av Emmeli | jun 24, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Liten 0-3 månader, Träning
Det här är sommar
Jordgubbar. I stora lass.
Jag och Storan datade vid Cesars tidigare. Men inte för att äta pizza, utan för att sticka ut och springa tillsammans. Den där rundan som man lite lätt bävar för innan man sticker ut. Vi möttes upp, babblade i munnen på varandra. Det blev tystare när uppförsbackarna började….. men jädrans, 8 lätta kilometrar. Några kilometrar som absolut inte brukar kännas så lätta. Jag får nog erkänna att jag är i rätt god form nu. Det är kul!
Och sen drog vi iväg på en gemensam ica-sväng och där fanns det mängder av jordgubbar. En heeel låda för 300 pix. Värsta braiga grejen! Så nu har vi proppat magarna med jordgubbar. En del är sparade till att bara äta som dom är, men resten ska frysas in. Jordgubbssmoothie är bland det bästa jag vet.
Bland det bästa Liten vet? Det är pasteller. Det är inte för inte, han kallas för Pastellkungen. Och idag verkar han ha gått lös, alldeles. Ljusblått och ljusrosa och moln och ränder i en salig blandning. Lilla Polarn o. Pyret- älskaren. Han är på väg till mormor och morfar, säger han.
…Och vi tänker såklart haka på. Där väntar en varm bastu och ett stort fruktfat. Och systrar och syskonbarn, i en enda röra. En älskad röra.
Så ja, sämre kunde man absolut ha det. Nästan inte bättre. Det blev minsann en himla bra tisdag, det här. Tacksam.
HA EN GOD KVÄLL!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Sommarhemma, Tips på träningspass, Träning
Nu känns det bättre.
Ja, mycket bättre till och med. Jag tog mitt förnuft till fånga. Jag vet ju att det knappast blir bättre av att sitta där på stället och tycka att det är småpissigt. Jag lever och har hälsan! tänkte jag. Bjöd upp mannen till dans. Nä inte riktigt, men ett träningspass! Ett pyramidpass. Passet börjar med 10 burpees. Dom kändes tunga, benen var rätt stumma. Och himmelen öppnade sig, såklart. Sol ena sekunden, regn andra. Men vi gav oss inte. Stod där ute i skyfallet. Allt eftersom vi blev dyngsura och ännu blötare än så, så vaknade kroppen till liv. Uppför pyramiden och ner igen. Ett varv var gjort.
Men sedan flyttade vi in.
På lon.
Förstååår du vad jag njöt då!? Asjobbigt, men det gav sån känsla att vara där inne. Med regnet smattrades på lagårdstaket. Passet landade visst på två och ett halvt ”varv” av pyramiden. Helt galet. Men efter det, ja då var jag som en ny människa.
Här är passet, för den som vill!
Pyramiden:
10 Burpees
20 Axelpressar
30 Russian twist
40 Utfallshopp
50 Sneda utfall bakåt + 10 Burpees (för att peppra på pulsen lite till;) )
40 utfallshopp
30 Russian twist
20 Axelpressar
10 Burpees
…. = ett ”varv”.
Vi åt lunch, snofsade till oss lite och sedan traskade vi ut på promenad. Till M´s farfar och hans gulliga M. Jag fullkomligt älskar att vara hos gamla människor. Prata om sånt man kanske inte pratar om annars. Låta generationerna mötas. Och den där grejen att öppna köksskåp som dignar av vackert porslin, duka fram kaffekoppar jag bara skulle önska var mina. Sitta där i hemmet en stund, över en kaffekopp. Få historier berättade för sig. Och bara vara. Sånt älskar jag.
Nu är vi hemma igen. Och titta här!
Det är inte klokt vad den gör för humöret, den där solen. Och dom där nyinplockade lupinerna som står här och där, dom gör också susen. Så ja, nu känns det bättre. Och bättre än så.
Vad skönt det är, när man kan göra någonting åt saker och ting. Men sen är det ju så, att det måste vara lite moloket ibland. Faktiskt. Men det är himlarns skönt när molokenheten har dragit sin kos!
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 21, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Träning
Vi hade midsommarafton igår.
Med flaggan i topp!
Ute i sommarstugan. Såklart. Bland alla människor från ett gäng olika traditioner; allt ifrån Liten som idag är 15 veckor, till han med insidan som 30 men med utsidan som 77 år. Här var vi. Och fejjade runt, på preciis samma vis som alltid. Vi startade dagen såhär
Graderna utanför dörren var inte att skryta med. Men med en varm brasa inne i stugan, samtidigt som vi åt brakfrukosten, gjorde att vi kunde ha dörren öppen och den där vackra vyn ännu närmre.
Och efter frukost, då sätter alla fart. Ett gäng sticker ut i lövskogen och hämtar björkar. Till att klä ingångarna till stugorna och såklart, till att klä stången.
