av Emmeli | sep 6, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vyn från barnens lekställning, där vi hängt massor i veckan. Det är fräsigt när man är 4 år och lärt sig göra fart på gungan själv. Jag-kan-känslan. Underbar, visst? 
Sallekatten, som sitter ute på Verandan och undrar om han ska ta sig en tupplur till eller ge sig iväg på jakt. Han är väldigt tjusig vår katt. Han och jag är inte alltid vänner. Fast nu har vi hållit sams ett långt tag. Sedan snön försvann, ungefär. Och Salle kunde börja jaga råttor istället för mina fötter.
En stillsam vrå att vila ögonen på.
Sensommarblommorna bredvid vackra kakelugnen. I övrigt; en väldans röra på många ställen. Både Salen och Sovrummet har ju fått tre nya öppningar för fönster och dörr senaste tiden.. så det är renoveringsröra, helt sonika.
I övrigt, röra av pusselbygge där, fantasilek i en vrå där, pärlplattor här och tågbanebyggedär. Och den röran, den älskar jag. När jag plockar leksaker om kvällen är jag varm i hjärtat och tänker tillbaka på dagen tillsammans med barnen. Är så fantastiskt tacksam över att få ha denna tiden tillsammans med dom. Det dyrbaraste jag vet.
Och där; Minsting. Lillebror som lånar Storebrors bädd för en stund. Med ett plåster på varje gosselår. Ett bvc-besök stod på schemat häromdagen. 3-månadersvaccinet. När S var tre månader, vågade jag inte vara i rummet nästan när sprutorna gavs, det var M som höll i S. Nu, satt jag med B i famnen och J som klängde på min rygg. Och mitt i allt, en avslappnad jag. Inte klokt ju.
…
Idag har vi torsdag. S är och Storebrorsrejsar med småvänner och jag har sällis av mina två minsta här hemma, den ena tröttare än den andra. Vi ska ge oss ut med vagnen nu så småttingarna får vila och mamman motionera! Sen väntar torsdagsstädning, tre små ungar ska badas, ingen matlagning (yes, jag lagade dubbelt igår för att kunna softa idag, skön grej att göra ibland!), gulle PappaMorfar kommer och hjälper oss att klippa stora gräsmattan ännu en gång, Fjärde Väggen på huset ska jobbas vidare på och lagom till mörkret lägger sig hoppas jag få möta min stora prins för nattafika och slumrande i hans famn innan natten tar vid.
Vardagar som dom här. Önskar inget mer.
Lillafrun
av Emmeli | sep 2, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
En söndagsutflykt tillsammans med småttingarna och mina två älskade stamceller. En somrig septemberdag. När solen sken och luften var varm. Det, kan liksom aldrig bli fel.
Jag har haft en så mysig helg med barnen. Vi har hittat på små äventyr som blir sådär stora, för dom. Och för mig. Deras lycka är det bästa jag vet.
På kuppen har den där brandisjourande (som alltså inte kunnat lämna byn) hunnit mycket här hemma på gården. Win-win, alltihop! Vi firade med lite finare söndagmiddag när vi möttes efter utflykten idag. Så vacker dag från början till slut.
Nu tar vi ”tidig” kväll. Möts i finsoffan och myser med Minsting.
Hoppas er helg varit fin. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Och så var det september.
En så himla älskvärd månad. Särskilt efter denna sommar, när vi verkligen haft Drömsommar och vissa stunder till och med lääängtat efter lite hög och sval luft men valt att njuta där och då, för att man ju veet att det där svala kommer så småningom. Och nu är den här… den höga, klara luften. Som är så fantastiskt god att andas.
Septemberlördag, då.
Tillsammansfrukost, pusselbyggande och kaffesörplande. 
Sen tog jag mina tre darlingar, vinkade Snickarpappan hejdå, och så drog vi ner ”och gjorde byn”. Jojo. Så fräsigt så. 
Mötte upp barnens Faster, Farbror och gullekusinerna. Hade lekparkshäng, knatade iväg och köpte med oss lunch för att återvända till lekparken igen… susade iväg för glassköp.. för att återvända till lekparken igen. 
Kusinkärlek så fin!
