av Emmeli | okt 11, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Så var det ny vecka och jag njuter av sköna, sköna HemmaMammadagar! 
Där; En Miniman i full färd med att hjälpa morsan ute på gården.
Och där, ett ohyggligt mysigt kramkalas på kökssoffan.
En sovande Juniflicka som hade sömnigt mammasällskap, samtidigt som Bjossan sov sin lur.
Obetalbart. Obeskrivligt mysigt. Ooo <3 .
En kettlebell som premiäranvänds och gett en morsa skön träningsvärk.
Och. Jamen. Har ni sett!?
Vi har ju blivit med katt för sjutton! En alldeles vansinnigt lurvig och söt, sjövild liten skapelse.
Hon heter Sally.
Och så bor hon här. Hos oss. På Drömgården. Vilken grej! Ni lär se mer av henne, om man säger så.
Hon tycker om våran kökssoffa. Och jag älskar när hon ligger där. Det är liksom en liten, eller ganska så stor, drömgrej; att få ha den där Drömgården, tillsammans med älskade mannen och gulliga ungar. Njuta av vidder ut genom köksfönstret, baka och mysa och så där på kökssoffan… så ligger det en katt och kurrar.
Så himla mysigt. Att ha en vän som sitter på kökssoffan och väntar, när man kommer in i köket. Lilla Sallykattungen. Som vi fått från Mäjadalen och barnens gullkusiner. Jag som tingat en kattunge ungefär varje sommar senaste åren. Men varje gång, det var när vi bodde uppe i Norrnorr ska tilläggas, så har jag backat. Ville liksom flytta från Lyan först. Och nu har vi gjort det, kan man säga. Vi har ju en hel gård för sjutton. Såklart vi ska ha en Sallykatt!
Än så länge får hon bara vara ute om vi är ute med henne. Vi hämtade henne i söndags, så hon har ju fortfarande nog sjå att känna sig hemmastadd här inne.
Lite sånt där har jag också pysslat med.
Och barnvagnspromenader såklart. Skitmysigt.
Nu ska jag och Lillan ta dagens andra promme. Denna gång med syskonvagnen, för att hämta hem den där efterlängtade Bjossan från förskolan!
Lillafrun
av Emmeli | okt 10, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Så blev det äntligen den där lördagen i början på oktober.
Den där dagen, då Juniflickan skulle döpas. 
Flaggan var i topp.
Och här;
Två tokstollar till päron som lagat och fixat likt det dreamteam dom är. Det bästa dom kunnat, till den vackraste flickan dom känner.
En sån där dag, krävs det lite (läs; asmycket) planering. Inte bara med matlagning och pyntande… utan också, allra viktigast, så att barnen har det bra. Med mätta magar och bra tankat av sömn…
Så medan päronen försökte pynta till sig själva i det sista, så sov kidsen.
..Till en liten stund innan dopet, så att det bara var att byta om från mjuka tröjan till stiliga skjortan. Och för en liten flicka, att hoppa i dopklänningen och tvärsörpla lite mjölk.
Vi gick in i kyrkan. Kyrklockorna ringde. Och Lillan döptes. Sång och musik, från hjärtat. Från mig och mannen. Från mostrar. Och Junis älskade Gudmor. I bänkarna satt våra hjärtenära. Alla var där, för Lillans skull. Och hela stunden i kyrkan. Var så fin.
Någon skötte sitt uppdrag, som han taggat enormt inför, med bravur…
Klart Bjossan skulle hälla i dopvattnet. Sixten och Fajfaj!
(tack Lillsvågge för alla mysiga, vackra ögonblick som kamerafångades i kyrkan. Och tack Storsvågge för filmen. Ovärderligt!!)
Och när väl Lillan fick det där vattnet på huvudet, så tyckte hon inte riktigt att det var helt och hållet uuuuunebat (underbart, som bjossan säger)… gav ifrån sig ett litet ljud. Och snabbt, snabbt var den där lilla Minimannen och beskyddade med orden; Det gåj bja, Juni.
Alltså… kärleksuckarna i kyrkan, då. Eller när han torkade henne om huvudet när hon precis var supernydöpt, och sa; men nu räckej det! …. och tvärt gav tillbaka lilla handduken till finaste präst-A.
Nydöpta lilla Prinsessan.
Våran stora Lilla familj. Med en nydöpt liten J.
Efter dopet väntade kalas! Och det såg ut lite såhär;
Man fick nästan lite minibröllopsfeeling av allt det vita och ljust rosa.
Maten dukades fram. Alla dom där pajerna jag och M lagat dagen innan, dom med massor av lyxigt skogens guld (tack Storan!!!) och västerbottensost i. Eller rökt skinka och västerbottensost. Och massa ljuvligt tunnbröd, både hårt och mjukt. Ost och sallad och sånt.
Och sen blev det tårta!
Den där himlagoda tårtan. Mammamormors rullis. Och så mina vaniljhjärtan som jag prompt hade bestämt mig för att dom skulle finnas med… så det tog sina kvällar att få till sådär många.
Men det var det värt! 
Och tårtan… Titta närmre!
På Litens dop var det precis samma, och jag hade bett älskade Storan och Lillis, att göra denna dröm ännu en gång. Och den var även denna gång, så god och vacker. Lilla flickan där uppe på, som jag bara inte kunde låta bli att köpa när jag sprang igenom Pysselbutiken häromdagen. Den liknar ju Lillan, eller hur! (Tack K och A för en fantastisk Doptårta!!) Tårtan, som ju egentligen är en bröllopstårta och som sannerligen kräver sina bak- och pysselproffs!! <3
Dopkalas….
Så fint.
Det åts och sörplades kaffe och fikades tårta och barnen lekte sig rödblommiga. Bjossan hade fullt sjå att hänga med kusinerna och leka med sina nya leksaker han fått av Mormors gulliga syskon, min morbror och moster alltså. 
Sen hjälpte han till med det här också..
Där vi bara fått med en del av paketen på bild. I ett nafs var mamman och lilla pojken igång. I en rasande fart. Bredvid, men lite sådär avvaktande och i bakgrunden (precis som vi och dom är), så höll sig Lillan och mannen sig på lite avvaktande avstånd. 
Så satt vi där med tårar och leenden och varma hjärtan. Bland massor av söta, tänkvärda, vackra och så himla, himla fina gåvor. Till Lillan.
Till sist var det kramkalas härs och tvärs och vi tackade alla våra nära och kära för en så otroligt fin dopdag. Den hade bara inte kunnat bli bättre.
Och Juniflickan, är nu även hon, döpt in i den trygghet och tro som vi värderar högt och älskar att ha med oss, vart vi än går.
Det var Juniflickans dopdag, det. <3
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2016 | Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
En liten Juniflickanhörna.
Den blev så himla gullig. 
Skallran fick hon av oss. Precis en likis som Storebror fick. Där vi låtit gravera in namn och dopdatum och sånt.
Med bilder strösslade på två småttingar jag är tokförtjust i, tycker jag såklart inte annat än att den där hörnan, som ju anades skulle bli en pakethörna, blev toksöt! 
Mera bilder och ord, imorn. Nu är den här morsan mer än trött. Skurade precis klart sista golvet här hemma och nu är allt efterfix klart och vi är redo för en ny vecka. Som troligtvis kommer vara lite mindre kalasig, men säkerligen innehålla annat mysigt och roligt. Alltså, vilken himla fin dophelg det blev!
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2016 | Familj och Vänner, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Förstår ni allt pyssel och fix innan en sån här liten stol är gjord? Och tänk, hur skönt Lillan kommer ha det om dom lite småkyliga morgnarna, när hon stoppar fötterna i småtossorna. Och lägger sig på mjuka, vita fårfällen. Precis som hon gör just precis nu.
Alla omtanke. Från alla människor som var där igår. För Juniflickans skull. Och alla som inte kunde komma, men som ändå sände små ord, presenter på posten och på sätt var där, i alla fall. Det, är så fint att jag som mamma får fladderhjärta.
Åh. Vilken himlafin dag det var igår.
Vi tänder dopljuset och känner hur gårdagen finns kvar i hjärtat. Som i en liten ask….
Överallt i huset finns spår efter Lillans Dop och Dopkalas. Det är rosa ballonger och rosor och presentpapper och presenter och dopbevis och ljus och allte möjlig, som Sixten säger. 
Vi har en nydöpt liten Juniflicka här hemma.
Det är söndag och hela familjen är lite småtrötta. Ni vet på det där sköna sättet. Tröttheten efter att man laddat inför något, längtat, peppat, ordnat och fixat. Och sen kom den där dagen man sett fram emot. Blev så otroligt lyckad och fin. Och nu, dagen efter, ja då är vi lite småtrötta. Och så tacksamma, rörda, nöjda och glada.
Vi myser runt här hemma. Sörplar kaffe. Tittar på alla fina presenter och tänker återigen på hur lyckligt lottade vi är med så många fina människor runtomkring oss. Det är så mycket värt, att ha detta fantastiska kärleksnätverk.
Älskad.
Vår lilla Juniflicka. Så ny, så liten och inte gammal alls. Men redan; så, så älskad. Halsbandet fick hon av sin Gudmor igår. Och det är ju så fint att tiden stannar ett slag.
Nu ska jag fortsätta pyssla på här hemma. Tvätta dukar och skura golven med lite för mycket skurmedel. Pussa småttingar och lättnadsgäspa några gånger till.
Återkommer såklart med dopet i bilder och ord. Lite senare. Följer ni lillafrunsdagbok på instagram? Om inte, så gör det vettja. Där finns till exempel redan en liten dopbild.
Ha en fin söndag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 8, 2016 | Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Juni.
Idag är det din dag. Din dopdag. Det känns så stort och alldeles, alldeles speciellt. Såklart.
Hela familjen ser vi så fram emot dagen. Du, lilla flicka, är sådär cool som alltid och gör oss andra, lite smånippriga, lugna. Nybadad är du, precis som S. Dopklänningen hänger redo. Storebjossan pratar om hans uppdrag under dopet och känner tusen gånger om, att det är något alldeles särskilt på gång idag. Det där vi pratat om ett tag, som han liksom inte riktigt kan sätta fingret på vad det egentligen är vi pratar om. Pappan och mamman går och peppar varandra, tänker att det är risk att vi blir väldigt rörda och att det då kommer bli småsvårt att sjunga och spela. Men vi ska klara det, den här gången också. Sådetså. Det blir vad det blir. Allt av kärlek. Med varsin löptur i benen och knoppen, är tankarna samlade och vi längtar efter att få sjunga orden till henne.
Orden vi sjunger. Är från oss till henne.
Från mamma och pappa, till lilla Juniflickan.
Himlen är mjukt blågrå. Det är lördag. Den åttonde oktober, faktiskt. Och vi ska ha Dop och Kalas. Tillsammans. Vår egna, den lite mindre varianten av familj. Blandat med den stora. Vilken rikedom. Precis så.
Vart du än går, Älskade Juni. Så ska vi alltid finnas där för dig. / Mamma och Pappa . Och Bjossan, såklart.
av Emmeli | okt 5, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Jag hade en så himla, himla vacker födelsedag igår.
Först den där födelsedagsmorgonen tillsammans med min egna lilla familj. Sen drog Minimannen iväg på Förskolan och jag och Lillan gav oss ut. Hösten visade sig från sin bästa sida och jag kände mig så glad. Hela dagen överöstes jag med grattis- och kärlekshälsningar, jagvetintehurmånga. Tack, för precis varenda en!! Samtal från Thailand, Storstan, hela kollegiet som ringde och sjöng i maffig stämsång. Alla sms, alla små videofilmer, facebook- och instagramhälsningar. Tack, tack, tack!! Det värme såå!
Den där darlingen var snygg som få. Men det hjälptes liksom inte…. han drog iväg i alla fall. Såklart han skulle, man kan ju inte ta ledigt för att frugan fyller år. Tokstolle som ens kommit med förslaget! Men det är kärlek, det är det.
Efter promenaden med lilla Juniflickan, klampade jag in i huset och snodde snabbt ihop en över-dagen-packning till mig och barnen. På köksbordet stod blombuketten från mannen och såg sådär kalasig ut. Jag ville inte ta bort prasselpapper och snöre, riktigt än.
Vacker, va?
Där ute på gården låg någon, nedbäddad i sköna voksin, i djup sömn..
Älskade lilla flicka, alltså.
Så packades hon in i bilen, fortfarande sovande så gott. Vi drog till Förskolan och hämtade hem någon som haft några få, men ack så roliga, timmar på Föris. 
Gullpojken. Där och då, såå taggad…. på att få åka till MOLMOL OCH MOLFAAAAL!
…
Så dit det bar. Till Mamma och Pappa. Mina pärlor som pysslade om ”Lillan” hela dagen lång. Precis så mysigt som det låter!
Mamma hade bakat tårta, sån där man fick när man var liten. Med strössel och jordgubbar och hela bilevitten. Så god!
Sen tog vi oss en promenad. Storebror i skrindan och Lillasyster i vagnen. På loppis, såklart. Och där hittade jag ram-heaven.
Åhåå… för ett rysligt bra paketpris fick jag dom alla. Det kan bli något bra av dom där ramarna, tror jag. En och en, eller kanske som en liten fotovägg?
Och vad mer?
Någon tränade sitt första riktiga träningspass sedan sjukan. Två veckors återhämtning. Penicillinkurerna är över för längesedan och jag har känt mig pigg i kroppen i många dagar. Men kände att jag ville vänta till allt kändes precis läkt-och-lite-till och har därför ”bara” knatat på med en herrans massa promenader. Fastän det bara var tre små titt-hål/små sår.. så gjorde det ju så vansinnigt ont i början. Såren, och att dom varit och hälsat på genom magmusklerna, var ju det ondaste. Klörigt och besvärligt att bära barn och sådär i början. Det jag egentligen åkte in för, försvann ju fort med lite städning och antibiotika. Nåväl. Kroppen förundrar igen och mycket hinner ske på 14 dagar, kan man konstatera.
I alla fall. Jag cyklade mig igenom första passet och det kändes ypperligt och ingen var gladare än jag! Så skönt.
Sen följde kvällen;
Med världens bästa päron och mina två gullungar.
Lek och mys och god mamma-lagad middag.
Och till sist packade vi in oss i Räserbilen, som S säger. Kramade dom två älskade människorna hejdå och åkte hemåt genom stjärnklara kvällen. Kröp ner i Storsängen tillsammans och somnade, alla tre. Och nånstans där mitt i natten, kom mannen hem också. Och då lättnadssuckade jag, i vanlig ordning. Och somnade ännu djupare. Varm i hjärtat efter en så himla fin födelsedag, med så mycket omtanke och kärlek från alla håll och kanter. Tack alla ni inblandade! <3
Lillafrun
Senaste kommentarer