av Emmeli | okt 27, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Igår;
Mamma, Storan, Juniflickan och jag. På vift, precis hela dagen lång. Vi skrattade så tårarna rann, åt gott, sprang i affärer, pratade i massor, hälsade på Lillis och Lillsvågge i deras så mysiga lya. Och sen åkte vi hem, i sena kvällen. Jag och J landade hemma, pussade sovande pojke tusen gånger, visade M dagens fynd och sen tändes en herrans massa nya ljus, doftande och i nya ljuslyktor. Tre ljustokiga var såklart inom IKEA under dagen, och där stod vi som tre kackelhöns och dividerade om huruvida vi egentligen behövde dom där ljuslyktorna eller inte. Men det slutade i alla fall som vanligt, med att vi alla tre åkte hem, med likadana, precis samma uppsättning lyktor. En annan anekdot från dagen, var när vi absoluuut inte hittade tillbaka till bilen. Alltså höjden av dumhet. Men nä, det gick bara inte. Jag tänker tillbaka på den där Morsa-morsa-morsa-Juniflickandagen, som något skrattigt. Sånt är fint. Att ha sparat.
Och idag?
Skön, mysig, gäspig och grejsig HemmaMammadag. Och dom där småfötterna, lena händerna, goselåren och lena kinderna har i vanlig ordning fått typ 100 000 pussar.
Lekpeppade Bjossan och på-väg-mot-uppdrag-pappan pussades hejdå i morse, så tog sedan jag och Lillan tag i allt vad som behövdes göras här hemma. J sov och sov och morsan donade.
Sen tog vi vagnen i det plötsligt åter så ljuvliga höstvädret.
Gick långis och hämtade hem vår älskade S från förskolan. Såklart med efterföljande torsdagshandling. S var überpepp i vanlig ordning och hann berätta för både för den ene och andre där inne på affären, att han minsann skulle köpa mango, till smoothien han skulle få till mellis. Bara så att alla visste det, liksom. Gullpojken. 
Fredagscrushen är också inhandlad som ni ser!
Sen har vi haft badande, pysslande, kattjagande, färdigstädande och legolekande som torsdagssysslor. Så nu är det kväll och hemmet skiner och jag känner mig precis hur trött som helst. Längtar efter att krya ner i renbäddade storsängen. Bjossan sover sedan länge. Lillan och jag är uppe och skrotar lite, bara myser och njuter.
Älskat kackelhönshäng, följt av ljuvlig hemmadag och torsdagsfrid. Precis så.
Hoppas att ni haft en bra dag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 24, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Mm, viiiilken krispig måndag, va?
Nja.
-Så maaaaj gadd, vad jag njöt i morse när vi vaknade till det där;
Ännu en grå dag. Det var alldeles mörkt. Dessutom pissregn. Och en trötthet i luften som inte hette duga. 
..Och då bara få mysa en stund till under duntäckena. Sedan masa sig upp, i sirapssegt tempo. Dra igång en kaffebryggare, gosa med pyjamasbäbis och servera en Storebror vad han nu önskade till frukost. Inga måsten. Inget åka iväg. Ingen tid att passa. Bara kunna skrota hemma med dom gulligaste människorna jag känner.
Himmelrike!
Vi tog mysig inneförmiddag. ”Pecis som pysselskoogen! ”, sa Minimannen nöjt där vi drog igång och pysslade.
Pysselskogen, är ett av hans favoprogram, för den som undrar. Och att pyssla är helt klart en favo, överhuvudtaget. Om det så handlar om att baka, vara med och laga mat, klippa miljoner småbitar av ett papper. Eller att måla. 
Minimannen är som en gubbskrattande liten farbror i en tvåårings kropp. Jag älskar att vara med honom. Såklart. Han är ju min. Förutom när han stegar in i sin treårstrots, alltså. Då vill jag bara checka ut, typ. Och så Lillan, då. Bara hon får sin mat och sömn, så bara är hon. Precis hur soft som helst.
Jag kan tro att det absolut kan komma att bli jobbigare att vara HemmaMamma än vad det är nu. Lilla coola Juniflickan som är så nöjd, gör liksom att jag kan fortsätta ösa Bjossan med massa uppmärksamhet och mammatid, vilket gör att han inte behöver bli avis eller så. Och nu har han ju förresten vant sig helt och hållet vid att vara Storebror. Det blev precis som vi trodde, en väldigt smidig övergång för honom, från att bara vara han, till att plötsligt ha en Lillasyster… eftersom vi kunde vara hemma hela sommaren, både jag och M.
