av Emmeli | jan 29, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 7-9 månader, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår morse. När Minimannen var så otroligt taggad på dagen.
Den här helgen känns liksom som en endaste varm kram.
Dagar som gett massa härlig energi. Tillsammans med mina pojkar och gulligaste Juniflickan på jorden. Dagar som varit hjärtehärliga. Roliga för både stora och små. Innehållit häng med både barnens Mor- och Farföräldrar. Vi har fått sol på nosarna. Det har också varit alldeles grådassigt men inte gjort ett endaste dugg. Det har getts utrymme för sköna sörpla-kaffe-på-kökssoffan-stunder, måleri-stunder. Och så vidare. En sista Januarihelg fylld av massa gott.
Ska vi kika några fler bilder som kameran fångat?
Sidär. En skitglad morsa. Som precis varit ute och sprungit med favoritmusik i öronen och med solen i fejjan. Kräkjobbig, alldeles fantastisk tur.
När jag klev in i huset såg det ut såhär;
haha! Hejja mannen!
Det är bra det där!…så fick han lite omväxling mot sina flashiga gym-pass under veckorna! (Ja, M brukar passa på att träna på hotellens gym, när han iväg på långuppdrag).
Och sen då?
Jamen, titta!
Världens Bästa Mormor och Miniman. Där, alldeles precis innan dom drog iväg på brandbilsåkning. Ni må tro att det var fräsiga timmar för en liten Miniman, det där. Ja, vi andra tyckte också det var fasligt fräsigt, faktiskt.
Såklart att jag och pappsen också skulle åka en tur.
Mannen instruerade olika grejer.
Och coola, älskade kusin H, var inte sen att testa!
Alltså. Jag smäller av. Sötaste Brandmannen jag har sett.
….
Sen föll mörkret och Mormor och Morfar följde med oss hem till Drömgården. Det fikades och mystes, innan jag och M och Junflickan gjorde oss festfina och drog iväg på god middag tillsammans med hela Brandkåren. Ja, eller Räddningstjänsten, som det heter nuförtiden. 
Alltså.. <3
Minimannen hade världsfestlig kväll här hemma tillsammans med sin Mormor och Morfar, medan jag och M var iväg. I stjärnklara kvällen mötte vi sedan gänget här hemma. Storebror sov som en liten björn efter dagen.
Och så blev det söndag.
Och titta rosorna! Helt och hållet makalösa.
Idag har det varit svingrått väder men ändå skönt, liksom. Pojkarna har varit ute och fixat med olika saker. Kört lite skoter fram och tillbaka på lägdan, inspekterat senaste inköpet (En spånsug. så himla roligt köp!! Skulle jag inte tyckt för några år sedan. Fast nu betyder det liksom att vi ska börja suga gammalt spån från golven där uppe)..
Där ser ni en nöjd, men ganska så skittrött liten pojke.
Jag har utnyttjat att M varit hemma och dessutom inte haft jour..så jag gav mig ut på en löptur idag igen. Så förutom lite målning och massa mys med gänget, har morsans ben kutat ännu en gång. Uuuunebaat!
Nu är det söndagslunk som råder här. Ja, förutom den där skäggige som testar ett pass han fått av sin fru (njuutbart att sitta och titta på när någon tränar, haha!). Lillan sover ännu en långsovning och Bjossan är lika taggad som vi andra, på att alldeles strax få gå lilla vägen till Farmor och Farfar och njuta Söndagmiddag.
Älskade Helgdagar.
Hoppas ni haft det gott ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
”Ett, två, trre, fyra, fem….
….”nu kommer jag, mamma!” … ”men vaaat kan hon vaara”… ”mamma?…mamma??? …. M-A-M-M-A!?!?!?!”.
(Mamman hittades och det var istället hennes tur att räkna och leta. ”Ett, två, tre..osv”…)
”Men vaaar är Sixten nu då, tro?, gick jag i min tur och mumlade varpå jag sekunden senare fick ett klart och tydligt och inte det minsta tveksamt;
-HÄÄÄR ÄR JAG, MAMMA!
