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Plötsligt var det lördagmorgon.
En kylig och himmelens vacker sådan.
Efter helafamiljenfrukost hoppade bäbis (som redan då var piggare än dagen innan och nästan prickfri från nässelutslag på lilla, väldigt mjuka kroppen) ner i sköna voksipåsen och bäddades ner i vagnen, medan vi andra tog lek- och arbetstid ute på gården.
Efter skön friskluft rasade vi in i köket, bakade kaka och snodde ihop varma mackor med svampstuvning.
Så löjligt gott!
… ääntligen rullade fina gänget in på gården. Idan, F och deras nya lilla stjärna.
Alltså titta på henne. Hunden L. Vi blev kära i henne, hela gänget. Mannen och L satt och ”Höll hand”. 
Jag kramade hjärtenära människor, gosade hund, öppnade fina presenter och mådde så himla gott mitt i allt. Bortskämd kände jag mig. På livet. 
Vi åt och fikade och pratade livet. 
Vi gick ut på gården sedan. Och kastade pinne och busade med hundvalp.
Bästis! Och en ny lurvig favorit i mitt liv.
M var om möjligt än mer kär och tycker att ”det är ju du som säger nej, älskling” och menar att bara jag säger ”ja okej” så har vi en hund här på gården….
Efter alldeles fantastiska lördagstimmar var det bara ett solbadande kök med tigerkakesmulor och liten Skrålla mitt i, kvar. Såklart en massa mer liv också, förstås. Men det blev tomt när dom åkte, dom där tre. Har längtat så efter att ses och det var så hjärtegott, så.
Vi stökade undan, piffade oss, drog på kalaskläderna, slog in paket och susade sedan iväg. För en kalaskväll i Mäjadalen. ÄlsklingsStoran fyller år idag förstår ni. Så vi hade drömmig kalaskväll där igår och hela lördagen blev liksom ett helgminne så kärt, så kärt.
Hoppas att ni fyllt helgen med massa gott för hjärta och själ.
Vi hörs imorn igen!
Lillafrun
av Emmeli | okt 19, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
(inlägget innehåller två reklamlänkar)
Åhå, tack Gud för fredag!
-Vilken smått skrattretande Bergochdalbanevecka undertecknad haft!
Pepp ena sekunden, supermelankolisk nästa. Lycklig hit, vemodig dit, älskar så hjärtat gör ont. Löven faller, känslan av förgänglighet, tröttheten som anfaller i takt med mörkret. Jag äär ju en människa med oooerhört goda tillgångar till mina känslor. Ooohlala, ej så stabilt ibland alltså. Efter att jag hade varit ute och sprungit en riktig meducirunda igår, sådär så att jag drog hemifrån opepp men landade hemma pepp igen. Jaa då toppades veckans misstänkta hormonhärva i kroppen, med ett häärligt migränanfall. Så nu har jag sovit ruset av mig och är vaken tidigare än någonsin. Av mig själv. Ganska så mysigt ändå, att vakna utvilad, tassa upp i mörkret och tända ljus och vänta in att älskade ska vakna.
Är så förbenat tacksam över ynnesten att få vara hemma med dom.
…
Storebror, så liten men så klok.
Så kär och ”stolt” som han säger, över sina syskon. Jag älskar att han trivs så med småvännerna på Förskolan dom timmarna han är där. Och det där nya torsdagsnöjet, att susa iväg en sväng på dans, är så gulligt att man dånar ju. Men tänk ändå, så stoor han blivit! Hans mesta tid är ju här hemma förstås, och här pågår pyssel och bokstavspåtande blandat med en stor byggperiod i livet. Plusplus (såna HÄR ni vet) och ”maskiner” hej vilt av bästa briogrejerna (HÄR hittar ni dom, en varmt, varmt tips!) är vad som går varmast just nu. Bädda sängen har han börjat göra själv också. För att ”hjälpa dig mamma”. Alltså.. min fina Prins Darling. x
Juni, då. Min coola, kavata älsklingstjej.
Fullkomligt älskar att få bjudas in i hennes tvååringsvärld. Vi bygger pussel, pysslar förstås tillsammans med storebror, sörplar kaffe vid lilla bordet ”inne på lumme!” (inne på rummet, för den som inte förstod!). Älskar småäventyren. Som när vi går promenad tillsammans. Stannar minst tusen gånger. Hittar en sten. Plockar upp. Går några steg till. Tittar på löven som faller från träden. 
Plockar upp olika löv från marken. Undrar tillsammans vad dom är för färg. Bär dom med oss hem.
… och slumrar sedan på kökssoffan, så trött av hela alltet.
Och så Bertil då. Gullisen.
Som strösslat hjärtenära med doptackkort. Han som mer och mer lär sig att greppa tag i saker lite mer medvetet. Som försöker ”prata och sjunga” och har så gullig röst att jag går av. Sticker jag iväg på tur själv, typ en prom eller springtur, så är det alltid med lite miniseparationsångest..
Men stackars lillvännen, har blivit förkyld. Hade igår sån hosta att jag bara ville hosta åt honom. Låter så otäckt. Igårkväll fick han plötsligt prickar i härliga små vecken på armarna och benen.. men inte värmeutslag utan något annat, typ nässelutslag. Mycket mindre idag. Men jag ringer hellre en gång för mycket än för lite, så strax ringer hälsocentralen upp och vi ska få rådgivning så får vi se sedan. Lillprinsen är sådär löjligt obrydd om hela alltet, så det gör mig också lite lugnare..
… och där, är hela gänget vaket för fredag! Alla halsband och armband, byggdelar och pussesugna kinder är redo. Även mamman, känner sig faktiskt på banan. Inte en gråtkänsla så långt ögat når. Wow!
Såå skönt med helg i sikte nu. Känns som att jag inte träffat den skäggige på hela veckan och jag kan bli vinglig för mindre, liksom. Min klippa, ju! I eftermiddag åker bara han och jag, och Bertils förstås, iväg en sväng till stan för lite ärenden. Känns ändå så mysigt, vet att chansen för samtal som pratas till punkt kommer att ges och det är så fint.
Ok. Statusen här hemma på Drömgården, där har ni den!
Önskar er en härlig fredag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 14, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Vi släpper målarpenseln för ett slag. Barnen rusar i kring och ivern är stor. Korvmackorna och kaffet. Festliga festisar och kakan från smått glömda burken i frysen. Tripp Trapp Trull. Fleecetröjor till alla tre. Graderna är varma. Smått overkligt. Det är fjortonde oktober, solen skiner och höstdagen är inte hög och klar. Istället, så drömmigt brittsomrig.
Vi slår följe. Med tre hjärtenära. Och så åker vi iväg. Lämnar byn. Åker upp på höjden. Till fjället. Som vi säger. Undra om det är ett fjäll på riktigt, eller om det bara alltid kallats så? Nåväl. Vackert så det förslår. Och småsjöarna dånar ihop med lövens fyrverkerier. Det är så andäktigt vackert. 
Vi stannar vid en stor, stor sjö. 
Det är stundvis så lugnt att skog och vatten bildar spegel. Annars bara lite lite krus.
Alla njuter.
-Djupa andetag. Tystnad. Skogens brus. Barnens bus. Tre syskon i blåbärsriset.
Livets stora välsignelse. Våra skatter!
En sten som kastas i vattnet av barnahand. Sörplande kaffetår. Amma bäbis i varma solens sken. Dofta granskog och björkens lövtäcke på marken. Känna oktoberstunden. I hela kroppen. 
Själagott!
Lillafrun
Senaste kommentarer