Jag fick måla, jag med.
Och det är aldrig en gång som jag sitter så där med målarfärg, utan att tänka. På Morfar. Min Morfar. Han jag som liten lovade dyrt och heligt att jag skulle ta hand om, tills hans kropp bestämde att han skulle vandra vidare. Då, som liten flicka, gjorde jag allt jag kunde – för lilla Morfar som jag älskade och fortfarande älskar så. Kommer ihåg en utav hans sista jular, när han verkligen inte kunde ta sig till sängen från sin rullstol. Och lilla Mormor, nästan lika gammal som Morfar, var så slut att hon inte kunde hjälpa honom… trots att Mormor var en riktig starking med coola muskler på armarna. Mormor ringde då till den där lilla flickan, och bad om hjälp. Jag, hade ju varit med hemsamariterna varenda sommarlovsmorgon. Och sett, precis hur dom gjorde. Lilla Morfar, alltså. Den mysigaste. I vars knä jag fick sitta i långa stunder. Höra kärleksorden med liten melodi; Lillan är ett skrääp. Ungefär detsamma som att säga, Emmeli, jag älskar Dig. Där var jag med honom, åt bitar av rökta köttet han karvade, eller äppelbitarna han gav mig. En och en. Medan mormor stod i köket och kluttade i klimpsmet i köttsoppan.
Barndomsminnen. Dyrbart.
Åh. Vart var vi?
…måndagmorgon, ja. Pyssel med regnet smattrande mot rutorna. Det gick från målande till degande.
.. Lillan sov ute på bron. Och plötsligt rullade någon efterlängtad in på gården.
Heeej pappa!
… hela gänget var vi så glada över att se honom. Familjen komplett igen. Kan ju liksom inte bli bättre.
Sallykatten glad, hon också. Hon som hade en svår förstatid i livet, som var nära att inte överleva. Men som gjorde det, i alla fall. Pigg och kry, bara med den där lilla framtassen som inte ser ut som de flesta andras. Men vad gör det? Vi älskar henne oavsett. <3
Efter lunch packade vi ner kidsen i syskonvagnen och drog ner på byn. Lyssnade till gulligaste FN-samlingen med barnens kusiner och de sötaste av sångtexter. Inte bara söta. Väldigt viktiga, framförallt. Hjälp vår värld, att bli en bättre plats..
Sen gick vi vidare därifrån. Storebror somnade bredvid den sovande Lillasystern och föräldrarna gick en långpromenad i regnet. Vi hade helt sonika hur mycket som helst att prata i kapp efter så många dagar ifrån. Landade sedan hemma på gården. Tokblöta, men glada. Och så tacksamma, över att ha allt vi har;
Varandra. Gullbarnen. Att få vara friska. Ha vår egna lilla, okej ganska stora, gård. Dessutom också en massa människor vi älskar och som älskar oss, runtomkring oss. Både på nära och långväga håll.
Pysselskog, FN-dag och en Stillad längtan, efter våran M. Och nu kväll och måndagmiddag med hela familjen samlad kring köksbordet. Vi slår till med hemmapizza med extramycket mozarella och salami på.
En måndag mitt i livet. Önskar inget mer.
Må så gott, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | okt 23, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
En glimt från där ute. Bjossans egenshoppade pumpa i bild.
En Morsans-köttbullar-lunch tillsammans med honom. Han, jag beundrar så det inte finns ord. Så liten, men ändå så otroligt mycket människa. Den där lilla pojken fick snits tidigt på det där med talet och har nu, trots att han bara är metern hög, så otroligt lätt för att uttrycka sig. Och det är så gulligt att man dånar. Dessutom fasligt trevligt för mig, att ha sånt gott pratsällskap här hemma!
Där är ena paketet vi gav till födelsedagsStoran i fredags. S hade klipp-pimpat det lite, som ni ser. Och såklart var det ett födelsedagskort med en kantarell på. För sooom vi har letat kantareller i höst, hon och jag. Kortet kom tillsammans med en bok som S fick av hjärtevänner i somras. Han älskar den där boken och refererar den rakt av, ordagrant. Jag och M tappade hakan första gången vi inte hann med att börja läsa och han istället började rabbla allt. Ha ha.