Under tiden karlarna lövade björkarna, så stack jag ut och sprang. I ett himlarns tempo. Himmel vad slut jag var när jag kom hem, men det var en härlig känsla ändå. Jag visste att jag hade sprungit fort, att det var därför dom där 7 kilometrarna fram och tillbaka till Berghamn, kändes så tuffa.
Medan jag sprang, kokade den kondenserade mjölkburken på spisen. 2,5 timmes väntan. Men det var det värt.
Allt folk ramlade in på gården. Slutligen, några husvagnar, en husbil och två fullproppade stugor, så var vi hela gänget. Ett som numera är proffs på det där med att maja stång. Jag och H har genom åren jobbat oss upp till högste positionen; dom som får binda själva stången. Och inte bara stå och göra lövbuketter eller binda ringarna. Cooolt, alltså.
Och nog blev den fin. Ja, finaste stången, någonsin. I år, igen.
Och som för att fira den vackra stången så åt vi sillunch och sedan drog vi ut på den där jädrans tipspromenaden som jag skulle vinna i år. 
Människor åt alla håll och kanter. Och min tävlingspuls var lika hög som vanligt. Och det gick liiika dåligt som vanligt. Nedrans rebusar som det kryllade av igår. Min gull-moster, hon är en riktig luring på tävlingar.
Hemma igen dukades jordgubbstårtan fram. Kära nån, vad gott det var. Jag hade inte riktigt hämtat mig ifrån löpturen. Tårtan gjorde susen!
…..
Sen piffade vi till oss. Band kransar och tog den obligatoriska kransbilden. Du må tro att det kändes makalöst mysigt att få binda en minikrans och sätta på lillvännens huvud.
Min älskade Lilla familj. Liten med skjortan på, för första gången.
En tur till ängen. Med blomsterplockning, det tog vi oss också.
Och sen hade det hunnit bli kväll. Och middagen dukades fram. Den där koladrömmen gjordes i ordning. Och den var god. Så himla, himla god. Alla röster i ett brus, ibland allsånger som påminner om sommaren. Liten trivdes. Bestämde sig för att faktiskt vara vaken och med, hela kvällen. Han gillar party, lilla minimannen.
Men efter en sån här dag, med firande ifrån morgon till kväll, då är man trött, till slut. Jag och Liten hoppade små grodorna från den ena stugan och in till den andra. Till vår sköna säng, med täcken och kuddar så det räcker och blir över. Den där tiden. Natt-tiden. Så vackert det var då. Vattnet var tyst och stilla.
Titta här
Vi somnade gott. Sov i några timmar, för att sedan vakna av väckaren. Jag och mannen ville möta solen tillsammans…
Stod där nere på bryggan. Jag, i bara trullor och mannen tjocktröja. Kände inte ens hur kallt det var.
Det. Var. Så. Vackert.
Det var våran midsommarafton. Det är något särskilt men den där dagen. Ja, det är det.
Och idag har vi midsommardag och den vackra stången står där ute, mitt på gräsmattan. Jag fick skön sovmorgon och blev väckt lagom till att frukosten stod på bordet. Vilken lyx! Sen har hela familjen varit ute på långpromenad. Och nu väntar lunch. Ja, du hör ju. Vi bara äter och äter och är och vilar och ja okejdå, tränar som tokar, och äter lite till och lite till. Precis som det ska vara under denna sommarhelg.
Hoppas du har det gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 17, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma, Träning
Det blev kväll.
Och jag konstaterar. Att det inte kommer vara några som helst problem att somna när jag lägger mig på kudden. Om en stund. Ja, jag tror nästan att jag tänker göra Liten sällskap, redan nu.
Det blev en middag. Och en långpromenad. Innan vi var hemma ifrån den hade jag och mannen illhågat varandra att vi nog skulle köra ett tabatapass när vi kom hem. Med ett fång rosa lupiner och en sovande Liten, ramlade vi in genom dörren. Lagom blöta och fräscha. Det var lika bra att köra vidare. Startade tabatatimern och körde igång. Det kändes tungt, till en början. Benen var lite som två telefonstolpar. Men vi kom igång efter några minuter.
Mitt i passet kom världens bästa päron. Mina älskade päron. Med sig hade dom den vackraste rosenbuketten ifrån trädgården. Dom sa kör på ni, vi väntar! . Pappsen var snäll och bytte musik ifrån den vi hade råkat sätta på; Litens avslappningsmusik…. och när Liten vaknade hade han en puss- och kramsugen mormor mitt framför näsan på sig. Så vi, Jag och M, hade helt plötsligt barnvakt, kroppen var på g och vi körde järnet. Hoppade sedan gladeligen in i en varm dusch. Fräscha igen, bjöd vi på det nybakta brödet, färskpressad apelsinjuice, det där goda kaffet från nya kaffemojängen. Och allt var så gott.
Liten, han passade på att ta sig ett kvällsbad. Mitt på kökgolvet, med publik. Han älskade sin publik och bjöd på det ena leendet efter det andra. Han skrattar högt nuförtiden. Och gör roliga, pajas-aktiga ljud. Som om han förstår att vi tycker det är roligt. Våran älskade lilla miniclown.
