kommer här en liten summering av vad vi påtat med sedan sist. Andra halvan januari..
Många grå januaridagar på rad, som liknar varandra, en efter en. Oxveckorna, högvintern, när det fortfarande är mörkt och kallt.. och vintervilan ännu pågår.
Naturen har härjat. Från vinter till tö och vi upplevde en storm som var något utöver vad vi tidigare upplevt. Fy farao. Jag var så rädd den natten, att något träd i någon utav hästhagarna skulle blåsa i kull, på djuren.. här ser ni hur nära det var.. ett träd gick av, på mitten, och landade såhär, preciis ovanför översta tråden.
När stormen bedarrat och barbacken syntes på sina ställen..vad göra av det knepiga januarivädret?
… – ta hästarna upp på berget förstås, utnyttja läget helt enkelt. Vi bad till och med om barnvakt och kunde ge oss iväg på tur, tillsammans, jag och den skäggige, otrooligt trevligt!
Julklappen vi gav oss själva, 1000-bitarspusslet har också lagts färdigt.
Det har varit så mysigt att lägga pusslet hela familjen tillsammans. Ja, alla har varit delaktiga.. förutom lillen då, han har byggt sina småpussel på sidan av.
Drömmen om en julstjärna i lagårdsstallet blev ju verklighet där i adventstider.. och den lyser så gott ännu så den får minsann hänga kvar några veckor till.
Och tiiiiimmar har spenderats vid och på is.
Just här var detta gäng på väg på träning och det är svårt att säga vem av alla som är gladast, eller hur?
Så himla härligt, hela alltet! Och att se gamla målvaktspappan i sina målvaktsgrejer, stå i mål både som tränare och målis i ”pappornas gubbhockey-lag”, det är såå häftigt tycker barnen. Och frugan blir nostalgisk och framförallt glad.
Jag har matat på med målning, månaden lång. Är inte färdig här i hallen på långa vägar men en god bit på väg. Att måla är terapi tycker jag! … men den här färgen ser smyglila ut mot kökets gula och tvättstugans gröna… måste hiva i lite gul i blandningen, helt sonika.. kanske lite mer vitt också, vad tror ni?
Snön började falla och äntligen såg det ut som vinter igen.
Och efter många långa blyertsgrå dagar, kom solen fram en stund. Den känslan!
… en smygvärmande sol och snö som nääästan bär… det är försmak av vad som komma skall efter högvintern… nämligen den mildare varianten av vinter, den som är ljusare och med en sol som värmer såå gott. Senvintern.. Vårvintern! Den. Åh!
Han slog till och uppvaktade Henne med ett fång rosor. Vad i allsin dar!? Så vacker bukett. Ännu vackrare, är buketten ni skymtar i bakgrunden.. de fyra småmänniskorna tätt ihop.
Gulligaste duknings-schemat (och diverse andra gulliga och skrattroliga bilder) sitter på kylskåpet. Barnen har ordnat schemat själva. Styra upp och ordna, härlig känsla ju!
Undertecknad är också i redigt rens-, och röj-il. Likt alla år denna tid. Såå skönt att röja ur och rensa bort! Har under senaste månaderna jobbat mig igenom heela familjens klädförråd och kan nu sätta check på det. För skönt. Galna mängder bäbiskläder och små småttingkläder är utrensat. En del ska ges bort, en del skänkas bort osv..så ja, en del jobb är ännu kvar.. nu ligger allt utrensat i en mastodont hög bara…
Så skönt är det också, att ha varandra. I vått och torrt.
Att få vara HemmaMamma är så stort och lyxigt på så många sätt. Och efter en skvätt fröknande, där lillen varit med andra darlingar än sin mamma och skolbarnen hämtats hem av de samma.. då är det såå underbart med en vanliga dagar sedan.. älskar avbrottet, det är fint för oss alla.. men sen bara älskar vi alla, ”vanliga Hemmalivet-dagar”.
Den skäggige har hunnit spika någon dutt pärlspont på hall-skåpet.. det går i snigelfart då det är liite snickeritid just nu.
(Förlåt älskade M för att jag önskade en så krånglig lösning av garderobsdörrarna.. som ett pussel av pärlspont i fem delar, som ska stämma ihop… men det bliir så fint ju!!).
