av Emmeli | feb 4, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Och idag är det lördag.
Det firas med helgblommor. Av finaste kvalistort. Jag tog Storebror i handen i förmiddags, snodde mannens bil och drog ner på byn. Så himla, himla mysigt att åka iväg. Bara han och jag. In på blomsteraffären det bar, där vi fick vi hjälp av fina Blomsterflickan, som S säger.
Vi stod och pekade härsan och tvärsan. Han ville ha något lila. Såklart han skulle få det. Det blev en lila anemon. Och jag ville ha lite av varje. Sånt som kändes vår i magen och gjorde mig glad av synen. Så några vita och några rosa ranunkler fick det bli. Tre små solgula tullisar också. Och en blomma, så vacker, som jag inte har en aning om vad det är? ..ser typ ut som mini-fresia..
Det är så vansinnigt mysigt att vi har en så fin blomsteraffär i vår lilla by.
Och idag är det helt sonika en lördag som var värd det lilla extra. 
Lördagskök!
Minimannen och jag blev fasligt nöjda.
Och köksfönstret fick sig lite nytt också. En primula. Det, är så mycket den-här-tiden-på-året-blomma för mig. När det fortfarande är vinter, men man liksom kan känna i hela kroppen att vi bara närmar oss den fantastiska våren. Ljuset återvänder och jag bara måste ha en primula, eller tre. Precis så.
Så, så fick det bli…
Annars?
Det sätts in fönster på löpande band där uppe. En liten flicka är cool-söt i Storebrors gamla snickarbralla och hennes finaste rosett i håret. Mannen har glittriga ögon och jag vet så hur han njuter, av nya livet att få vara hemma med familjen när det är helg, av att hans ”Lilla bäbis” (vår gård) börjat ta fart mot vår vision… och så vidare. Själv donar jag med lite utav varje och njuter glad-bukett, älskade ungar och ja, helt enkelt allt det där jag nyss skrivit om. Samtidigt, som jag också känner mig lite grå och sådär übertacksam över att man inte ska på nån fancypancy gala och glänsa. Hujedamig. Jag känner mig sig så långt ifrån gala det bara går och istället mer som en gammal disktrasa med februaritrött och rufsigt hår och en känsla av att bara, bara vilja lulla runt i skön fjällrävenbralla och låta dagen bara bli som den blir. Så, det är just det jag gör.
Vår lilla docka. Undra om det går att plocka ner månen till henne? 
Och vet ni?
Just nu, sitter jag på övervåningen. Med varma täckjackan på mig och bara njuter av att vara här. Jag är ju alltid på nedervåningen och styr kosan, men nu bara längtade jag upp hit till övervåningen. Stället ”där det händer”. Det är precis hur stökigt, dammigt, spånigt och rörigt som helst. Men det är så häftigt, ändå. För vi bara älskar allt med den här gården ju, och att få börja vara här uppe också, känns helt fantastiskt.
Storebror följde med farmor och farfar hem efter att vi alla hade ätit lunch här tillsammans. Och Lillan har J-och-Pappa-tid där nere. Så jag pep upp hit en stund och bara drömmer, funderar och älskar att vara här..
Ha det så gott till vi hörs igen!
Lillafrun
av Emmeli | feb 3, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Idag gav vi oss iväg på tur, jag och dom två stjärnorna.
Vi drog till lekparken och Storebror åkte nerför rutschkanan i en rasande fart och en liten bäbisflicka hade premiär i gungan.
Det var en höjdarstund, det där.
Och någon gillade gungandet som ni ser!
Allt var topp. Tills stackars Lillvännen stod där och grät med stora tårarna. Han ville också gunga i den där lilla gungan. Men det är ju en bäbisgunga, försökte jag förklara för honom. Och han förstod. Men han viiiille inte förstå. Han ville också bli bäbis igen för en stund och få gunga i den där gungan han också. Ibland är det inte lätt, det där livet..
Det var då läge att packa ner småttingar i vagnen igen. Så, det gjordes…
…och några få minuter senare hade jag två sovande ungar som sällskap.
Jag gick en skön promenad medan dom sov gott. Finns knappast något som ser så mysigt ut som att sova, varmt nerbäddad i en vagn.
Det var en fin Stjärnutflykt tillsammans med mina två. Minimannen och Juniflickan.
Och nu är det kväll och det har precis, precis blivit helg på riktigt.
Jag känner mig helt slut efter två så otroligt känslomässigt jobbiga dagar. Det handlade om en sak som behövde bubblas upp till ytan. Där jag är så oerhört tacksam för den kärleksfallskärm jag har runtomkring mig. M. Och Familjen. Som oavsett fundering, stor som liten, lyssnar och funderar tillsammans med mig. Säger vad dom tycker gör dom också. Vilket kan vara precis hur jobbigt som helst att höra ibland. Det var det även denna gång, fast på ett helt underbart sätt. Äsch. Ni blir ju knasiga av mina kryptiska ord snart.
