av Emmeli | mar 14, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Salen, Stora Lilla Familjen
Nu är den här mamman trött, trött, så trött.
Mest trött är jag nog ändå av att ha skyndat mig så fasligt, mest hela dagen. Ingen fara på taket, ibland blir det lite flängigare än vanligt! Vissa dagar kan jag göra tusen saker utan att känna mig skyndande, men idag var en sån där dag där det känts som om jag kutat hit och dit med tungan hängandes. Som på en gammal hund med för tjock päls mitt i sommarvärmen.
…
Vi började visserligen med, (kanske en föör-) lugn morgon här hemma. Vips blev det sådär snorbråttom till Föris. När jag väl var framme med båda barnen tänkte jag; ”äsch, det går ju bara på en grisblink, så har S sprungit in och börjat leka, så jag lämnar Juni i bilen.. hon är visserligen vaken, men jag chansar..”. Och så går vi in.
Såklart. Just idag. Så bromsar S i dörröppningen. Jag med, nästan. Det gör så ont i ens hjärta att höra en annan liten vän absolut inte vilja lämna sitt päron. Så det tog en extrastund där att få S att förstå att det inte var någon fara, att han inte behövde ha dom där tårblöta ögonen och darrande lilla munnen. Nära, nära till sympatigråten då.
Min stress började komma, över att jag hade Juni själv i bilen. Men jag ville heller inte gå från S, för då förstod jag ju att han skulle bryta ihop och sånt klarar ju inte jag. Så jag stannade någon minut till. Och till slut så vinkade vi hejdå i fönstret. Ingen gråt. Alla överens. Skönt.
Jag kutar ut till bilen och där sitter såklart en liten, liten flicka och är toksvettig i varma overallen, med mössan nerdragen i ansiktet och jag bara vet att hon panikgråtit tills just precis då, sekunden jag började prata med henne. I minst några minuter. Jag var ju inte borta längre än så. Men bara känslan. Av att veta det. Att min lilla, lilla bäbisflicka suttit och undrat om hennes mamma lämnat henne för gott. Blää.
Hon var helt slut när jag kom till bilen. Och ja, jag vet. Det handlade om några minuter max. Hon blev lugn så fort jag tog upp henne och sen var det inte mer med det. Men det räckte för klena mig för att känna mig som sämsta mamman på jorden.
…
Vi åkte hemåt och Lillan bäddades ner i vagnen och snusade på sekunden. Sen stegade vi iväg ner på byn för Bebbeträff. Det var inte skyndigt utan bara skitmysigt. Lillan blev, av sin dåååliga mamma, väckt. Men det var ingen fara tyckte hon, utan sken som solen av att träffa sina små pyttevänner. Där hade vi så mysiga timmar och morgonen med hjärteont gånger tre, suddades ut.
Sen hastades det vidare. Hem igen. J somnade i vagnen och sov sådär jag-har-faktiskt-lekt-med-mina-pyttevänner-så-låt-mig-bara-sova-i-tre-evigheter-gott. Jag lagade lunch på rekordfart. Pysslade om lax, samtidigt som det snoddes ihop en god sås, rivdes morötter, rotades fram tunnbröd ur frysen och pressades potatis… allt för att bjuda två utav männen i mitt liv på; Pappa och M (Som har jobbat på hela dagen uppe).
Sen hastade jag vidare igen. För att hinna ut och gå med Torehunden innan Lillan skulle vakna. Så iväg det bar. Igen. Ringde Syrran på vägen och det var fasligt trevligt sällskap. Vips var vi hemma igen och J sov fortfarande sin marathonsömn. Så jag lämnade henne hemma och drog iväg och hämtade hem den där lilla pojken som haft det prick hur fint som helst.
Sen, lugnade tempot ner sig. Sicken tur!
Då väntade eftermiddagshäng med mina två småttingar och en trött Torehund. Ser ni förresten buset som lyser i Juniflickans ögon?
Det är full fart på den där lilla tjejen nu.
Bjossan hjälper mamma rädda fina ljusstakarna. Helt galet. Det var ju nyss honom som jag kutade efter, räddade från att falla härs och tvärs, tog fingrejer ur hans småhänder och stoppade honom från att ta allt i munnen. Nu är det hans Lillasyster istället. Inte klokt så livet bjuder på mycket gott!
Kvällning, middagslagning, sagoläsning, småplockande och sånt. Nu brinner ljusen i dom där mässingstakarna och huset är knäpptyst. Vila innan natten.