I alla fall.
Skogsmusen, där i bild. Lär den där igelkotten precis allt. Mellan himmel och jord. Så, jag brukar säga till Storan att jag är hennes igelkott och hon min skogsmus. Sådetså.
Och där är min ena fredagsfyspartners lilla hand.
En helg svischar snabbt, visst?
Ja, förresten. Alla dagar! Som tvåbarnsmamma kan jag bara konstatera att det inte finns en minut att ha tråkigt på. Om man säger så. Särskilt inte när man roddar hem och barn solokvist. Jag njuter mammaliv och snusar småttingar så mycket jag bara kan. Tycker att det är ren lyx att få vara HemmaMamma. Ibland vill jag bara stoppa tiden. Typ nu. Det är intensivt, men galet underbart. Vi har snurr på det här när-pappsen-är-iväg-på-uppdrags-levernet här hemma nu också. Så vi teamar bra. Ibland känner jag för att kesa ihop, blir tvärtrött liksom. Då är det förstås lite smådrygt att inte ha någon att byta av med. Men annars, så!
Vi har ju haft en hel tillsammans-sommar. Men sen kommer alltid hösten och vintern, vilket är M´s mest intensiva uppdragsperiod. Så då vet man liksom det; nu är det höst igen, så nu kör vi! Lite så.
Den här helgen har varit fylld med trevligheter.
Först den där braiga fredagen som avslutades med Storans najsiga födelsedagskalas. Och så igår, lördag, när jag och kidsen drog till lilla byn som jag en gång kallade för Hemma. Nu, mitt hemmahemma. Jag fick lyxig tid i pappsens hardcoregym. Ett intervallpass med droppande svett och skyhög puls. 
Och efter det, hade gullpappa gjort eld i bastun och den här mamman bara jublade, för så skönt det var. Till kvällen hade vi lördagsmys med chokladbollarna som Storebror hade rullat tillsammans med Mormor under dagen. 
Mys, mys, mys. Till kvällen rullade vi hemåt och har sovit ännu en natt utan den där efterlängtade.
Idag har vi söndag.
Ännu en raggsocksgrå dag med så trötta moln på himmelen. Skönt med friskluft ändå.
Så vi har börjat kratta andra halvan gården. Och så snorar vi. Jag står för krattandet och barnen för det andra lite mindre roliga. Baseluskan som är här och härjar har tagit hårdast på den yngste familjemedlemmen. Lillhjärtat har ingen feber, men är så snorig och rosslig i halsen. Hujeadig. Det gör ont i mammahjärtat.
Men hon är tapper, äter som vanligt men sover kanske ännu lite mer. Det är bra, tänker jag. Vila är ju det bästa. 
Storebror var ju typ en evighet mycket äldre när han åkte på första sjukan. Men som befarat, får Lillasyster börja jobba på immunförsvaret tidigare.
Så det var och är vår helg, det.
Jag tror att jag går emot strömmen lite när jag säger; ååhå vad härligt med måndag imorn! men, så är fallet. Det är alltid som bäst när hela familjen är samlad, och det blir den då.
Men först lite skön söndageftermiddag och kväll, med precis ingenting planerat. Förmodligen ännu några hundra varv av Var bor du lilla råtta, snytande av små näsor, tändande av goda doftljus och bara söndagsdegande. Så får det bli!
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 22, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader
Det är fortfarande helt galet. Att dom där två. Är mina. Liksom. Mina barn.
Syskonen vaknade rygg i rygg med varandra denna lördagmorgon. Vi var på så mysigt och gott födelsedagskalas igår i Mäjdadalen. Storebror fick leka med kusinerna in i det sista, så i morse var det någon som tog en redig sovmorgon. Lillan och jag vaknade före, som ni kan se. 
Vi klev upp och tände ljus och drog igång kaffebryggaren. Konstaterade att det likt gårdagen ser ut att bli en vansinnigt grå höstdag.
Någon körde morgonpasset.
…
Det är jag och barnen den här helgen. Det finaste lilla stjärngäng jag kan tänka mig. Men vi saknar såklart våran M. Pappan, som åkte iväg i torsdags och har marathon-jobb-helg på bortaplan. Vi längtar till han kommer hem, helt klart. Det är inte alls roligt när det blir såhär många dagar ifrån. Men så är det nu.. och allt har sina för- och nackdelar.
