av Emmeli | okt 15, 2017 | Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
15 oktober 2016.
En liten, liten kattunge och två småttingar. Och en alldeles pirrig mamma. Ett gäng som stod på bron och tog emot det där stora lasset av fönster och dörrar. Sammanlagt 25 fönster och två pardörrar. Stora entrédörren och 2 sidoljus, hade ju kommit tidigare under sommaren och var redan på plats. Men denna kyliga, friska oktoberdag, var;
-Den Riktiga Starten på vår Fönsterresas första del! 
Ett drömmigt lass från Allmogesnickerier!
Under hösten och fram till nyår, målades hälften av fönsterna. Tre lager färg, på precis allt. Ett otroligt arbete som jag och M hjälptes åt med. Men M är fönstermålningsmästaren, nummer ett, helt klart!
Lillafrun i Målarverkstaden.
Varje fönster tar cirka 12-15 timmar effektiv tid att måla. Sen en herrans massa torktid emellan lagren. Tidskrävande, tålamodsprövande… men vääldigt vackert med penselmålad linoljefärg…
M i Nya Målarverkstaden. Då vi ju också försökte fiska tid till att börja jobba på övervåningen.
…
Så fort året gått från 2016 till 2017, började M och Svärfar spåna på hur fönsterbytena skulle gå till. 
Och så var arbetet igång!
Varje byte tog sina timmar. Så fort en gemensamt ledig dag dök upp, jobbades det. 
Skillanden blev enorm när vi satte in dom första höga fönsterna. Se bara på bilden ovan och här nedan;
För att inte tala om när vi bytte kökfönstret (som ni ser ovan) till två höga (se här nedan);
Wow. Redan här fick vi dåndimpen lite. Men det jobbades på.
Inne på lon höll jag och Pappa till, när vi tillsammans grundmålade cirka en kilometer bräder. Plus ribb, förstås.
En fredagkväll i slutet på maj, höll M och Svärfar på att sätta in det allra sista fönstret för den här gången. Det halvrunda högst upp. Då ville jag knappt titta och var så glad som hade barnen att koncentrera mig på i vanlig ordning.
Därefter, kunde vi starta på riktigt med;
Brääädfodringen!
Precis i början av juni, började spikarna dras.
Den isolering som gick att användas, fick vara kvar. Helst skulle vi såklart ha velat ha cellulosaisolering precis överallt, men det kändes både ekonomiskt och miljömässigt (slänga sånt som fungerar)dumt, så den gula, stickiga isoleringen fick vara kvar. Och den diffusionsöppna vindduken sattes, med luftläkt utanpå.
Här var det cirka tre veckor som vi stod stilla. Frustrerande. Men så lugnade det ner sig på vissa fronter, M fick semester och ja, vi kunde styra tiden på ett annat sätt. Gasen i botten!
Teamwork på hög nivå. Och den där semester- och vilokänslan, var det på ett sätt mycket utav.. vi var ju tillsammans, pussade på ungar och jobbade på älskad gård så mycket vi hann och orkade. Men å andra sidan, så var det också tröttsamt. Roligt, men jobbigt. Typ så.
Så otroligt mycket finsnickeri och timmar inne på lon också, där M tillverkade alla foder, krön, midjan och så vidare..
Underbrädor spikas på. Dom egensnickrade fodren och krönen likaså. Därefter mäts och kapas varendaste liten ribb-bit. Därefter doppas ribben i linolja, för att skrämma fukten så långt bort vi kan. Ribben spikas på, spik för spik. Slag för slag. Sen är det ”bara” att måla. Två varv till. Till sist skruvas plåtarna på och känslan är nästan Gråtfärdig.
Tänk så engagerade alla har varit. M mest, jag så mycket jag bara kunnat med två småttingar i famnen. Svärfar. Svärmor. Pappa. Mamma. Och tänk, när vännen C kom och hälsade på, så tog hon penseln och målade som om det vore det mest naturliga. Ja, vi är så tacksamma för precis alla hjälp vi fått. 