Och senaste dagarna har vi hunnit ha besök av Herr Äckelsjuka som kom och hälsade på. Kommer inte ihåg senast den härjade här hemma, så jag antar att det bara är att knipa igen och inte klaga det minsta. MEN MAN AAAVSKYR JU MAGSJUKA JU!! .. kaoset som uppstår, när en pyttemänniska inget förvarnar utan en står där, med droppande kräka på både stor och liten.. nåväl, nåååväl.
Idag är det fredag och det känns mer än gott. Kanske var det en ohyggligt schysst sjukstuga, med bara en av alla flockmedlemmar som drattade dit? .. elller så vet vi vad vi gör i helgen. Men tills dess tänker jag njuta av den härliga stämningen som råder nu; jag har precis målat klart sista smygen i köket, alla är friska och helgen väntar!
Hoppas att du får en god sista januarifredag och får börja februari på det vis du mår gott utav!
Det är onsdag. I andra halvan januari. Livet pågår.
Storasyskonen är skjutsade till skolan och nu är det bara jag och lillen hemma. Ett röj är på sin plats. I might say.
Drar igång en tvättmaskin och innan röjet i badrumstvättstugan fortsätter, så vänder jag om, mot köket igen;
Ser bara ett jättefint snart-färdigt-skåp.. struntar i ”det andra”. Ja, ja.. det står stilla i skåpbygget, näst intill. Men efter varje litet sjok av snickeritid som Byggmästare M hunnit med, så händer det finheter.
”Ingen ser hur snabbt arbetet gått när allt är färdigt… men alla ser hur noggrant arbetet är gjort”. Sanna ord som någon sa en gång.
Fina i höstas insatta-pardörren som saknar lite lister bara.
Och så, ”Det andra”, i syn. Haha!
-Hockeytrunkar, bygglampor, stege, dammsugare, verktygslådor, en pruttkudde, kattlåda… i blurret skymtar en liten vilande en.
Fokus Emmeli! Peppig Primula!
Var var jag!? Just det, in mot köket och sätt en dubbelsats deg nu!
.. sen tillbaka till badrumstvättstugan för mer röj och städning.
”Kom nu då!”, sa Sivan Sivert. Eller Sifjärt som han kanske mest kallas.
Tvätten röjd, handdukar vikta. Grundligt städat och nu bara rent och doften av Västerbottenssåpas Badrumssåpa (älskar den!).
Jag minns, när vi precis börjat med bygget av detta rum, att jag tänkte ”och dåå, när allt är klart, då ska vi ha matchande handdukar.. hiva iväg udda-badlakanen”. Men neej, de är kvar, så dumt att hiva iväg fungerande prylar ju. Sifjärt håller med. Och älskar att ligga på varma golvet.
Själv älskar jag konst av detta världsvackra slag. Lillen är konstnären och jag får ont i hjärtat av kärlek varje gång jag tittar på den. En passande ram, det ska det spanas efter!
En nystädad Badrumstvättstuga.
Nu var degen färdigjäst och det var dags att börja baka. Och nu orkade han sig upp på benen. Mammas lilla sjukling som varit igenom en febertopp och snorar hejdlöst.
Bubbliga degar gillas.
Brödet gräddades. Lunchen åts. Och i samma veva som vi skulle åka och hämta skolbarn, skjutsa det ena till polare och sedan handla, så ryckte vi med oss insamlingen också.
Väl hemma igen; mellisfika tillsammans. En tillsammansstund värd mer än guld.
Påtande med ditt och datt sedan.
Mysigt målande, Muntert memory…
och Maffiga målsättningar skrivna på papper…
.. och allra mest bara njut, av en alldeles vanlig älskad vardag. Mitt i januaristöket!
Ja, ja, ja.. Drömgårdsrapport på en torsdag.. så får det bli!
En vecka in i efter-julen-vardagen och vi har matat på med skola, jobb och hemmaliv. Låtit gäsparna komma och gå. Här hemma har jag mest fokuserat på att få ordning på småmänniskors dygnsrytm, fyllt på brödförrådet, påbörjat bland det bästa jag vet med januari; rensa i röriga lådor, skriva ut barnens dagböcker för 2024 och lägga in i deras samlingar… börjat på ny kula, liksom. Men nej, ingen hetsiga nystarts-hittepå eller något hastigt igångsparkande av årets första månad, tvärtom…många efterlyser sätt att ”mota bort januarikänslan”… mitt tips är att sluta försöka mota.. och istället följa meed. Det äär fortfarande mörkt. Vi äär trötta. Kräv inte en pepp av dig själv bara för att det är nytt år.. låt dig själv vara lite, andas in det nya i lugn och ro och låt peppen smyga inifrån och ut i takt med naturen❤️
…
Ja, och sen målar jag. Härs och tvärs. Och linoljefärg är något man tusan alltid blir glad i själen av.
Glimtar från senaste januaridagarna kommer här;
Snöstorm. Lurade in hästarna under tak. Älskar snöyra, såå mycket mer än januariregnet som fallit senaste dagarna.
Ja. På riktigt så blir jag lycklig av Riktigt Vinterväder. Om det så är tjugo minus eller yr snö på tvären. Så ska vinter vara.
Mina småpojkar. De älskar hockey. Delvis denna tid på året, levs det hockey. Än en gång så tacksam över hemmalivet så de i lugn och ro hinner landa hemma mellan skolan och alla träningar.
För var dag återvänder ljuset, en liten snutt i taget.
Lördagen var av sagovacker variant. Mormor och Morfar kom och vi grillade korv tillsammans och sen tog vi oss in med äppelröda kinderna och fikade upp det allra sista av saffransfikat som fanns kvar i frysen sedan julen.
Denna tid tycker jag så mycket om att vara ute och gå och springa i vintermörkret.. snön lyser upp så och senaste veckan har månskenet varit en otrolig lampa.
Det kan tänkas att jag inte hunnit sånt jag annars brukar hinna under en vecka…. för att det här pusslet fullkomligt slukat min uppmärksamhet. Men jag lovar, barnen har varit mätta, djuren likaså.. osv…
Söndagsgudstänst i lilla bönhuset. Martin och två utav barnen medverkade tillsammans med byns lilla barnkör. Jag skulle ha koll på lillen… det ser ni hur bra det gick.
Måndagmorgon. Här sov fortfarande lillen efter en rivig söndag som varat lite för länge… så gott att han kunde sova ut trots att det var måndag. Så gott, att pappan jobbar supernära hemmet och kunde komma hem och skjutsa skolbarnen. Så gott för mig, som efter morgonruljangs, fick sätta mig här framför varm kakelugn och bara andas för ett slag. Plita ner mina dagliga ord i Hemmets almanacka och starta vecka med En Helig Stund.
Tjugondedag Knut. Nu är det tjugotredje dag knut och trappen är snart färdigfylld med alla insamlade attiraljer och nytvättade jultextilier.. därefter kan kånkandet ut till Gårdshuset, ”gula huset-förrådet”, börja. Men just det! Granen…
Ny vardag var det här och nu var lillen med sin Mormor och Morfar medan mamman ryckte in på byaskolan ännu en sväng. Kan inte säga det nog, men det är så otroligt fint med denna sedan hösten nya pusselbit; att få ge mig ut och möta människor av det häftigaste slag jag vet (barn) samt vuxna, som brinner för att dessa småmänniskor ska ha det så bra som möjligt.
Därefter..
.. få återvända hem till Hemmalivsbubblan igen. Kramas i kapp med lillvännen, som ju haft det hur bra som helst på sitt håll men som nu är mer än lycklig över att få vara ”hemma, med dig, mamma”.
Och jag har målat och målat för jäekelen, vad vi har att måla här hemma. Här går jag loss på smygarna i köket. De som vi målade vita som en grund, när vi satte in fönstren för 8 år sedan.. slutlagren blir inte vita som ni ser, för senaste åren har vi mer och mer blivit kära i fääärg… så smygarna blir en mjukt varmgrå. Gemytligt ihop med de solgula köksväggarna.
Igår bakade jag Mammabröd i vanlig ordning men hade ingen mjölk.. så jag tog ett par deciliter fil i istället, (dubbelsats = två deciliter mjölk… eller fil). Och det blev så otrooligt gott så det kommer jag att göra om. Dessutom var honungen också slut så istället tog jag ett par rediga matskedar sirap (ett sötare bröd än jag egentligen vill ha till vardags, men vad tusan, en gång utimellan är ok!).
