Det var förstås hit vi anlände dagen efter vår bröllopsdag, till vårt älskade paradis på jorden. Till Gotland och älskade släktgården.
Precis som för 10 år sedan alltså, när vi var alldeles nygifta. Nu hade vi en hel skock med småungar med oss.. och redan på nedresan, hade vi bubbelskrattat i massor.. så skönt att bara få släppa allt älskat där hemma och dra iväg. Det här var just vad vi behövde! .. tre år sedan sist vi lämnade gården på detta vis.
Inte nog med att vi var där.. i lyan hade vi stuvat in familjen B också, våra älskade vänner!!
Tänk att få vakna där, tillsammans med sina bästisar. Tänk att vi småttingfamiljer, fick dela sommarlivet tillsammans under några dagar.
Lill-Olof storgäspade och mamman eftersvettades nöjt.. för jo det blev många härliga turer i skogen om morgnarna. Mammorna först, papporna sedan.
Vi var till ”vår” favvis-strand.
Mumsade våfflor på Våffelmagasinet i ljugarn.
Lillminsting sussade sött medan jag plockade honom några livets allra första strandfynd.
Juniflickan kunde inte få nog av strandfynd.
Darling M, som är uppväxt med hela livets somrar här på ön.. där rauk-klättrandet tillhör.. han tog oss till Folhammars raukfält och klättrade med sina kids precis som han själv gjorde som liten. Undertecknad höll sig på marken med bäbis nära, så nöjd så nöjd.
Nu hade också mannens älskade Storasyster med familj anlänt och vi maxade småttingslivssemestern tillsammans.
Himmel så mycket skratt. Sånt tempo. Så många ungar. Så många semestertörstiga päron.
Vi var till favvisstället Leva kungslador, bland annat. Alla ställen vi skulle äta på, så liksom VÄLLDE vi in. ”vi är tre par… och tio barn”.. haha
Vi strosade i Visby bland stockrosor och rosor i mängder.
.. pussades i kärlekstunneln.
En svängom genom botaniska trädgården också.
Flera utav rosorna i vår egen trädgård, har jag tagit inspo härifrån. Så makalöst många vackra sorter!
Någon tog livet med ro medan mamman flaxade runt och kollade rosennamn. Fyrbarnspappan försökte hålla ögonen på övriga busongar..
Så gulligt när lillebror B stod bredvid sin bästis H och beställde guteglass..
Glassen som äts med denna utsikt.. över raraste staden jag vet.
Mysiga turer och hittepå, javisst. Men det här kommer jag minnas med varmt hjärta. Hur vi lagade storkok och åt hela gänget tillsammans. Kvällarna när barnen satt i ett enda trassel i storsoffan och såg på film och åt kvällsmackor.. ruschen, när alla småungar lyckligt önskade olika pålägg.. sommarlovsbarn, lyckliga, trygga. En sån ynnest!!
Förstås kunde inte småttingsjukorna hålla sig undan helt.. en dag var vi hemma och kurerade oss tillsammans med Lillminsting. Trots febertopp, höll han humöret väl, lilla stjärnan.. puh så många sjukor han ska behöva checka av sitt första år. Märkts så tydligt på äldre syskonen som levt år där sjukorna varit ”normalmånga”.. efter pandemin har det liksom exploderat och har man inget upparbetat immunförsvar, är det tufft..
Intill gulliga gården, betade en hel hop med får.
Lill-Olof skrämde bort febern fort och till kvällen var det gott att sitta på pappsens axel och spana på alla dom där vita lurvbollarna i hagen.
Vi gick upp på lilla berget… därifrån ser man kyrktoppen som Pippi Långstrump fastnar i, vet ni?
Gullgänget!!
Vi plockade blommor och smultron vid vägens kant. Salmbären var ännu inte mogna..
Att få säga godnatt till älskade och krypa till sängs om kvällen i huset… mm..
Njuta av stökigt strandhäng. Servera mat åt alla håll och kanter….
Lillvännens första tur till ön… och han älskade det!
Hela fyrklövern har njutit så.
Lagom till att Lill-Olof kände sig som hemma…
.. så var det dags att säga hejdå.
Hade det inte varit för att vi är omringade av hjärtans hjälpsamma, kärleksfulla människor, så hade vi inte kunnat åka. Hela gården är fylld med liv som behöver sitt, varje varje dag. Tacksamheten är som ni förstår, så stor, så stor.
Hela resan, fyllde oss alla med sommarminnen för livet. Hjärtat, så varmt.
Och nej, det beror tyvärr inte på att vi har det bara ”ledigt och härligt”. Senaste veckan har varit så tuff, så tuff. Vi har haft så många såna veckor senaste året.. att det känns som att ”nu orkar vi inte mer”-känslan smyger kring knuten. Men vi ger oss inte. Vi håller ännu hårdare om varandra, knäpper händerna och teamar ihop oss ännu mer. Det bara måste ju finnas ett slut på detta sjukstuge-år? Året efter en pandemi.. där många sjukor vilat och nu väckts till liv igen, med otrolig kraft. Ett jobbigt år, som inte bara vi och vår småttingfamilj drabbats ut av.. utan typ alla barnfamiljer vi känner, med flera små barn. Tärigt, milt sagt. Känner med alla som kämpar.
Och nu då, nu är vi mitt i sommaren. En otrolig värme, ni vet? Och samtidigt ett omåttligt elakt magvirus som behagade dyka upp just i detta. Vårt ena barn har varit så otroligt sjukt. Vi har kämpat för honom, dygnet runt. Gett vätska, teskedsvis, dygn efter dygn. Ihärdigare sjuka har vi aldrig stött på. Förstå kämpet, för en så liten människa, magsjuka i denna värme. Ett annat barn, har ”Bara varit magsjukt”.. dvs inte fullt så kraftigt… vi har fått perspektiv kan man säga. En magis på ett par dygn, är en baggis….
Jo just det, vi har ju inte bara två barn, utan det dubbla. Att räcka till i detta, har inte varit lätt. Puh. Kaoskänslan har varit påtaglig fler än en gång.
Och jo just det.. just denna vecka slogs det hö också. Maten till våra djur för kommande vintertid. Ett moment som kräver sitt, alldeles nog, om vi är friska (!). Och jo just det.. maskiner krånglade. Värdefull hö-hjälp fick ryggskott innan höbärande… jo just det, energin var inte den toppigaste redan innan…
Å puh.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Hur allt gick ihop till sist?
Vi började veckan gott. Alla var friska. Det bara ”krånglade lite” ute på åkern. Vändaren ville inte jobba med oss. Men M kämpade i timtals och övervann till sist trilsket. Kunde vända höet. Och vi fick också ljuvliga timmar vid lilla sjön tillsammans. Bad i värmen! Olof slumrade gott efteråt.
Vi hade kusinmys här hos oss. Det lektes, åts glass och vi bosatte oss också i skuggan.. i den trettiogradiga värmen. Storasyskon och storkusin var på dag-läger med kyrkan.
Jag var på en otroligt vacker ridtur. Har inte hunnit rida på hela junimånaden.. men denna tur var mer än magi och jag och Fjödur var mycket mycket nöjda där tillsammans. Nu kunde det bli juli.
En liten stjärna kom lycklig hem från läger. Kutade över åkern och det såg så himla härligt ut.
Tyvärr.. var det långt ifrån bara härligt läge. Här var två stjärnor som allra sjukast, päronkroppar värkte av trötthet. Och NÅGONSTANS, där ute på åkern.. hade en del från vändaren lossnat. Förstår ni? NÅGONSTANS i allt hö, låg den ganska så stora delen vi var tvugna att hitta, för att våga köra med nästa maskin..
