av Emmeli | aug 1, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
(inlägget görs i sponstrat samarbete med icell.se)
Oooh, den där förebilden är så grääslig ju. Och småsnöig..
Jo, jo.. Brädfodringsresan pågår. Del 2.
Med kanske den roligaste väggen att göra i ordning… den jätteskruttiga gavelsidan som man faktiskt ser så himla bra.. som inte täcks så mycket (av ett vansinnigt älskat och vackert äppelträd, menar jag).
Steg för steg börjar det likna något.. nya fönster och brädor kommer göra susen!
Vi jobbar på, hela familjen inblandad på sitt lilla vis.
Vi gör det allra, allra mesta själva. Tidiga morgnar och kvällar och så långt nu ljuset räcker.. till mitt i natten. Teamwork, svett och kärlek i massor kör vi med som recept på hela alltet.
Och då och då, dyker såna där änglar utan vingar upp;
Som en Farfar, som hjälper mannen där på ställningen. Eller Farmor, som hänger med barnbarnen eller skickar ett sms när man som mest behöver det; ”det finns köttbullar här snart!”… gudomligt.
När nya fönsterna är på plats, lockbrädorna är bortrivna så är det dags för isolering, innan ny vindduk och läkt sätts.. för att vara så miljövänliga vi kan låter vi den gamla, fungerande, isoleringen vara kvar men där det behövs ny…
..använder vi oss av en miljövänlig isolering, förstås.
Cellulosaisolering, både skivor och lösull. Känns gott i precis hela hjärtat. Mannen tycker också att det var väldigt smidigt att jobba med.
Läs gärna mer HÄR om iCell…
..ni kommer såklart få läsa fler ord här också, så småningom.. då det är denna isolering vi ska använda oss av när vi (ÄNTLIGEN!) ska ta oss ann övervåningen i höst på full fart.
Nu har vi alltså kommit så långt att vi börjat måla.
Och då vet man att det ändå är på ”andra halvan” på något vis. Där i bild är förra veckans drömmiga eftermiddag när vi fick hjälp av PappaMorfar att måla. Jag var en mycket skröplig mor då och var evigt tacksam över MammaMormor och mosterns hjälp som kunde leka med barnen under tiden när jag inte riktigt var i springa-efter-läge.
Mitt i allt arbete stannar vi upp och fikar och äter gott. Hur mysigt som helst!
… till 99 % är det ju M som jobbar med byggetoch gör ett så otroligt fint jobb. Och jag som myser med kidsen och sånt. Men nu när det börjar målas är jag snabb att vilja vara med. Mysiga ammepauser blir det, förstås <3
Igår hade vi målningsdag. Då M har jour håller vi oss hemma i veckan och försöker hinna så mycket som möjligt.
Mamman målade och pappsen hängde med kidsen. Man får vara glad för varje liten stund av penseldragande.. strax innan middag; LARM. Bara för mig att klättra ner, gå till barnen, sno ihop middag. Mannen kommer hem. Vi äter. LARM. Igen. Bort med middagen. Mysa med kids. Göra dom klara för natten. Natta dom tre små. Och sedan upp på ställningen igen. Säga hej till den där brandismannen som då kom hem igen. Och måla betinget klart… då var det så kolsvart att vi precis inget mer såg. Puh.
.. så blev det första augusti..
Vi har sån där lite-för-skön-för-att-vara-sann-morgon. När alla vaknar i god tid, med lugn och myskänsla. Vi äter frukost här ute på verandan, alla tillsammans. Det är varmt och skönt. Nu sitter storasyskonen i fotöljen tillsammans och gluttar på sommarlovsmorgon, medan den skäggige spikar den ribb som inte är på plats och jag har en liten lugn stund och inväntar hungrig lillprins.
..spika resten av ribben/läkten, tillverka fyra knutbrädor, måla taksprånget, alla foder två varv till och ja, måla, måla, måla alltihop förstås..sen så!
Liten byggstatus här från oss.
Hoppas ni får en god första augusti!
Lillafrun
av Emmeli | jul 29, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
… när regnet kom och alla kände ett Ääääntligen! över det hela.
Förutom rädslan när den där hela otroligt kraftiga åsksmällen, med blixten som slog ner så nära som aldrig förr, så har dagen bara varit helt fantastiskt skön. Åskregn, i massor. 
Det var så mysigt att sitta där på Verandan och sörpla kaffe med älskade skäggig och regnet som sällis.
Samtliga har vilat i omgångar. Lillebror har sovit och sovit och sovit.. ätit i halvsömn och öppnade inte ögonen förrän till kvällen. En trött dag, mao. Till och med pappan har slumrat till på sofflocket i köket. Det händer ju aldrig.
Den här mamman har också gjort sitt försök till att kurera sig, genom att vila och sova bredvid gullebebben.
.. ni förstår. Jag är tyst. Har I N G E N röst. Det är helt galet. Och inte minsta överdrift. I slutet av förra veckan åkte jag ju på en intensiv småttingbacillsväng… kom snabbt på benen men fick sedan ännu en feberfrossa-och-ont-i-kroppen-sväng för några dagar sedan.. plus snuva i ögon och nos… Och på toppen.. så har jag tappat rösten. För dom som känner mig, vet vilket skämt det är. Jag är ju aldrig tyst, typ. Men jag måste nu.. för att få tillbaka rösten så snabbt som möjligt. Jag och människorna i kring har börjat vänja sig.. jag pratar med ”ppssst!”-språket och väser i nödfall fram något. Ni må tro att jag faktiskt nästan haft panik.. trodde att jag fick svårt att andas ett tag. Ber till Gud att jag har lite röst imorn.. har några inplanerade timmar själv med alla barnen.. och det är som att inte finnas till nästan, när man inte kan prata med dom. 
Mitt i dagen, mellan skurarna, tog jag min lilla Skrållan och gick ut. Några mysiga hon-och-jag-minuter där vi plockade in färska blommor. 
.. ljuvliga luktärterna! … som jag längtar sååå mycket efter att känna doften av nu.
.. och där satt dom där två, ja.. och sörplade varm choklad tillsammans. Vi har sagt ”nån regnig dag” som svar när S undrat när vi ska dricka varm choklad.. och till sist blev det den där omfantiserade dagen.
Sen har jag haft goda timmar av hemmafix.. städat och fejat. Bakat limpor och donat med tvätt. Ljuva tider, ju!
Nystädat julihem! .. och ser ni. Så smått börjas det nu tändas både levande ljus och lampor i fönsterna om kvällarna.
Så avslutar vi denna regndag som vi alla mått så bra utav, med en skön stund i Finsoffan i Salen… när hände det senast, liksom.
StoraLillasyster gjorde natt tidigt, så det var bara pojkarna vakna.. Lillebror med sin första vakenstund för dagen och Storebror, bläddrades igenom heeela sitt Sixtens-första-år-album. S fullkomligt tjöt av lycka över hur söt han var. Gullvännen. Så avslutade han hela alltet med att slå ihop det där till bredden fyllda fotoalbumet och utbrista; åå, alltså. vilka minnen!”. Den där pojken kan det där med att kläcka rätta kommentarer på klockrena ställen.
Det var en gång en dag i slutet av juli. När regnet kom. Strandlivet och bygget stannade upp för ett slag. Och vilsamheten låg som en skönt täcke över hela alltet. Precis så. <3
Lillafrun
av Emmeli | jul 29, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
…först åker man mot Nordingrå, vidare längs kringelkrokiga småvägar, med så vackra vyer åt alla håll och kanter. Till sist hamnar man där, mitt inne i skogen. Tar sin packning. Knatar iväg längsmed fina stigen. Minimannen visar vägen…
.. och till sist kommer man fram till den där gudomligt vackra pärlan här i vårt Höga Kusten. Rotsidan!
Ett ställe ni måste besöka om ni är här i kring och far. Frihetskänsla med havet som en tavla framför en. 
Där har vi hängt flera gånger senaste veckorna. Bland annat när till och med Thailandssyrran med familj var här uppe i norr och vi därmed var samlade prick hela, hela Storfamiljen. Så fräsigt! ..när vi drar iväg hela Storafamiljen och breder ut vårt dagsläger… då behövs typ ett helt ”Rotis”. 
Så tjuvsovs det. Havsbadas. Äts. Och njuts solljus. Och lediga tillsammansdagar.. 
Lillprinsen på ett favoställe!
.. ja, och efter en drös timmar så börjar vi packa ihop. Det är ett litet företag i sig. Men nu, likt efter en vecka i fjällen med ungefär samma packningsmängd upp på fjället varje dag, så har vi sannerligen fått i snitsen på det här. Hemester med våran fina familj på både M´s och min sida. Så himmelens fint!
”Säg hihi” och så vidare.
En litet ögonsblicksverk med självutlösaren som hjälpte oss föreviga Stora Lilla Familjen ute på Hemester! Jag kolavippar och blir gråtlycklig över synen.
Sommarlovsdagar på Rotisdan, alltså. Maaagnifikt. Den här sommaren glömmer vi aldrig. <3
Lillafrun
av Emmeli | jul 24, 2018 | Emmeli funderar, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Det är stort att vara mamma till tre små.
Jag är fortfarande i inskolningsfas. Det är vi såklart hela familjen.
Vi utbrister nu och då, i både kaos och o-kaos att; vilket gäng vi är, hörrni!!, och ingen är sen på att hålla med.
Vi älskar vårt gäng. På ett sätt så nytt. Men det känns som världens självklarthet och som att det alltid varit vi fem… såklart det ska vara såhär, liksom.
Jag kommer ihåg när Juniflickan föddes, hur jag kände för S då…
…att jag var så rädd att han skulle känna att jag inte fanns där lika mycket längre.
Där i ”inskolningsfasen”, försökte jag göra mig små bara-han-och-jag-stunder… inte för att han krävde det, utan för att mitt hjärta ville det och för att jag märkte att det gav så mycket för oss båda. Några minuter mamma och Sixten i sandlådan. Några minuter snickelisnack. En promenad med bäbisen sovandes hemma och istället bara han och jag. Det var ju inte alls svårt att få till. Nu, lite mer trix kanske. Men det är inte så att jag krånglar… jag tar bara tillvara på chansen när den ges. Med både S och J. För att barnen tycker det är mysigt att rå om mamman lite extra. Och för att jag älskar dom stunderna så mycket. Dom stunderna också. Det är så fräsigt med alla olika konstellationer.
Ikväll, efter en heldag vid havet
…tog jag pojkarna i vagnen. Eftersom vi hade ätit middag ute på vift också, var det fritt fram att somna i bilen på vägen hem, så det hade Lillan gjort och sov vidare i Storsängen sedan.
B sover ju typ massormassor än, så han flyttas hittan och dittan hejvilt. Men Storebror var vaken.. och då njöt jag så av att först sitta här hemma på verandatrappan och prata med honom. Han ville prova kameran i morse när jag satt och ammade Bertil… men jag vågade inte låta honom göra det själv, så ikväll när läge fanns passade vi på. Och så svarades det i vanlig ordning på tusen frågor. Innan tandborstning och hopp i vagnen.
Några minuter totalt. Inget märkvärdigt. Men så himla fint.
Vi traskade iväg längs lillvägen. Förbi vad som är våran drömåker nu… Sockerärtsåkern.
Så där stod vi några minuter… norpade några ärtor och pratade livet.
Innan vi gick vidare.
Hand i hand slumrade dom, mina två prinsar.
Jag flåsade mig nöjt fram. Kände livet i mig. Och tacksamheten. Över den där stunden jag precis haft.. 
En Lillebrors oförstörda pyttehand i en sommarbrun, småskitig lite större Storebrorshand.
Där, längsmed ärthimlen, där var vi.. jag, och mina pojkar.
Och jag hoppas att jag aldrig, aldrig kommer att sluta uppskatta dessa småstunder.. som hela stora livet bjuder på, menar jag.. vare sig det handlar om en guldstund med sina barn, eller bara det djupa andetaget i en luktärt. Dom där det-stora-i-det-lilla-stunderna, menar jag. När man bara är absolut närvarande och det är det som susen gör.. inga storslagna dåd, bara allt i sin så uppskattade enkelhet. Dom småstunderna, gör liksom den där guldkanten. På livet. Och hela alltet.
Lillafrun
av Emmeli | jul 22, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Att vakna till en morgon där solen INTE gassade. Ovant. Och så skönt.
Feststämning i luften.
En räserrunda nere på byn. För bland annat inhandlande av en så vacker blomsterbukett som (som Sixten säger) duktiga Blomsterflickan bundit. Blommor. Och halstabletter. För att kanske lyckas med konststycket att inte hosta bort en hel kväll.
Mitt över dagen hade vi tillsammanstimmar här hemma. Jag och barnen försökte rädda dom där torra, torra tomatplantorna vi fick av darlingar häromdagen. 
Barnens solrosor blommar så sött nu.
Så blev det tid att göra oss i ordning. Vissa, dom två större småttingarna, för att traska till sin Farmor och Farfar. Och vi andra tre, för att åka på 50-årsfest. 
Och vilken fest sedan. Tillsammans med dom där två älskade pojkarna och massa andra trevliga människor. Så roligt att få vara med och fira den där Storsvåggen… som i hela mitt liv varit lika naturlig del i familjen som mina syskon. Tycker så om honom. Som en storkramade Storebror, som är så fin tillsammans med min Storan.
Sötaste danskavaljeren va, min Lillprins.
Han dansade mellan mig och mannen. Och varvade med att snusa i vagnen och mysa i mostras famnar.
Det finns många underbara stunder från gårkvällen… där när tårarna rann av skratt, eller när vi stod hela Storfamiljen och sjöng den egenskrivna texten till jubilaren, eller när musikhjärtat var så inspirerat av kvällens artist, eller synen av en lycklig man i sina bästa år. Men i kärleksminnet, har jag den där dansen.. när Bertil var i Moster Storans famn, och jag och M dansade ”precis som förr”. Jaaa, alltså.. det är ju inte hundra år sedan. Men vi snor inte runt och buggar järnet så ofta nu… så, det var så himmelens härligt. Han är min dröm nu, precis som då.
Underbart att få krypa ner bland varma småttingar som nattats av duktiga Farmor och Farfar… och på toppen av allt festligt, vakna till söndag och… R E G N!
Obeskrivligt.
Vi äter frukost ute i ljumma, njutbara sommarregnet. Det känns hur drömmigt som helst. Aldrig kunde vi väl tro, att lyckan skulle vara så stor. För ett sommarregn.
Å. Vilken himmelens festlig och drömmig julihelg! … nu ska vi fortsätta söndagen här. Må så gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 20, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Lika härligt som det är med våra utflykter härsan och tvärsan, lika skönt var det att pausa en dag.
Nödvändigt också. Såklart skulle den här mamman åka på en intensiv sväng av småttingsjukan också. Ont i prick hela kroppen, lite feber och sådär. Och B har ju också en liten variant.. glad febern håller sig borta från honom. Men den där hostan är nog läskig.. som igår var sämre för att idag vara lite bättre igen, hurra! Han klunkar mjölk på livet så det känns ändå bra.
… och så blir han ompysslad precis som en 6-veckors-lillprins ska.
Så jag och Lillprinsen, och Sallekatten förstås, stannade här hemma på Drömgården.. vilade oss bland favoritsänglinnena som jag bara tvättar om och om igen och bäddar i om och om igen. Alltsammans medan Vackerpappan åkte iväg med storasyskonen till lillvattnet här nära oss.
Alldeles lagom för dom också, att bryta heldagar vid havet mot både lite hemmahäng och lite bad. Värmen är ganska så tuff ju. Ja, särskilt om man är pyttebäbis, sjukling eller gammal. Så hemskt med den förskräckliga torkan och allt som följer med den… tänker på hur bönderna kämpar. Det är vår mat dom kämpar för. Så himmelens viktigt nu, viktigare än någonsin, att vi köper svenskt i mataffären. Och för oss här uppe i norr är det bara norrmejerier som gäller på mejeriprodukter, ok? Så läskigt med alla bränder också. OM man fick önska, så skulle jag önska ha varmt, varmt sommarregn nu.. tänk så härligt. Faktiskt. Eller vad säger ni?
Idag är det fredag, visst. Och efter att vi haft några timmar vid lillvattnet allihopa, har jag precis haft såå konstig tid här hemma. Det har varit alldeles tyst förstår ni. Hör liksom inte alls till vanligheten, särskilt inte under ett Sommarlov där alla är hemma hela tiden.
Minstingarna har sovit och mannen och Minimannen drog tillsammans till stan en snabbsväng.
Och samma här; Världsmysigast är det att vara alla tillsammans. Men himla fräsigt också att dela på sig, och ha två små gäng som har det gott på var sina håll. Medan tystnaden legat som en ljuvlig topp ovanpå den galna värmen som liksom inte går att rymma ifrån, så har jag konditionstränat… städat fort, menar jag. Rev av en fredagsstädning och alldeles strax ska vi äta hemmapizza och ha fredagsmys. Vi söker oss till skuggan.
Den här sommaren kommer man aldrig att glömma.. väldigt somrig och härlig på så många sätt.. men också småläskig när man tänker efter..
Ok. Alla ni; Hoppas att ni får en fin helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer