av Emmeli | jul 11, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Nu sör vi, mamma! , sa han. Och vi körde igång, med kantskärning och ogräsrensande.
Just så;
Idag har jag bland annat påtat i trädgården tillsammans med hjälpsamme Minimannen. Vi längtar till den där rosen börjar blomma. Kommer ihåg från förra året. hur himlavacker den är i blom.
High five, liksom!
Och M?
Efter en helg utan målning, har han idag målat det sista. Så himla härligt att det är klart!!
Hoppsan då. En nybadad pyjamasklädd bäbis som hamnat i tvättkorgen. Men inte gjorde det henne något. Nöjda lilla Juniflickan, alltså.
Och ikväll har jag och Storebror varit ute på lång, svettig promenad. Bara han och jag. Jag älskar att ha båda barnen i min famn, samtidigt. Men det är så mysigt att umgås med min lilla Miniman, på tumanhand, också. Ni vet ju att jag var så himla rädd innan Lillasyster föddes, för att S kanske skulle tro att hans mamma inte älskade honom lika mycket längre. Att han skulle ”göra slut” med mig. Det har verkligen blivit tvärtom. Han är så kär i sin mamma, överöser mig med pussar och kramar. Och det finns inget som värmer ett mammahjärta så.
Nu är det snart midnatt.
Hemmet doftar såpa efter städrejset jag just avslutat. När det är sommar får man lov att springa ut och in med skitiga sommarfötter, man måste få leva liksom. Jag städar så gärna, det gör jag ju. Hur knäppt det än låter. Nu sitter jag och njuter här i köket. Bland tända ljus, och alldeles nyinplockade jersmin- och lupinbuketter. Snart, snart Natti!. Jag ska bara sitta och Ferdinandsucka en liten stund till.
Tänk så mycket som kan hända, på några få minuter. Att en liten flicka kan komma till världen och slå i kull en hel Liten Familj. På det där sättet man inte trodde var möjligt. Kärlekssättet. När allas våra hjärtans gränser bara flyttades och gav plats för en Juniflicka vi alla älskar så. I natt är det tre veckor sedan det var årets ljusaste natt… det var då hon kom till jorden. Vår Lillan. Vår Juni.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2016 | Jag och M, Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Pyret i magen
Nu är du här. Vårt älskade lilla knyte. ”Lillevän” som din Storebror säger.
Fortfarande, så makalöst ofattbart och svårt att sätta ord på livet just nu. Men jag ska göra ett försök att berätta lite nu, för jag vill ha dessa dagboksrader sparade.
Mitt i allt Bäbissnusande, Första Natten Hemma och synen av Storebror tillsammans med Lillasyster och så vidare.. så börjar vi såhär; Att berätta om När Lillan Kom Till Jorden.
Det var i ljusa Juninatten, mellan måndag den 20e och tisdag den 21a Juni. Klockan var 03.30 ungefär. Jag vaknade och gick ett varv genom huset, det var så ljust och vackert där utanför. Jag la mig igen och läste om fullmånar, bäbisfödslar och sommarsolstånd. Kl.03.55 knackade det till, så att jag tydligt kände och tydligt hörde. Två knack, följt av ett litet vattenfall och en (äntligen!!) nu-är-det-på-riktigt-värk. Jag väckte M och sa Nu gick vattnet!! och nu kommer det gå fort. Det känner jag!. Varpå M liksom flög upp och rusade runt i hemmet som den yraste jag skådat. 03.56, en minut senare, hade vi lyckats ringa BB som, med infon att vi klockat förvärkar i flera kvällar, hälsat oss direkt Välkomna in!
I ett knyck var Litens farfar här och hämtade lillvän och hans Jag-ska-bli-storebror-packning.
