Det här var natten mot luciadagen.. spänningen var oliiidlig. Skulle nu senaste tidens allt kopplande och lödande av alla kopplingar, kunna förklaras klara eller skulle det läka vatten någonstans?
En liten glimt av alla rör där i den där himla teknikskrubben. Rörigt (!) där är,…. minst sagt. Den skäggige har aldrig någonsin gjort något dylikt tidigare, men i vanlig ordning är han modig och bara gör… hejdlöst noga.. förstås, läkte det inte någonstans, vattnet kom där det skulle.
Vilket hallelujah moment!
Nu hade vi allt förberett.. puh,
-Imorn kommer grävaren…
Det blev luciamorgon.
Alla var hemma. Spänning i luften, pling-pling från änglaspelet, något random luciatåg som skränade ur högtalarna medan vi försökte skapa oss en så luuuugn och gemytlig lussemorgon det gick, innan skolbarnen skulle skjutsas till skolan och dagens bestyr dra igång…
Lill-Olof parkerade sig med utsikt genom köksfönstret, full sikt över grävmaskinen.
Nu skulle det äntligen grävas för inkommande vatten, till nya badrummet. Samt grävas in från bergvärmehålet och in till huset. Hej och hå.. ”vaarför har ni inte gjort det här tidigare, utan gör det nu, mitt i vintern!?”.
Det kan man fråga sig. Det finns bara ett svar på det; vi har jobbat så hårt och snabbt vi kunnat, Team Drömgården. Två vuxna och fyra barn. Varenda handtag som görs, är gjorda av oss. Drömscenariot hade varit att vi hunnit gräva det här, senast för typ en månad sedan.. men vi lyckades ej med det.
Allt flöt så väl. Men efter några timmar, stötte vi på patrull… och vad som visade sig skulle bli vår alldeles egna lilla ”minikris” och prövning… ett problem vi ej räknat med.
Dom gamla, gamla avloppsledningarna, i betong, var så sköra att antingen var avloppet redan trasigt men har hållit sig i schack under mark, eller så trasades rören av grävmaskinens vibrationer.. vi kan ju välja att se det som ”tur i oturen att det upptäcktes nu då”… men orden ”ok, avloppet är trasigt och vi kommer inte att ha vatten på ett tag”, kanske inte passade sådär ypperligt när temperaturen låg på femton minusgrader och tjurigt sjönk… när man har fyra små barn, som blir kissnödiga, bajsnödiga, behöver byta blöja, blir hungriga, behöver tvätta händerna.. när man behöver laga mat, diska.. osv. Som tur var, hade vi tappat upp en hel del vatten innan, så nog skulle vi klara oss..
Där inne var husmodern glad över att ha lagat storkok till morgonen, innan vattnet nöps helt. Att vi hade frysen fylld med både limpor och gofika att plocka fram, så vi tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och snälla grävar-M kunde lussefika till eftermiddagen.
Och ni ser lillungen med rosa slingor där? För mitt i allt hade vi bokat in hemfrisering av familjens två största pojkar också, Juni var lycklig över att få busfärga, klippandes av hennes hår sköter hennes morsa.. men ja, mitt i allt hade vi frisersalong i köket, haha!
Det fikades och medan himlen färgades rosa sjönk temperaturen ytterligare. M och M fortsatte att arbeta tillsammans och jag försökte att sköta hushållet.. med vatten enbart ur en tappdunk…. KRÅNGLET… lilla ”minikris”-känslan. TUSAN! Sååå nyttigt!!
Ett äventyr det var, att till exempel bara gå och kissa nere i lagårn, i svinkylan….
”å mamma, jag ska mmmmmjuuta av att kunna gå på toa, när den fungerar igen”, sa ena lillungen. En annan lillunge bannade detta badrumsprojekt…
Hjälte M i bild.
Nånstans här var det sen kväll. Vi hade ätit middag hos oss tillsammans med grävar- M. Och bästa svärisarna, som kikade in och kollade läget ( jag hade ju ändå storkoket färdigt, så ”kom in på middag ni också!”, sa jag och kände mig som min Moster G som alltid varit så härligt inbjudande till alla som spontankikar in.. så vill jag också vara!).