Så varför ens nämna nånting? Jo. För att jag ju är en stjärna på att alltid tycka, och också berätta, när jag tycker saker är bra. Så när det ibland dyker upp jobbigare dagar i livet, vill jag att ni ska veta om dom också. Jag lever liksom inget undantagsliv, om ni förstår vad jag menar. Det är väl bara det att jag råkar vara en obotlig optimist och i dom allra flesta fall, ser det positiva i saker. ”Det är inte dom lyckliga som är tacksamma. Det är dom tacksamma som är lyckliga…”. Den devisen. Stämmer så väl överens med mig och min livslycka!
Men nä, jag puttar heller inte undan till exempel känslor som inte tillhör det lättsamma spannet. Jag är en känslomänniska och kan vara minst lika tokledsen, som jag kan vara glad. Så när jag nån gång känner mig ledsen eller bekymrad över något, så låter jag mig känna så, också.
Ibland berättar jag inte saker fullt ut här. Vad än det gäller. Glatt som ledset. Helt sonika, för att allt inte passar sig i en dagbok-för-alla-dagbok. Hoppas ni förstår mig.
Nu njuter jag så av att M precis kommit hem och vi därmed har tagit helg på riktigt. Så skönt just ikväll att kunna släppa lite på ansvaret över mina älskade stjärnor och istället kanske somna i en trött fredagshög i finsoffan…. typ ganska snart. Lite nattande av övertrötta skitbusiga småttingar först. Och just det! Den där goda äppelmusten och goda chokladen mannen hade med sig hem, det ska nog också hinnas med innan morsan tar natt. <3
Stjärnutflykt och Livstrassel med älskad fallskärm.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | feb 3, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader
Svimma-omkull-gullig pyjamasbäbisflicka.
Små enträgna minimänniskohänder mitt i klippa-och-klistra-pyssel.
Färska jordgubbar i morgonfilen, som får en att smyglängta till en varm morgonfrukost ute på verandan mitt i sommaren..
En god start på denna fredag, mao.
Och en god start, är ju alltid en god början.. till något hel-gott menar jag…
Vi önskar er god fredag här från Drömgården!
Lillafrun
av Emmeli | feb 1, 2017 | Liten två år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Så går jag in där i Sovrummet och tittar till våra två stjärnor.
Och möts av den där synen;
-Två små syskon och den där kärleken som är omöjligt osynlig, dom emellan.
Hon håller i hans lilla hand. Den som plötsligt ser lite stor ut, bredvid hennes pyttelilla. Hon håller i den. Och känner trygghet. Trygghet. Hos den där Storebrodern som redan nu kan bli skogstokig på Lillasyster när hon drar åt sig någon leksak som hon absolut inte får ha. Lika förbaskad som han då kan bli, lika förundrande lycklig blir han varje morgon han möter sin Lillasyster. Storebrodern. Som idag var hos tandläkaren för första gången i livet. Gapade och var hur cool som helst. Han som säger det var ingen ursak! när man tackar honom för hjälpen, då han just hämtat trasan till sin Lillasyster. Han som sitter på kökssoffan och lillgammalt frågar sin Farfar ”men Farfar, vad har du för kaffe hemma då?” som om en kaffesorts-fråga vore den mest självklara fråga man kan ställa, när man snart fyller tre. Eller han som ibland mitt i ett samtal, bara måste avbryta. För att säga; jag äälskar dig! . Han. Är hennes trygghet. Och det vackraste är. Att trots att den där lilla flickan bara är en bäbisflicka ännu. Så är hon, hans trygghet. Också.
Storebror och Lillasyster. Vilken lycka. Att ni har varann…
Och för en mamma och en pappa. Är det där. Den där synen.
-Större än allt stort.
Lillafrun
av Emmeli | feb 1, 2017 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Mammalivet, Pyret 7-9 månader
Idag var det en ovanlig onsdagsmorgon, än vad vi är vana med här hemma.
Vi skulle vara klara och hyfsat städade alla tre (jag och barnen), till en särskil tid. Vi vaknade för det första sådär alldeles för sent. Mina barn är knasiga och väcker inte sin mamma om morgnarna (tack barnen, ni är bäst!) och jag hade dessutom glömt ställa väckare. Så, 40 minuter innan S skulle vara på Föris, så vaknade vi. Då skulle barn bytas på, kläs på, sängar bäddas, frukost ätas, bäbis ammas… och så skulle jag plötsligt se lite städad ut också.. hinna igenom en dusch och sådär. I vanliga fall brukar ju jag mest göra i ordning barnen innan vi ska vara på Föris. Se till så att dom är redo för dagen, liksom. Ja Juniflickan kan ibland bara ha pyjamasen innanför overallen och bli dags-redo när vi kommer hem. Ingen fara på taket det, liksom. Och jag själv, drar mest ut nattaknuten från huvudet, trycker in frillan i en mössa och i 200% av fallen har jag snabbt hoppat i träningskläder.
Storebror landade på Föris utan en aning om hur bråttom morsan haft här hemma. Jag och Lillan rejsade hem, hon hoppade i vagnen och sen gick vi iväg.
Det där var alltså i morse när jag och Lillan precis var på väg att knata ner på byn. Mot Babyträff!
Helt nytt i min värld. Om ni inte redan förstått det, så är jag verkligen en riktig ensamvarg. Och som Mamma älskar jag att vara hemmavid i våran egna lilla bubbla. Har alltid varit såhär. Men jag tänkte att det vore roligt att testa på och så att man får nån liten koll på lilla byns invånare och Lillans blivande små vänner. J hade ju egentligen supersovtid då, men jag väckte henne. Kändes ju urmärkligt att sitta där utan en bäbis. Och lilla coolingen gick med på det, också. Hon älskade sjunga och ramsa, det gör vi mycket här hemma också såklart. Och att träffa alla andra bebbar var också så roligt! Det var en trött liten tjej som somnade bums i vagnen efteråt. Jag hoppade i täckisbyxor och så gick vi en skön långpromenad. Tio minusgrader har vi idag och det är så vackert. Faktiskt Riktig Vinter!
Det var trevligt, vår ovanliga morgon. Men jag var precis överlycklig när jag kom hem igen och fick hoppa in i min HemmaMamma-bubbla.
Som Pippi skulle ha sagt; Ja, jag är en riktig ensamvarg. Men jag liiiider inte utav det!
Å kära nån, där är jag igen. Men titta! Vill mest visa den där tröjan som är sprojlans och precis hur skön som helst. Hittade den på gina härom veckan för inte alls så många kronor men alldeles lagom varm nu såhär i februaritider! Fanns i flera färger och heter typ Love, tror jag. Tips från mig idag! (Inte ett dugg sponsrat måste jag också påpeka!)
Nu har jag en sån där världsskön stund här på kökssoffan. Sörplar kaffe och tar igen mig en stund efter att ha varit på språng sedan morgonen. Jag funderar lite på hur det ska gå i eftermiddag… någon ska till Tandläkaren för första gången i livet, förstår ni. Antar att det mest är att kika lite och prata mat- och tandborstevanor och så vidare. Jag ser bara framför mig hur någon ber en viss Miniman att gapa och han absolut skulle kunna svara, artigt, självklart och väldigt bestämt; nej tack!
På återseende vänner!
Lillafrun
av Emmeli | jan 31, 2017 | Emmeli funderar, Gårdshuset, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Efter att ha påtat med lite ditt och datt här hemma.
-Som att mysa med en liten Lillasyster (som i och för sig sov typ tre och en halv evighet) och hinna sätta in 8 månader älskat dokumenterat liv i fotoalbum. Då, bäddade jag ner Lillan i vagnen (joo, hon hade varit vaken en stund där emellan, jag lovar. Hon sover inte bara, bara faktiskt. Men har det lätt som en utav favoritsysslorna fortfarande. Den andra favoritsysslan är att vara ute och spatsera med någon som håller henne i småhänderna. Eller att säga ”ma-ma?”,”ma-ma?”. Hjärtat smälter hos mig då. Det där sista har hon lärt sig supertidigt, tycker jag… men så har hon ju sin megapladdrande 1000-gånger-om-dagen-mamma-sägande idol att ta efter…).
Vart i hela friden var vi?
-Jo. Jag och J tog syskonvagnen och gick till Förskolan och hämtade hem den där lilla filosofen. När vi kom hem igen, ringde vi till pappan som varit jourande/snickrande idag. Han klev ut där uppe på balkongen och vi önskade oss lite mellis ner till Gårdshustrappen.
Den skäggige var inte sen att haka på…
Några minuter senare kom han ut med gott mellis till oss alla.
Varma frallor och svinsura apelsiner, varmt kaffe och ”mammas saft” som Minimannen beställde och faktiskt fick trots att det inte alls var lördag överhuvudtaget.
Det här är livet, sa jag. Älskade Livet på landet. Ja-ha-a!, sa Sixten så medhållande. Lillan snusade gott i vagnen och mannen satt och nynnade på det-ska-va´-gött-å-leva-melodin.
Det var en alldeles ljuvlig stund. Jag satt kvar längst av alla. Funderade en stund. Bara för mig själv.
Ordet Tacksam, är liksom bara som ”en piss i Nilen”, som min coola syrra brukar säga. Tacksam Deluxe. Är bättre.
Tvättberget har skrämts till lite mindre, mannen har sopat sågspåsen från ögonbrynen, morsan är nöjd efter det där träningspasset. Nu väntar Pettson-och-Findus-läsning i storsängen bland massa duntäcken, kuddar och småsnoriga gullungar!
Januari fick ett fasligt fint avslut.
Lillafrun
Senaste kommentarer