”Vispen”, som vi sa. Letades. Vi gick och gick, hand i hand. Cyklandes. Springandes. På fyrhjulingen. Vände hö förhand i förtvivlan. Bad svärmor om hjälp, om hon kunde gå ett varv och titta… vet ni? Hon fann den. Längst ner i diket. Gudagåva.
M kunde till sena kvällen stränga höet. Vi gladdes över att små magar hade tett sig lugnt under många timmar. Och en stor strimma hopp föddes. ”Det här klarar vi”. Medan M jobbade ute på åkern, tog jag hand om barnen och nattade och pysslade om, friska som sjuka.
Så kom dagen som skulle bli en lyckans dag. ”Balparty” med vännerna, ni vet. Men istället fick vi ställa in det. Lämnade höet i strängar på morgonen, visste att regnet väntade inom några timmar, men struntade fullständigt i det. Nu var vi, efter dagar av ingen bättring, på väg till sjukan med en extremt slö lillunge. Tack och lov ingen vätskebrist och vi kunde återvända hemåt, där vi möttes av hjälpande händer.
Jag kämpade på med sjuklingar. I timmar bosatte vi oss i lagårn, för att sjuka små skulle få svalka. Fina vännen J och Svärfar och den skäggige, hjälptes åt och tog in höet.
Allt hö kom under tak och det hö som skulle hämtas från gården, hämtades. Äntligen, flöt något som det skulle.
Mitt i allt, ska det ätas. Jag försökte ge lillungen vätska var femte minut, amma en annan varje timme och laga mat till höjobbarna, mitt i allt. Nånstans här, höll jag på att brista.
Var. Så. Slut.
Men även den dagen, ”släcktes alla bränder”.
I kastrullen? 1,5 liter vätska. Vad man behöver få i ett barn per dygn, om det är så pass magsjukt i denna värme. Var femte till sjunde minut ringde larmet på telefonen under dagen. Varannan timme om natten. En och två teskedar i taget. Kämp kämp kämp. Och nej, ungen drack inte vattnet ur kastrullen såklart.. men för att vi skulle ha EXAKT koll på hur mycket vi vätska vi gav, så plockade vi för varje vätskedutt, bort samma mängd från kastrullen. Då kunde vi ha koll. Ett heltidsjobb.
Vad hade vi då gjort..
Utan vår älskade granne som gång på gång ställer upp för oss i vått och torrt. Vår A som barnen bara älskar. Här kom dom tjavandes i ösregnet längsmed vägen efter mysiga timmar tillsammans. Hon tog hand om våra två friskisar tre dagar i streck. Medan jag och M fullt fokuserade på det vidriga här hemma. Ovärderlig hjälp.
Satte mig en natt på trappen. Tillät mig tycka att det var viktigt att jag fick pusta lite, titta på blommorna som växer så vackert där i hinken. Blommorna som vi drivit upp, jag och barnen tillsammans. Nånstans kände vi en liten ljusning… små magar kaanske, kanske började lugna ner sig.. regnet hade kommit, temperaturen var en annan.. nu vänder det..
Till lördagkvällen orkade vi baka pizza utefter önskningar från småttingar.
Skrållan vet var största glassförrådet finns och i tråkig sjukstuga får man äta hur mycket glass man vill, sådetså. Här kom hon, nöjd på livet trots allt, med sin glass i handen.
Det blev veckans sista dag. Jag hade snott runt i precis hela hemmet och städat bort veckans sjuka, ännu en gång. Plockat in färska blommor. Och slagit in paket. Tillsammans med fyra älsklingar, sjöngs det ja må han leva med skrovliga morgonröster…
För idag, var det älskade pappans födelsedag. ”Lilla frun” serverade nybakt bröd, rykande varmt kaffe och fruktsallad. Vi strösslade presenter och kramar och störst var lyckan hos Vackerpappan, över att någon ville äta mat, efter dagar utan och enbart teskedad vätska.
Veckan, och 32-årsdagen, avslutades med en kramhög ute på bron. En kubbmatch hela familjen tillsammans. Extremt trötta föräldrar. Men hela/friska/på bättring-ÄLSKADE barn… och för dom orkar vi allt.