Dom där målarstunderna kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade Pappa. <3 
Och dom där två alltså. Mannen och Svärfar. Vilken duo. Helt imponerad av dom. 
När vi tänkte oss hinna klart gavelsidan, tills vi skulle åka iväg till Gotland.. så insåg vi att ”nää… det blir för mesigt med den där gråa”. Vi har brytningen grå och vit inne i hallen. Så vill vi ju ha det. Men tydligt, så behövs mörkare grå där ute, där ljuset ligger på, på ett annat sätt. Så ny färg skickades efter och så fort vi kom hem från ön, öppnades burken med fin grön umbra. 
Utan att nästan någon av oss hängde med, så var vägg nummer två påbörjad. Den första väggen kändes som en evighetsvägg. Så hög. Så stor. Så mycket spikande. Men långsidan, där Verandan tar upp så mycket, gick det betydligt snabbare. Plus att erfarenheter redan var större! Samt att alla beslut hade fattats… 
Kommer heller inte glömma dom där kvällarna jag och M varit ute tillsammans, när barnen somnat, antingen rullade i vagn eller inne i småsängarna. Hur han och jag hjälpts åt och teamat.
Vi skojade där ett tag om att, hur ska barnen kunna sova sedan nu då, när dom inte hör spikslagen?…
Där, bilden ovan. Då hade vi baaara, bara, bara en halv sida kvar… men skulle vi hinna, innan vädret blev för höstigt?
Tre generationer jobbade på.
Och vi gav oss inte.
En vacker dag, vågade både den där mamman sig ända högst upp på ställningen. Och någon dag senare, hade den skäggige och hans fru lyckats nå sitt drömmål för Sommarens Renoveringsprojekt.
Två sidor med fönsterbyte och brädfodring. CHECK! 4 månader hårt arbete, på alla fronter. Men nu är det klart och vi är gråtlyckliga, glada och så kära i vårt vackra hem.
År 2014 när vi hyrde gården, som vårt Sommarhemma. Blev kära. Återvände till julen och så vidare. Då såg huset ut såhär;
2015, sommaren som Drömgården blev vår, såg det såklart prick likadant ut. Sommar bara..
Och nu, efter att vi fått pyssla om denna gård i två år?
-TADAA!
Det är fantastiskt att se hur vårt hem växer fram till det där nästan Sagolikt Vackra. Jag är ju som jag är, och tycker att det är hur bra som helst alltid. Redan från början när vi flyttade hit. Det är dom som bor här, som gör hemmet. Dom människorna älskar jag till månen och tillbaka och det spelar ingen roll om vi skulle bo i en liten stuga, tror jag. Men om vi bortser från det, så är det så löjligt roligt, det här. Ett intresse som blivit till, både hos mig och M. Det är förbenat slitigt ibland, och vi kan vara precis hur trötta som helst.. för självklart går småttingarna före allt, och allt som görs med huset är ett pusslande med livet. Vi gör det som ett team, och det är fantastiskt. Att vi nu är klara med första delen och kan pusta ut lite på Fönsterbyte- och Brädfodringsfronten, känns mer än bra. Tack M, för att du snickrar, målar, tänker ut, vårdar och förvandlar vårt vackra hem till vår Dröm. Och igen och igen, än om vi gnetat på (precis som sig bör) mycket själva, så har vi haft otroligt hjälp från våra päron. Så oändligt tacksamma för det!
Och resan fortsätter ju…. en liten paus bara, sen på´t igen med samma visa… på andra halvan.. och så lite takbyte på det någon gång vi ej bestämt när… tänk rött tegel, liksom…
Fönsterbyte- och Brädfodringsresan, Del 1. (År 2016/17). CHECK!!!
Lillafrun
av Emmeli | okt 14, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Kökets renovering, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Ja, sidär. En liten smygkik, alltså!
Ett solbadande kök med slumrande katt på sofflocket. Faktiskt helt och hållet drömmigt, tycker jag.
Nu är två smygar på plats och med ens blev köket så mycket mer helt. 
Kan bara tänka mig hur fint det kommer att bli när vi målat lite färg på väggarna och ramat in med vackra foder. När vi gör om köket helt och hållet, kommer vi nog att ha pärlspont där. Men tills vidare gör vi bara smygarna precis som vi ska ha dom, och målar väggarna. Köket är inget vi kommer att byta på länge, länge.
Lördag, då!
Så himla skönt, som alltid, med helg. Vi gör lite allt möjligt. Hälsar på mannens Farfar. Hänger ännu mer med Sväggan och småkusinerna och Svärisarna. Idag är vädret, precis som igår, helt underbart. Mycket uppskattat. Långprommis, utehäng, lite trädgårdsfix och sånt har dagen ägnats åt mest. Jag tror också tusan nästan att jag somnade en grisblink, sittandes mot solvarma gårdshusdörren. Helt ljuvligt. Nu väntar soft lördagkväll.
Hoppas att ni har skön helg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | sep 24, 2017 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Liten 3 år., Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
Så, så härligt med helgdagar och extramycket tillsammanstid. Det är det bästa med helgen, tycker jag.
Vi har fyllt den med sånt vi tycker om. Tillsammansmys, motion, god mat, finsoffandejt om kvällarna tillsammans med han jag älskar mest. I dag kom till och med solen fram en stund. Så himla skönt.
Liten treåring klädde på sig skjorta och hängselbrallan. Rättade till håret lite och tog på sig gå-bort-skorna. Han skulle minsann följa med någon han älskar så, och jobba. På söndagsgudstjänst. Inget konstigt alls, faktiskt.
”Vilken fin kyrkvaktmästare!”, sa vi. Var på Minimannen glatt svarade ”jaah, jag är mästaren!”. Och det är han verkligen .Alla kategorier. Särskilt på att vara en hur härlig liten Miniman som helst. Stoltheten hos hans mor går inte att ta miste på, nej.
En massa målning med M har det blivit också. 
Snart, snart, snaart klara. Ett varv kvar av det grå, på långsidan. Vill man njuta färdig syn, så är det bara att trippa lite neråt gården. Njuta röda äpplen och vackert hus. Liten sneakpeak?
Vi kallar vårat hem för vårt Vackerhemma. Har så alltid gjort. men nu börjar det verkligen bli alldeles sagolikt fint. Inte klokt, att vi får bo så här.
Mer bilder kommer, jag lovar!
…
Nu ska vi fortsätta helgmyset här.
Hoppas att ni har det gott!
Lillafrun
av Emmeli | sep 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Helgen som var, var så himla god. Vi hann liksom med (typ) allt vi hade på önskelistan.
-Att vara tillsammans alla fyra. Ha långa, mysiga helgfrukostar. Sörpla kaffe i lugnan ro. Vakna tillsammans. Medan vi också, jag och mannen, fick tid att jobba på med renoveringen. Storebror packade liten väska på fredagkväll och sov över hos Farmor och Farfar till på lördag. När Lillasyster somnat för kvällen hade vi fredagsdate, den skäggige och jag. Inne på lon. M tillverkade knutbrädor och jag målade. Teamwork och massa prat på samma gång. Glad i hågen kom S (och Farfar) till gården på lördagen. Oj, som vi längtat efter lilla pojken då. Dom skulle jobba, förstår ni. Stor och Liten, Bundisarna, satt i traktorn och körde och hjälpte Drömgården att bli lite mer städad från ännu mer spill som blivit efter brädfodringen. Mycket, mycket uppskattat!