Det var myycket nöjda barn jag kom hem med till Drömgården efter x antal timmar på vift.
Då kom Mormor och Morfar och hälsade på och vi slog oss ner ute på verandan för ett slag i det ljuvliga vädret. Mysig stund!
Juni, som dukat upp ”mat” utanför sitt Lilla Vackerhemma. Dåndimpengulligt alltsammans!
…
Lergrytan stod i ugnen och jobbade på med vår middag, fylld av hel kyckling, potatis, kolrot och lök. Då dök en kär, kär vän till Sixten upp och hans rara familj. Massa surr mellan alla päron medan barnen virvlade runt en stund på gården som små tokar. Så lyckliga!
Och titta där; dom allra, allra sista fönstren på väg på plats.
En smått historisk dag. Jag vill nästan gråta. Mannen håller sig till det där lite mer coola. Men båda, är vi väldigt stolta, nöjda och tycker alltsammans blir så vackert. Till sist, är vi kräkless på fönsterbyten och brädfodring. Och längtar som tokar efter att få börja inomhus. ”Så nära som det är nu, så nära har det aldrig varit!”… ord vi sagt några gånger senaste tiden.
Efter den där så himla goda middagen (älskar såsen som man gör av skyn i lergrytan!!) susade jag iväg med tre trötta barn.. ut på kvällstur med Rymdskeppet, och duktiga, idoga pappan fortsatte. Barnen somnade på en grisblink och jag njöt av vårt vackra höga kusten, en så magiskt vacker kväll.
Det känns fint att ha september här.
Lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2018 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk)
Äppeltider!
Och vilket äppelår det är. Så konstigt det har känts att inte ha varit ute i skogen och plockat hallon och blåbär, i vanlig ordning. Men äpplen, det finns det i massor. Goda är dom också. Från det där stora, stora äppelträdet. Som är hur gammalt som helst. Ett Sävstaholm.
Förutom att kunna lyxa och plocka sig ett äpple till fruktstunden. Tycker vi ju om att göra äppelmos. Äta, framförallt. Äppelkaka och äppelpaj är ju gudomligt också. Ska nog prova göra efter något nytt oprovat recept, i helgen kanske.
Tills jag har något nytt att dela med mig av får ni ett par favvisrecept här nedan;
Den Godaste Äppelkakan!
Min absoluta favorit. Med mandelmassa i. Och massa goda nötter. Förstås den hemgjorda vaniljvispen till(som är hur enkel som helst att göra och vansinnigt god!). Recepten hittar ni HÄR.
Storans Äppelpaj!
Jag är så himla svag för varma efterrätter till gräddig vaniljglass. Den här pajen gillar jag. Massor. Inte brist på smör har den heller, vilket jag också älskar. Men man kan nog minsta lite på den mängden om man har lust med det. Receptet på denna knäckiga äppelpaj finns HÄR.
Något så enkelt och så gott, är ju också att göra äppelringar, äppeltärningar, äppelchips.. ja, vilket format du nu önskar. HÄR finns beskrivning av det.
Igår torkade vi en plåt och gjorde Äppelchips, jag och barnen. Det är ju så himla mysigt och enkelt bara. Och så blir dom sådär lagom sega och goda.
Istället för att använda ugnen, som vi gjorde, kan man förstås använda sig av en sån där fiffig frukt- och svamptork. Fann en till kampanjpris hos Ellos. Hur bra som helst. Ni hittar torken HÄR!
Nu är det torsdagkväll.
Skrållan sover sedan flera timmar.. trots hammarslagen från Snickarmannen, väggen bredvid henne. Trött tjej, mao. S är Storebrorsvaken och gosar med sin Lillebror. Den där Minimannen, alltså. Han som just uttryckte sig att Sallekatten är ”så söt sin blick” samt att ”Bertil är vårt liv, mamma”.. så himmelens kär i sin Lillebror. Och jag är så himmelens kär i dom. Alla tre skatterna.
Ok. Snart, snart krypa ner i den där renbäddade Storsängen. Längtar omåttligt.
Hoppas att ni har haft en god torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | aug 26, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Hej.
Hoppas att ni haft en bra helg? ..fylld med sånt ni tycker om och mår bra utav.
Jag njuter söndagkvällslugnet här.
Lyssnar på regnet som smattrar utanför, dom sovsnusande andetagen från småttingarna tre och så känner jag mig som en bortskämd knös efter den här helgen.
Ikväll kommer jag somna så gott. Med ro i själen. Ingen övermäktighetskänsla. Utvilad. Fastän jag gjort massor i helgen. Som att checka av saker från höstens önskelista. Och som att Storstäda köket på Farmorvis.
Förutom lilla slumrande Bertil som sällis. Så var jag alldeles själv under mina storstädningstimmar igår. Har inte hänt sedan början på 2014…! 
En ny Farmorstickad kofta till Juniflickan lämnades och sen susade Storasyskonen iväg med sin SuperFarmor och hade mystimmar. Var på jippo nere på byn, hoppade i hoppborgar och fyllde hjärteaskarna med härligt.
Och för mig som mor här hemma. Kändes det så himla unnigt, att få beta av en drös världsliga men härliga saker. Bara det där att få göra en sak i taget för ett slag… Det kändes så gott, alltsammans.
Som mamma är man inte mycket själv. Särskilt inte som mamma till tre (!) ljuvligheter, där alla tre är ganska så små och behöver en massor. Jag älskar, älskar, älskar Mammalivet. Har inte alls stort vara-själv-behov. Att vara med barnen är det bästa jag vet.
Men, jag var på spa igår, alltså. När jag fejade runt i hemmet, hörde mina egna tankar för ett slag, åt lunch med båda händerna och så vidare. Allt, med vetskapen av att små storasyskonen hade det hur bra som helst. 
Den här första Vardagsveckan blev som jag nu tjatat om; en Räserstart. Vi säger käftsmäll. För att vara lite dramatiska.
Helt sonika Uppstart av Vardagslivet med ny familjekonstellation.
En familjekonstellation vi fullkomligt älskar och inte skulle vilja byta mot något, men som absolut inte, särskilt inte nu till en början, är någon lätt-som-en-plätt-grej.. än om ungarna är mina och därmed dom bästa på jorden…
Så skönt med denna helg som final på Räserveckan.
Jag röjde i lådor, skåp och sånt där tråk. Njöt av att titta ut genom nyputsade fönster, lägga på ny lite höstigare matta på nyskurade golvet. Och så la jag en ren trasmatta på sofflocket, klädde kudden med nyloppat kuddfodral och plockade in blommor från trädgården..
Tycker att det blev så himla fint. 
.. och så var det så himla mysigt när hela familjen var samlad till eftermiddagen. Till kvällen var vi ute på nattningspromenad hela familjen. Jag och M kände oss rikast på jorden. Som har våra barn. Och alla älskade runtomkring oss.
Att vi idag fick ännu mera hjälp, i form av SuperFarmor OCH SuperFarfar, har gjort att vi hunnit ännu mer här hemma på Drömgården och det är så skön känsla. Utan att ha slagit den minsta dubbelknut på varken mig eller M, liksom..
Svärmor toppade vår helg med att bjuda båda sina barn med familjer på söndagmiddag… så idag, när kusinlek pågått för fullt, har jag snusat bäbis i massor, målat en möbel, städat en bil och dykt bland tvätt. Sån lyx.
Nu längtar jag efter morgondagen.. för då vaknar vi i härligt hem, till viss del redo för höstmys.. och vi har älskad Tillsammansmåndag framför oss. Jag sa ju det; att jag kände mig som en lyxknös.
Tack och godnatt från Drömgården!
Må så gott så hörs vi snart igen.
Lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En städtrasa. Minimannens första pyssel från förskolan denna höst. En älsklingsblomma. En kär kaffekopp. Och godaste chokladglassen vi fann på lill-ica (icas egna märke, trippel choklad eller vad den nu hette.. suupergod!).
En bild med lite Livet kan man säga.
…
… aaah, Första Vardagsveckan är avklarad!
Och precis det, Livet, firade vi med god fredagmiddag. Fredagsmys till och med, ju. Rätsida på dagarna. En känsla av nu-är-det-helg. Jo men, det börjar kännas härligt nu.