Ärliga lilla Miniman.
Och i vagnen, en Lillasyster som fått prova sitta upp en stund och varit med på så vis, men som liksom inte orkade mer än en liten stund av utelek innan det blev så fasligt tröttsamt.
Ja. Det där var sannerligen en helt ljuvlig stund idag. Vi pausade innestökandet med att gå ut i det helknasiga januarivädret. Vädret som inte alls stämmer med en riktig vintermånad, men som liksom omöjligt kan låtas bli att älskas i alla fall. Det var helt underbart. Typ vårkänslor i luften!
Med den goda friskluften och rosiga kinderna fick vi sedan raketfart här inne (läs; Lillan sov, Minimannen var trött och vilade i Finfotöljen framför TV-n och mamman snodde på med städningen). Jag firade toknystädat med ett skönt fredagsfyspass. Innan det lagades middag och så. Och ni må tro att det var glada tre som stod i dörröppningen när våran M rullade in på gården här ikväll.
Hela familjen samlad. Bästa som finns!
Vi har haft skitmysig kväll tillsammans. Innan sedan nybadade barn nattades framför Pettsonläsning i renbäddade Storsängen (som jag bara läängtar att få krypa ner i). Nu sover barnen och jag och mannen ska slå oss ner i finsoffan. Har ju inte sett veckans Mandelmanns! Det, och den (förmodligen) goda chokladen M hade med sig, blir hur nice som helst nu.
Åh. Den här fredagen, alltså. Kan inte önska mig något mer.
Trevlig helg till er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Det där var i morse, när Brandispappan och Lillan höll på att leta fram dagens småkläder.
Förresten. På tal om Brandisen.
Vi blev lite smått skrattiga igår kväll, han den där skäggige och jag. När vi slog oss ner i finsoffan och skulle pusta ut efter dagen och vila ögonen på ett program på play. Jo, det händer faktiskt nu i dessa kvällsmörka tider att vi gör sånt. Tar vi oss tiden så ser vi nu gärna Stjärnorna på Slottet. Eller, helst, helst; Mandelmanns. Alltså. Vilket otroligt vackert program. Jag grät såklart både under första och andra programmet. Har du inte sett. Måste du se!
Men, åter till saken!
Varför skrattiga igår? Jo. För att vi tittade på Bygglov, där det handlade om en småbarnsfamilj. Igenkänning på den. En familj, där pappan utöver sitt vanliga jobb, jobbade som Deltidsbrandman och ryckte ut mitt från ingenstans och hemmet lämnades med typ ett säg åt mamma, att nu drar jag!. Igenkänning på den också. Och, som pricken över i:et så hade dom dessutom ett mastodontprojekt till övervåning. Där inte ens Bygglovsteamet lyckades. Utan gick bet. För första gången på hela programserien.
Alltså.
Jag satt och ville typ börja storgråta som den hormonbombiga känslomänniska jag är. Blev plötsligt smått livrädd och tänkte, åh, nej, hur ska det gå för oss? ….Medan mannen satt coolt och väldigt rutinerat (då han ju själv jobbar med TV) och sa; Emmeli. Det är tv. Ta det lugnt.
Och återigen tänkte jag; vad vore jag utan honom?
Onsdag, ja.
Där dagens höjdare bland annat var den där überspontana lilla stunden när älskade pappsen kom förbi för att leverera sin släpvagn som vi ska få låna. Stunden där han satt bredvid mig på kökssoffan och sörplade lite kaffe. Och så den där lyxiga onsdagskramen när vi sa hejdå. En höjdare, som du förstår.
En annan var, när jag och min sovande bäbis i vagnen, mötte upp Storan för vad som på grund av ihärdig Basiluska fick bli, istället för det sedvanliga OnsdagsGympapasset; en lång och pratig, rask promenad. En höjdare det med, oh ja!
Förutom allt det vanliga som pysslats med här hemma, så fick jag mig en mysig stund med lite fotoalbumspyssel också. Då Lillan är så förbaskat förkyld så har hon liksom sovit extramycket. Fortsatte med fotona efter att vi hämtat hem Storebror från Föris också. Skitmysigt att sitta och titta på bilderna tillsammans med honom. Han satt sedan med egen sax och klippte och grejade, medan jag limmade och skrev och hade kärleksfullt hjärteont. Det, var också en höjdarstund idag.
Nu sover båda barnen sedan en stund tillbaka och jag har det alldeles lugnt och skönt här i knäpptysta gamla bondköket, som jag älskar så.
Hoppas ni har haft en god onsdag!
-Bara två dagar till helg, ju!
(hälsningar hon som ännu inte alls vant sig vid att ha tillsammanshelger med hela familjen hemma)
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Tågbanebygge.
En Lillasyster som tänkte ”äh, huur svårt kan det vara, liksom? 30 bitar. Klarar väl vem som helst”… så satt hon där. Och var exakt hur söt som helst. 
En söndagspromenad med hela familjen. 
Krasslig och alldeles underbar trasselhög på kökssoffan.
Varm nyponsoppa med vispad grädde. Ja, det där sistnämnda är det en skäggig som allltid hoppar över. Men det gör intet nå. För undertecknad äter alltid grädde för två. Sådetså. 
Och så föll mörkret och vi konstaterar att det var fasligt skönt med en sån här dag;
Söndagslunk.
Ha en god söndagkväll, vettja.
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Titta där då;
flickorna redo för kalas.
Vår älskade lilla Juniflicka, där på dagen prick 7 månader. Älskade, älskade 7 månader. Kära nån vad jag är tok-kär i livet med mina två småttingar. Och den där skäggige, förstås.
Lördag, sa vi?
-Det var en god sådan, rakt igenom. God på alla sätt, liksom. Jag kände bara hur jag som gick på moln. Över den där grejen att faktiskt ha helg, när det är helg. Att mannen hade jour just igår, ja det gjorde ju inte så mycket, vi hade han ju hos oss i alla fall förutom när han var ute på vift, förstås.
Vi fick skön nytta gjord, typ en insamling som totalt svämmat över. Den, hamnade där den skulle. Och det målades balkongdörrsfoder. Och päronen tränade. Mamman kände sig världslyxig som fick, nästintill, några minuters hemmaspa. Haha. Ja, alltså; duscha i lugn och ro och packa in håret i inpackning och därefter hinna rosa kinder och till och med torka håret torrt. Ta på sig den där nya blusen. Ja, det behövs verkligen inte mycket eller många minuter innan det känns som om man varit iväg på tre dagars spa. Typ så. Underbart!
Sen följde en kväll i Mäjadalen. Hos den där familjen vi älskar så, med den där purfärska 10-åringen som hade ett så hjärtemysigt och kalasigt kalas.
Minimannen och födelsedagsbarnet i full färd med att fixa det sista på den där goda, goda tårtan.
Vi åkte sedan proppmätta och hjärtevarma hemåt i stjärnklara natten.
…
Idag är det söndag,
…och jag vill typ gasta M E N!! NÄÄJ! när jag och barnen vaknar som tre kraxande kråkor. Igen. Vi hade ju lämnat den där Basiluskan bakom oss. Och visserligen. Hon drog. Men nu är det en ny variant här. Jag tror visserligen inte att jag träffat en endaste människa senaste tiden, som inte varit Basiluskig på något vis. Så det är väl helt sonika bara att acceptera. Vi kör ett race till, när vi ändå var igång, liksom…
Äsch. Det ska nog bli söndag av det här nys- och- kraxhaket, också!
Mannen åkte iväg i morse och är just nu i kyrkan med våran gospelkör och sjunger på gudstjänst. Jag tittar och njuter härifrån datan och livesändningen som ordnats så fint. Lillan sover gott ute i vagnen oc..,hoppsan! nu ropar min andra darling inne från ”Pott-huset”! Måste kila, mao!
Ta hand om er!
Lillafrun
Senaste kommentarer