Mest har vi önskeplaner om att bara vila och ta igen oss. Varva ner och ladda om. Både stora och små.
Hitta på sånt som fyller päron och småfolk med ny energi. Som att ge oss ut och andas skog. Bilderna här, är från när jag packade in ungar och ved och tändstickor, en hop korvar, bokstavskex och väldans scoutig känsla och glatt humör. För några helger sedan. Pappan behövde göra annat, men vi hade det otroligt trevligt ändå. Ett storlitet äventyr som gjorde oss alla gott, i all sin enkelhet.
Leta sig en pinne.
Att tälja till grillpinne.
Göra upp en eld och grilla sin egen korv.
Släcka elden när det är klart med grillandet.
Finula, fundera och fika (eller amma) på toppen av allt. Och att komma hem sedan, rökstinkande och så där möra och trötta som man bara kan bli av ett storlitet äventyr likt det där. Helt underbart.
…
Precis, precis sånt där, önskar jag av Höstlovet; någon mysig utflykt. Tid att bara vara, hela familjen tillsammans. Träffa vänner och familj. Ta dagen som den kommer. Möta vintertiden..
Önskar er alla en god sista oktoberhelg… jaa, för nu är det ju bara helg, ju.. seeen börjar lovet, på måndag. Åhåhå, så sagolikt mysigt det känns!
Å men himmel.. det där var sannerligen en fräsigt fullmatad, alldeles särskilt fartig oktobervecka..
Vi tar en kik, vetja. Veckan som gick..
Startade med måndag och älskade vardagsrutiner. Mysmorgon för mor och barn. Skolskjutsande. Och sen ut för djuren, tillsammans med småbrollorna. Hästar ska fodras och vattnas, hönsen släppas ut och ses om.
Vi hjälptes också åt att vintra i växthuset, nu hade allt frusit totalt. Experimenterade lite också.. vi får se vad det blir av det hela, till våren.. vi petade nämligen ner ett gäng vårlökar i en utav bäddarna.. jag tycker alltid att vårlökarna tenderar att blomma aaaalldeles för sent här uppe i norr, så vi tänkte att växthuset kan hjälpa till. Jag önskar pingstliljorna till pingst, liksom.. inte till försommaren.
.. fast ett gäng lökar fick också hamna här, vid stenrabatten. Vi hoppas på en härlig blomning på båda ställena.
Det blev tisdag och vi bakade en massa Mammabröd och bjöd hem vännerna på fika- och lekdejt, hade så mycket liv att ta i kapp, så efter ett gäng timmar var vi inte alls färdiga med varandra. Papporna kom hem från var sina arbeten och kvällen fylldes med tillsammans-middag i all sin enkelhet, maximalt spontant, maximalt härligt. Vi är så tacksamma för dessa hjärtevänner här i byn!
Något historiskt och för oss heeelt makalöst härligt hände också till sena tisdagskvällen; det nya värmesystemet tog fart i ännu ett rum.
”Det funkade ju!”, sa M efter att ännu en gång ha pysslat med något han aldrig tidigare gjort. Det äär ju inte sådär skitenkelt att göra dessa kopplingar och alla moment för att det plötsligt ska sitta ett element där på väggen och ”goffte govärmen!”.. Jag är så vansinnigt imponerad. Och tacksam. Den skäggige ska mata på och sätta in radiatorer, rum för rum nu är tanken.. obeskrivlig känsla att bergvärmen är igång.
Hejdå mardröms-elräkningarna!!!
Nu var det mitt i veckan och i gammköket bakades det storsats vetebullar av den allra kalasigaste varianten. Den vi fyller med en smörig, försvinnande god chokladkräm.
Mor satte sig ner i ”Vilofotöljen”. Med en kaffekopp och nybakt bulle. Blundade några minuter och hörde ungarna klucka nöjt. ”Alltså mamma, vilken DRÖM att få komma hem till nybakta bullar efter skolan!”, utbrast ena lillungen. Värmer ett modershjärta, enormt.
Överrumplade till fullo blev vi till onsdagseftermiddagen när löven föll med vinden och vi inom loppet av fem minuter, gick från höst, till vinter. Skönt att mumsa maten inne i ligghallen, tyckte ponnyfarbrorn med vinterns första lilla snö på ryggen.
Här, också ett gäng som tyckte det där med snö kom väldigt plötsligt. Något dom ju aldrig varit med om, småttingarna där. Dom knatade in i lagårn igen och kurade vidare under värmelampan..
Tvåårsdag med födelsedagsbarnet i syn. Aj mitt hjärta, det är så vansinnigt gulligt med tvååringar, tycker jag. Lilla Minimänniskan som babblar på, med så mycket vilja att man ibland bara får skratta åt det… ”kan själv”-tiden, nu kör vi!
Här ser ni vad Lillminsting fick av oss i födelsedagspresent.