Jag och mannen drar iväg, värkarna är täta och jag är otroligt fokuserad. Natten är så vacker och mil för mil tar vi oss norrut. M klockar värkar, kör koncentrerat, samtidigt som han strösslar sin fru med peppande ord. ”Du är grym”, säger han. Varpå jag peppar mig själv, mitt i det onda som jag så längtat efter (galenpanna!) med orden; Tack Detsamma. Och. Jag kan det här.
Precis som Sisten skulle ha sagt.
Vi är nästan framme, när vi blir fast i ett vägarbete. Värkarna blir tätare och tätare och vi kan inget annat göra än att stå i bilkön och vänta på att ljuset ska visa grönt och lotsen ska möta upp oss. Onödigt spännande…
Till slut, efter minutrar som som kändes som 6 evigheter, kan vi åka vidare.
Framme på BB regnar det ont, men jag behåller fortfarande samma lugn, som jag för allt i världen inte vet hur jag lyckades med. Jag var mitt uppe i något jag längtat, väntat och peppat inför. Helt enkelt så. Andades in genom näsan och pustade ut i vackra bokstaven M.
I ett knyck var vi inne på en sal, jag tar ilfort emot någon jag utbrister till mannen att jag längtat efter (lustgasen!!). Ber mannen ta ett foto och säger sedan ”nu räcker det!” lite bitskt och försvinner sedan in i min egen dimma.
I en dimma av smärta och längtan och snabba minutrar konstaterar barnmorskan häpet att ”Emmeli, du får krysta nu om du vill”. Det var det enda klartecknet jag behövde (min skräck var även denna gång att bli trasig från Ystad till Haparanda. Något jag slapp med S och något jag också hoppades slippa denna gång. Så var det något jag tänkt lyda så var det att vänta tills nu-får-du-krysta-ordern! Men Morskan sa orden i rättan tid, om man säger så…) ..Tackarr! , tänkte jag….För att sedan springa i mål tillsammans med Pyret, i ett knyck. Mannen och barnmorskorna hann inte riktigt med oss. För som en älskad Storm var hon plötsligt ute.
Det tog 20 minuter från att vi kom in på BB till att lilla Juniflickan var ute i Livet. 04.56 kom vi in, 05.16 låg hon på mitt bröst. Den vackraste lilla flicka jag skådat. Åh, vad bra det gick, Martin! utbrast jag, samtidigt som alla i rummet skrattade och höll med… Jahaa, det gjorde det verkligen!
En dubbel-kulle, en krystvärk som jag själv delade upp i två (kommer ihåg att jag tänkte; B (barnorskan som förlöste mig med S) skulle nog ha stoppat mig lite här, för att inte gå sönder… så jag pinade lite för att sedan fortsätta i samma värk. Heeelt magiskt att kunna ha den kroppskontrollen där och då!! Sorry Jante, du är kickad även vid denna förlossning…).
Så, där möttes vi.
-M, Juniflickan och Jag.
En ren och skär Drömförlossning.
Med dunder och brak, och ett förlopp på totalt 1 timme och 20 minuter från vattenfall till Juniflicka i famn. Så, kom hon till oss.
Kanyl och sånt där, det satte Morskan efter allt var över. Så komiskt på något vis… som vi väntat och längtat, och så var hon hos oss så snabbt att vi knappt hann blinka. Inte det minsta lilla sår lämnade hon efter sig hos sin mamma heller. Det är ju helt fantastiskt hur kroppen fungerar. Medan pappan satt och hud-mot-hud-myste med vår lilla flicka, så klev jag upp och duschade och gick på toaletteriet och så vidare. Som om inget hade hänt, liksom!?
Du är galen,
det var ord som mannen, samtidigt som han med lyckliga ögon skakade på huvudet, upprepade gång på gång. Och så fortfarande gör. Två dagar senare. Vi är småchockade. Och toklyckliga.
En helt salig Mamma. Och vår hårfagra lilla flicka, som kom precis i junidagarna av vilka jag och hennes pappa anade, och så gjort hela preggotet-tiden.
