av Emmeli | okt 19, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården, Träning
Det är tidig måndagmorgon här på gården.
Det är bara jag vaken.
Det är så tyst att varje smygande steg genom köket hörs. Jag tänder en lampa i köksfönstret, tittar ut och blir smålängtig till tider som komma skall. Jul och sånt där. Gnuggar sömnen ur ögonen och tar fram mitt lilla morgongympa-kit; den där gröna mattan, min kroppsvikt (jo, jo. den har man ju med sig jämt. himmelens praktiskt!) och ett par lättare hantlar. Så väcker jag hela kroppen till liv, samtidigt som ljusen fladdrar bredvid mig i kakelugnen.
Varm och vaken, nu på riktigt, tänder jag ännu mera ljus i köket, ordnar frukost och lyssnar till kaffebryggaren som jobbar på. I tystnaden.
-Där varje smygande steg genom köket hörs.
Önskar er en bra måndag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 16, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling, Träning
Det var ju bara som att vifta med en påse full av karameller framför någon som älskar godis, det där;
Att han kom hem i natt och sov och sen bara hann äta frukost innan han skulle dra igen. Okej, vi hann också ut på en sån där långpromenad i vackra, vackra hösten. Det var fint. Men sen, då var det bara att kramas hejdå igen. Kändes faktiskt fasligt tungt idag. Det brukar gå bra, vi har det så bra liksom, på båda håll. Jag tycker det är jättemysigt att vara själv med Liten och M har verkligen fått fart på sitt uppdragande och gillar det han gör. Men nä, det sög hästpung att han drog iväg idag igen, helt enkelt… Det tyckte vi alla tre..
Någon ville helst följa med, såklart.
Och ni vet ju hur jag är vid här laget; en obotlig optimist som ibland nästan blir less på mig själv över att jag så sällan tillåter mig själv att klaga, tycka saker är dåliga. Eller grinar över att det tar emot eller så. Det är så mycket skönare att försöka se saker från den ljusa sidan. Jag är tjurig som en gammal get och gör alltid ett och tretton försök till att göra varje dag till den bästa. Ibland går det lättare, ibland är det trögare. Ni vet, livet. Sen kommer det dagar som idag, när jag inte har den minsta lust att göra ens ett försök. Och då får det vara så. Punkt slut.
Så idag har jag mest gått runt och varit melankolisk och Ferdinandsuckat. Dels tyckt lite småsynd om mig själv och sen gått runt och bara vacker-suckat åt allt och inget. Det äär ju så makalöst fint ute nu att det tusiken gör ont i kroppen. Och den där solen tar sig in i huset också på ett sätt som gör att allt är lite gyllene, på något vis.
Efter en morgon ute i friska luften och efter att M åkt, så gick vi in i huset igen. Deppmorsan och den lilla Solstrålen som jag tackar för, varje, varje dag. Slängde kläderna och napp och trasan på köksstolen, satte igång och bakade limpa (HÄR finns ett inlägg med mina bästa brödrecept. Idag blev det Trishas Sirapslimpa). 
… och så röjde vi bort en liten bit slagbord som ni ser, så att S kunde rejsa mer än helt fritt genom huset..
”Å, min trasa, mamma!”
Så åt vi lunch och sen var det sovdags för S. Han somnade på några minuter där ute i sköna luften. Jag satte mig med en kaffekopp på järntrappen till Gårdshuset. Det är prima solläge där. Och så Ferdinandsuckade jag lite till, såklart. Sen blev jag snorless på mig själv och väntade bara en liten stund, till limporna var färdiggräddade..
..och sen körde jag igång ett träningspass som både innehöll hög puls och svidiga muskler. Det gick så jädra bra och jag tog ut mig till max. Finns intresse kan jag dela med mig av det! Svetten rann och känslan efteråt åt var grym,
Endorfinhög så känns det lite bättre nu. Vi ses ju imorn natt, säger jag till mig själv. Och sen är det söndag och då är vi hemma alla tre igen..
Jo. jo. Träning är bra på så många vis. Jag mår så himla bra av att det. Älskar att känna mig stark och svettas och få den där energin. Träningen gör att jag känner mig stark under hela vardagen. Stark i både kropp och knopp, alltså. För mig har träningen blivit en naturlig del i vardagen, den glöms inte bort liksom. Den prioriteras och koms ihåg på samma sätt som veckohandlingen ska bli gjord… Idag fungerade passet lite som ett lyckopiller! Väldigt skönt.
Liten sover fortfarande ute och går snart i mål på sin tredje snusande timme. 
Jag fullkomligt älskar hösten. Så nu ska jag ut och sätta mig på trappen och försöka njuta en stund och vänta på att min lillfis ska vakna så att jag kan få bjuda honom på lite nybakt limpa till mellis.
Melankoli, Ferdinandsuckar, Träning och Vacker-Höst.
Hoppas att ni får en mysig fredagkväll! -och trevlig helg till er, också! <3
Lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Hej i måndagen!
Jag var beredd på att vakna med gruslasset Allan i ögonen i morse. Men till min stora, stora förvåning vaknade jag innan alarmet 05.45 och passade såklart på att kliva upp på en gång. Tände ljus vid min lilla hörna vid kakelugnen och kickade igång dagen med ett träningspass, morgonbloggade om gårdagen och satte en kalljäst deg. När pojkarna vaknade hann jag även med att bunkra puss- och kramkontot för dagen.
Sen drog jag iväg ut genom dörren. Hoppsan… minusgrader och rutor som behövde skrapas. Så det blev såklart bråttom till slut i alla fall, trots min übernajsiga morgon. Det hör morgnarna till, liksom. Ingen vardagmorgon utan mer eller mindre morgonstress.
Efter arbetsdagen åkte jag raka spåret och hämtade min lilla älskling på Förskolan. Det vinkades hejdå till Finaste Förskoleavdelningen på jorden och så åkte vi hemåt. Egentligen ville vi bara slänga oss i soffan då, men då stod ju den där degen på bänken och glodde på oss. Äsch, det gick i ett svisch så var brödet färdigt!
Nej, Jag har inte blivit baka-varje-dag-galen… det är bara det att det ju nu har varit kalas och det bakades det hejvilt till. Och imorn ska jag ha fika på jobbet så då vill jag såklart ha något gott till dess också.
Fasligt gott var det när vi norpade varsin nybakt kalljäst fralla till mellis (recept HÄR) .
Det är så otroligt vackert ute nu. Luften, färgerna, dofterna….och jag fullkomligt älskar den där gyllene eftermiddagssolen som sprider sig in i huset. Köket badade i sol i eftermiddags när vi höll på att feja och det var helt ljuvligt. Jag slängde av mig min varma ulltröja som jag haft under dagen. 
Så blev jag bara ståendes under några sekunder.
Det är så himla gott att vara här.
På ett sätt tuffar den här hösten på precis som om denna version funnits tidigare i någon liknande tappning. Det rullar på liksom. Men på ett annat sätt är allt så oerhört nymodigt och vi njuter så av att bo i hus, att ha en egen ingång till vårt hem, att ha det tyst när vi vill ha det tyst, inte ett ekande från något trapphus. Att bo nära naturen, kunna kliva ut på sin egen tomt och bara vara. Och den här grejen att päronen jobbar och Liten då är på Förskolan under tiden…. inte det där småkniviga pusslandet som uppstod ibland förra hösten; ”okej älskling, är du hemma på tisdag? …nähä… ja men då tar jag med Sixten på PM-seminariumet, han får sitta med och läsa Bonden Per, det går bra..” (Svettning på Morsan såna gånger förra hösten…)… men som tur var uppstod ju såna där krockar inte så många gånger. Jag är imponerad över oss själva hur vi faktiskt löste alltihopet på ett så bra sätt. <3
Ja listan går att göras lång över plus-saker. Vi trivs här, helt sonika. Och njuter så.