Låt säga att de sju ungarna jag sedan hade på mellis, åt så det nästan stod ut genom öronen på de och det nyss påfyllda brödförrådet behöver fyllas på snarast igen. Bästa betyget, bästa känslan; att pyssla om gullbarn!
Och idag är det torsdag och vi donar med lite av varje här hemma. Tövädret som varat veckan lång, med undantag för några timmar av minusgrader, tillsammans med regn (regn och minusgrader, ja.. vilken eländig kombo) har gjort att det fullkomligt runnit bort snö och det är såhåhåhååhå tråkigt. Klimatångesten är absolut mer än vaken.. såhär ska det inte vara i vårt norr, i januari. Men.. somliga lever på och flyger och handlar nytt och från andra sidan jorden som om det inte finns någon morgondag… och det kanske är just det det inte gör heller… ”men vem bryr sig?”, verkar tyvärr så många tänka… eller tänker man inte alls? Eller vad vad vad?
JAG. BLIR. TOKIG. PÅ. SÅNT!!!! Vi kan ju ändå FÖRSÖKA att sopa upp efter all skit vi människor åsamkat och börja NU och göra vad vi kan för vår stackars planet, eller hur vad säger ni? Ingen är perfekt. Vi tänker och gör massor för miljön men är på inga sätt perfekta och kan säkerligen göra ÄNNU mer. Men oooh så långt vi skulle komma, om skaran som bara ”skiter i”, skulle göra en rejäl ansats….
….
Okej. Det var veckans Drömgårdsrapport med lite ryt på toppen.
På återseende från det januari-solbadande gula köket! … På återseende, när livet säger så!
Det är så jag tänker mig bloggen nu, i alla fall till årets början. Jag är fortfarande i vintervila och behöver sömnen om natten, därav, mitt i barnens intensivaste hockeytid, så är skrivtiden här inne för mig, otroligt knapp…så det kommer komma ord härifrån när livet vill, som idag, en torsdag och kanske inte alltid en måndag eller så.. jag lovar att hinta, inne på instagram, i stories, när ny post finns här! Och förstås, hoppas jag att ni hänger kvar, trots lite svajjigt postningsflöde….
Här kommer ett pärlband av glimtar från ett jullov som var som en endaste lisa för allas våra själar. Må låta exakt hur klyschigt som helst. Men det var så.
Julaftonen berättade jag om HÄR. Fortsättningen kommer nu;
Juldagsmorgon glimmar… Julotta i kyrkan. En kär tradition. I år fick jag sällis utav TorparFrun. En höjdare, hela alltet.
Juldagen hemma hos Mamma och Pappa. Helt fantastiskt god mammalagad julmat följt av en lång sån där stund jag vill spara i minnet för alltid.. den, där jag satt vid pianot jag spelat vid sedan liten, pappa vid gitarren och den skäggige hakade på oss i sång och vi bara spelade och sjöng av hjärtats lust. Musik alltså..
Mellandagshäng.
Leka med nya leksakerna, bygga nytt lego, häng med kompisar, elda i kakelugnen.. starta garderobsprojekt… vända på dygnet..
Magnifikt vackra Midvintern.
Liten treåring på hal is. Så gulligt!! Skridskopremiär för lillen alltså!
Tredejadag jul och hemmet fyllt med älskade små och stora vänner.
Barnen hade önskat taco-middag och glassbuffé till efterrätt. Det kändes nymodigt efter all julmat. Till oss vuxna hade jag gjort någon slags kolamousse.. god och väldigt enkel att göra. Receptet fann jag HÄR.
Och det här är Jullov så det förslår, tycker jag.
När jag får servera varm choklad och saffransbullar till ett dagvillt (stavas det så?), småtrött-efter-kompisövernattning- gäng.. rödblommiga efter ännu ett skridskoröj nere på byn…
Här nånstans finner ni mig blöt på ögat.
Promenerande varvat med springande turer. Den här turen, med pärlemormoln på himlen, var särskilt vacker.
Slappande litet gäng i soffan. Minsting sover i störstens famn.
Jullov… mm.. och också bara såsom livet med fyra barn som är födda rätt så tätt och liksom alllltid har varandra. Det är röjigt, det tjivas, det är full rulle på alla fronter. Det är så mycket skratt, lek och kärlek.