Och vid första ögonkastet, är hon så älskad. Så självklart, villkorslöst älskad.
Så det var berättelsen om När Lillan Kom Till Jorden. Som en Saga, som är sann. Än en gång. Som jag älskar mina vackra Barn. Storebror och Lillasyster.
– Och fantastiska NI; TACK! .. från djupet av våra hjärtan. Tack, för alla grattis och hjärteord. Här inne i Dagboken, på Instagram och på Fejjan. Det är så många totalt, att jag nog nöjer mig med att bara säga;
T a c k ! <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 21, 2016 | Lilla familjen, Pyret 0-3 månader, Pyret i magen
Det var Fullmåne och Sommarens Ljusaste och Vackraste Natt.
Jag vaknade kring 03.30 och något sa mig att ”Du behöver inte somna nu..”
Och tidigt, tidigt i morse. Så kom Pyret till oss, i en rasande fart.
Tisdag den 21 Juni. Klockan 05.16. 3490 gram tung och 52 centimeter lång.
Jag berättar mer sedan, bara det allra viktigaste nu;
-Juniflickan är här nu.
Och vi är redan så kära, i det där lilla, lilla bedårande vackra knytet. Hon med de sötaste kattungeljuden, det mörkt bruna håret och de lenaste kinderna och småhänderna.
Vi alla, hela Familjen, mår helt fantastiskt bra och känner oss så sagolikt lyckliga och tacksamma.
Liten har blivit Storebror. Och mannen har blivit Pappa, och jag Mamma. Till ännu en stjärna.
Orden tar slut här.
Nu kryper vi tillbaka till Bäbisbubblan.
Doftar, beskådar och bara, bara njuter.
Hörs snart igen!
/ Lillafrun
av Emmeli | jun 20, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Håhå, den här dagen blev ju knepig alltså.
Vi drog iväg i morse, hade cirkus en timme och 40 min att spela på i stan. Mannens finbil lämnades in för att gullas med en stund och under tiden drog vi och storhandlade. Sen in på stan för en snabb korv-med-bröd-lunch, ett paket-till-en-älskad-inköp och sedan snabbt hemåt igen. Liten hoppade av i Mäjadalen hos sin älskade Moster K och Kusinerna. Storan, alltså. Och så dom där älskade ungarna som jag alltid känt jag har som mina småsyskon. Jag och mannen susade vidare och landade alldeles vindblåsta i håret. Hos kära Morskan. Där togs alla möjliga prover och jag vägdes och så vidare. Allt såg finfint ut. Så skulle vi få lyssna till lilla hjärtat. Och det tuffade ju på, fast hjärtljuden var låga. Vi känner oss så vansinnigt trygga med vår Morska, för här tas inga risker. Hon skickade oss direkt till Specialistmödravården. I den stad vi just varit i, ett gäng mil norrut. Men det spelade Roland. Allt för Pyret. Så vi drog iväg, jag och mannen. Först slängde vi in varorna hemma, ryckte med oss Litens förberedda Jag-ska-bli-Storebror-packning och lämnade den hos Storan. Vi visste ju liksom inte vad som skulle hända.
Är det något på tok? Håller ungen på att kolavippa?
Jag var livrädd och mannen körde fort.
Så hamnade vi, för F J Ä R D E gången på BB denna preggotet. Den här gången inte för ett ultraljud, utan för ett CTG. Och med ens, efter några minuter, blev vi lugnade. Bäbisen hade vaknat i magen, blivit väckt. Och lillhjärtat jobbade ju på hur bra som helst. Puh.
Så efter en timme av kikande på vacker hjärtekurva, vandrade jag och mannen hand i hand ut från BB. I lilla shoppen vid entrén shoppade vi en första nalle till lilla syskonet. Så mjuk och som ännu ett tecken på hur mycket vi längtar. Från samma serie på gosedjur som Liten har sin kanin Håkan, ni vet.
Vi drog en liten sväng till på stan också. Så komiskt, för jag tyckte det var lite synd att vi under förmiddagens tur inte hade hunnit in på Den Där Barnklädesbutiken och kikat rean. Nu hann vi det, och blivande Storebror fick sig en hel del fint.
Så åkte vi hemåt, kände att Nu kan vi den här vägen.
Hämtade en älskad Liten som haft det hur bra som helst. Och kramade om Världens Bästa Storan som alltid ställer upp. <3
Ikväll har vi pustat ut. Haft M´s Norge-Morfar och hans A och Litens Farmor på kaffesörplande. Och till sist har vi avslutat kvällen, bara vi Lilla Familjen. Med ännu en vacker kvällspromenad, bland blommande ängar och juniljus.
En omtumlande dag av oro, som ju ändå slutade väldigt fint. Livet alltså.
Lillafrun
av Emmeli | jun 20, 2016 | Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Idag känns det som första riktiga Sommarlovsmorgonen. När det är måndag, liksom. Och vi inte behöver svischa iväg för jobb eller förskola, bara starta Midsommarvecka och fortsätta med vårt pärlband av väntan- och längtansdagar.
Just nu är vi på väg upp till stan för lite ärenden (till BB-staden, så det känns lugnt). I baksätet har vi en tvååring som gång på gång säger Mamma? Ja älska Dig! och gör så att mammahjärtat hoppar till av lycka. Den här preggomamman behöver den peppen idag. Jag vaknade som ett rykande åskmoln, nämligen. Utan någon bra förklaring. Men det kanske ger med sig under dagen. Det får vi hoppas!
Ha en fin start på denna Midsommarvecka!
Lillafrun
av Emmeli | jun 19, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Träning
Där;
En utav helgens högjpunkter för vår lilla Miniman. Det var en sån där fint ordnad byadag här i byn igår, så vi traskade dit såklart. Olika aktiviteter. Bland annat var Litens Farfar och hans kollegor där och körde runt på glada ungar i brandbilen. Som barnbarn har man vissa förmåner, typ att ha en ”egen blandbil”…
Vad mer vi gjort i helgen?
Igår drog jag till med rekordlång vila på två timmar. Hutlöst trött. 
Nära till hands hade jag något så ovanligt som smågodis. Förfärligt gott just då. Och så perfekt mogen persika och så buffétidningen med midsomriga recept.
Jag och Liten har spatserat efter lillvägen och plockat ängsblommor. 
Så har det lekts och lekts. När det är jag och Liten, då får jag frågan vill du ha vispad gjädde, mamma? medan pappan istället får bygga avancerade fordon. 
Vackert Junikvällspromenerande med sån där obligatorisk Vita-syréner-stöld vid den där ödegården.
Goda frukostar ha intagits. 
Med tillhörande kaffe och kaka.
Och sånt där hemmafix har rullat på, i vanlig ordning. 
Idag har jag och Sisten lekt och lekt, medan pappan börjat med projekt Målning Lager 3.
Det kommer nog blir hur fint som helst efter det. Nu är det bara en eller två veckor tills vår nya Drömdörr kommer. Håhå som vi längtar!!
Och Pyret i Magen har tränat tillsammans med sin morsa, såklart. Make till lurig bäbis. I tre dygn har jag kunnat klocka förvärkar, som sedan klingat av på kvällen. Lurigt, som sagt. Och jag blir så peppad på touchdown att det inte är klokt!
Fortsättning följer… nån gång kommer du nog ut lilla vän.
I eftermiddag har vi varit på språng, kikat på Sistens kusiners fotbollsmatcher och sen vankat oss hemåt igen. Nu ska jag våga mig till kyrkan och lyssna på garanterat vacker Sommarmusik. Vi har en helg med lite av varje, alltså. Så himla fint!
Lillafrun
Senaste kommentarer