Näpp. Färdigbabblat.
Nu har mitt raketbränsle tagit tvärslut för idag och nu väntar en luuuugn kväll. Jag ska erbjuda min lillvän ett bad. Han luktar den typiska Förskoledoften (smör) och har typ kaka fastkletat i håret från gårdagen…
Hoppas att han nappar på erbjudandet.
Ha en god kväll!
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Köket, Lilla familjen, Norra Drömgården
… som 25 år.
Jag är varm i hjärtat och har orden gömda i bröstkorgen.
Det är sen kväll och så tyst att varje smygande steg hörs. Liten sover i stora sängen, bredvid sin pappa. S hade lite svårt att varva ner efter en så kalasig dag (med x antal bullar och tjuvade kakor….) och pappan var visst trött. Helt förståeligt. Jag tittar mig omkring, vilar ögonen på alla vackra blombuketter som påminner mig om dagens firande och så fnissar jag lite för mig själv. Där jag skurar runt, och är så vansinnigt nöjd….. över den nya, rosa, skurhinken som jag fått av mannen….
Åh. Kärlek på den, va?
Men nu är kalaset undanstökat och jag säger ett stort och varmt;
Tack för idag. <3 
Jag berättar mer om dagen imorn. Nu ska jag njuta kvällsfrid och avslutet av min födelsedag. Och sidär… mannen är vaken! En stund att bara vila innan vi lägger oss på kudden. Prata och njuta det sista utav den här makalöst fina tillsammans-helgen. Det ska vi göra nu.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | sep 30, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Mammalivet, Norra Drömgården
Efter en lite småroddig dag, livspussel-mässigt, var det skönt att rulla in med vagnen på gården. Check och pust, dagen löste sig.
Mannen lämnade Liten på Förskolan i morse innan han själv drog norrut. Jag var tvungen att låna en annan bil eftersom M drog iväg med våran. Efter jobbet lämnade jag lånebilen på sin plats och sen traskade jag iväg och hämtade Liten. Han blir så himla glad när man kommer in genom lilla grinden… springer fram till en och delar ut de sötaste, vänligaste av kramar. Såna där som har tillhörande klapp på axeln, ni vet. Sen rullade vi hemåt, med fullpackad vagn och var rätt nöjda när vi väl var hemma.
Köket badade i sol och vi satte igång och dukade och lagade middag på en gång. Hungriga två!
Jag älskar det här porslinskåpet… där står både fintallrikar och vardagstallrikar och olika finfat och skålar och så den där lilla udda-servisen jag loppade i somras.
Och några kannor. Den där rosa, den fick jag av mina älskade bästisar i Examenspresent. Finaste kannan på jorden. Och den näst finaste, det måste bara vara den här;
Den hittade mannen i lagårn. Inte klokt alltså. Vilket lagårdsfynd!
Och nu har vi kväll.
-Jag och min vilde Miniman. Han som klättrar upp på köksbordet och dansar och grejar så fort man vänder ryggen till.
Vi har ätit när-pappan-är-borta-middag. Sån som går fort, är vansinnigt god och som gör att vi inte tycker lika synd om oss själva som har vår pappa och man på vift långt bort; snordyr, färsk, fylld pasta. Sån med tryffel och karljohansvamp. Några kokande minuter i vatten och sen snor vi ihop en krämig sås, river över parmesan och strösslar körsbärstomater och lite persilja över. Omåttligt gott.
Och nu sitter vi i salen båda två. Med pasta-koma. Liten ser favoritprogram på stormacen och jag sörplar kaffe och konstaterar att det där som hände igår, är något som kommer hända om och om igen, något som ingår inom mitt yrke. Det är bara det att jag är så ny och grön och totalt ovan. Men, tack snälla ni för pepp igår. Det känns så fint att ha er som hejjaklack! Idag har det varit en bättre dag.
Jag och Liten ska vila en stund till, sen ska vi ge oss ut på promenad. Det är så himla fint väder!
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 11, 2015 | Emmeli funderar, Köket, Lilla familjen, Liten ett år, Litens Lekrum, Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Trädgård & Odling
Fredag, ja.
Vi fick såklart hur bråttom som helst i morse. Jag lät Liten bada alldeles för länge, han älskar det ju liksom.. Men sen fick vi tokskynda oss till Förskolan och lekstunden.
Och nä, Vår Lille Miniman är inte dum. Dom är ju inte det, dom här små Minimänniskorna. Från att bara ha vinkat hejdå och kutat in och inte brytt sig om var varken jag eller M har varit…. så är han nu som ett frimärke på oss vid lämning. Därför var vi där idag och bara lekte tillsammans. Han vill inte säga hejdå. Det är det senaste. Och det var precis, precis det här jag varit så orolig över. Det är M som råkat ut för tårar och måsta gå ändå… jag skulle fasiken inte klara det. Än fast vi till och med fått gulligt filmbevis visat för oss på Paddan (Världens bästa Personal som gör allt för kidsen och päronen! <3) där filmen visar att S, typ 1 minut efter lämning leker på och är sitt vanliga go- och glá-kexchoklad-jag, så gör det ju så oooont att behöva lämna den där lilla, lilla människan med tårar trillandes. När farvälet väl är taget, så går det hur bra som helst. Han leker, både äter bra och sover bra. Och är, som vi fått berättat för oss, så självständig och trygg. Men avskedet är drygt. Mitt och mannens, var vårt Päronhjärta kämpar. Vi vill inte att han ska vara ledsen ett endaste dugg. Än om det bara är en fisminut och allt sedan är bra. Det vore ju egentligen konstigt om lillvännen ville säga hejdå till oss.
Efter lekstund drog vi vidare, fortsatte vår runda och hamnade sedan hemma på Gården.
Morsan svettig och Liten ännu mera lekstugen.
Efter lek började vi städa tillsammans. Men jädrar vilken dålig kombo vi var då. Jag ville plocka bort och dammsuga, torka och göra fräscht. S stängde av dammsugaren, slet fram allt han kunde komma åt i lådor och skåp, hämtade hårdbröd ur skafferiet och knaprade för fullt (och smulade). Så klättrades det här och där, drogs på ugnen på 300 grader och som pricken över i ”skurades” golvet med toaborsten. Jo, jo.
Där bröt vi. Om jag säger så. Så åt vi lunch istället och sen hoppade S i vagnen och sov i tre och en halv, nästan fyra timmar. Inte klokt vad länge. Han drar till med såna där megasovningar rätt ofta och idag var det väldigt passande. Då kunde jag greja i hemmet.
Förvandla hemmet från ett kladdigt och skräpigt hak, till en skinande rent, linsåpeskurat hem. Liten rejsar så med sin bil att det blir svarta streck på golven… så jag har krupit på knä och gnuggat med en liten, liten svamp och sen knäskurat som vanligt. Men nu är det fint, alltså. Bäddat rent, tvättat, vikit tvätt och hängt tvätt har jag också gjort. Känns så skönt när sånt där är gjort.
Nu är vi båda vakna igen. Omåttligt nöjda. Det är ju värsta bästa sensommarvädret trots att vi är en bra bit in i September! Hur härligt som helst! Och jag har pratat förnuftigt med mig själv och konstaterat att det här med lämningarna nog borde bli bättre och att jag ändå känner mig lugn eftersom att resten av Förskoledagen flyter på så himla bra. Vi säger så. Och så har jag träningsvärk deluxe, det är nystädat och ungen är kvittrig och glad. Nu kör vi helg för hela slanten!
Ha en fin helg allesammans!
Lillafrun
Senaste kommentarer