Som sagt.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Tänker på dagen vi fick köttbullar av svärmor. Eller lasagne av mamma. När pappsen kom och jobbade på gården. Eller igår när mina storasystrar tog hand om två utav barnen och gav dom en härlig sommarlovsdag istället en dag i sjukstuga. Alla omtänksamma telefonsamtal och meddelanden hit och dit.
Tuffa dagar. Men det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Vi är helt värdelösa på att be om hjälp i vanliga fall.. men i nöd, så har vi ett fantastiskt skyddnät i kring oss. Evigt tacksam. Precis så.
…
Och nu?
Ett ögonblick i sänder.
Med det sagt. Och också för att vi nu har Tillsammanssommarlov. Så finns det inga sommarlovsplaner att rada upp.
Vi tar en stund i taget. Jag hoppas att ni har det gott. Ta hand om er. Så hörs vi, när vi hörs!
Ps. Jag vill aldrig ge sken av att allt bara är lätt, det vet ni. För så är ju livet. Därför berättar jag för er, lätt som svårt. Men jag håller det personligt. Inte privat. Så, ni behöver inte komma med några råd, angående något. Angående sjuka barnet i fråga till exempel. Vården har hjälpt oss på vägen hela tiden.Det var bara det. Ds.
Har ni också så varmt att ni nästan smälter bort? Perfekt hö-tork-väder 😉 . Vi drar igång denna sommarlovsvecka med en liten rapport här från gården.
Midsommarveckan fylldes med;
Glassmakeri! Hoppas hoppas det blir en bärsommar i år, så vi får fylla frysen till bredden med bär inför kommande vinter.
Medan vi väntade in kompisar för liten kvällsdate, provsatt jag denna urtjusiga bänk som vi fått ärva då den klassats som ”skräp” på en plats på jorden men med lite kärlek kommer bli så vacker här hos oss.
Den djupröda mormorspionen blommade, samtidigt som syrenen blommade på sista refrängen, hästarna blänkte i massor och vår Juniflicka fyllde 6 år. Kära hjärtanes, vad det finns mycket att njuta av just nu… jag blir nästan vimmelkantig.
Sommarlovsbarnen bjöds på nybakt till frukost.
En vrå av ett sommarlovshem.
Våra barn är lärda att ”i en familj? –hjälps man åt!”. Att ta bort sitt porslin efter avslutad måltid, det är standard. För hela storasyskontrion. En frukost i soffan, där mamman serverar där inne i salen och plockar bort alltsammans efteråt, klassas därför som lyxens lyx. För oss alla. Jag älskar ju att pyssla om mina små, och barnen uppskattar då verkligen ”mamma-servicen”.
Vi bullfikade ute på solig bro. Även det, väldigt uppskattat.
.. och det eftermiddagsslumrades i somriga Salen.
Lillminsting var ständigt på nya äventyr!
Gäspande ponny och snart-sovande lillunge. Det här är lajvet på en pinne i bild! Om ni frågar mig, alltså.
Njöt av juniljus, att hänga tvätten ute, äntligen få ut tomaterna i växthuset och strössla ännu lite mer gräsklipp kring blommorna i bäddarna.
Tankade också kraft med ett gäng springturer.
Vi landade gott i tillsammans-sommarlovet, med en midsommar så varm och vacker. Spela kubb tillsammans, i lite för sena sommarkvällen. Sånt vill vi fylla sommarlivet med. I liite för sena sommarkvällen, sa jag… väääldans lätt att det blir lite föör sent då precis ingen har något natta- eller nattas-intresse denna tid på året.
Vi åt sommarmat. Potatissallad och grillad lax. Kall sås till med rom, dill och citron i. Enkelt och så gott.
Vi blev bortskämda hemma hos mor och far. Åt gott, bubbelbadade gott, doftade gott. Kramades gott.
(Tack mamma och pappa för att ni pysslade om oss så! <3)
Midsommarveckan avslutades med slåtter och årets första dopp i lillsjön. Livets (!) första dopp Lill-Olof, och soom han njöt!
Och till kvällen somnade bäbisen i min famn och jag ville aldrig gå och lägga mig. Allt i sin juni-ordning.
…
Idag är det måndag och den allra första riktiga tillsammans-sommarlovsdagen. Det känns så otroligt lyxigt! Och skönt.
Idag påtas det med lite allt möjligt. Försöker få undan lite tvätt, lockar i små barn extra vätska i värmen, M laddar för att vända höet.. men mest lockar sjön, så så snart vi får läge så drar vi dit!
Önskeplaner för sommarlovsveckan, V.26
-Sommarlovsnjuta! Så förskräckligt trevligt att kunna börja dagen med en morgonrunda om jag/M vill, äta frukost i lugn och ro allesammans, sörpla morgonkoppen med den skäggige bredvid. Ja, sommarlovsmorgnar.. det är ju bland det härligaste varma dagar som dessa. Dagarna är härliga också. Men sen, kvällarna… ääälskar ljumma sommarkvällar!
-Måla! .. ja, kanske lyckas jag ta mig ända fram till den där falurödfärgspytsen… som jag tänk på sedan i början av våren, ungefär.. med andra ord, är målning av köksträdgårdens staket inte så högt i prio.. men nu kanske tid kommer finnas. Ork? Lust? Vi får väl se.
-Ena lillungen ska på skaparläget i stan under ett par dagar. Så det blir lite skjutsande hittan, dittan…, kombinations-åkande, tänker vi. Ni vet; ”ska vi liks till stan så kan vi ju ta med en släpvagn och åka på tippen också”, hinna besikta storbilen och göra något stadsärende. Är kända för våra ”kombinationsresor”, som storfamiljen kallar det,haha!
-Skörda hö! Häpp häpp!
-Sjunga och spela på gudstjänst med både make och barn. Drömgrej för oss, att musicera tillsammans!
-Fira den finaste människan på jorden!
…
Önskar er alla fina i slutet av juni-dagar och en god julistart. Ta hand om er, allt vad ni bara kan! Just så, precis som vanligt.
Vi vaknar i ett varmt, varmt sovrum hela hopen människor. Inser att vi tagit den längsta sovmorgonen i mannaminne.. ”HALV TIO!?. Så löjligt, men både jag och den skäggige fullkomligt avskyr att sova för länge om morgonen… ”halva dagen har ju gått”. Men, vi skärpte till oss och konstaterade att sömn nog var precis vad vi alla behövde, lite extra. Morgonen var varm och frukosten ute på verandan, god. Vi bakade jordgubbstårta, sörplade kaffe, gosade hästar och rev av ett tabatapass under äppelträdet. Nu var vi vuxna människor igen. Hehe..
Idag skulle vi egentligen ha träffat kompisar och firat tillsammans, men pga. småttingbaciller fick vi ställa in. Vi beslöt göra det allra bästa utav dagen i alla fall.
Efter hemmahäng tog vi jordgubbstårtan med oss och gjorde oss en utflykt upp på byafjället.
Till fäbodvallen. Och vår fäbodstuga.
Å, vilken sagolik plats det är.
Vi ställde upp oss och rev av en familjebild. ”Midsommar 2022, på fäbodvallen”, liksom. In i familjealbumet med den, ja!
Så dukade vi fram fikat och slog oss ner i gräset. Minisockerkaka och jordgubbar och/eller jordgubbstårta. Saft. Och kaffe, förstås!
Så roligt att få berätta för barnen om fäbodvallen som tillhör vår lilla by. Fäboden, som ingick i vårt köp av hemmanet som vi nu fått kalla vårt i hela sju år. Att få berätta att just här, i lilla stugan, bodde den som tog hand om djuren om somrarna .. kanske var det en piga? kanske en dräng? och djuren, som stått i lagården där hemma på ”drömgården” fick under somrarna tjava upp på fjället istället och äta..
Den turen var underbar. Tystnad på det sätt det bara är där uppe på fjället. Koltrastens klara sång. Bäckens porlande. Okej, sju tusen mygg också, men strunt i dom. Vi hade det så himla mysigt där. Och jordgubbstårtan smakade mer än väl.
Lill-Olofs allra första tur till fäbovallen. Och han älskade det. Han tog gräddtårtan i amningsform istället. ÄLSKLING.
Så låste vi igen lilla stugan, sa hejdå och tjavade utför vallen igen..
Hejdå lilla fäbodvallen!
…
Spenderar Midsommaraftonen med god middag, blomsterplock, kubb och ungar som hamnar i säng lite för sent. Sen en stund bara Vi.
Nu drar dimman in över åkern. Bara fåglarnas nattakvitter som hörs.
Jag kan inte låta bli, att dra en djup suck och bli lite vemodig. Precis varje midsommar, hela mitt liv, har jag firat där ute i sommarstugan vid havet. Men sedan några få år finns denna plats inte längre för oss. Vi har firat på lite olika vis senaste åren, så fina fina firanden det med. Men oj, som jag saknar det där Smultronstället i mitt hjärta. Bara vet att alla barnen hade älskat att få vara där nu. Lilla lilla stugan. Sprakande elden. Hemtama köksgolvet. Kan än idag om jag drar mig till minnes, höra Morfars tunga, masande fotsteg mot kaffepannan om morgonen. Måsarnas skrik och strömmingslukten efter att pappa och Morbror S tagit upp näten efter natten. Känslan av den lena, lena grusvägen mot mina bara sommarfötter. Stenen jag kallade min, där mitt i bäcken..
Midsommar i mitt hjärta. Med stor tacksamhet, värme, goda minnen, nya traditioner.. och lite vemod på toppen. Precis så.
Jag minns det som igår.. när hon föddes, vår älskade Juniflicka.. så evigt tacksam för all tid jag fått och får spendera med henne och hennes brollor. Tiden går så fort ändå! Det är härligt att känna att vi har kvantitetstid med varandra. En dag i sänder.
Det är mitt i sommaren, årets ljusaste dag.. och som det mest självklara, firar vi 6-årsdag här på drömgården.
Vår Sanna Sommardröm, vår älsklingsJuni.
Köket, somrigt och kalasigt. Och kalasmorgonen började tidigt. Paketen låg och väntade i höga travar och lilla frukostbrickan var preppad med det jag snappat upp att Skrållan önskade..
Kärleksmumstårta!
Morgonrostiga röster sjöng ja må hon leva och hurrade för familjens coolaste tjej!
Och efter grattis- och kramströssel, blåsa ljuset och så.. då öppnades det paket. Ett efter ett. ”Kindness always wins”. En kepa som passar Skrållan så väl. Omhändertagande, omtänksamme, guldhjärtade StoraLillasystern.
Pappan vinkade oss andra hejdå och drog iväg på jobbet, medan vi andra hade födelsedag här hemma. Det lektes med nya prylar och mamman preppade vidare för kalas! Här, fångad i farten av 8-åringen.
Så härlig och varm sommardag! Bäbisbror slumrade gott under äppelträdet.
Ett stycke fyrklöver på en och samma kvadratmeter. Sicken skatt!!
Det stektes pannkakor till lunch med sån iver att brandvarnaren slog igång. Somrigt med fönster på glänt! Blir så omåttligt glad av dom mormorsrutiga köksgardinerna. Här bor en 31-årig tant, ja.
Nu började det närma sig kalas. Hela familjen samlad igen. Vi kammade till oss lite och jag hoppade i en gammal favorit till sommarklänning. Så bra att amma i också!
.. det dukades ute på verandan. Det är sån rikedom att barnen (och vi) omringas av alla dessa människor. Långa traven tallrikar, till ett vanligt familjekalas. <3
Och jag njöt över att kalasplaneringen hållit väl och att vi till och med hann med en stunds vila innan kalastid. Det är ”inte bara” att rodda storkalas med fyra små, men med god planering så blir det kul hela vägen!
J hade önskat hamburgare till födelsedagsmiddagen. Vädret drog ihop sig, men det var ändå så varmt och skönt så vi beslöt äta ute i alla fall..
Kalaset drog igång och Juniflickan fullkomligt överöstes med gratulationer och fina presenter..
Hambrugeätande och paketöppnande i salig blandning.
Sen drog vi oss inåt till sommarhemmet som var fyllt med lila syrener. Väldigt passande när Juni Syrena fyller år och allt.
Det här har blivit Skrållans kalasgrej. Hon som inte tycker om tårta, ett endaste dugg. Men älskar glass. Då är glassbuffé en höjdare!
Så mumsades det glass härsan tvärsan.
Modern njöt av synen av sin nyblivna 6-åring som satt där med nya halsbandet, nypärlade armbandet och med önskade glasstruten i handen, ute på trappen.. i ljumma luften, med småregnandet intill.
Drottningglass (hallon & blåbär), kaffekolaglass, vaniljglass och hallonglass. Hallon-blåbär-sås att ringla på toppen. Med olika strössel och små minimaränger.
6- årskalaset avslutades med busig fiskedamm uppifrån balkongen. Kallt om småfötterna nu så barnen stod på kök och trängdes på lilla handduken. Här var Lillebror sist ut och omåttligt taggad.
En så himla härlig 6-årsdag, alltså!
…
Recept på denna glassbuffé, (glassar, bärsåsen, minimarängerna) det finner ni HÄR!
Vi börjar i vanlig ordning veckan med en liten drömgårdsrapport. Det känns tusan som om det varit en lite lugnare vecka här hos oss, så, så skönt. Vi börjar ha betat av mycket på långa vårbruk – och försommarlistan. Jag har också gjort klart alla skriv- och fotouppdrag inför sommaren och mitt enda fokus nu, är Sommarlov med barnen.
Vill också alltid påminna om att det förstås inte går att rymma livet i några bilder…livet innehåller alla dess nyanser, så även här, ok?
Nåväl. Vi kikar på några guldglimtar från en vacker junivecka!
Veckan som gick, fylldes med;
Vi började med en innehållsrik måndag. Bvc-besök för småbrorsor, kusinlek, en tur till grannbyn, utplanterande… så, så gott med denna stund till kvällen då.. små ärter i småhänderna..
.. och ner i den varma jorden. Nu är precis hela köksträdgården och alla blomsterland fyllda med plantor och frön. Det ska bli så spännande och se hur det kommer se ut här om några veckor.
Det blev tisdag och den allra sista Kottestunden för Juniflickan. Det var piratdag och Skrållan hade förstås pyntat sig väl. Strösslade sedan fina fröknarna med blombuketter och ”Tack för en så fin Kotte-tid”. Lill-B ville ju följa med syrran när hon började gå förberedande inför skolstart.. och kika hur det var på föris också.. när han kika läget klart, så beslöt han sig för att chilla lite med det och det är jag glad för.. han hinner kotte-gruppa senare, just nu har han det alldeles för härligt hemma, menar han. ”Jag har paus”. Förstå, sån lyx.
Vi åt sommarmiddag. Lyxade till det med köpes-potatis. Färskpärer, mums! Sill till päronen. Fiskpinnar till barnen. Alla nöjda.
Vi var på små äventyr. Cyklade på tur. Hämtade rabarber hos Farmor. Såna där småstunder som känns så goda i hjärtat.
Det hackades rabarber härsan, tvärsan. Bertilen bakade kaka och Minimannen och Skrållan vägde och grejdade, där skulle det bli rabarberkräm.
Så kunde vi bjuda kusinerna på väldans gott mellisfika sedan. Lyxigt med jämnåriga kusiner att ha som nära, nära vänner.
Jag startade ett gäng morgnar såhär; svettig och endorfinig. Morgongympa om sommaren, det gillar jag!
Lill-Olofen hängde med på allt möjligt. Och lärde sig nya saker för varje dag. Firade 8-månadersdagen med att checka av ”nu kan jag verkligen dra upp mig och stå på fötterna, mamma och pappa!”. Gunga med mamma är väldans kul, också!
Medan barnen påtade med sitt, bäbisen sov.. då gick jag ann som bara den.. fönster efter fönster blev rena. Och ja till och med köksgardiner hamnade på plats. Vi kände oss redo för det nu, ska visa er någon dag
Brandismannen hade jour och det blev många timmar av livräddande. Duktiga, duktiga M. Däremellan, om han nu inte var på kontoret och jobbade, var han världens finaste pappa och make. Här klippte Lillminsting gräset med sin pappa.. somnade förstås efter ett tag.
Jo, jo… lite tvätt jag vek i ett nafs bara. Hehe…
.. för det är sannerligen inte inne vi lagt krutet senaste tiden. Det är ute! Väldigt härlig känslan när jag kunde stuva undan alla småkrukor och konstaterar att det var ”Klart” där ute. Nu är det bara småpåtande, vattnade och njuuteri kvar.
Helgen fylldes med allt möjligt. Bland annat var jag och barnen på mitt älskade Gudbarns konfirmation. Så fint. I min och M´s giftaskyrka, dessutom. Så vacker, eller hur??
Vi mumsade himla god kalastårta! .. och avslutade veckan med en söndag fylld med fotboll för barnen. Somnade gott i nystädat sovrum till kvällen…
Tack, tack, tack livet. För att vi får vara med om allt det här. Fylla dagarna med liv, tillsammans.
Och nu är Midsommarveckan här!
Önskeplaner för midsommarveckan, V.25
-Sommarlovsnjuta tillsammans med barnen! Himmel, vad vi njuter hela gänget av sommarlovet. Helt underbart! Nu räknar vi också ner dagarna till pappsen hakar på..
-Kalasfixa!
-Fira vår älskade Juniflicka!
-Sommarstäda klart! .. är så, så nära att ha snott runt i hela hemmet nu. Väldigt skön känsla! Det var sannerligen behövligt med en rejäl städning här hemma. Uj uj uj.. och i vissa rum känns det lite som att ”sminka en gris”, haha.. renoveringsröra råder som alltid på sina håll här hemma. Men äsch, det är härligt! Än om jag absolut kan bli lite less ibland. Alltsammans hör till.
-Ta hand om blomsterodlingen! … tycker att det växer si, så.. ska försöka gulla lite extra under veckan. Tänkte också fota så ni får se hur det ser ut just nu.
-Blogga! Ja! Har bland annat ett önskeinlägg från er.
-Fira MIDSOMMAR! …åh, denna hejdlöst vackra tid.
…
Nu tar vi Midsommarveckan. Jag påminner mig själv om att inte bara rusa på.. det finns alltid, alltid något jag kan ta mig för här hemma. Ja, om det råkar vara någon liten stund där jag inte pysslar om barn, vill säga. Men vet ni.. jag tänker att mycket, om det nu inte gäller liv, kan vänta också? En stund eller två. Jag plockar in ett fång syrener och sätter på bordet. Doftar. Tar min kaffekopp och drösar ner mig på någon favoritplats.. en liten guldstund, i trägungan under björken eller på någon trapp. Insuper. Allt som är. Just precis nu. Sommaren är så skön.. kräver egentligen inte alls något av oss… det är ju mycket vi själva som kommer på ”allt som SKA göras”.. rätt och slätt, så står den ju bara där, mitt framför oss, sommaren.. och bara väntar på att vi ska stanna upp. Och se, lyssna, dofta, känna.
Ta hand om er nu. Precis som vanligt; allt vad ni bara kan!
Senaste kommentarer