Pippiväskan från när jag var liten, god kvalitet som hållit i 30 år och inte är i närheten av sliten ännu. En loppad Busiga Bebben-bok. Nya ullstrumpor och ny traktortisha. Så otroligt söta hängseljeans jag fann för en 40-lapp nere på Röda korset i byn. Och så till något ni kan ana blev väldigt uppskattat.. ”takton!”, med kossor och balar och ett garage att köra in i.
I vanlig ordning, motion i olika former. Vi turas om och ger varandra tid till det. Fin kärleksförklaring.
Nu var det plötsligt fredag och känslan av trötthet var stor.
Här ser ni hur pysselsugen någon är, men där tiden att binda en krans ej funnits.. så den plockade mossan är liksom bara lagd runt kransstommen.. och har sedan frusit fast så. Vilket pysseltips, va! Det jag egentligen skulle visa här, var en födelsedagspresent som jag fick när jag fyllt år.. en sån där stor flaska jag länge spanat efter.
Båda-päronen-hemma-fredag och hela-familjen-fix.
”Vi behövs ju inte här”, sa vi stolta som två tuppar… när Tripp Trapp Trull hjälptes åt att rycka stolpen från sommarbetet. Lillminsting hjälpte också till.. genom att långsova i vagnen intill. Så betet togs bort och hästarna fick sin thermobar inkopplad och kunde börja sörpla ljummet vatten, nu och vintern igenom. Vintertecken, ett efter annat.
Så vacker lördag vi vaknade till. Med masssssor på att göra-listan. Först ut, en fartig halvtimme av fotande/filmande just precis här.
.. och medan pappan och barnen fortsatte att vara ute och greja. Och leka, premiäråka utför lobryggan osv. Så gick morsan ann som en duracellkanin inne. Hemmet skulle städas, tårta bakas, filmer och bilder redigeras. Paket slås in..
Till lördagsaftonen åkte vi ut till havet och firade en älskad Syster och Mormoster och Svägerska. Storan <3
Det var en så otroligt god, hjärtevarm och härlig kalaskväll.
Veckans sista dag. Söndag.. och hemmet kläddes i kalasskrud ännu en gång.
Årets sista födelsedagskalas skulle gå av stapeln. Lagom-noga struken finduk lades på bordet. Trädgårdens sista nypon och ett par grönkålsblad som kalasbukett. Och många tända ljus.
In stormade älskad storfamilj och sjöng och hurrade och strösslade kärlek och fina presenter över vår älskade 2-åring.
Efter lite grundande av Mamma-mackor till alla, så gick vi på kalasfikat. Men nja, sa Lillminsting.. ”inget slår mammagos och pupp!”.. amning, alltså.
Fast det där med fiskedamm, gick tusan inte av för hackor! ”Godiiis!?”, sa han överlyckligt över småbitarna av riiiktiga karameller som han fått i sin påse. Vår förstfödde hade fyllt fyra år när han åt sina första smågodisar… lite annat med ”lilla fyran”…
Sockerstinna kalasbarn, enhörnings-tigrar och surrande vuxna i en salig älskad blandning. Tacksamheten.
…
Till kvällen gick jag ut till djuren och bara andades i mörkret, med näsan in i tjocka hästpälsen, bland kacklande småhöns.. i pannlampans sken.. med röken bolmandes ur munnen.. veckan tarvade en söndagsstund att bara landa, helt sonika. Det var en så otroligt fin oktobervecka det där, fylld med så mycket. Mycket gott. Men en bit utanför gårdsbubblan ni ser här, pågår också olika kamper. Som inte är min historia att berätta. Men som absolut tar plats i mitt hjärta och något som delar min energi just nu. Något jag bara vill i förbifarten berätta för er om, för att jag aldrig vill att ni ska tro, att vi är olika några andra, att vi är förskonade från allt ont eller jobbigt eller så. Alla, alla kämpar med något, stort som smått, hela tiden.
Vi gör som alltid, tar en dag i sänder. Känner tacksamhet för allt vi har. Framförallt varandra. Tacksamheten över trygga lilla gårdsbubblan, när stora världen känns oviss, är stor så stor.
Nu väntar nya oktoberdagar på oss, dagar att fylla med liv… en dag i sänder, i vanlig ordning, eller hur?
…
Önskeplaner för vecka 43
-Njuta naturens nya tempo och försöka anamma det, vi med. Tidigare kvällar, är ett mål jag har.
-Njuta hemmaliv! … har ett gäng mysiga små påhitt på lut för oss.
-Superjobba! … texter ska skrivas, bilder och filmer redigeras, mail besvaras, nya jobb planeras, utkast skickas in… allt som ingår i att jobba som Digital Kreatör….
-Blogga! .. tänker att åtminstone första delen av svaren från frågestunden kommer att dyka upp under veckan!