Sköna träningspass fick vi också. Den där springturen med hela familjen var urmysig (och tvärjobbig såklart). Till råga på allt hade mannen pratat med sin gulliga Svärfar och hintat ett sug efter bastu.. så dom timmarna i Lilla byn, efter en dag med massa målande och springande och gudvetallt, så var det rent gudomligt att kliva in i en näst intill, kokhet bastu.
Söndagen var höstig och fin. Mysig morgon följt av utelek.
Minimannen hittade en liten snigel. Sen en till. Dom kunde bli snigelvänner, tyckte han.
Därefter vinkade vi Minimannen hejdå en gång till, när han drog till med Farfar- och Farmordate igen. Lillan skulle sova vagnen och tyckte visst att det var en jättebra dag att sova lite extra, extralänge. Så efter fyra och en halv timme (!) vaknade hon och jag och M hade hunnit måla hur mycket som helst under tiden (förklaring; J är likt sin brorsa sådär sovig av sig, men hon hade varit vaken sent dagen innan. Kära hjärtanes. Hon är ju faktiskt ingen pyttepyttebäbis längre ). 
Och ser ni! Nu vågade jag stå och måla längst upp. Övning ger färdighet, och det finns ingen känsla som är så härlig som när man vågar göra något man tidigare inte trott sig kunna. Just nu är jag inte det minsta sugen på att tänka på hus-sida nummer tre i brädfodringen… men ni kan ju bara skymta den där. Bara av att ana vilken skillnad det kommer att bli, gör en ju pepp oavsett hur less jag just nu är på brädfodring!
Rent himmelskt också, att ännu en söndag slippa avbryta dyrbar målartid för att gå in och laga middag, utan istället få ett ”middag?”, av Svärisarna via sms. Njuta god söndagmiddag, svischa iväg och rösta, hem och natta barn, köra ett litet träningspass och avsluta helgen med nattafika med han jag älskar mest. För att sedan somna i en varm kärlekshög bland småttingars små armar och ben härs och tvärs.
Höstiga, mysiga, fixiga dagar. Precis så.
Och nu är det ny vecka och dom där dagarna ligger som mjuk bomull i magen. Jag och kidsen har Hemmamåndag i vanlig ordning och ska strax, straaax. Strax. Dra igång dagen. Strax, sa vi. Inte riktigt än. Lite mer Finsoffanmys och kaffesörplande först!
Hoppas ni får en fin dag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 7, 2017 | Hemmets Utsida, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
En bild från igår;
Jag hade precis haft morgon med kidsen, promenerat med dom till föris och efter att vi vinkat av Storebror så traskade jag och Lillasyster vidare. Långrundan och Lillan somnade, enligt plan. Väl hemma klättrade jag upp på ställningen på en gång. Älskade Mamma och Pappa kom. Mor för att vara Juni-jour och far för att hjälpa mig att måla (tacksamt!!). Vi klättrade upp. Jag, lite, lite för högt först. Tänkte att jag ”växt” och klarade högsta höjden nu. Jag har liksom gått från att tänka ”aldrig i livet” om tanken att ens stå på ställning. Till att nu vara rätt fine med några meter upp. Men jag fick verkligen svindel där högst uppe. Hu. Så jag klättrade neråt. Och så målade jag och pappsen dagens beting. Vilket vi inte hade kunnat börja med igår om det inte vore för att M slitit som ett djur. Pannlampa nu på slutet och många, många midnatts-sena kvällar.
En andra bild från igår. Innan vi hunnit börja måla lager två.
Så fantastiskt skönt för oss alla att vi börjar bli klara med sommarens stor-projekt. Vi firade med lunch sedan som jag förberett sedan innan. Jag passade på att bjuda hem Storan också. Så mysigt att kunna det, liksom. Förra onsdagen bjöd hon mig på god lunch, och igår var vi här hemma på drömgården och umgicks. Klickade hem tullislökar och surrade. Lite kusinlek hann det även bli när småpojkarna slutat skola och Förskola. Att Mormor och Morfar hämtade från Föris var såklart en höjdare!
Alla snickerier är så fina som M gjort.