Här var det dags för att fylla hemmet med älskade människor igen. Nu, min stora älskade familj.. ja tyvärr kunde inte prick alla komma.. vi var ”bara 19” av oss (rikedomen!!). Jag dukade härsan tvärsan och skalade potatis så det bara skvatt om det.
Förberedde än det ena än det andra. För nu skulle det bli årets Paltafton här hemma. En dag jag kan längta till redan i oktober.
Lyxigt och världsmysigt är det också, att vi hjälps åt. Jag ordnar med allt, till punkten när självaste potatisen ska börja malas, då ramlar de som har möjlighet in och då framförallt ”Mostes Mia”, min näst äldsta syrra, som är feeeenomenal på att göra palt på vår Mormor Syrenas vis.
Jag minns så väl, den där eftermiddagen när jag var lill-liten och Mia och jag var nere hos Mormor och såg på hur det gick till när Mormor gjorde palt. Både jag och Mia skrev då våra paltrecept som vi använder oss av än idag. Det står saker som ”Mycket potatis, två ägg”… och ”he i mjöl, tills det blir bra..”. Klockrent.
Toppade paltkomat med vaniljpannacotta med syrliga hallon med limesocker på. Det är alltid en hit! Lite annat sött fanns också att välja på. Och trots att alla höll på att försmäkta i värmeslag, så skulle vi förstås prompt elda. Minnesvärd kväll!
2024-årets sista dag. Vi var bjudna på brunch i Drömtorpet med drömtorparna. Såå gott på alla sätt. En ljuv prommis sedan.
Fantastisk första del av Nyårsaftonen. <3
Och medan den skäggige och barnen drog iväg till skridskoplanen nere på byn för femtioelfte gången under lovet (så underbart ju!!) så dukade jag och gjorde fint hemmavid. Ordnade med vår del av aftonens knytkalas osv. För till kvällen kom Martins föräldrar och hans syster med familj.. nu skulle vi fira ut det gamla och in det nya.
Barnen firade sitt alldeles egna tolvslag med tomtebloss.. fast alllla våra barn var vakna till rätta tolvslaget också, haha!
Det var en trött och så otroligt vacker Nyårsdag. Sovmorgon följt av utehäng med djuren. Vi tog en tur uppåt byn, med hela familjen och två utav hästpojkarna.
Mysa och umgås med djuren är bland det bästa som finns. Bläää säger Kolabönan, men menar tvärtom!
Garderobsbygget har M jobbat på med medan jag gått loss med färgburkarna och försökt blanda fram ”den rättttta hallfärgen”.. målat ett varv runtom men nja, ännu ej i mål. Fortsättning följer..
Och som alltid har det fejats och grejats i köket. Lillens min är efter frågan ”får jag också vara med och göra pannkaka!?” och svaret ”ja självklart!”. Men när det var dags för själva stekandet, då fick ”stora världsvana (6 och 8 år gamla) kockarna” spisa själva. Så härligt att se hur barnen blir mer och mer kapabla, tar för sig, löser saker, vågar, tillsammans.
Här höggs det ved och stapplades sedan in i velårn ute på bron. För nu eldas det morgon och kväll och alla pratar vi drömmande om när vi ska ut och slita på med veden.. den vi kommer hugga i vår egen skog. Tänk att vi är där nu, att vi behöver ved, för att vi nu kan elda… som vi längtat!
Dop av det allra vackraste slag när Martins ena kusinbarn döptes. Å puh.. jag skulle agera fotograf och hade fullt sjå att torka tårarna. Glimtarna som blev får familjen hålla för sig själv. Men jag fångade också min lille slipover-klädde plutt… som hade fullt upp även då det kanske var tänkt att alla skulle sitta stilla…
Trettonhelgen och efter flera veckors uppehåll från ”Mammabröd” var det nu dags och trots att det funnits annat hembakt bröd så hurras det tusan aldrig så mycket som när detta så otroligt enkla bröd serveras. Har du missat receptet så finns det HÄR.
Snöstormen drog in över byn och medan någon slumrade gott i vagnen, lekte andra för fullt i sina snögrottor. Jullovet tog tvärt slut och vi tog oss storgäspandes in i vardagen igen… tröttsamt men också helt underbart.. vardagen är det finaste vi har. Nu landar vi i fredag med hela helgen framför oss och det känns ju aldrig så härligt med helg som efter en vardagsvecka, eller hur?
Hoppas att ni alla mår bra och har en god start på det nya året!
Det har varit full fart med julstök av alla de möjliga slag. Det har skickats julkort och knåpats små frökenpresenter. Kokats karameller och trillats köttbullar.
Sista skoldagarna innan jullovet. Vet inte vem av oss, jag eller barnen, som tyckte det var tuffast att kliva upp om morgnarna.. vi pysslade om oss för kämpandet, med eftermiddagshäng med bästisarna.
Mitt i veckan var lillen med Mormor och Morfar under en förmiddag och tillsammans med sin Farmor och storasyskon under eftermiddagen. För morsan, hon var och fröknade för ett slag. Och jag ÄLSKAR det! Underbart är det också, att lilla O får mystid med favoritmänniskor och att det bara för mig är att säga ja till frökenjobb, om det passar för HemmaMamman att susa iväg.. och nej, om inte. Inget är fast, livet får bestämma. Helt underbart!
Här var det torsdag och efter handlande av julklappar och julmat var jag så mör att det enda jag vill just då, var att måååla. Så då gjorde jag det. Hallen. Jätteblå. Slirade visst förbi en vägg i köket också. ”Har det brunnit eller!?”..undrar någon. Ja det kan man verkligen fråga sig! .. fortsättning följer.
Nu var det äntligen, äntligen fredagen vi alla längtat så efter. Decemberfredagen där vi alla bara checkade in för J U L L O V.
Vi firade med att dra iväg med vännerna och bowla och sen bjöds vi ljuvligt god eftermiddag i Drömtorpet med våra drömtorpare. Som gav oss en så himla fin julklapp.. perfekt kluven ved. Och vackra tändstickor. För det var inte ”bara jullovsfredag”, det var också den där fredagen vi under morgonen fått godkänt av sotaren, att börja elda i vår kakelugn…
Så efter att barnen klätt sin lilla gran, så hade vi ett sånt ögonblick som vi sent, kanske aldrig, kommer att glömma.
Första brasan i vår runda kakelugn. Sagolikt.
Lördagen, tre dagar före jul. Vintersolstånd. Och sviinkallt!
Vi fejade och julstökade för fullllt. Julstädning varvades med bakning. Och pappan.. han drog till skogs och letade julgran..
Värmde oss framför kakelugnen och pausade nu och då. Under en vila tittade PappaMorfar in, så trevligt. Med mer finkluven ved. Så mycket kärlek vi strössas med, jag blir så rörd. Medan vi sörplade kaffe, blev limpa efter limpa klara.
Det såg ut som hey baberiba inne.. ni vet som det gör, när livet pågår.. och det samtidigt pågår ett försök till julstädning.. men lite kaos, nej det rör oss inte i ryggen, vi är världsvana! Se bara på Skrållan, som just hade fått lära sig korsstygn och satt och broderade mitt upp i allt.
Jag la ut en story på instagram och visade vårt julehem några dagar innan jul. Och jag SVÄMMAR över, ni är såå många som skriver.. och TACKAR för att jag visar stök. Tänk va.. vad lätt det är, att glömma.. att livet ju pågår för oss alla. Jämt å jämt.
Kraften tröt så jag gav mig ut på tur i blå timmen och tankade ny sådan. Då orkade jag med lätthet säga ”Martin, nu kan du träna så lagar jag middagen!”, när jag kom hem.
Och se till kvällen, knöts strulsäcken ihop och det började likna jul i vårt hus. Barnen klädde granen och det var eufori hos oss alla att tända brasan och kika på granen.. ”det här är min favoritstund på dagen nu… när vi tänder brasan och sitter och tittar på den tillsammans”, sa ena lillungen.
Fjärde adventssöndagen. Och vi vaknade till mängder av nysnö. Tung, kompakt snö.
Vi pysslade om djuren lite extra.
Och medan några av oss städade vidare här inne, röjde lillen och pappan gården på snö.
Och det pysslades och slogs in julklappar på löpande band.
Fjärde adventskvällen blev av mycket oväntad men så vacker sort.
Idag, Dan före Dopparedan!
Vi började med julkalendern framför tv:n, hela gänget. Ser hur Ikran, största hästen, kommer galopperandes i hagen utanför fönstret.. som för att signalera något, kände jag direkt. ”Titta ut om de två andra är utanför”, säger jag till M. Mycket riktigt. Där var ”två fyrbenta nissar ute på tur”… på fel sida hagen. Jag går ut på bron och visslar vårt häst-vissel, varpå hästpojkarna tvärvänder ute på vägen och galopperar emot mig. Den känslan. MAGISK.
Så nej de var inte svåra att få hem, inget hann bli otäckt, tack och lov. Och ut genom hagen hade dom tagit sig via rätta öppningen också. Nu i vintertid är strömmen på tråden minimal.. och igår kväll hade vi råkat spilla en hel del gotta preciis utanför öppningen… för då var det nämligen några andra fyrbenta darlingar så var på en redig rymmartur och då behövdes det snabbt fås foder i hink för att kunna locka på dom.. varpå det hade spillts.. och detta favvisfoder anser hästarna att man inte kan lämna en smula av.. så dom hade helt enkelt gått igenom öppningen och ut.. dammsugit det goda utanför och sedan dragit en liten repa. Ikran däremot, han höll ställningarna hemma..trots att han bara med sina långa ben hade kunnat ta ett litet kliv över tråden. Lilla gubben våran, tack för hjälpen. <3
Rök ur vår skorsten. Ett moment som absolut behövde förevigas trots att röken var fes-liten.
Efter att vi tagit hand om djuren, struttat runt med bjällerklang på ponnyn, levererat julklapp till granngården, kokat mer karameller, tvagat ungar, slagit inte sista julklapparna, bakat ännu mer pepparkakor, tränat ett rivit tabata-pass med den skäggige, städat badrumstvättstugan, handlat det glömda på affärn, kokat äppelglögg av vår äppelmust…
..såå har skinkan griljerats.. och serverats på tunnbröd till Bingolotto-spelande småungar. En klassisk dan före dan, mao.
Kära hjärtanes, så mysigt!! Tacksamheten över att få uppleva hela alltet, är otroligt stor.
Nuu… är det jul igen!
Och nu, kära ni.. vill vi sända er årets julkort och samtidigt bara önska eder alla en god, god, god, GOD JUL!
Sköljde en så hejdlöst god känsla över detta hem; en vanlig måndag. Alla var åter där dom skulle. Nu är allt är som vanligt igen, efter ett gäng veckor där älskade vardagen varit lite på sned. Puh. Så njutbart nu.
Nu var det redan tisdagkväll och medan pappan var på brandövning, tog jag alla barnen med mig på tisdagsbad i lilla badhuset i grannbyn. Kvällsfikat, varm choklad och ostmackor att doppa i koppen, smakar så gott därefter. Skrållan hade inte hunnit komma hem här, hon åkte i bilen strax efter oss, tillsammans med kusinerna och Farmor. Alla är vi så överens om att dessa tisdagkvällarna är så himmelens trevliga tillsammans.
Veckan bjöd på diverse andra småbestyr. Som här, där jag och Lillen ordnat en redig 1-årspresent-julklapp till en älskad liten plutt. Alltsammans, sånt vi hade på lagret. Okej pallen har vi loppat, men i övrigt, bara sånt som ärvts från oss. Känns så rikt att kunna ge. Dessutom helt utan att nöta på jordens resurser. Och joo.. det är himla fint att ge vidare, men nog kniper det i hjärtat att säga hejdå till pluttiga småttingkläder..
Vi julbakade lite också. Mors mjuka pepparkaka är kanske min absoluta favorit på julfikabordet.
Vi dukade gofika i Salskammaren och så kom darlingar och förgyllde en eftermiddag mitt i veckan.
I byns lilla bönhus hölls i sedvanlig i-luciatid-ordning en julig kväll med allsång, andakt och maakalöst gott fika… pappan lämnades åter hemma medan mor och barn drog iväg på mys..
..för den här hjälten jobbade inom räddningstjänsten denna vecka förstår ni. Och så slet han på för att ta oss i mål med allt fix som varit med murstocken..
..alla hål som tagits upp i murstocken i höst, för slangen som också dragits ner i skorstenen, .. dessa hål behövdes muras igen för att sotaren nu ska kunna komma och slutbesiktiga alltsammans. I mål den skäggige kom… men ännu har sotaren inte hunnit vara här, vi hoppas såå hen hinner… så vi kan få börja smygelda i jul…annars får vi längta lite till, helt sonika.
Under torsdagen lussade Storebror med sin klass runtom på byn.. jag och Lillen fick äran att följa med som sidekicks under dagen. En ynnest. Himla trevligt också då barnens musikfröken råkar vara min Storan. Det var en så fin dag.
Till kvällen avslutades lusse-turnén, i kyrkan.. kära hjärtanes, så vackert.
Vaknade till fredag, luciamorgon och sjukstuga. Tack och lov en mildare variant så vilan kunde varvas med småpåtande.
Pyntande av små pepparkakshus och pepparkakorna vi bakade hos Mormor och Morfar.
Och nu var det lördag! Den lilla febern som smugit, var borta.. och ungarna fick öppna tredje adventspaketet.. en dag för tidigt. Vad som fanns sig där i?
TID. Till barnen, från och med sina föräldrar. En hel dag, att råda över själva. Bestämma, barnen tillsammans, vad vi skulle göra. Äta. När. Hur. Förutom att ta hand om djuren, fanns inga andra måsten eller tider att passa på.
Efter frukost gav vi oss ut för dagens första önskning; alla tillsammans-snöbollskrig. De två päronen gick absolut in för saken till 100%. Spejade på småskitarna från sitt fort.. totalt överens om att ”nu klår vi dom!”.
Snön yrde och snöbollar flög. Gapskratt varvat med en del svinsura miner. Möra gav vi oss sedan in för lunch. Pannkakslunch, förstås. Med vispgrädde och nykokt hallonsylt.
Därefter önskades julpyssel. Precis hur vi makar degen osv, får ni reda på HÄR.
Storebror varvade pyssel med att hjälpa till och slipa den där vita byrån som stått och dammat i gula huset.. byrån som S önskade upp på sitt rum. Tjoff, tjoff.. upp på rummet med nyslipade byrån och fram med önskad färgburk.. vi hjälptes åt att måla och byrån blev så fin i sin nya färg.
Efter tacomiddag (med glass INNAN maten….) tjavade vi sedan över till Farmor och Farfar för att avsluta dagen med bastumys. Allt enligt barnens önskan. Kära hjärtanes, den där adventsluckan var så god, för oss alla.
Rosa decemberhimmel…
Nu var det adventsmorgon på riktigt. Men största pojkarna i familjen var sedan innan gryningen, iväg på hockey.
Ja den tredje adventssöndagen var så vacker att jag inte kunde låta bli att fota den genom både sovrumsfönstret och köksfönstret. Äntligen mycket snö!
Vi som var här hemma donade med lite av varje under dagen. Som att måla de nu torkade trolldegsalstren. Sörpla kaffe på sofflocket. Gosa hästar..
Och maka storstöpa av den där ostkakeliknande saffranskakan som jag sedan premiären förra året, beslöt skulle få bli en tradition att ha till jul här hemma. Den är helt otroligt god! Att den dessutom är gjord på vår zucchini från sommarens skörd, är bara så häftigt. Receptet finner du HÄR.
…
Tacksam för en himla fin luciavecka. Nu är sista veckan innan jullovet här. Som vi alla längtar.
Önskeplaner för vecka 51
-Pysslande HemmaMammadagar. Sista skoldagarna. Ett sista litet-fröken-inhopp.
-Inhandlande av sista julklapparna och julmaten.
-Skicka julkort och strössla små julgåvor till människor som betyder mycket för oss.
-Sakta av, känna in, här-och-nu:a..
-Möta J U L L O V!
…
Den här tiden… alldeles innan jul.. den är något alldeles särskilt, tycker jag. Och allra särskilt njutbar blir den, om jag tillåter mig att plocka bort hittepå-måsten och istället bara ta den här tiden, utifrån hur livet faktiskt ser ut, här och nu. Att välja är att välja bort… finns inte tid och ork till ”alllllt”.. så plockar jag mycket hellre bort något hittepå-måste och slår mig ner på sofflocket och spelar juliga memoryt med ungarna med spisande julmusik intill.. än att jäkta, jäkta, jäkta..bara för… att?
Att må gott tillsammans, är kanske det juligaste vi kan finna? En trasig, sönderstressad mor däremot? Nej det tänker jag inte är något härligt för barnen att minnas från deras barndom.. och jag, ja jag slipper det gärna jag också.
Senaste kommentarer