av Emmeli | okt 4, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Jag låg där i Storsängen. Försökte låtsas-sova, men var precis huur vaken som helst. Jättekissnödig, ammade en liten flicka och hörde klart och tydligt hur pojkarna dompade på och grejade ute i köket. Nån gång fick jag besök också. ”Mammaa? Jag viiill inte vara med pappa i söket!!!”.. Men hur det var så pös han ut till köket i alla fall, jag småslumrade bredvid den mjölkmätta Lillasystern och plötsligt öppnades dörren;
MAMMA, det är din fölsedá idag!! utbrast Minimannen
.., samtidigt som hans pappa, den där skäggige, sjöng för full hals. ”Vad är det för en dag? …. ”Nej, det är ingen vanlig dag, för det är mamma Emmelis födelsedag! ..hurra, hurra, hurra!”.
Och bredvid mig låg den där coola bäbisflickan och bara flinade åt hela alltet.
Sen följde frukost på säng och paketöppning. I ett raaasande tempo! ..som ni ser!
Minimannen var tempoledare, om man säger så. Juniflickan ville vara med hon också, och försökte typ sätta sig upp själv eller nåt. 
Pappret flög, juicen skvätte och titt som tätt sa den där lilla Minimannen ”uuuuunebaaat!!”, när han hittade något på frukostbrickan som var extra gott. Typ den där smoothien med färsk ananas och skogshallon i. Oh maj gadd, så god.
Älskade ungar. Och så han, den där Vackerpappan. Min rikedom.
Och den här mamman sitter här nu, med sovande bäbis i famn, och känner sig så ofantligt bortskämd. Världens finaste pojkar och flicka, har jag. I presenterna låg en sån där tung och väldigt efterlängtad kettlebell. En mamma-sport-BH… en sån med tutte-lucka. Hur bra som helst!! Dessutom så fick jag en ajfån, också!? Helt galet. Rosa träningsflaska och ett sånt där band man sätter på armen när man springer, för att ha telefonen i. Kära hjärtanes, alltså. Och så vackraste blombuketten.
Jojo. Den här morsan fyller 26 år idag. Känner sig som lyckligaste mamman på jorden och är alldeles mållös över den här födelsedagsmorgonen och all kärlek jag har i mitt liv. Livet tillsammans med mina pärlor. Det bästa jag har och största gåvan jag fått!
Lillafrun
av Emmeli | okt 3, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Stora Lilla Familjen
Vi vaknade till frost i morse.
Så himla vackert. Och friskt. Och fasligt mysigt att inte ha bråttom precis nånstans, nån av oss. Vi åt frukost i lugn och ro, hela familjen. Inne, i värmen. Bland tända ljusen.
Sen såg det ut såhär;
Den småförkylde Minimannen slog sig ner i vad han kallar för hans fotölj. Är man krasslig kan det vara himla mysigt och lagomjobbigt sånt där; bli serverad mandariner i hjärteskål, se på favoritprogram och bara ta det lugnt. Åh som jag älskar att pyssla om honom. Du älskar mig. Du är min prinsessa, säger han till mig.
Alltså..
…
Och medan Lillan sov och Minimannen spanade Katten i Hatten eller vad det nu var, satt päronen som två nördar;
Pysslade med viktigheter. Eller, den ene (mannen) med viktigare saker än den andre (jag, alltså). Det såg bara så himla roligt ut, varsin dator och varsin kaffekopp.
Sen drog jag och Lillan ut på motionsrunda. Höstpremiär för det här;
Ullstrumpor!
Frisk luft i lungorna och kilometrar i benen. En handling på hemväg och sen hemåt. För att möta upp min hjälpande hand…
Älsklingspojken som älskar att vara med morsan i köket. Idag bakade vi limpor! 
HÄR finns receptet om du vill baka samma lika.
…
Medan båda barnen sov efter lunchen, passade jag på att öppna paketet jag skickat efter. Fullt av fina pyttekläder. Här är en del;
Alltså jag smäller av. 
Vi åt middag, pärlade pärlplattor, snusade bäbis och vips var det kväll.
Nu har jag precis sjunkit ner i Finsoffan. Nattade lilla frågvise underbaringen tidigare ikväll. Han som är två och ett halvt år och så mycket människa i liten kropp och så upp över öronen älskad att det inte är klokt. Klev sedan upp och gjorde sista rycket för dagen… lite tvättvikning. För imorn tänker jag låtsas att tvättkorgen är helt tom. Så det så! 
Doftljuset jag fick i present igår, doftar såå gott!
Och plötsligt- Tjugofemte året här i livet. Snart pasé. Det har varit ett fint år. Jag känner mig så tacksam. Vårat första år som Gårdsägare till vår alldeles egna Drömgård. Första musikfrökenåret. Litens första förskoleår. Mycket nytt. Och mestadels var jag preggo. Det är vad jag tänker på mest när jag tänker tillbaka på mitt tjugofemte år. Liten skulle bli Storebror.
Ännu en så fantastisk graviditet. All väntan, längtan. Som avslutades med den där förlossningen som var helt magisk. Snabb, men med sån kontroll mitt i allt. Och ut kom den underbaraste lilla flickan. Våran Lillan. Pusselbiten som gjorde vår familj komplett. Minimannen blev Storebror och jag och mannen, föräldrar till ännu en stjärna. Så stort.
Jag bara älskar att vara mamma till mina två. Och att få dela dessa två, med han jag beundrar så ord inte finns. Det, är en ynnest och något jag är tacksam för, precis varje dag.
Jag ber och önskar många, många år till, tillsammans med dom där tre. Det finns liksom inget bättre.
Godnatt!
Lillafrun
av Emmeli | okt 3, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Igår skulle det där köket förvandlas till ett lite kalasigare sådant.
Något jag tycker är skitmysigt och roligt; att baka och längta och till sist duka fint och få fylla hemmet med såna vi älskar, och som älskar oss.
Jag sökte i linneskåpet efter kalasigaste duken jag kunde hitta. Igår föll det på den där jag loppade för flera somrar sedan, och lite glömt bort och därmed aldrig använt. Och i servettlådan fann jag sötaste servetterna. Förutom rosa kopparna så var resten loppisporslin. 
Man vet att det är kalas när hela slagbordet dukas ut. Inte bara ena halvan, som räcker för våran egna lilla, ändå ganska-stora, familj.
Hoppsan då. Där var hon vi visst skulle fira i lite förväg. 25åringen som jättesnart fyller 24…. eller hur det nu var.
…
Så dukades fikat fram, lagom till att klockan höll på att slå Kalas;
Sådärja.
Och gästerna trillade in!
Någon stod och hälsade välkommen och var i vanlig ordning mycket, mycket peppad. Särskilt på den där lille herren han möter där i trappen. Gullbarna våra.
Och i hallen?
Där väntade någon annan och hälsade välkommen och gav oss alla lite smått, smått andnöd. Av söthet, liksom.
Sen väntade Kalasfika och paketöppning. Pärlsocker, skratt och prat. Paketöppning av så fina presenter! Och en tårta jag trodde blivit kajkobajko, men som visade sig smakade precis tvärtom. Vilken grej!
Och efter några timmar av MorsaKalas så väntade kramkalas…
Åh vad jag är glad för alla dom där människorna vi har runtomkring oss. <3
Vi stod och vinkade hejdå på bron när alla drog åt varsina håll. Kvar stod den lilla versionen av Taikons. Nån jättetrött, nån med lite för mycket sol i ögonen, nån helt fine med precis allt och så hon som kände sig så bortskämd och uppvaktad och alldeles, alldeles varm i hjärtat;
Det dyrbaraste jag har. <3
Och Kalassöndagar. Det borde man ha oftare!
Lillafrun
av Emmeli | sep 30, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Vi väntade och väntade.
Och till slut kom han hem. 
Mannen. Efter det obligatoriska puss- och kramkalaset i hallen, klädde vi på varsin unge.
Den enen hade det svettigare än den andre. Min kompanjon var på bushumör deluxe…
Men till slut så hade vi kläder på oss allihopa. Såna där som tålde vinden fasligt bra. Morsan drog på sig luva, hon med.
Höstigt!
På hallgolvet låg hon som är så söt och förnöjsam att det inte är klokt. Lillasyster, som bara hänger med på alla äventyr vi hittar på. 
”Nu har jag legat här och väntat ett tag. Ska vi inte gå snart, eller vad det nu är vi ska göra?… fast, jag kan vänta lite till . Det går bra!”
Pojkarna och Lillan bangar ytterst sällan på morsans ideér. Idag kom jag på att det ju var stentråkigt att laga lunch hemma, och ville istället packa barn i vagn och knata ner på byn. Köpa med oss varm mat från fräscha macken som är lite som ett mini-mat-hak efter upprustande. Och så skulle vi picknicka i lekparken.
Förslaget köptes rakt av, som ni ser.
Och ni kan tro att Minimannen blev så taggad att han höll på att kolavippa. Det var näst intill en plåga innan vi var framme vid den där himla lekparken.
Men till slut, så var vi framme. Åt oss mätta och lekte sedan järnet, hela högen. 
Förutom Juniflickan, som bara sov och sov. 
Fasligt vackert var det där. Och roligt hade vi.
Jag blir som barn på nytt och är sådär aslöjlig och vill att mannen ska ”putta”, för mera fart. Tur att jag kan mantla mig med den där lilla pojken som såklart tycker det är döroligt när hans mamma tjuter av skratt i den där storgungan.
Livet på en pinne!
Alla var mycket nöjda och glada… och skulle bara, en gång till och en gång till…
Till slut gav vi oss vidare. Till gulliga blomsteraffären. Köpte lite höstigt vi kan piffa bron med. 
Och sen vandrade vi vår runda. 
Nu sov båda två. Båda, med mössorna ner på näsorna. Gullbarn.
Mannen och jag turades om att putta vår dyrbara last framåt. Samtidigt som vi mumlade tvåbarnsföräldrar. Tvåbarnsföräldrar!? vad hände där!?
…
Vi vandrade längs grusvägar, förbi brinnande lönnträd. Genom stormbyar och med solen som värmde så mycket den orkade. 
En sån där familjetur, vi tycker så mycket om.
Den blev det finaste Septemberavslutet vi kunnat tänka oss.
Lillafrun
av Emmeli | sep 29, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Milda Matilda, vilken flitig dag det här blev!
I förmiddags, efter att Minimannen lämnats på Förskolan, så var jag och mannen med Juniflickan på BVC. M hade planerat så att han skulle kunna vara med på besöket just idag. Det vankades nämligen två sprutor i småbenen och sånt där är jag så vek för så det finns inga ord. Så, han fanns där. Vid sina flickors sida. Den där Vackerpappan.
Besöket gick bra. BVC-sköterskan är världsgullig och så gillar jag när hon säger gumman sådär hjärtevarmt. Om min unge, alltså. Hon är på riktigt, liksom. Den där E. Och Juniflickan? Hon tog såklart allt, ja förutom dom där sprutorna då, med ro. Ökar i vikt och längd så det står härliga till. Lycka! Tänk att jag med mina två, i vanliga fall jädrigt sketna, typ osynliga, mjölkkantiner. Kan föda vår unge,amma, göra henne mätt. Det är ju inte klokt vad coolt.
Så svischade jag och Lillan hemåt och mannen iväg på uppdrag. Jag höll Lillan lite extra i famnen efteråt, då jag tyckte så himla synd om henne efter sprutorna. Hon hade förstås glömt det för längesedan, men inte morsan.
Och sen?
Ptja. Då har jag bara gått ann som en jagvetintevad. Tvättat. Hängt tvätt. Bäddat rent alla sängar.
Bytt gardiner och putsat fönster i sovrum och kök. Igen. Ja, det stämmer. Men dom blir så jädra skitiga, fort. Och gardinerna jag ganska-nyligt hängt dit, var inte dom ”rätta”. Men nu, så.
Sen hämtade jag och J hem en efterlängtad Bjossa från Förskolan och så följde sånt där mysigt eftermiddagshäng. Med mellis och pusselbygge och sånt.
Minimannen gjorde helg med stil och drog till med dusch och myspyjamas, fastän det bara var eftermiddag. Han föreslog själv att han skulle gå och lägga sig typ då, men vi hade ju lite middag och sånt kvar innan dess. Så, det blev med andra ord en lugn eftermiddag för honom. Mys framför barnkanalen och så serverade han morsan en massa kaffe och knepiga maträtter medan jag gnetade vidare.
Himlen fick ett konstigt sken. Som tog sin in i huset. Det tog en stund innan jag förstod. Att det var solen. Den som inte synts på hela dagen. Utan varit utbytt mot mörka, grå, sååå regntunga moln. Och himlen har varit öppen. Mest hela dagen.
…
Eftersom jag var på sjukan för en vecka sedan, så var det liksom noll prio att inför-helgen-städa, när vi väl kom hem. Vi var lyckliga över att bara vara hemma tillsammans, hyfsat hela och välmående. Så det plockades in lite blommor, sopades skräp under mattorna och levdes vidare. Typ så. Och sen har jag ju bakat och grejat på med massa saker i veckan, så idag var det en del att ta rätt på i städväg. Och jag älskar ju det! Knäpp som jag är. 
Och nu sitter jag här, i tysta, tysta köket. Lite impad över mig själv att jag inte somnade tidigare, när jag nattade barnen. Utan klev upp och gjorde klart. Men jag hade den här stunden som målbild;
Att sitta här i kökssoffan, bredvid nyputsade fönstret med dom nystrukna gardinerna som hänger så fint. Bara andas för en stund och njuta av att ha allt klart. Med ljusen tända och doften av linsåpa och ajax i en salig blandning. Nyskurade golv, var sak på sin plats.
Målbilden nåddes och den gick och går inte av för hackor. Ikväll kommer jag somna ovaggad mellan mina två stjärnor.
Lillafrun
av Emmeli | sep 29, 2016 | Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Det där är från igår.
När jag precis kommit hem från en så skön långpromenad tillsammans med världsbra sällis. Hade burit bort saker från bron som inte ska vara där nu när det är höst och till sist höstfixat lite vid det gamla Gårdshuset. Där satte jag mig. Och bara andades och kände mig så himla toklycklig.
På eftermiddagen mötte jag och Juniflickan upp pojkarna som varit iväg på varsina håll. Vi åkte, hela familjen, upp till stan. För ärenden och bara en mysig stund på café. Alla fick välja precis vad dom önskade. Hallonsmoothie och kaka. Det vill jag ha. Gääärna!”, sa Minimannen. Såklart han fick.
Det handlades mat och annat och till sist avslutade vi med att ta den lilla picknickhandling vi hade köpt med oss, och stannade till vid vackert ställe på vägen hem. Istället för att äta middag vid köksbordet. Åt vi den på en brygga, med solnedgång och vackerheter runtomkring. Storebror var så till sig i picknickmiddagen att han stod och dansade samtidigt som han åt.
Livets små guldstunder, alltså.
Vi kom hem ganska sent, så det var bara nattning på direkten då. Och där nattade tydligen en morsa sig själv också. Så idag är det torsdag och fullt städpådrag då precis ingen städning hanns med igår!
Lillafrun
Senaste kommentarer