Det är helt galet vad han slitit med dessa väggar. En hel del hjälp från sin far (vi kan liksom inte tacka honom nog!), men så imponerande mycket på egen hand. Jag är så beundrande honom och hans kunnande, noggrannhet och tålamod. Jag, är prick hur less som helst just nu. Längtar såå efter att bli klar med dessa två väggar. Den första tog evigheter då den var nästan 10 meter hög och ja, bred också. Dessutom livets första brädfodring, alla beslut ska tas om hur saker ska göras och se ut. Den sida vi gjort som nummer två har gått i ett nafs i jämförelse. Längtar så efter att inte känna att varje minut vi kan hålla på, ska gå till brädfodring. Så har det inte varit under hela perioden, vi har haft ganska god balans. Men senaste veckorna har varit galna. Jag längtar så efter tillsammanskvällar, fortsätta med något lite mindre, mer snabbgjort, projekt här inne. Eller för tusan, vad sägs om en stund att bara vara? Det finns knappt på världskartan just nu. Men snart.
Det blev visst en liten sneakpeak på huset. Både jag och M längtar så efter att leta fram någon gammal bild från när vi flyttade hit och sedan nu snart kunna jämföra med nuet. Det blir kul. En morot att jobba för!
Ha en fin torsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jul 27, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
En Sjusovardagsmorgon som började tidigt.
Vissa klättrade in i skåp och drog fram allt tänkbart, medan mamman förberedde lunchen. 
En annan gick all in för det där med Sjusovardag. Någon måste ju ta på sig den lotten också, liksom.
Så kom en Älskad PappaMorfar till vår undsättning. Med en långsovande Lillan, en liten pojke som var och lekte med kusin och tre människor med penslar i händerna. Ptjaa, då hände det grejer. Gavelsidan blev enligt bara den högsta av målningsönskan, nästintill klar idag. Tredje och sista varvet vit färg. Såå underbart! 
Vi åt god paj på mitten. 
Vips kom Sommarlovsnjutande Minimannen åkandes med Farfarn i lilla snabbisbrandbilen och bjöd på direkten stolt sin Morfar på mazariner. 
Till eftermiddagen klättrade morsan ner lyckligt från den där höjden hon har sån respekt för. Myste med ungar nere på sköna gräsmattan, i varma skuggan. J slumrade ännu en gång och jag försökte lösa problemet att jag visst har ett paket som ligger och väntar på mig i Norrnorr… typ 40 mil norrut. Mycket klokt Emmeli att inte kolla om du ändrat adressen när du skickar efter saker… jag som skulle vara klok för en gångs skull. Inte köpa nytt utan fynda lite på tradera. Nu blir det nog dyrare i alla fall.
Och efter en himla fartig, härlig och lyckad dag, så följde visst en lite sisådär kväll. Inget allvarligt, alls. Det var bara det att vi (jag och M) hade tänkt dreamteama och både hinna måla klart del allra, allra sista av det vita och också hjälpas åt med städrace.. typ en leker med kids och en annan städar i ett svep. Istället, var vad jag tycker är den finaste Räddare i Nöden, i väg på larm och jag försökte rodda ihop en kvällstrött mor med övertrötta småbarn. Nåväl. Till sist så snusade kidsen, mannen kom hem och uteslöt målning men donade med annat och den efter-seg-läggnings-sura mamman tog ut surheten genom att göra hemmet skinande. Att städa mitt i sommarnatten är faktiskt inte alls pjåkigt.
Nu doftar det alldeles himmelskt här hemma. Skurmedel och linoljesåpa, schersmin och luktärtor. I en salig blandning. M var över till Svärmor och norpade några kvistar schersmin.. en sån buske bara måste vi skaffa oss! Nattafika väntar med den skäggige, sen kryper vi ner och tar natt. Det ska bli prick hur skönt som helst!
Natti!
Lillafrun
Senaste kommentarer