Svärfar stannade sedan kvar och var hjälte tillsammans med övriga arbetare. Timme efter timme ute i kylan.
Moment. Igen. Och här i bild, målet med dagen. Att dra slang för inkommande vatten.
Gamla, lilla drömgården undrade nog vad som hände, tänker jag…
Å hej och hå… ”vi kommer behöva gräva lite över infarten bara”. Ungefär dom orden jag hade fått innan detta grävande drog igång… säger en del om den skäggiges avslappnade inställning till saker och ting.
VI HAR JU GRÄVT UPP HALVA GÅRDEN!! , menade en annan….
Gullbarnen pysslades om där inne, scoutlägerfeeling på både kvällstvätt och tandborstande. Tätt, tätt, bäddades småttingarna om i storsängen.. ”mamma, jag älskar våran familj.. även när det krånglar ibland”, sa en lillvän.
Barnen somnade. Grävmaskinen tystnade. Jag och M hjälptes åt att ”släcka ena branden” efter den andra här inne. Någon säkring som gick, en diskmaskin som lyste felkod plötsligt och behövdes dras fram, skruvas isär… en varmvattenberedare som det plötsligt läktes vatten ur..
Om vi somnade gott när vi väl kunde lägga oss till natten? .. när diskmaskinen brummade då vi i alla fall fått tillbaka vattnet i kranarna? – JA.
Idag. Tjugo minusgrader. Djupa diket är så när som ett minne blott..
Ni anar jublet när vi efter ett och ett halvt dygn fick tillbaka lyxmackapären, TOALETT. VARM! Med rinnande vatten.
Här blir mitt senaste julpynt-tips; en hög med stora stenar mitt på infarten. Så inbjudande ju!
Äääsch.. snart är dom borta därifrån och kommer förmodligen få förlänga stenmuren neröver gården.
Nu får mer grävande väntas med till våren… som att reda till infarten och lägga tillbaka kantstenar osv.
Idag har Herr och Fru L varit bortom trötta.
Men är så tacksamma för proffsig grävning. För Svärfars inryckning. För snabb hjälp från kommunen som kom med prylar till trasiga avloppet så tidigt det gick i morse, så den skäggige kunde krypa ner i gropen och laga det. Tacksam, för att detta projekt som vi faktiskt bävat inför, nu är (typ) över och vi kan börja ägna oss åt lite roligare moment där inne nu…
Jag satt och småsov en stund i lagården i eftermiddags.. det var inte jag som tog hand om djuren igår så det kändes som en evighet sedan.. senaste två dygnen har varit innehållsrika helt enkelt. Och efter att ha suttit där och suckat och pustat lite, mötte jag Ikran i hagen, som tittade på mig och sa ”ryck upp dig nu, det här var ju bara en hittepå-kris.. ni är bara trötta idag, imorn är en starkare dag och detta lyxprojekt kommer kännas härligare igen”.
Äääsch, nu har jag börjat om det här inlägget flera gånger.
Vill inte att det ska låta för klyschigt, men vad tusan;.. livet just nu, är så himla fint. Vi har, förutom några små snornäsor, fått ha en så frisk höst och det betyder liksom allt! Det är decembermys i massor nu och årets pyssligaste tid.. som vi bara älskar. Och snart, snart är det jullov tillsammans..
Vi har fått fylla hjärteaskarna med ännu en decembervecka. Tacksam tacksam tacksam.
Några glimtar kommer här. Decemberveckan som gick, fylldes med;
Vi började med måndag och kompishäng. I all sin enkelhet. Småttingar fick leka medan deras storasyskon var i skolan. Makaroner och falukorv till lunch. Mycket surr och kaffesörpel för mammorna. Världsfint.
Nils-Rudolf, den inneboende nissen, busade hejdlöst. Gjorde mjölken grön till exempel. Och så bjöd han barnen på NISSflix, heela december. Hedenhösungarna jublade! . Det heter alltså INTE Netflix, det har vi fått om bakfoten, menar lilla nissen. Nissflix ska det vara!
Vi hade helt ljuvligt mamma-häng här en kväll. Ni vet, samtal om livet högt och lågt, klippande av slitna mamma-hår och fika, förstås!
Natten mellan tisdag och onsdag sjönk temperaturen rejält. Sagolikt vacker natt. Jag var ute hos hästarna det sista jag gjorde, medan resten av huset sov. Det var så stjärnklart och månljust.
Och onsdagen, den blev en så vacker dag! Tio kallgrader och sol. Sparktur och långpromenad.
Besök på bibblan i anslutning till skolhämt av dom där två skolungarna. Tänka sig, va. TVÅ skolungar nu!
Vardagslivet. Finaste vi har. Här, läxläsning vid köksbordet. Älskar, att vi kan göra den tillsammans..ljus och pigg eftermiddagstid.
Vi gjorde lagårdsbestyr och levde hemmaliv tillsammans. Och om sena kvällarna redigerades det filmer och bilder och skrevs texter till sena, sena kvällar…
Så väldigt skönt med en eftermiddagslur då, menade mamman. Och lillungen höll med.
Det blev torsdagkväll och pappan åkte iväg på julbord med jobbet.. men här hemma deppades det inte, nej viii hade ju fått ”en slant av Nils-Rudolf”, att handla den mat vi önskade för middag. Så här blev det hemmapizza och en snabbgjord med skitgod pizzasallad. LÄSK också för den som ville! Vi hade fest, må ni tro.
Det blev fredag och jag städade hemmet. Huvudet var trött och det var så jädrans härligt att röja fram med såphinken. Vi ordnade liten uppvaktning till fina, fina grannfrun också, som vi tycker mycket om. Sen blev det fredagsmys för hela slanten.
Vi vaknade till lördag. En dag att fylla med det vi kände. Jag donade i köket. Barnen lekte med kompisar i granngårn. Den skäggige lödde och lödde inne i badrummet. Vilda Babyn sov i fyra timmar.
Så vaknade vi till den tredje söndagen i advent. Så mycket snö det hade kommit under natten! Adventsfrukost, ljuständning och sen ut i snön för att leka, skotta och motionera. I den tredje luckan av Göra-saker-tillsammans-kalendern, fanns något så superfräsigt som en undran från mamman och pappan, om inte Tripp Trapp Trull till eftermiddagen ville haka på och spela bowling i grannbyn? Ni anar ett jubel här. Bekräftar det.
Lillminsting lämnades sovandes i vagnen hemma hos Farfars.. aaaj mitt mammahjärta, men allt gick hur bra som helst och vi andra hade skitroligt på ”bolwingen”, som ena lillungen sa. För lyxigt att få bli bjudna på Svärmors-lagad söndagmiddag sedan.. ett söndagsavslut som la sig som bomull i magen.
Tack livet. För hela alltet. <3
…
Nu är här en ny decembervecka,
Önskeplaner för vecka 50
-Njuta decemberdagar, en i sänder… snart-jullov-känslorna är ett faktum.
-Gå på luciafirande i kyrkan! Det här kommer vara en utav veckans höjdpunkter, det vet jag redan nu.
-Saffransbaka! ja nu är alla lussekatterna slut, det går ju inte!? 😉
-GRÄVA! tjohoo, det här känns stort. Vi ska gräva för nytt inkommande vatten.. vilket delmål i projekt Nytt Värmesystm & Badrum.
-Leka ute i snön med barnen!
-Pappersfix! .. hejdlöst tråkigt, men behöver ägna några sena kvällstimmar till tråkgöra vid datorn… och
-RENSA! .. bland bildmappar, kamerakort, mail.. har en dröm-målbild om att ta jullov med dessa vrår städade, hade varit en fröjd för undertecknad och hennes ordningssinne.
-Göra julefuffens! .. ja, ni vet. Klappar och sånt.
-Fira fjärde advent!
…
Önskar er och oss en god decembervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi alldeles snart igen!
Har ni sett, där borta? Den där runda, gula bollen, på himlen? Två dagar i rad har vi fått se solen vilket var vad som känns som en evighet sedan. Helt otroligt härligt. Och omåttligt vackert.
Nu tar vi och kikar på novemberavslutet och decemberstarten, tycker jag, innan nya veckans planer. Veckans Drömgårdsrapport kommer här!
Veckan som gick fylldes med;
Gympa på köksgolvet! För samtliga. Otrolig pepp hos barnen.
Lyxig Mamma-Bertil-tid. Så himla härligt att få rå om min fyraåring såhär.. när Lillebror sover och storasyskonen är på skolan, då hittar vi på det B önskar. Mycket uppskattat hos både han och mig.
Hemmaliv, med allt vad det innebär. Konstaterade att jag landat i det här lilla hemmagänget nu. Ja, först nu. Det tog sina månader att vänja mig vid att hemmabarnet, Skrållan, syrran.. att hon plötsligt skulle dra till skolan.. så otroligt van att ha henne hemmavid. Inte denna startsträcka för ungen.. minns att det var exakt samma när Storebror började skolan.. väldigt tacksamt hela alltet.
HemmaMammalivet i sitt esse. Lillungen sitter där i trappen, efter att just ha skjutsat skolsyskonen till skolan. Det tjavas goda vinterpromenader med sovande småbrorsor i vagnen. Det handlas och lagas, pysslas och donas. Ena lillungen fångade morsan i farten.. en talande bild; tvätten ligger i trappen och väntar på att bli hängd, mamman ”ska bara tvärdammsuga ur trappen först”.. mössan har hon inte tagit av sig, med flit.. för december är månaden då ”mamma har alltid mössa på sig!?”.. känns som en varm kram, ju!
En typisk eftermiddagstund. När typ ingen pinal är på sin plats. Alla börjar bli hungriga. Vi hjälps åt och lagar och dukar. Stolarna ligger nerfällda överallt då Vilda Babyn annars klättrar på borden. Strax kommer pappan hem från jobbet och familjen är fulltalig.
En dag orkade jag rulla köttbullar till middag. Det hade vi alla längtat så efter. Så gott med hempärerna till.
Efter middagen-kaffekoppen skojas inte bort. Så god. Så nödvändig päron-vila. ”Ääsch, vi låter lillungen slita ut tidningar en sväng.. bra så, då får vi sörpla kaffe i lugn och ro några minuter”.
Så blev det första december, vi hängde med kusinerna.. och en NISSE flyttade in!? Nils-Rudolf heter han tydligen….. spåren var tydliga där på bron..
Det blev fredag och MammaMormor och PappaMorfar tittade in. Finns inget som gör att jag känner mig rikare. Än när vi kan träffa nära och kära, bara sådär.. för att vi liksom lever tillsammans, nära. Morfar spelade spel med större barnen och Mormor och Olof sjöng och klappade händerna. Fikade gjorde vi förstås också, viktigt!
Helgen fylldes sedan med lite av allt möjligt. Vi bakade pepparkakor och ungarna var en sväng hos gullegrannen vår. Vi julklappsfixade lite. Och åkte spark på skaren som blivit ute på lägdan!
När det blev söndag och andra advent, hade Nils-Rudolf snott chokladpluttar ur skafferiet, men i alla fall lämnat några.. så pass att vi kunde garnera pepparkakshuset som var i lucka nummer två av adventskalendern.
Pappan och det där gänget, tog fram hästarnas vinterskor och gjorde i ordning dom.
Jag fick pussar av min isprins. Som hade väldans med fart i lilla kroppen.
I blå timmen tjavade vi ner på byn där resten av byn var. Fy så mysigt, med en riktig julskyltning efter år av pandemi och förra året var vi sjuka just den helgen. Vi njöt. Att tomten kom och delade ut godispåsar till alla barnen, gjorde ej saken sämre.
På toppen av allt, som avslutning på veckan, var vi till kyrkan på en helt fantastisk musikgudstjänst. Gospelsväng med julkänsla. Bästa! En hel kyrkbänk fylld med små kusiner. En unge som chillade med sitt ritblock mitt i gången. Och så den minsta varianten där, ni ser.. som är noll blyg, älskar människor och musik.. och såklart till sist lyckades ta sig i mål; kuta från päronen och hamna framme hos självaste musikern.. nåväl, jag tror han charmade mer än att störa, haha!
…
Så härlig vecka! Nu väntar en ny, lyx. Känslan är god. Vi drog i dom bromsar det var möjligt, för någon vecka sedan.. när ”Familjenavet” var tydligt uttröttat.. så gott att lyssna och känna hur kroppar och knoppar tackar och svarar med ny energi nu.
Vi har några önskeplaner för veckan!
Önskeplaner för vecka 49
Starta med mysmåndag! – Bertans bästis och min mamma-hjärtevän förgyllde vår måndag. Häng i all enkelhet ni vet, i ett hem som får se ut som det gör, med makaroner och falukorv till lunch.. låta ungarna leka hejvilt medan mammorna, när Vilda Babyn långsov vill säga, slog sig ner på sofflocket med varsin kaffekopp och avhandlade livets höga och låga. Själagott!
-Julbaka! – Älskar ju att baka. Och älskar att ha hembakt i frysen. Tar det lite pö om pö.
-Posta årets allra sista kampanjer! -det ska bli så roligt och jag säger som alltid; ert engagemang även vid samarbeten, betyder så otroligt mycket. Tack för det, fina fina ni! <3
-JAG SKA KLIPPA MIG! – mammaklippning här i gamm-gårn, ett litet gäng mammor, kaffesörpel, surr och julfräscha morsor. Jo jag längtar! Kliver snart på mitt eget hår.
-Njuta decemberdagar! .. denna mysiga, mysiga månad. Uteleka i snön, pyssla kring köksbordet, lyssna på änglaspelets pling.. och slå oss ner i finsoffan i Salen och vila framför en film. I morse när barnen kom ner och läste dagens Nissepost, så både skrattade och jublade dom. Nils-Rudolf hade nämligen ordnat ungarna Netflix hela december.., ja eller NISSflix som han påstod att det heter och att det är vi människor som stavar fel hela tiden. Så mysigt att kunna välja och vraka bland en massa härliga, juliga filmer ju!
-Fira tredje advent!
…
Önskar er och oss en god, god decembervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen! <3
Och nu är första advent här och från veckan som gick, kommer här några glimtar!
Veckan innan första advent, fylldes med;
En trött måndagmorgon som vi tack och lov kunde ta i sakta mak.
Dagliga bestyren ute hos hästarna. Älskar den stunden. Nu är lillminsting med på ett helt annat sätt än när han varit pyttebäbis. Så himla charmigt! Och lite sjåigt förstås. Men mest bara skitgulligt.
Jag kände mig mer än trött. Kroppen sa starkt ifrån. ”Emmeli, nu har det varit för lite återhämtning sista tiden.. bromsa nu, innan det blir för sent”. Lyssnar.
Det här var en så själagod stund. När vi band krans tillsammans, Lillebror B och jag. Fruktstund mitt i allt också, ja!
Och än om jag tycker det ser så kul ut och blir så vackert, med alla komplicerade pappersstjärnor som cirkulerar i sociala medier.. så får sånt bara vänta just nu i livet, faktiskt. Vi dukade upp för eftermiddagspyssel och lät kreativiteten flöda fritt..
I timmar skapades det kring köksbordet. Nejlikoapelsiner och juliga kort, det målades gipsfigurer.. och lillplutt var så supernöjd, absolut mutad med några stjärnchips i en mugg, för att låta oss andra få pyssla maximalt. Helt ljuvlig stund.
Vi har kramats och lekt i snön. Bertil och Olof är såna bundisar.
Jag tog med mig barnen på två mysiga eftermiddagssvängar. Att gå på loppis i juletid, har du provat? Hejdlöst mysigt!
Vi ordnade oss en liten adventsgran ute på bron. Jag skrev en ganska så lång text till denna syn, inne på instagram, som jag inte trodde att så många skulle orka läsa men som det blivit ett så väldigt ståhej i kring. Fy farao, vad glad jag är över att ha så hjärtevarma människor som följer oss.
Så blev det fredagkväll och hela familjen hade på var sina vis hjälpts åt att göra hemmet så adventsfint vi bara kunde… det tog oss ett par dagar att få någon ordning på hela alltet.
”Så tjusigt med stjärna”, menade Ikran.. som tillsammans med lilla ponnyn, nu levt med oss i tre år. Magiska varelserna. Känner mig så trygg med dom kring gården.
Det blev lördag. Barnen var hos gullvänner och lekte i granngårn först, medan M hjälpte mig att fota och filma till ett jobb. Sen tog vi hela gänget med oss till skogen.. och åh, vad jag längtat efter en sån skogstur. En så lycklig stund! Och förskräckligt, vad jag älskar den där skäggiga människan.
Det bästa med att ha varit ute i blötsnön… är att få komma in, tända ljus och tina några lussekatter. Koka kaffe.. hälla upp mjölk i en hel rad av glas.
Och så blev det veckans sista dag, första advent. En dimmig och alltigenom så fin dag. Som ni ju kunde läsa om redan igår, HÄR.
…
Veckan började skört och med en känsla av fransiga mammakanter. Men avslutades så gott. En vecka med en liten näsbränna för mig,… ”ahaa.. jag är visst bara människa, jag med…typiskt…”
Nu har vi en ny vecka framför oss. Tar oss ann den varsamt. Har en önskelista..
Önskeplaner för den andra adventsveckan!
-Tacka november för sitt och välkomna årets allra sista månad! .. jag tycker om att summera och titta lite bakåt, som ni vet. Landa. Och ladda om!
-Ha vardagsvecka, med livets olika måsten och åtaganden, förstås!.. som att beta av en veckas brandisjour! .. superjobba..och sånt..
-Ha vardagsvecka, med var dags lycka. Vardagen är det finaste vi har. Vi pysslar i vanlig ordning om den lite extra.. nu i adventstider är det inte svårt att ordna mysig stämning.. införskaffa ljus till änglaspelet ska vi göra, så decemberfrukostarna får sitt uppskattade pling-pling.
-Vila! .. har varit föör dålig senaste tiden att ”boka in återhämtning”.. tänker inte slarva mer.
-Julbaka! .. jamen nånting i bakväg ska vi nog få till i veckan, vi får se vad det blir!
-Greja med julklappsfuffens! .. det hade varit så skönt att vara färdig med klapparna i god tid.
-Fira andra advent!
…
Önskar er en god vecka, ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Så blev det adventssöndag. Den allra, allra första.
Det var så mysigt att höra barnens förväntansfulla ”åååh!”, när dom trippade utför trappen till morgonen. I natt någon gång, i krokarna av att lördagen skulle bli söndag, hade nämligen mamman och pappan här i hemmet ordnat så att Göra-saker-tillsammans-Adventskalendern var fylld till första adventsmorgonen..
Det gulligaste var Storasyskonens iver, att nu får visa Lillminsting hela alltet!
Gänget letade upp det första paket.
Adventskalendern, inte en drös paket med småprylar i, nej. Men paket att öppna varje adventssöndag, med en hälsning i om vad vi ska hitta på eller material till något pyssel vi ska göra eller så. Hela alltet går ut på att vi ska umgås och göra mysiga saker, tillsammans.
Lillplutt var mycket faschinerad.
”Det här var ju kul! Nu öppnar vi nästa!”, menade O.
Så drog vi fram allt frukostaktigt vi kunde hitta i skåparna. Faktiskt inte cola zero, vilket man kan tro, men däremot syrlig äppelmust framtagen från frysen. Och runda köpesbröd och många pålägg. Det fick bli vanlig havregrynsgröt med äppelmos, vi iddes inte ordna med någon risgrönsgröt till denna söndag.
Lyxfrukost!
Applåder från brorsorna när syrran tände första ljuset!
Tusse-katten satt i köksfönstret och glodde och undrade vad i hela friden det var för ett liv i rummet intill. Eller egentligen så visste han ju precis vad som pågick; ”Bara en helt vanlig familj med ganska många små barn där alla vill prata och höras, breda mackan, få mera mjölk i glaset och så vidare, samtidigt..”
Disken undanstökad och första ljuset fick brinna vidare en stund. Vi spanade på stjärnorna i fönstren, innan jag tog min bäbispojke i vagnen och tjavade på tur..
Lagom till klockan slog tolv, mötte vi sedan upp övriga gänget här. Lillalillebroren sov utanför kyrkan..
Medan vi andra njöt Adventsgudstjänst.
Hemma igen dukade vi fram adventsfika. Kyrkkaffe är det godaste som finns. Barnens saffransskapelser, peppisar, mögelost och sånt. Och så tvär-ringde vi över Farmor och Farfar. Rikedom. Att kunna. Svärmor hade med sig en ljuvlig saffranskaka också, så det blev ett himla kalas till sist.
Och sen har här skapats de sötaste av sockerlyktor, vilket var första ”luckan” i adventskalendern. En himla massa sockerbitar gömde sig i första paketet, alltså.
Blå timmen pågick utanför fönstret och nu är det kvällen och kolsvart och vi alla är så trötta och sömniga att det är mycket möjligt att det blir en rekordtidig kväll ikväll.
Och det var Den första adventssöndagen, det.
Hoppas så himla mycket, att du också haft det gott! <3
– ni har ju inte fått se några glimtar från lillminstings 1-årskalas ännu och det är ju för tusan en massa veckor sedan, huuur har ni stått uut med allt väntan? 😉
Skämt å sido. Här kommer några små kalasglimtar, som viskar om höst, såhär i snart-adventstider.. håll tillgodo;
Köket var redo för 1-årskalas!
Nog är det trevligt att ha middagskalas, men när det gäller ett så litet födelsedagsbarn, så är det schystast med lillunge-lämplig tid tycker jag. Vi bullade upp inför ett eftermiddags-kalasfika, helt sonika!
Nysoven och nöjd lillplutt. Ballonger! Så festligt påfund.
Blomstertiden varade länge, länge i år. Men det här blev den allra, allra sista storbuketten. Så väl passande.
Vår älskade lilla fjärde (!) ettåring! Större än allt stort, hela alltet.
Så slog klockan 14 och älskade kalasgäster ramlade in..
Paketöppning! I vanlig lillunge-ordning är snörena alldeles nog roliga.
Kalasfika!
Hade funnit så söta servetter som passar ettåringen mer än väl.. han älskar nämligen att gunga!
Det bjöds vaniljbullar, chokladbollar, morotskaka… men också nybakt mammabröd och goda ostar.. lite gott att börja med något matigt innan det söta, eller hur?
Och tårta! Förstås!
Storasyskonen tyckte att O skulle ha lilla kronan på sig, lillprins som han är. ”Ahapp, då har jag väl det då”, sa O som åker med på alla möjliga storasyskon-idéer utan att blinka.
Ja må han leva och hurrra hurra hurra huraaaa .. å hej vad lätt det gick att blåsa ut ljuset, med hjälp utav ett gäng syskon och kusiner. Rikedom!
Tårtan hade jag fyllt med hallonsylt och hemkokt vaniljkräm. Klassiska smaker!
Och så blev det fiskedamm förstås! Här drogs det upp både surstrumpor och tunga kissblöjor (joo det kan ha varit så att någon gått i blöjhinken och grävt fram den tyngsta kissblöjan hon kunde hitta.. livet är för kort för att inte busa till det, sådetså!)
Sicken tur att det fanns karamellpåsar också! Ettåringarna fick majskrokar och fruktig klämmis i sina napp… uppskattat!
Dom allra sista rosorna för året och många, många pussar från sin Gudmor. Så mycket härligt att bli hjärtevarm av.
Så tacksam över att ungarna är omringade av så många människor som älskar och värnar om dom så.. sån oerhörd rikedomskänsla!
…
Så så gick det till när vi ettårsfirade vår lilla fyra här hemma i gamla drömgården!
Senaste kommentarer