För att inte bara smått längta ihjäl oss, så gör vi det så gott för oss som vi bara kan.
Nu är Storebror vaken. Lördagsfrukosten är i magen och lugnt morgonmys pågår. Rofyllt med sovande bäbis där ute i vagnen, morgonmosig liten Miniman i mitt knä och den där spinnande katten som ligger på sofflocket. Vi ska strax packa liten väska och ge oss iväg på lördagsutflykt till Mormor och Morfar. Det blir mysigt!
Ha en fin lördag, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | okt 21, 2016 | Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Hej där borta!
Det är jag, Juniflickan!
Jag är på pricken 4 månader idag, faktiskt.
Inte klokt, alltså. Vad tiden susar fram. Jag trivs verkligen här ute i vida världen. Och, tiden går fort när man har roligt sägs det, ju. Det har jag verkligen, roligt alltså! Det festligaste här i livet just nu, är helt klart Bjossan. Mamma och pappa är inte alls så roliga som han är. Han behöver mest bara säga flaskhals och inget mer, snurra några varv på golvet framför mig, så liksom tjuter jag av skratt.
Mamma, Pappa och Bjossan är så kära i mig att dom inte riktigt vet var dom ska ta vägen. Mamma med sina yviga känslor… kan börja gråta för ingenting. Typ när Bjossan pussar och kramar på mig och säger Du är Bässst Juni.
Fast det är ju väldigt gulligt. Jag håller med.
Om ni undrar så håller mamma bara på att prova min nya vinteroverall där på bilderna.
Jag är en rysligt nöjd bäbisflicka, tycker om det mesta liksom. Så, där låg jag i varma overallen på mjuka fårfällen och undrade vad hon höll på med, med bara i tystnad och för mig själv. Kanske att min blick avslöjade att jag funderade lite. Men jag tycker liksom om att bara vara.
Fast den där luvan var fasligt stor och åkte ner i ögonen på mig.
…
Mina dagar innehåller fortfarande väldigt många sovtimmar. Helst ute i vagnen. Där är luften så god. På natten sover jag tätt intill mamma. Annars tycker jag om att ligga i babygymmet och greppa efter elefanten och apan och dom där. Tugga på mina egna små händer är också något jag pysslar mycket med nu. Och sjunga! Kära hjärtanes. Härma mamma när hon sjunger är ju helt underbart. Och dessutom tydligen så gulligt att man knappt orkar med.
Och lite festligt är det allt, att vi är fyra i familjen. Och att vi parvis blivit så väldigt lika till sinnet. Det är Pappa och jag som är likisar. Jag kan sitta i hans knä i en mindre evighet och bara beskåda, i tystnad. Och så Bjossan och Mamma, då. Med den där farten och pladdret som går i ett. Skitglada och skitarga och ingen varning däremellan. Men jag hinner nog i kapp med lite riv, jag också.
Men som det är nu, tar jag bara livet med absolut lugn och ro.
Ville mest bara säga hej och önska God Fredag!
Bjossan och Mamma degar för fullt vid köksbordet. Hjärtan och traktorer på löpande band. Jag har faktist i detta nu precis slumrat ute i vagnen.. mamma la ner mig där och jag somnade innan hon ens hunnit knyta igen voksipåsen. Jo, jo. Jag skämmer bort dom.. mina päron alltså. Precis som Bjossan gjorde. Bara det att han nu är två och ett halvt och liksom hunnit fått upp ett tempo vi kallar full fart. Jag hinner, jag med. Så småningom.
Fredag, alltså. Här hemma är nystädat. Mamma höll på igår, som vanligt. Efter att jag och Mamma gått långpromenad och hämtat hem Bjossan från Förskolan, haft After Föris på lekparken och tagit svängen på affären. Då, gick vi hem och gjorde färdigt vad vi hade börjat med innan. Ett tag trillade mamma köttbullar, skurade golv med mig hängandes i babybjörnen och badade Bjossan. Allt på samma gång. Lite svettigt hade hon det, men sen fick vi vila oss och gå för vardagslyx till Farmor och Farfar. Bli bjudna på middag och ha mysig torsdagkväll, alltså.
Idag är det så mörkt att man nästan tror natten hänger kvar. Vi gäspar och myser och så är vi alla tre, jättelängtiga till kvällen. För då ska vi på kalas!
Hejdå!
/ Juniflickan
Senaste kommentarer