-Möta Höstlov! .. soom vi längtar.
…
Det har varit några riktigt intensiva veckor nu.. ser fram emot en lugnare variant.. hinna känna lite mer ”luft i schemat”, tom-glo en stund utimellan, ni vet…
Önskar er alla en hjärtegod vecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Det ska vi också göra!
Så blev det den där oktoberdagen, vår Lillminstings alldeles egna dag. Vi var uppe i ottan och fixade med det sista. Helt otroligt att vi hade lyckats kravla oss ur sömntrasslet allihopa, utan att väcka Virvelvinden.
Paketen inslagna, kärleksförklaringarna skrivna i kortet. Favoritfrullen just nu, på brickan; hallonsmoothie, mackabitar med leverpastej. Och förstås, födelsedagsmorgonen till ära; den största bullen vi kunde hitta där ute i frysen, tinad och varm nu, med lilla ljuset tänt på toppen. I vasen, några rosenblad, en kvist nypon och den allra sista praktvädden för i år.
Nu var vi redo att gå uppför trappen igen..
Två varv Jaa må han leva, sen vaknade det lilla livet och strösslades med hurraa hurra hurra huraaa, pussar och kramar. Och nog visste han vad som gällde sedan, på småskakiga ben och med morgonruffsiga frillan ställde han sig rakt upp. För nu skulle ju ljuset blåsas ut, förstås.
Pappersprassel sedan. Och för varje paket lillvännen fick i handen så sa han; ”ååå, taaatt!”. För, för gulligt. Vi smått kolavippade allihopa.
Den mörka höstmorgonen grydde och något till känslan både överraskande och väldigt nymodigt, låg som ett ljust täcke över gården.
-Den första snön.
Jag gav mig ut i gårdshuset och hämtade vinterskorna till skolbarnen, overaller och täckkläder var redan inburna, puh. Så, varma och födelsedagspeppade drog skolungarna iväg med pappan, som sedan fortsatte mot arbetet. ”Vi ses om några timmar!”, sa vi.
Vi här hemma myste på en stund till, innan vi började klä oss varmt.. men plötsligt hörde vi en bil som rullade in på infarten..
Det var älskade PappaMorfar som kom och kramades i förbifarten till andra ärenden i byn. Vilken lyx.
Jag kan inte säga det nog, hur otroligt tacksam och lycklig jag är över att vi bor och lever som vi gör. Med alla dessa hjärtan så nära oss. Lill-Olof hade fått födelsedagssång av Mormor-Morfar-kören till morgonen redan, sådär på facetime, som vi ju pratar dagligen… men så himla lyxigt att få en riktig kram, också. Tänk att vi kan ses så, närsomhelst. Rikare än så blir det inte, tycker jag.
Vi gav oss ut sedan, småpojkarna vet så väl vad vi har att göra. Och efter turen till djuren. Så väntar lek och bus. Innan lunchmagarna börjar kurra.
Lilla 2-åringen, i full färd med att leka med alla nya saker.
Samtidigt spisades det lunch och packades väskor. Och sen tog födelsedagsbarnet sig en redig vila…
Nyvaken och gosig, kramades vi,.. jag och min älskade lilla O.
Lyckan över stunden, med mitt barn tryggt i min famn. Jag lät tankarna sväva iväg. Tänkte på hans första år i livet, som var det mest tumulta vi varit med om, så mycket kärlek som behövde samsas med känslan av total skörhet, hejdlös oro i så många omgångar, en väldigt skakig både stor och liten värld. När pusselbitar började falla på plats igen, andetagen blev djupare.. då kom allt ikapp mig, den totala mattheten var så så nära, ja för snart precis ett år sedan. Jag önskar jag nu, när vi fyllt ännu ett år med liv, kunde säga att den stora världen blivit snäll igen. Så är inte fallet. Men i vår egna, lilla trygga värld, är det en sån känsla av liv och kraft som bubblar. Så mycket kärlek. Och Tacksamhet, stor, så stor. Denna lilla människa, har varit med mig genom så mycket.. och gjort mig till mitt starkaste jag. Med en större ödmjukhet till livet än någonsin. Är så ofantligt kär i honom och så tacksam över att få vara hans mor.
…
Efter långkram, mötte vi nu upp övriga gänget, dags för födelsedagstur!
Packade in oss i storbilen. Drog till lillstan. Badade på badhuset hela familjen. Födelsedagsfikat hade vi med oss. Vilket äventyr! Och middagen, på det där poppis hamburgehaket som avslut. På hemvägen somnade unge efter unge. Och vi hann mest bara in genom hemmadörren sedan, innan vi knoppade allihopa. Så trötta, efter en helt fantastiskt dag.
-Lillminstings 2-årsdag. En sådan stor dag! För oss här på gamla Drömgården, alltså.
Vi tar en kik på vad vi grejade på med och så. Innan en mamma-känslosam vecka tar vid.. puh.
Veckan som gick, fylldes med;
Suddigt, svettigt, tungt. Och alldeles underbart. Ett redigt träningspass, eller träning av vilket slag som helst. Det är mitt bästa tips för att starta igång veckan med härlig känsla..
I fortfarande ganska så behagliga påta-ute-temperaturer, har vi grejat med ditt och datt. Vi plockade dom sista tomaterna, som mognar för fullt här inne nu. Prydnadsgräset är plockat från frön som är sparade i ett kaffefilter till våren. Men dom där lejongapsfrökapslarna vette katten vart dom tog vägen.. det blåser spiken, så där har vi nog förklaringen…
Okotber-liv i syn. Vi har det så förskräckligt bra här i vår egna lilla hemmavärld. Jag känner mig som en lyxknös som får vara HemmaMamma.
En dag på vägen hem från skolan… ”Neeej, mamma.. neej mamma, fortsätt gå,, du klarar det, neeej mamma du ska inte på loppis idag”.. försökte ena lillungen tala sin mamma till rätta. Men när den stod där i skyltfönstret, tjusiga guldspegeln för en lagom peng.. då gick det ju bara inte motstå.
Typiskt syn mitt i matlagninstid. Kojtider it is.
Jag tog småpojkarna med mig en dag och drog till stan för diverse ärenden. Räknade snabbt ut att vagnen vägde dryga 70 kilo inne på granngården.. och Lillminsting KUTADE fram. På samtliga ställen.
.. försökte mota efter-stadsbesök-tröttheten med att chilla hos hönsen sedan, tömma taket på mossa, skita ner oss och andas djupa andetag. Funkade ändå hyfsat.
Fast nä. Jag var Helt. Slut. Blev inte människa igen på hela dagen.
Serverade korvgryta en dag till middag. SÅ FENOMELAT GOTT!! Mitt lilla höftiga recept, har ni HÄR.
”Jag vill baka kärleksmums till Olofs kalas. För jag älskar honom”, sa Storasyster och satte igång och knäckte ägg och hivade socker i skålen. Så lite hjälp som möjligt från morsan, det är målet hos bagarungarna just nu.
Så blev det fredag.. och det fanns att göra, i både hemmet och vid den där lilla skrivhörnan.
Men först en morgontur i den otroliga höstluften.
.. medan detta gäng jobbade vidare ute, drog jag in och försökte jobba i kapp mig själv. Med vadå?, kan du tänker. Jaa, inte var det bara lite viktvätt och härligt fredagsstäd… utan också en himla massa admin, mailande, planerande osv. Vid datorn. Ibland tänker jag på, hur osynligt det är.. allt arbete bakom allt det ni ser både här inne och på instagram. Det är mycket som sker ”bakom kulisserna”. Jag tänker också ofta på, att jag är er så otroligt tacksam, när ni alltid möter upp med pepp, hjärtan, kommentarer av det hjärtligaste slag.. ni gör att jag vill fortsätta med det här, dela ”Drömgårdslivet”.
Till kvällen var hemmet nystädat..alla var trötta och fredagsmyssugna. Vi gjorde något så otrooligt busigt, som att äta ”hemma-snabbmat” i Salen, framför en film.
Lördagen var en välfylld variant.. älskade MammaMormor och PappaMorfar kom på grill-lunch och fika, så himla mysigt. Vi tog sedan en långtur till fots och cykel följt av timmar av hemmafix..
Söndagen fyllde vi med allt möjligt också. Lite söndagsjobb för mamman, barn och pappa fodrade hästarna, vilsamma timmar sedan ute i köksträdgården när Lillminsting sov.. ni ska få se hur mitt vintrande av den ser ut, en annan dag.
Lasset med persilja som togs in när söndagen gick mot kväll..och önskade egentligen bli omhändertaget på stuberten… men se, där tog energin slut och vi tog kväll.. sådär otrooligt trötta, vi har det senaste jobbat på som bara den, med att trolla fram tid och ork till att kunna färdigställa Badrumstvättstugan.. jag tror tröttheten sköljde över oss båda nu..trötta och så nöjda. Gott att landa.
…
En ny oktobervecka är här..
Önskeplaner för vecka 42
-Njuta oktobervardag! ..hemmaliv, arbeten och gårdbestyr i en salig älskad blandning.
-Gå på bvc!
-Ha Födelsedagsvecka! .. Lillminsting… ska fylla 2 år. Kommer ta minst en vecka att fixa, fira och smälta…Vår bäbis, två år?
-Träffa vännerna vi inte sett ”på en evighet”… må planen gå i kloss nu..
-Påta det sista ute i trädgården! .. igår när jag höll på i en iver, hade jag bara kunnat dundra ner vårlökarna också och vara klar.. men jag vill suga på karamellen lite. Ha något kvar att göra av allt det där jag tycker så om.. så, vårlökarna ska ner i jorden. Och just det! …
-Växthuset tömmas! ..på efter-frosten-slemmiga tomat-, och gurkplantor.
-Sända er post! .. tänkte bland annat svara på i alla fall en del av alla frågor ni ställde i frågelådan under förra veckan.
Höstpyssla! -önskar mig en pysselstund under veckan.. men det får jag se om det hinns med, annars får det vänta.
-Ha en redig kalashelg! så mycket att se fram emot. <3
…
Önskar er alla en god oktobervecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan!
..vi hade ganska nyss fött vårt fjärde barn, som 11 veckor gammal fått RS och liten, liten unge och mor hade nu just kommit hem från sjukhuset… då, tyckte vi att det var ”ett ypperligt tillfälle” att börja förvandla det där lillrummet, till vad som skulle bli
B A D R U M S T V Ä T T S T U G A N…..
.. I detta projekt, i rummet där det aldrig funnits vatten som skulle förvandlas till våtrum, skulle också borrning av bergvärme, skapande av pannrum, insättning av bergvärmepump, byte av värmesystem, halvrenovering av hallen (då nya avloppet från badrumstvättstugan behöver drar via hallen och till köket) med rivning av ”lilltoa” och gamla trappuppgången upp till våning två, ingå….. äääsch, nu tar vi den här resan, så förstår ni bättre!
Här är vi i smällkalla vintern, 2022, vi har tömt rummet och M har nu öppnat upp golvet, tömt ur allt spån och gräver sedan för hand, ner till grund och botten, för att kunna förbereda för bergvärme och inkommande vatten. Marken var ju frusen, så vi lånade ett aggregat, för att kunna tina den frusna marken.. kändes smått tokigt hela alltet.
Ovan mark. Nyreglat. Cellulosaisoleringen på väg ner..
Minns den här stunden.. när vi hjälptes åt och ändå knappt höll på att orka dra den tjuriga slangen genom golvreglarna.. slangen som drog in till Salen, där det ska kopplas in ”nya” (gamla, återbrukade förstås) vattenburna radiatorer.
Livet bjuder små sjok av bygg-il. Nu har det hunnit bli vår..
Lilla Pannrummet blir till och får ett tjusigt golv. Sen stannar bygget av..
Sensommaren tycks vilja skjutsa på rummet lite igen, duschens form är klar och det riggas för golvvärme..
Och höstens härligaste dans, tog vi efter att vi teamat oss igenom flytspackling för första gången i livet.
Sen kom ”Räddningstjänsten” och grejade tätskikt..
Följt av ”Röris”, han med blå kepsen ni vet? (för det är väl bara byta keps så byter man profession….) .. tiiiiiimmar utav lödande nu. Kopplingar, kopplingar, kopplingar…
Det är nu lucia.. och vad som känns som hela gården, grävs upp. Nu ska äntligen inkommande vatten dras om. ”Ååå så trevligt att i minus tjugo grader stå utan vatten i ett dygn… ”, sa vi INTE.. (dom gamla avloppsrören var så sköra så dom gick sönder av bara vibrationerna från grävaren…)
”Rörmockaren” var konsentrerad till fullo. Såklart! ”Hoppas alla lödningar är ok nu då.. och indragandet av vattnet gå som det är tänkt”…. så var fallet. Och en djup lättnadssuck drogs. Dygnet senare hade vi vatten igen också…. och alla var vi en erfarenhet rikare, aldrig har barnen uppskattat att gå på varm ”vattentoalett” som efter det ..( efter att ha fått kuta ut till lagårn under ett kallt vinterdygn för toabesöken alltså, haha!)
Luciadagen 2022, kommer vi minnas tror jag.
Sen knackade livet, jullov och en känsla av väldig matthet på dörren. Nödbroms drogs.
Nytt år. 2023.
Så sakteligen började energin komma åter och vi orkade, med allt annat vi tar hand om här i livet, också med att renovera. Äntligen hade klinkret kommit, efter månader av leveransväntan… vi började vela, hit och dit; ”ska vi kanske lägga ihop ett par-tre plattor för att visualisera en större klinkerplatta?…”…
Vi lyckades bestämma oss och efter någon vecka till, så var golvet på plats.
Nu spikades det pärlspont för fullt, schellackades.. och vi började söka efter ”Den perfekta sköna gröna färgen”.. Här startade jag med vad jag tror var en 80% grönjord. Alldeles för mörk.
Mars 2023.. Pärlspont på plats och nu gav livet ett renoveringsflow och ”vips var vi med nykaklad dusch”.
Det blev påsk och vi tog sats, från tårna och också hjälp av alla våra föräldrar. Svärföräldrarna backade upp här hemma i byn, med extrahänder vid hallrivning och ompysslande av dag-och-natt-arbetande son.. medan frugan och barnen dragit sin kos till MammaMormor och PappaMorfar några dagar.
Efter tre dygn borta. Möttes vi av en ny hall. Kära nån, som han hade slitit när vi var borta. Den ljusturkosa dörren, tog oss numera in till nya toaletten… men handfat, det fick man uppsöka, i annat rum.. och duschen, fick fortsätta användas i gamla duschrummet.
Inte superpraktiskt, inte alls, men exakt så det kan vara i ett renoveringsliv.
Nu är det vår.. och precis tusen miljarder saker vi har på vår att-göra-lista.
”Vårbruket”… med allt från djurfix, till odling, till resan till Moffe och Astrid i Norge… men mitt i allt, hann den skäggige börja bygga tvättstugemöbeln…
Det var midsommar. Bygget stod helt helt stilla. I många, många veckor, ännu en gång.
Nu är det augusti. Byggmästaren bygger handfatskommod.
Det ”linoljefriteras” lister… ”nu äär det nära!”, sa vi och undrade om vi inte skulle hinna tidsplanen; ”Färdigt augusti 2023”, ändå?
Men icke! ALLT. TAR. SÅN. TID.
… eller rättare sagt, så är det ont om tid för bygge och renovering i vårt liv just nu.. med fyra barn, livet och alla dess nyanser och ingredienser, ”hoppsan vi skaffade oss höns och byggde visst en hönsgård i ett nafs”, hästar, stor odling, en hoper jobb-bollar i vår luft och så vidare.. Och! .. så vill vi ju helt sonika, att LIVET ska få ta sin plats. Vi vill hinna NJUTA. Alla-tillsammans-vara. Vi kommer ALDRIG någonsin bli dom där som låter renoveringen ta över hela livet, som stressar sig igenom projekt.. näe, det får ta sin tid, det här har blivit en livsstil, som faktiskt hela familjen tycker om.
Vi vägrar slarva. Vill vara noggranna. Som här, bilden ovan, där vi nördade ner oss i vilket skåplås den nya kommoden skulle ha och jag annonserade efter ett liknande det på bilden, på instagram.. vi fick supernapp och ett drömmigt skåplås skickat till oss.
Den känslan, DETALJER, är så ofantligt rolig. Och gör tusan hela skillnaden..
Det hann bli början av oktober… men nu ”plötsligt” kunde vi kalla detta rum, klart.
Bergvärmepumpen jobbar på. Önskar fler rum med radiatorer insatta, men förser oss med varmt golv i badrummet och varmvatten som det är nu.
”Alltså.. huur snabbt kan pappa bygga ett badrum egentligen!? det tog ju bara SEXTON ÅR!?”, sa ena lillungen heelt seriöst, så peppig och jag kände bara för att skratta.. och typ gråta.. samtidigt. Haha!
Nu går vi in!
… in i vår sköna, gröna, golvvärmande Badrumstvättstuga!!
Med smårutigt golv precis som vi i början tänkt, med pärlspont så mycket det bara går, med handsnickrade möbler och bänkskivor, återbrukat gammtak och smådetaljer…
Denna kommod har M byggt efter en vacker förlaga vi funnit här på gården.
Efter att ha målat i vad jag nu knappt minns men tror, tre, eller fyra?, olika nyanser av grön.. så landade vi till sist rätt. Linoljefärgen är som smör, så vacker.
Platsbyggd sittbänk med förvaring.
Dusch!
-”I saaamma rum som toaletten!?”, kan man ens ha det.. undrar Hedenhösungarna…
Vitt kakel med fasade kanter. Redig taklist. Kopparrör som blev till gardinstång, med duschdrapperi som liknar en linnegardin.
Tvättstugedelen, där vi kunnat återanvända den ho som fanns i gamla tvättrummet.
Golvet är i granitkeramik och Byggmästaren har lagt det på frihand (!)… för att vi ville få en levande känsla i golvet, det skulle inte bli perfektperfekt och vi ville heller inte ha några grova fogar, utan i det närmsta ingen fog alls..
..jag tycker till och med att smutstvätten är vacker här inne, då anar ni euforin.
Suddig, vidvinklig, mobilbild…
..för att få med så mycket som möjligt att rummet i en bild. Och nu ser ni också, det lilla hörnet ovan tvättstugedelen.. det fattas en bit taklist av en anledning. Vi får väl se när det, överskåpet, blir till..
Väggen till höger om handfatskommoden, är en portabel lönnvägg.. som går att plockas bort, säg ifall vi till exempel behöver lyfta ut bergvärmepumpen av någon anledning. Inbyggnaden av trappen är så vackert gjord.
Kära hjärtanes, här är vår färdiga Badrumstvättstuga! .. med några smådetaljer som väntar på att fixas, förstås.
..Rummet, som vi tycker så mycket om, att det inte är klokt. Här vill hela familjen vara nu. Häromkvällen premiärduschade vi allihopa.. på rad kunde småfolket sätta sig på sittbänken och vila sig torra. Tvättmaskinerna surrar. Lillminsting jobbar på att nå till kranen själv, men får nog vänta ett tag till.
Som vi njuter nu. Pustar ut. Oj, som vi teamat, hela familjen. Medan pappan snickrat och skapat.. har vi andra, ”gjort allt det andra”, ni vet? Tagit hand om djuren, hittat på små utflykter tillsammans, handlat, lagat, diskat, tvättat, städat… levt tålmodigt i renoveringsröra. Jag har varit behjälplig vid några moment, som att flytspackla, greja med pärlsponten, måla en del… men M har verkligen varit helt otrolig i detta, jag och barnen bugar och bockar… och det finaste är, att han gör samma sak tillbaka.
Första oktoberveckan… puh, vilken vecka.. mycket härlig och med en skopa turbulens i gårdslivet. Ja, här kommer några glimtar från den! .. innan vi kikar på veckans önskeplaner.
Veckan som gick, fylldes med;
Pang tjong, måndag med pepp! Skön känsla. Medan småbrollorna fortfarande var i lugnt morgontempo, passade jag på att ta mig ann det gruvligt skitiga fönstret inne i Badrumstvättstugan. Några dagar senare, kunde jag konstatera att jag minsann var runt med höststädningen. 22 fönster senare… då har vi fortfarande två oinredda rum som jag fullkomligt skiter i att hålla fönstren rena i. ”Det är vackert och härligt med många fönster”, mumlar jag för mig själv där jag putsar mig halvt galen några gånger om året. Farmor Gertrud i himlen och jag, high-fivade i alla fall glatt här!
Mellis, direkt från växthuset.
Att få komma hem tidigt efter skolan och drösa ner sig bland sitt älskade lego.
Två små bagare som hjälpte morsan att födelsedagsfixa.
Och så blev det tisdag och jag kände mig så nervös för att veterinären skulle komma.
Där stod dom redo, lilla B och lillponnyn. Han är ju snart, snart 20 år vår fyrbente lilla ponnyfarbror, vi vet, att varje år är lyx-lyx nu. Men han är så pigg, så glad och nyfiken.. nu skulle munnen kollas i alla fall. Efter att knappt ha tittat på hästen i sin helhet utan direkt sederat honom så han står där, väldigt knappt , på benen.. så gör veterinären en snabb, till känslan lättvindig, bedömning som med några ord kan sammanfattas med, att vi lika gärna kunde ge vår ponny en somna-in-spruta, där och då, mitt på gräsmattan. För med dom där tänderna hade han förmodligen så ont, att varenda tugga han tog, gav värk.
Tänk er kaoset här, CHOCKEN, alla barnen grät, mamman grät, mormorn som skulle vara barnvakt grät. Pappan ilade hem från jobbet och försökte hålla situationen stabil.. men han fattade inte heller vad som höll på att hända. Skulle vi plötsligt nu skicka våran pigga ponnyfarbror till himlen!?
Jag lyckades kvickna till. Tänka ”jag känner mitt barn, jag menar ponny, bäst. Är med honom varje dag. Vet att han är gammal, har gamla tänder.. några av dom skruttiga men resten fina. Jag borde märka på honom, om han led på det sätt som nu veterinären menade. Han ska inte till himlen. Inte nu”. I samma veva ringer älskad vän.. som jag hunnit smsa om hela alltet; ”TA INTE BORT HONOM!!”.
Veterinären drog. Och stunden senare kom ett mail om bokat besök för avlivning, två dagar senare.
Jag ville kräkas. Och barnen var såå ledsna. Mitt i allt, var vi ändå lättade, för ponnyn var fortfarande där ute i hagen. Kvicknat till efter lugnande och var sig själv igen. Den där tiden, avbokades förstås.
Det blev födelsedag för morsan, som kände sig vimmelkantig sedan dagen innan..
…men vi njöt, av vackert väder, amning bland kackel, ridturen upp på berget.. ja, framförallt synen av lillponnyn som stod där i höhäcken precis som alltid och tuggade och såg glad ut. Tänk om vännen inte ringt just när hon ringde och kunnat stoppa oss från att ”göra en lillponnys lidande kort”.
En sista liten luktärtsbukett plockades… lukften blev högre för var dag.
Det hade nu gått ett par dagar efter veterinärsbesöket. Jag fick äran att ge mig ut på långtur med grannflickan. Fyrbent och lurvig, med ett hjärta av guld. Här satt vi och tittade ner på byn… alldeles just, hade veterinären ringt… Pratat i 30 minuter non-stop med mig. Vem som vann i ordmängd, var inte jag.
..”Han kanske inte lider så mycket ändå… några av tänderna är dåliga men resten ser ju helt okej ut.. ponnyn såg väldigt fin ut i övrigt.. ni borde absolut märka om han lider”… nånstans här visste jag knappt vad jag skulle säga; ”men du saa ju att han nog lider av varje tugga han tar!?”…. nej se såå, hade hon aldrig uttryckt sig…….
Jag orkar inte driva det här ärendet vidare. Det låter helt sjukt, jag vet. Är bara så glad över att älskad vän ringde och stoppade oss i rättan tid, glad att jag hade mina päron och den skäggige bredvid som också hörde veterinärens ord. En människa, som med sin nonchalans och okunnighet (Ja, så känner jag. Det ÄR ju MÅNGA djur att kunna om, när man är veterinär. Kanske var det här inget hästproffs precis…) .. bara hade kunnat skicka vår lillponny till himlen, utan att tänka fullt ut.. ”lägg en presenning över honom här på gräsmattan”, menade hon när jag dagarna innan i storgråt undrat vad vi skulle göra med det eventuellt döda djuret… kändes mer som om hon pratade om en pryl än vår älskade familjemedlem.
Ponnyn är som sagt snart tjugo år, han behöver tätare munkoller, vi behöver hålla rent i munnen på honom med jämna mellanrum, så blir det lättare att tugga..
Jag tänker återigen.. ”vem är det som är först framme efter galopp, när jag visslar? vem gnäggar högt när jag kommer med foderhinkarna om morgonen? vem ser pigg, nyfiken och glad ut? tuggar och betar som bara den? Jo, han. Lilla Ponnyfarbrorn. Partyponnyn”
Vi vann en ponny denna vecka. Så känns det.
Frostig fredag med fröjdigt fixande i hemmet.
Det städades, handlades, lagades och grejades.. första halvan helgen, fylldes med kalas, mao. Mer om det en annan dag.
Lördag. Älskade Bästis-Idan och gänget kom på lunch och fika. För mysigt. Barnen var så glada över att ”Ida, som räddade vår ponny från att dö”, kom.
Lördagkvällen klev vi in i Sjukstugan. Nu är sannerligen hösten här och alla virusar dansar ringdans kring oss. Sveakatten stöttade upp på bästa sätt, vid fotändan av liten febervarm människa.
Det blev söndag. Bättre läge i sjukstugan, friskluft gjorde gott. Veckan började lida mot sitt slut. Pappan var iväg på brandövning några mil hemifrån. Jag och barnen påtade med lite av varje. Djurbestyren följt av fix inne i Gårdshuset. Inventerade vintermunderingarna.. alla barn har vinterskor, förutom ett, men snabbt fann jag ett fint kavat-par på tradera för en liten peng. Rensade också ut lite barnkläder och var iväg med, susade förbi återvinningen med jag vet inte hur många coop-kassar fulla. Handlade och lagom till att lunchen var lagad, så kom den skäggige hem och vi kunde ta tillsammanssöndag.
Jag fick avsluta veckan med 10 kilometer i höstluft. Sprang och sprang, saktade av ett par gånger för att bara insupa hela alltet. Tack livet, för att jag kan springa. För att jag fick komma hem till det här….
-Fullt ös, KAOSET! LIVET!
Så fort pulsen gått ner, ställde jag mig och spisade söndagmiddag till gänget, intill strulet, medan pappan matade på med att fixa oss ur den gamla tvättstugan.. iiinget konstigt alls, med dylikt kaos i ett renoveringshem. Och ni vet, vad det rymmer många pinaler i ett sådant rum som badrum/tvättstuga.. kära nån. Nu är maskinerna på plats. Det är måndag igen! Jag längtar efter att kunna starta den allra första maskinen i nya Badrumstvättstugan behöver vänta lite till. ”Röris” måste komma förbi en sväng till i eftermiddag bara.. Ska verkligen försöka hinna fota och filma nu under veckan, så ni får se!
…
Önskeplaner för vecka 41
-Ta en oktoberdag i sänder! .. älskar hösten så. Morgonturerna till djuren är så sagolikt vackra nu… nu också. ”Var sak har sin tid. Var tid har sin charm”, stämmer så för alla årstider, tycker jag.
-HemmaMammande.. och lite annat, som att förbereda och fota/filma ett jobb!
-Fortsätta inflytten i Badrumstvättstugan
-Slutskörda persilja och frysa in!
-Ta in sista fröerna!
-Göra sista snutten höststäd i köksträdgården!
-Peta ner vårlökar! .. funderar på att trycka ner dom i växthuset? Någon som provat det?
-Ha oktoberhelg!
Önskar er alla en fin oktobervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan!
Senaste kommentarer