En flängtisdag, ja. Men bra fin, ändå!
Hoppas ni har det gott!
Lillafrun
av Emmeli | mar 13, 2017 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Med en viss liten, liten risk. Att verka tjatig, alltså;
Men jag bara älskar att vi är där vi är nu. På året, menar jag.
Att allt bara ligger framför som ett endaste magpirr. Jag kan inte säga att jag har någon favoritårstid, tycker var tid har sin charm. Men våren är ju något alldeles särskilt ändå, när allt och alla bara väcks till liv igen. Inte sant? Och sommaren, sen. Med ändlösa dagar, vackerblommor, värme och en känsla av lättja. När hösten kommer och löven faller är det något vilsamt i det också. Och vintern är vacker, den med. Med mycket snö älskar jag den. Fast nu sedan nyår, har det varit en ganska grå, småtrög, ovintrig tid, som varit trött och samtidigt fullfartig. Den tiden som nu, möts av Minimannens månad. Tack vare att vi fick snö till slut, så får vi också dessa vårvinterdagar. För var dag blir det ljusare och ljusare.
Och det är, helt sonika, helt och hållet underbart.
Här hemma på gården donar vi med diverse. Förbereder vårens och sommarens renoveringsprojekt och försöker samtidigt njuta så mycket vi bara orkar av den här makalösa tiden som är nu, i livet. Småbarnslivet. Så mycket kärlek. Så mycket energi som både ges och tas. Så mycket lycka. En ynnest hela alltet.
Så vad har vi bestyrat med idag. En dag i mars på denna gamla bondgård?
När Lillan sov sin första lur, passade jag på att rensa ur både hennes och Storebrors klädlådor. Urväxt plockades bort, sorterades ner i kartongerna där uppe på vinden. Nytt och en del ärves lades istället där i. En så skön grej att få gjord.
Och så har vi spatserat fram och tillbaka på lillvägen, för att glo som tokar på vårt eget hus. På den där brädlappen som mannen skruvade upp. Som liksom skulle ge oss något hum om hur det kommer att se ut med midja på huset. Till sist hade vi bestämt oss. Så då ritade den skäggige och Minimannen in alltsammans i vår ritning på datorn. Det blir nog bra, det där. 
Och jag har njutit med händerna i jorden. Alla gamla pellisar har fått ny jord och dom nya små skotten har planterats i krukor. 
En busig Juniflicka har då och då stått och dragit i sin mammas långkallsongben. 
I ett nafs hade S och jag snott ihop ett par fillimpor också. Så smidigt och så gott. HÄR finns receptet förresten. Med brie och salami är det en höjdare! 
Och så till sist drog morsan ut och tog till vara på dagens sista ljus. Som ju nu för var dag stannar lite, lite längre. Gjorde vad hon tycker så om; att springa. Idag, med gladmusik i öronen och inte en aning om hur långt. Bara att. Och att det var så himla skönt.
Och sen ta kväll. Äta middag som mannen lagat. Känna sig tokbortskämd. Ta en inte så varm dusch, men istället med det mysigaste sällskapet. En bäbisflicka. Och sen möta upp den där lilla pojken som varit över hos Farmor och Farfar efter att inte ha setts på vad han nog kände som en smärre evighet. Själv saknade jag honom, efter bara en stund ifrån. Hjärtegott att ses och läsa saga och prata om dagen och sen någon minut senare höra dom där andetagen som betyder att en liten pojke sover så gott, så gott.
Marsbestyr på en gammal gård i norr. Just så, ja.
Lillafrun
av Emmeli | mar 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader
Drömgårdens egen Solsida.
Solkräm 50 till småttingars småkinder. Hemstickad bralla från Mormor och hemstickade tjocksockar från Farmor. Minitramps från typ 1800. Och så vidare.
Två utav männen i mitt liv; Pappa och S. Och ja, Torehunden också. Han är en slags skäggig farbrorliknande lillebror kan man säga.
En mammas curlingkängor och en Sallykatts små tassespår.
Lilla Junihjärtat i pulkan. 
Korvlunch som någon var mäkta avis på…. 
Och där, ett riktigt Dreamteam ute på färd!
Alltså,
V i i i l k e n D a g !