Denna käftsmällsvecka, där jag var på minus på energi redan i början eftersom jag varit sjuk och så.. ja, det började si och så. Men till sist kom vi i mål och allt som allt känns det som en så fin vecka. Vi har gjort den tillsammans, liksom.
Det är bra att bli tvärslut ibland, vila och komma åter. Är det inte svårare än så är det ju ingen fara liksom. Som jag sagt tidigare; jag är en sån som går på, har mycket energi och vill massor…men ibland får jag soppatorsk. Då vet jag, att det är vila. Massor av sömn främst. Som behövs. Sen är jag som en blomma som törstat och får vatten. Det är inte farligt att göra sig tvärslut, men! .. det är superdupermegaviktigt att återhämta sig.. annars kan det bli dåligt på riktigt.
… jaha, tänker ni. ”Så putsar hon fönster och säger att hon vilar!?”
… jaa, sån är jag. Sömn och en lista, med saker jag önskar göra. Precis vad jag pysslat med i veckan, förutom att ta hand om mina tre barn så gott jag bara kan, förstås. Jag har norpat åt mig små sovstunder när barnen sovit på dagen och sen prickat av min lista. Som att städa skafferiet, rensa ur småttingarnas garderober och putsat fönster..! Ro i själen för mig.
Att påta och boa. Byta kuddfodral, gödselvattna blommorna och alltsammans framför tvärrena vackerspröjsade fönster. Det är viktigt för mig att göra det trivsamt för oss här hemma. Inte viktigt för alla. Jag vet. Men för mig. Och oss, faktiskt.
Jag tar ett rum i taget nu. Och tänker på min Farmor varje putsdrag. Vilka samtal vi hade, hon och jag. Samtidigt som jag putsade hennes fönster och hon stod och höll i mig i kläderna, för att jag inte skulle ramla ut genom fönstret. Bästa Fönsterputsreceptet lärde Farmor mig också.
Ljummet vatten. Några droppar diskmedel. Och ett par korkar ättika. Torka blött med en riktigt bra trasa och torka tork med helst ett gammalt avrivet lakan… eller Farmors gamla, tokstora, jätteblommiga trullor..!
…
Ikväll njuter jag.
Av samlad familj. Där, hittills i alla fall (peppar peppar), alla är friska. Hoppas så att det kan få vara så.. ett par rejäla sommarsjukor på barnen och mamman var, får helst räcka.
Tidigare ikväll. Medan jag stod och balanserade i fönstret, tittade ner på luktärterna som blommor så friskt ännu, så sprang hurtiga Vackerpappan iväg med storasyskonen i räservagnen. Jag fortsatte mitt drömmiga göra att ääntligen gno bort den fula flugskiten som jag nu tröttnat på. Och allra, allra sötaste sälliset hade jag också, ju..
Älskade Minsting. Vår Bertil. Som vi är så kära i hela hopen. Han som ler bara man tittar på honom, jollrar så sött att jag får ont i kroppen och doftar så gott att jag kolavippar en smula.
Älsklingar!
En med kikare runt halsen och en med glajjorna på minst sagt halvfjärs.
Älskade barn, alltså. Den där fyraåringen som är som den största lilla filosofen. Som alltid pladdrar på, frågar och har svar på tal. Han som i sommar bestämde sig i ett knyck för att lära sig cykla och så fick det bli. Med en kikare runt halsen är man ostoppbar…! Och så lilla Skrållan bredvid. Hon som med handen i sidan, stolt och glatt säger ”Ja ä Lillan!” när hon presenterar sig. Hon som är den coolaste jag vet, älskar att gosa med mitt hår och hon som svarar ”Lillan äkla dig, mamma!” med hjärtinnerligaste rösten när man säger ”mamma älskar dig” till henne. Åh.
Totaaaalt tvärslut har jag känt mig i veckan… men, den kärlek som jag badar i varje dag, den är värd allt och lite till. Och nu har faktiskt en Vardagsvecka checkats av… första jobbveckan efter långsemester, första inskolningsveckan, första HemmaMamma-rodd med tre små… mannen och jag highfivar och flinar åt varandra. Vi klarade det! Det är min största lycka att få dela detta småkaosiga, så himmelens älskade Småttingliv tillsammans med honom.
Må så gott i helgen så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer