Hur gåår det egentligen detta odlingsår? Odlingssäsongen där våren var iskall och snöig.. varmvåren kom sent… följt av en lång och ihärdig torrperiod och på toppen, svalare temperaturer och mängder av regn?
Kommer det något ätbart? Blommar det något?
Häng på så kikar vi! Glimtar, både från slutet av julimånaden och nu alldeles i början av augusti, från Köksträdgården och växthuset.
Inne i lilla Pettson-växthuset är det småfolk, ser ni?
För så fort det mognat en liten tomat, så är småhänderna framme. Precis, exakt såsom jag bara drömt om att ha det. Det var en smärre ceremoni också, när vi skördade första gurkan. Så himla god, våran allra första egenodlade gurka!
Mer av både gurka och tomat, kommer nu hela tiden. Hoppas att vi ska få äta solvarma tomater länge till.
Odlingssäsongen i år känns speciell. Det var besvärligt torrt vi utplanteringens och direktsåddens tid. Och fortsatt torka och blåst har hållit växandet tillbaka. Men senaste två veckorna har det tusan börjat säga prunk prunk prunk, kors och tvärs!
-ÄNTLIGEN!
.. det kommer snart, snart bara säga poff längs ”luktärtsväggen” också.. och himmel, som jag längtar!
Nu är jag framme och knipsar in små korta stjälkarna, så fort det finns någon blomma. På så vis kommer det bara mer blommor, med längre stjälkar.
Välkomna in i vår lilla odling!
Till höger och vänster direkt innanför portalen, finns sallad av olika slag.
… och sockerärter, i massor!
Barnens favoriter. Men som ni ser, de är pyttiga ännu och vi väntar tålmodigt på varje-dag-ätandet av sockerärts-mellis.
Bädd nummer två, på vänster sida; otroooligt grönkål, praktvädd och ringblommor. Bädd nummer två, på höger sida; spetskål, klint och persilja.
En blomstrande köksträdgård, alltså. Ett virrvarr av blommigt och ätbart.
Att kunna gå och hämta broccoli till middagen och samtidigt plocka med sig en bunt blommor. Det är sån lycka för mig.
Hur vacker är broccolin!?
En röd och ståtlig solros mitt i en bädd av olika kål, astrar och mjukt gula zinnia.
Phlox och harört..
Dahlior i alla möjliga färger! Bubbelgumsrosa lejongap! Citrongula rosenskära! ..sistnämnda, som jag och Bertil sådde mitt i vintern, ute i växthuset och ”vattnade” med snö.. att vinterså, det kommer vi göra om!
Fyller ut blombuketterna gör jag i år med bland annat risp och jungfruhirs, så otroligt fint.
Prunket är bara i sin början och vi väntar med spänning på blomningens och skördandets esse! Hej och välkommen augusti, nu kör vi!
Jag kom på, i denna skrivande stund, att jag nu helt glömt av att fota det lilla, nya trädgårdslandet som vi fräste för sådd av rödbeta och morot… faktum är, att jag är så ledsen över det landet att jag typ förträngt det. Det mest bara torkade bort. Vi försökte vattna och vattna efter sådd, men det hjälpte föga. Vi får se om det blir någon som helst skörd därifrån…
men det äär ju såhär med trädgård också, eller hur? Hittills har jag inte varit med om något år, där precis ALLT går TOPPEN. Alltid krånglar det åt något håll. Det är charmen också. Fast nog tusan kan man bli förskräckligt sur när det är något man gått inför, gjort sitt allt för att det ska gro, växa, blomma, gå att ätas… och så bara skiter det sig, eller hur!?
Men näeh… inte ens storbråk med sniglar eller annat bök, kan få mig att ogilla det här.. jag är helt, helt nerkärad i trädgård- och odlingslivet.
Här, bland blommor och grönt, med ett knippe ogräs i ena handen och ljuvlig persilja i den andra… här mår själen gott.
Jag åter kommer med en slutsummering, så får vi se hur det gick med allt till sist. Stora fång med luktärter… i alla fall nååågon rödbeta? Mängder av sockerärter.. och kanske risp i bunt att torka inför vintern? Ja, det är drömmar jag har….
Julikvällssolen lyser in i Salskammaren.. vi går in och kikar, vetja!
Till sommaren lyfte jag bort den tunga äkta -oäkta- mattan. Såpskurade golvet, drog ner dom mörkare gardinerna och putsade fönster. Klädde Salskammaren för sommar… med de vackraste av hemvävda linnegardiner, fyndade i andrahand.
Ni fick hjälpa mig, inne på Instagram, att rösta för vilken färg på sommarmatta det skulle bli. Vi var så överens. Skogsgrön trasmatta det skulle bli. Så nöjd, så nöjd med den.
Men näeh, låt oss prata om gardinerna lite till. Jag vann dom på auktion, för några små hundralappar. Hemvävda, med hålsöm. Jag önskade kunna hänga upp dom med riktigt tidsenliga hängen… återigen, bad jag er om hjälp. Och två stjärnor, var världssnälla och skickade finpost till mig…
.. med så vackra gardinklämmor. Små detaljer, som gör så mycket.
Lilla lampan där på skåpet, är också ”ny”. Den kommer jag vara glad över varendaste gång under hösten och vintern, när man kan gå och tända där i mörka hörnet.
På bordet ligger sommarens loppades duk. Som jag inte alls letade efter men som bara hängde där på välsorterade loppisen.. och GLODDE på mig. Den skulle med hem. Kraftigt, gammalt, gammalt linne.
.. med så söta broderier. Min mor säger att min Mormor hade en snarlik om inte en helt likadan. Då känns det bara som meningen att det ska vara en sådan här hemma.
Sommaren där utanför. Pelargonen som växer vilt..
Det var Salskammaren i julikvällssol, det. Med en stycke ny matta och en hop andrahandsfynd.
Vi började med att ge oss ut i jordgubbslandet och fullkomligt trycka i oss jordgubbar, så förskräckligt gott!!
Men som ni ser, jordgubbslandet behövde en rejäl rensning.. så det startade jag med på direkten medan barnen nöjda moffade i sig smaken av sommar.
Vi ägnade stor del av tre dagar, till att få ordning på trädgård och odling. En del av vår 3000 kvm stora gård, har vi lämnat oklippt, tills nu. För att få gräsklipp. Så, den skäggige kopplade på slaghacken på traktorn och rejsade runt. Och sen skulle hela gården dras över ett varv med vanliga lilla gräsklipparen… heej och hå!
Jag och Miniamnnen krattade ihop gräsklippet.
Som jag sedan kånkade runt överallt, till varje rabatt och varendaste bädd i köksträdgården.
Och det nyrensade jordgubbslandet blev också strösslat med nytt täckmaterial.
Ser så tjusigt ut tycker jag, ordning och reda. Men framförallt är det ju så finurligt, skrämmer bort ogräs, håller fukt, skänker näring.. så många fördelar med att täcka rejält såhär. När jag anlade detta jordgubbsland i försomras, la jag torrt hör på… vill nog konstatera nu att det är bättre med lite blötare gräs, såsom gräsklipp. För att fördelarna med täckodling ska komma till sin rätt, menar jag. Detta färska gräs lägger sig tätare. Så braiga bågar M böjde till av armeringsjärn också! Tji fick jordgubbstokiga fåglarna!
Sommarmat har ätits.
Vi har pysslat tillsammans ute på bron. Jag ska visa er vad.
En kväll tjavade vi till mina Svärföräldrar och fick gomiddag och också träffa fingästerna från grannlandet, ni vet. Norge-Morfar och fina A som ju bor med den vidunderliga utsikten ni är drygt 70 000 som tittat på. HÄR ser ni den igen..
Mormor och Morfar kom förbi, med bushumör och vad längesedan vi sååågs-kramar. <3
Samma kväll kom också Svärfamiljen över på lite fika och häng. Jag visade först Astrid runt i trädgården och rysnjöt av att ha denna människa nära mig igen. Som jag sagt förut. Hon är som en FarmorMormor för mig. Kusingänget lekte järnet efter att ha varit ifrån varandra under ett för dom långt tag. Så fin kväll.
Det har lekts i lekstugan.
Och mitt i renoveringsstök har det drällt ungar in och ut genom hemmet. Så vansinnigt mysigt med barnaspring!! Här lyckades jag fånga dom, i en tv-spels-vila-stund.
Det har slumrats i sommarens bästa köp; hänggungan. Min bäbis som somnat av ännu en ammestund… bäbisen…
…som ”fyllde” 1 år och 9 månader denna vecka…. och visst kanske inte är någon bäbis längre… Det är helt ljuvligt att få följa ännu en Minimänniska, nära nära.
En dag var jag här uppe. På balkongen alltså. Putsade några fönster jag ännu inte hunnit putsa… och från baksidan lagårn hördes ljudet av röjsåg från den skäggige som röjde sly för fullt.
Strösslade tack för hjälpen. Blommor, timjan, bubblor och produkter från favoriterna Rituals. Mysiga gåvor att ge bort. Som sagt, hade vi inte kunnat resa iväg utan alla gårdsvakter som rott våran gård dygnet runt när vi varit borta.
Brandispappan har haft jour, dygnet runt i en vecka. Allt i sin ordning, mao.
Vi har därmed passat på att lägga så många timmar på hemmafix som möjligt, i hans fall bygge inne i tvättstugan. Lyckan för toddlern är, när han får följa med in i snickeriet ibland. Se när pappan sågar och grejar. Mamman hack i häl, givetvis.
Lille toddlern har också följt med morsan på springturer. Jag älskar verkligen vår springvagn, har jag sagt det?
Jag har njutit av trädgården så himla mycket. Denna ros, Leonardo Da Vinci, blommar så fint nu.
Helgen innehöll lite av varje, två utav barnen har hunnit genom sjukstuga. Någon har njutit ”fritt” spring.
Den första lilla, lilla, lilla luktärtsbuketten har plockats.
Vi njuter av den här sommaren så. En dag i sänder.
Nu väntar en vecka med en hop påhitt av olika slag. Jag sitter faktiskt här med lite pirr i magen…
…
Önskar er alla en sista julivecka med så mycket gott det bara är möjligt! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Ni är kanske några, några som följt med sedan begynnelsen av detta lilla hörn av internet?
Och då vet du kanske, att vi levde ett gäng år uppe i Norra norr, när vi studerade på högskolan?
Det gjorde vi alla fall, med en hoper människor som tillsammans byggde ett alldeles särskilt bo i våra hjärtan. För evigt. Två utav dessa människor, är Emil och Eleonor. Vi inte bara pluggade, trapphängde, fredagsmyste, sjöng och tränade tillsammans. Vi åkte också till Gambia i tre veckor och bodde i hyddor och lärde oss massor om livet, födde våra första barn samtidigt med bara några veckors mellanrum.. och E och E var förstås med, dagen när jag och den skäggige gifte oss… dom var inte ”bara” där som hjärtevänner, utan satte även guldkant på vigseln, med briljant sång och spel.
Nu har vi precis firat 11-årig bröllopsdag (TACK finaste ni, all familj, vänner och fina följare, för alla grattis!! Wow, som vi är överösta med kärlek från er! <3 )…
Nu, så skulle det äntligen klaffa; Drömscenariot. Att vi, som sedan vi flyttade hem till Höga Kusten och dom ner till södra söder, inte setts på SJU år.. nu ääntligen skulle vi träffas igen!!
Efter en dag fylld av trädgårdsbestyr, kammade vi till oss lite, förberedde middag… och väntade in gänget. Och så äntligen rullade dom in på gården.
Och vet ni? Det var så himla häftigt. Det var verkligen, som om vi sågs igår. Vi bara fortsatte där vi avslutade. Nog för att vi hållit kontakten via telefon, men det är något annat att ses på riktigt.
Fem utav familjernas barn, har aldrig träffats. Men se, det märktes inte. Det var den kortaste av startsträckor, sen var leken igång!
En hop glassätande ungar med sommarfötter. Fy farao, så fint!
…
”Vi behöver inte hitta på något extra, vi önskar leva i er vardag under några dagar”, sa fina vännerna. Så vi släppte loss Drömgårdslivet och bjöd in till det, i sin enkelhet och med allt vad det också innebär.
Det var så mysigt att vakna tillsammans. Som ”på den gamla goda tiden”. Trapphänget hade nu bara förflyttats, till vår bro, bland en massa gullbarn.
Eleonor förevigade hon som njutit svettig morgonrunda medan alla sov och degen jäste fint och som nu var mer än pepp att få bjuda på go’-frukost, med nybakt Mammabröd såklart.
Att få njuta långfrukost tillsammans, i luugn och ro, ute, en varm sommarmorgon… smått oslagbart.
Vi avhandlade livet, pratade i kapp, uppdaterade varandra, pratade drömmar.. och bara njöt, av nuet.
Barnen lekte konstant. Utan ett (!) endaste kiv.
Sommarlovsmorgon i Salen.
En massa lek och busiga påhitt. Vi har en bild i ett av familjealbumen, när dessa tu var ett år gamla och just lärt sig gå.. då drog dom varandra i lära gå-vagnen… nu rejsade dom fram längs vår lillväg.
Vi tog förstås en tur till Lillsjön också.
Badade och badade.
Och gofikade! Självklart. Vad vore livet utan gofika?
Svea-katten svassade runt bland middagsätande små.
Och förstås skulle vi också bjuppa på lite arbete (hehe)… papporna slog till och gjorde en ny hästhage, en riktig Sommarbeteshage..
Tråden trasslade sig i vanlig ordning.
Men till sist…
… så släpptes hästpojkarna ut på det gröna, till ett tjoande av oss andra.
Och medan hästpojkarna fick beta, tog vi tillvara på varje minut tillsammans.. för morgonen därpå, åkte fina familjen H vidare.
Dom där dagarna tillsammans. Blev ett så gudomligt fint Första Sommarlovsminne för denna sommar, för oss alla. Nu hoppas vi att det inte dröjer sju år till nästa gång vi ses.. puh, alltså… så himla fint, med Hjärtevänner.
Jag vigde min måndag till att handla, laga extramycket mat, plocka blommor och binda till liten bukett. Sen susa iväg med hela alltet för att på något sätt försöka underlätta för ett gäng finmänniskor som behöver extra pepp och kärlek just nu.
Till kvällen var jag och Lillminsting ute på svettig nattatur.
På tisdag såg det ut såhär på bron efter en dag av lek och stoj.. och ett par dagläger-packningar kastade över hela alltet.. storasyskonen hade haft sin första dag på Skaparlägret i stan.
Gurkgardinen fick flytta från köksfönstret och ut till växthuset. Och dagen avslutades med lägeravslutning och vi övriga i familjen fick vara med. Fy tusan så härligt, att vi har lägerstora barn nu, det är mig så otroligt kära minnen.. alla söndagsskolesöndagar, alla scouttorsdagar, alla sommarläger… minnen och lärdomar såå goda, för livet!
Ljumma sommarkvällar. Bland det bästa som finns!
…. veem ids ta hand om disken då, liksom?
Näeh, nu var klockan nästan midnatt, igen.. och jag struntade i plock och disk och bara slog mig ner här istället. Med kvällsfilen och älsklingsvyn.
Vi kalasbakade. Den här hallonkakan är såå god. Receptet har du HÄR, ifall du blir sugen att prova den!
En utav dom sista juninätterna…
I en utav rabatterna vid entrén dök denna akleja upp.. den har mor drivit upp och visst är det otroligt söt?
Otroligt söt, det var också just vad Sveakatten var, där hon satt och tokglodde på en humla som gottade sig i blombuketten.
Tack åskskuren! För att du vattnade jorden… och dessutom gjorde att tvätthavet med viktvätt försvann.
Bada i sjön, vattna tomaterna, äta en glass till och turas om att gunga i nya sköna gungan där ute på verandan. Sommarlovande… oj oj, så härligt!
Den sista junidagen. Barnen lämnade hemma på gården med Mormor och Morfar.
Medan jag och den skäggige drog iväg till grannbyn för att göra något utav det mest ledsamma vi varit med om. Samtidigt, en så himlavacker stund.
Dränerade på energi tog vi fredagkväll. Olof var stencool, i vanlig ordning. Och Farmor och Farfar var världssnälla, i vanlig ordning. För plötsligt ringde dom upp om spontanmiddag.. bara att knata lilla vägen, sedan framme. ”Fy” farao.. vilken livetlyx, med våra fyra päron nära. <3
Den första julidagen. Blåsig och med svalare luft. Skööönt. Perfekt väder för ponnytur ute på stubbåkern.
Juni önskade sig också ett flak på trampbilen. Pappsen fixade ett sådant och sen var lillungen såå pepp på ”att arbeta”.
”Haar ni nå jobb?”, sa hon kavat. Iväg det sedan bar, med tvätt fulla ”bagaget”, mot tvättställningen.. älskar hennes energi!
Veckan avslutades med sötaste sortens gudstjänst. Den där byn barnkör sjunger för fulla halsar. Den skäggige spelade gitarr till och jag nöp mig lite i armen. Att dom där är mina, tänkte jag… både ungarna och deras gitarrspelande Vackerpappa.
…
Idag är det måndag.. en första julimåndag. Och vi kliver på vårt TillsammansSommarlov nu…
Vissa delar av vår vardag får helvila, medan annat tuffar på, men i lite lägre takt. Som arbetet kring vårt lilla småbruk. Vi är två människor med mycket energi och att ”bara göra ingenting”…. är inte vad vi högst önskar. Att vi däremot nu har ett pärlband av dagar tillsammans med barnen, att helt och hållet fylla med sånt vi tycker om. Det, är så oerhört lyxigt. Vi älskar vår vardag, men det ska bli gott med lite rutinbryt, lite extra återhämtning… och att få längta till vardagen, som vi älskar så. Skörda hö, eftermiddagsvila, galoppera genom skogen.. bada, äta glass och leka massor med kompisar. Det är några Tillsammans-Sommarlovsönskningar… kanske får vi, efter några månader av totalt stillastående, lite fart med tvättstugebygget?
Nu börjar dom Sommarlovande Drömgårdsrapporterna och önskeplaner/att göra-listor i slutet av måndagsinläggen, får vila till hösten.
Önskar er alla en god julivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Det långa utplanterings- och direktsådds-marathonet!
Vi har hjälpts åt. På olika sätt.
Tack hästarna för skitbra skit osv.
Stekheta stunder och myggsvärmande, sena kvällsstunder. Ja långt in på juninatten har det donats.
Bädd för bädd har vi tagit oss framåt.
I år önskade jag skapa bäddar med ännu mer blandning av blommor och ätbart.
Som att samsa kål med blåklint och persilja.
Eller grönkål med ringblomma och vajande vädd någonstans i mitten.
Jag är så tacksam för alla fina kålplantor som jag fått av vår vän. Vi byter hästskit mot kålplantor av finaste slag. Väldans bra!
Nu var det dags för ett redigt direkssåddspass. Hela familjen samlad och på hugget!
Barnen petade världsvant ner favoriten ’Norli’, sockerärtan dom inte kan få nog utav.
Och titta här;
Lillminsting!! Mammas älskling, också med i år och bidrar i odlandet. Från jord till bord. Så viktigt att lära sig, tycker vi.
Livets första lilla sockerärta, i hans lilla, lilla hand, nerpetad. Så mycket lycka i den lilla kroppen.
I år har vi sockerärter i alla dom yttersta bäddarna. Fyra rediga rader.
Nej just det! Tre rader blev det. Den fjärde ytter-raden, petades en annan favorit hos barnen ner, nämligen harrisar!
Alla bäddar täcks, för fuktens skull och för att vi ska slippa rensa sådär grääsligt (höhö) med ogräs. Bäddar om alla småplantor. Och i bäddarna där vi direktsår i rader, gör vi helt enkelt bara en fåra i täckningen, så man når jorden att strössla frön eller petar ner ärter och böner i.
Då potatislandet utvidgats ytterligare i år och dessutom givit plats åt några rader för jordgubbsplantorna, så behövde vi fräsa ännu ett litet trädgårdsland. Till alla morötter, rödbetor och dillen!
Potatisen har kommit upp så fint, men det ser inte så bra ut för det lilla rotsaks- och dill-landet.. mest ogräs som orkat sig upp. Det har ju varit och äär, såååå torrt!!
Vi får se hur det går…
Ja, som vi har planterat. Kruka för kruka. Och sått. Fröpåse efter förpåse.
Ni minns att mina luktärter tvär-frös en plötsligt för svinkall natt? Men se, det äär ju inte för sent att så luktärter i mitten av maj, inte alls. Faktum är, att jag tror att jag kommer revidera min luktärtsplan till nästa år och hålla mig till att peta ner dom i maj och inte tidigare än så.
Det jag däremot önskar vara lite tidigare med än vad vi hann med i år, är direktsådden.. men, livet, ni vet! Det är bara att åka med och nu blev det någon vecka senare.. nåväl, liksom! Det kommer nog inte göra så stor skillnad i slutändan ändå. Vi vill att odlandet ska vara härligt och inte bara ett jäktande jobb som ska bli gjord. Vi ger det mycket tid och kraft, tycker så mycket om det och är det så att livet menar att något hamnar i jord lite senare eller så, ja men då är det bara så.
Och tänk…
Nuuu är ju äääntligen allting på sin plats!
Det är drygt en vecka sedan allt blev klart där inne i köksträdgården..
..på sina håll ser det riktigt välmående ut.. men det ser också, i vanlig början-ordning, ganska ämligt ut. Det kommer alldeles säkert gå att plocka blomsterfång och skörda grönsaker i massor, alldeles snart, även i år… jag tänker tro så, trots att det känns smått orimligt just nu.
Alltid lika samma känsla denna tid, den hör till!!
Idag, medan pappan var och badade med alla barnen i lillsjön, så höll jag på att få värmeslag där inne i lilla Pettson-växthuset, men i euforin och lyckan över att känna målgången närma sig, så matade jag på..
Körde skottkärran full i hästskit och dumpade inne i bäddarna som den skäggige snickrat.
Stig på, stig på!
Är det här året jag ids hålla efter tjyvarna från tomaterna, tro? Kanske det. Och tro, om det kommer bli någon gurka? Det är en himla massa blommor i alla fall…. ska alla vara kvar eller borde jag peta bort några? Vad säger ni, ni som vet det här mycket bättre än gurknybörjaren…
Det vore ju för himla festligt om det kunde bli något av paprikaplantorna som lilla B ordnade oss en sisådär 75 stycken av, genom att han tog frön från en hel köpespaprika och dundrade ner. Vi gav bort ett gäng plantor. Några hamnade i paprikahimlen. Och fyra stycken behöll vi själva. Tänk lyckan i 5-åringens ögon, om han verkligen odlat fram paprika alldeles, alldeles själv…. men resan är målet, eller hur? Och redan nu, har vi haft så trevligt och lärt oss massor!
Jag passade på att tvätta ur småkrukor och bära dom upp till odlingsrummet så allt är på plats till nästa säsong…och så gjorde jag en sista sammanställning i min Odlingsdagbok.
Jag börjar redan vid första fröet, där i februari när tomaterna sås. Skriver ner när vi sår vad. Hur mycket vi sått, hur mycket det blev, hur mycket vi gett bort/behållit själva. Om vi dragit på på tok för mycket med något. Duttar ner lärdomar. Tankar inför nästa säsong… gör förstås en utvärdering i skördetider också!
Ootroooligt roligt att ha!
Och till sådan stor hjälp till mig själv, när trädgårdens vintervila bryts och odlingshjärnan ska väckas, där mitt i vintern…
Nu är det bara att vattna. Stötta upp. Binda upp. Kanske gödlsa lite. Knipsa tjyvar. Och plocka småblommor med korta stjälkar så plantorna orkar växa sig ännu lite större och ge ännu fler blommor.
Ja, nu väntar finalens final,
-En blomstrande köksträdgård. Med ett gäng småtomater och krokiga gurkor och halvmogna paprikor från lilla växthuset, på toppen av allt. Ja det är drömmålet!
Senaste kommentarer