Helt och hållet ljuvlig. Och det har varit så himla, himla mysigt att umgås med PappaMorfar i en drös lördagstimmar. Sådär lite småspeciellt, bara hans yngsta dotter och dom två yngsta barnbarnen. Och Torehunden såklart. Minimannen och pappsen eldade och gjorde det så snyggt så. Jag gosade med bäbisflicka, styrde runt henne i vagnen eller pulkan. En svettig långpromenad med bäbis och hund blev det också. Och som pricken över hela alltet (vilket ni som hänger med inne på instagram redan sett), så fick jag en så vansinnigt skön stund ute på bron, på fårfällen, med trynet mot solen. När barnen vilade och Vårvinterlördagen var sådär typ-för-skön-för-att-vara-sann-skön.
Nu har jag och barnen After-Solig-Vårvinterdag, tillsammans. Rödrosiga och så trötta att det nästan är löjligt. Nästan precis sån där trötthet som om vi hade varit ute på fjället en hel dag. Skönsortens tröttma. Jag ser fram emot en tidig kväll. Att få krypa ner i Storsängen med gullbarnen, ta sista krafterna till sagoläsningen och sen somna i en varm, varm trasselhög.
Fin lördagkväll till er!
Lillafrun
av Emmeli | mar 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Träning
Och idag har det varit, och så fortfarande är, fredag.. sägs det.
Det hade kunnat varit precis vilken dag som helst. För hemma på Drömgården är det Vinterlov och det där med dagars namn spelar inte så stor roll. Vilka minnesvärda dagar det här blev. Jag och C och barnen har haft ännu en dag tillsammans. Ett Vinterlov där det vanliga vardagståget pausats och vi fyllt dagarna med mys som vi ju brukar, fast i en än högre dos. Tvättmaskinen på paus, torsdagsstädningen utebliven, extramycket kaffesörplande, ena pysselpåhittet efter det andra. Jag gillar ju vårt vardagståg, mer än något annat. Men det är både så, så skönt och mysigt att pausa också. Så får man liksom längta lite efter det där andra.
Och titta här;
Vi har blommande syréner här på gården. Mars, liksom. Minsann! Så himla häftig grej. Moder Jord. Det doftar rent himmelskt, faktiskt! 
Och där ser ni en pojke under förmiddagens bakningsprojekt. Minimannen var i sitt esse.
Plötsigt var himlen klarblå och solen sken så härligt. Vi gick ut allihopa. Minimannen drogs på sparken och Lillan snusade i vagnen. Ner på byn det bar, för vi hade minsann fått en idé och behövde handla en massa saker som vi absolut inte hade hemma.
Väl hemma dunsade vi ner oss skönt i snön. Öppnade Minimannen-post och så. Precis där hade jag gäärna suttit i typ en mindre evighet. Men då ropade hungriga lunchmagar. Gjorde inget. För den där färsk-pasta-lunchen var to die for. Mycket god, med andra ord.
Och vips,
…Så var vi ju ute igen! Den där sköna lilla Bönan, alltså. 
Efter mellisfika så var det dags för rond två av vårt bakande.
När vi var klara utnyttjade jag, min lyxknutta, att jag hade vännen C här och bad henne om barnvakt under en stund. Inga probs, sa hon. Lillasyster sov i vagnen, så Hönsmamman kände sig lugn. Storebror fick sagor lästa för sig och så hade dom spelat fiskspelet och plötsligt var ju mamman hemma igen. Braig stund för oss alla, alltså.
Mamman med världens skönaste känsla i kroppen. Och lite kräkslut. Den där sista biten var nog jobbigast. Den över lägdan. I djupsnö. Men det var lite festligt också, på något vänsters vis.
Nu har vi fredagkväll. Sovande barn och surrande vänner i finsoffan.
Och i hjärteasken lägger vi ännu en så fin dag. Detta Vinterlov, blev något minnesvärt. <3
Lillafrun
av Emmeli | mar 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader
Vinterlovsdag…
Vi vaknar av oss själva. Äter frukost i lugn och ro. Mannen har åkt för längesedan, men jag och barnen har ju finfrämmande och tycker det är festligt med sällis. Vi pysslar vid köksbordet i timmar. Det är fullt av pyssel, knoppiga syrenkvistar och koralliga tullisar.
Storebror pladdrar på som vanligt och skickar klistermärken till vännen.
Så snusas det och leks med bäbisflicka. Vi har disco i salen. Fyller på kaffekoppen igen. Och igen. Sitter på kökssoffan och tomglor. Äter pannkaka och nykokt drottningsylt till lunch. Klär oss varmt och går ut. Drar pojken på snowracern och bäbisen i vagnen. Barnen somnar båda två. Lite kruxigare dock, med en som sover på en typiskt ej-tänkt-att-sitta-och-sova-på-grej (snowracern). Men en loppis piggade upp! Och en sväng genom affären. Så pass att det blev snöbus och bubbelskratt när vi kom hem till gården. Sen blev det mellis och efterföljande eftermiddagskoma. Kaffekoppen fylldes igen. Finsoffan nuddades för oss allihopa. Storebror frågar om vi inte borde bygga en säng till vännen som är här och sportlovs-hälsar-på. Men det funkar ju fint med madrassen mitt i lekrummet också. Så pysslas det lite till.
Den skäggige har puttinuttigt kärlekskort som väntar honom här hemma.
Det lagas middag tillsammans.”jag ÄLSKAR kalkon!”, säger pojken. Utan att ha den minsta aning om hur kalkon smakar. Trasslas runt i okammat hår och långkallsong bland rödblommiga ungar. Kalkongryta med bönor äts och det var en riktig höjdare. Inne i lekrummet är det kalas och den där gula lilla fyrhjulingen kör fast, om och om igen. Fantasin har inga gränser. Till kvällen läses saga och nattas småttingar. Den ena somnar fort och den andra har visst sovit lite för mycket under dagen. Och kvällssuddar lite istället. Mysigt, det med.
Vinterlovsdag. Klyschigt med sant; som balsam för själen.
Lillafrun
av Emmeli | mar 8, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen, Träning
För idag fyller vår älskade, älskade Sixten 3 år.
Vår Prins Darling, Liten, Junis Storebror, Minimannen… Han. Fyller 3 år idag. Tre år. Åh. Inte klokt, alltså. Världens bästa tre år. Jag och M är tappar-orden-tacksamma, stolta och så fyllda av kärlek för den där lille pojken och hans Lillasyster. Vilken ynnest det är, att få vara mamma och pappa just till dom. Livets Största Lycka.
Här hemma på Drömgården var det sån där precis-som-det-ska-vara-när-man-fyller-tre-födelsedagsmorgon i morse. Med morgonrasslig födelsedagssång och lilla frukostbrickan på säng och massor av paket. En födelsedagsmorgon som pågick från tidiga, tidiga ottan tills det tills slut ljusnat. Lugn och ro att öppna alla paket och hinna leka och äta den där lilla traktor- och hjärtemackan och säga ”åå tack hörni, allihopa!” många gånger om. Fina, fina S.
I paketen var det både såna där lite nyttosaker, som mössa och strumpor och nån ny tröja. Men också flera nya böcker och pennor och ritblock och glass och tårta så att vi kan utöka menyn inne i hans lilla kök i Lekrummet. Det där fiskspelet som ser, var en riktigt höjdare också. Lyckan var total när han lyckades få napp. Likväl som han, precis likt sin mor, fick ett smärre tuppjuck när det trilskades lite. Höjdpunkten var helt klart dom där vågi-tågisarna (walkie talkies:arna) som han verkligen ,verkligen önskat sig och nu fick. Som vi ska snick-snacka i dom, åka på brandlarm också såklart. Och ropa på Snickarpappan när han är uppe och snickrar. Perfekt.
Födelsedagsmorgon när man fyller 3 år, alltså. Det bästa till den bästa.
Idag har den här mamman fladderhjärta, såklart. Ni vet ju hur jag är vi det här laget. Älskar honom så att hjärtat nästan inte vet vad det ska ta sig till. Och idag är det ju en så speciell dag. Den här dagen kommer för evigt att vara precis så. Den här dagen för tre år sedan, gjorde ju mig och M till världens lyckligaste päron och Liten visade oss från första stund, livets mening.
Så ja, idag har vi treårsdag och hurrar för en älskad Miniman. Han som nu är iväg på Förskolan och bjuder småvännerna på chokladbollar och saft med sugrör. Mycket viktigt det där med sugrören! Jag längtar tills vi ska hämta hem honom om ett par timmar och fortsätta födelsedagen tillsammans. Tills vidare susar vi på här hemma. Lillan sover nu, så jag skottar och traskar ner på byn och postar kort och slänger in tvätt efter tvätt och ett svettigt träningspass har också hunnits med.
Äntligen blev det 8e mars. Som han väntat och längtat, alltså.
Lillafrun
Senaste kommentarer