Mamma-mormor, Torehunden, Liten och Pappa-morfar. Så mycket kärlek i ett och samma foto. Liten försöker så koncentrerat att klappa Torehunden, att ögonen nästan går i kors. Älskade, älskade Liten.
Jag säger godnatt nu. Och tack för idag. Jag kommer somna gott, med magen invändigt ombäddad av morotsbröd. Och hjärtat varmt av en helt vanlig vardagskväll med mamma- och pappasällskap. Sånt som gör att jag älskar att bo här; förrutom att det är sagolikt mysigt och vackert. Vårt sommarhemma.
Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 16, 2014 | Jag och M, Laga, Baka, Äta, Shopping, Träning
Det här har varit en luugn och sköön måndag.
Jag och Liten hängde i hammocken i timmar. Vädret där utanför var ändå superdupermysigt (fast tvärtom!) och vi väntade och väntade på att klockan skulle bli Nu är snart pappa hemma. Till slut var den det och vi åkte hemåt. Vi rullade in på gården före M, det började hagla, Liten sov och jag kunde inte tänka mig en bättre stund att ta datorn och klicka mig in på mangos hemsida och sommarshoppa lite. Skulle vara snabb, så inte mannen märkte något. Han skulle bara tycka att jag var halvknasig då eftersom jag kanske egentligen inte är i såå stort behov av något klädplagg. Men skit samma. Jag hade en väldans härlig stund där. Men såklart hann jag inte klart innan han, min älskade, rullade in på gården. Jag hasade mig ner i sätet, försökte gömma mig. Satte datorn framför ansiktetoch tänkte sådärja, nu syns jag inte. Liten! Göm Dig!
Typ så. Men han såg oss, i backspegeln, öppnade dörren och sa älskling, vad gör du?
Det är bråttom mumlade jag, som om det var något världsviktigt jag höll på med. Och han förstod såklart direkt. Han känner mig. Log med det där snälla, finurliga leendet. Det som han använder sig av när han med blicken säger Du är lite knasig, men jag älskar Dig ändå. Så nu är det på väg ett gäng fina klädplagg till morsan här i huset. Och för att fira det, fick jag en idé.
Jag är sugen på backintervaller idag! Är du? M svarade Jaa, jo. Ja! Jag sa rakt ut ska vi springa så många gånger vi hinner på 5 minuter. 2,5 min vila. Och så kör vi så 4 gånger? Storans backe, alltså.
M svarade även där Ja!
Och vi drog iväg. Packade in oss alla tre i bilen och landade hemma i Mäjadalen. Hojtade åt syskonbarnen, vi ska köra intervaller i backen, kom! varpå dom ställde upp som barnvakt, tidtagare, lill-svågge hängde på och sprang och hela drösen var hejja-påare. Lill-H, 5 år, ropade hejja Emmeli-upp upp upp! och neeej. upp upp upp, och nej. du klaja de!
J, Jag och M. Ett vinnarteam. 35 gånger stannade jag på. Med järnsmak fortfarande i munnen, kan jag såhär i efterhand kan jag konstatera att det var bland det galnaste pass jag kommit på. Det var en himla tur att det var min egen idé…. en idé jag inte tror att jag gör om så många gånger till. Men tjohoo! vilken power-känsla vi hade efteråt, för vi klarade det ju. Hejja kropparna!
Nu väntar en krämig pastasås med spagetti till. Maj gadd, vad det ska bli gott!
En måndag. Med både vilopuls och maxpuls. Och nyinplockade lupiner. Och ett sommarhemma med båda mina älsklingar hemma. Precis, som jag vill ha det!
Gókväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Uppvärmning inför lördagspasset.
Att det bara är söndag idag, det är för mig en gåta. Varje dag har varit så fullproppad denna vecka. BVC-besök, skolavslutningar, stadstripp, minipizza-bakande och kalasande, gånger tre. Jo, det är sant! Igår var vi på ännu ett kalas. Men innan det kilade jag först till Storan och körde ett galet träningspass tillsammans med henne, systerdottern och mig själv. Upplägget var en pyramid som kördes 1,5 gång och toppades med en final av sprinter i backe. Det. Var. Makalöst. Jobbigt. Men härligt! Särskilt efteråt, när vi fick rasa ihop i varsin hög på gräsmattan, pusta ut och känna oss som världens bästa team.
Därifrån åkte vi hem. Hoppade in i en dusch och sedan stod vi, för tredje dagen i rad och grävde i våra garderober efter det finaste vi kunde komma på för stunden. Sedan hoppade vi in i bilen. Och hamnade på det mysigaste studentkalaset. M´s kusin tog studenten i fredags, hejja Dig och Grattis, L! 
Och det är samma visa, varje gång, när jag är i detta hus och med det här sällskapet; Jag älskar det! Blir lugn som en filbunke i magen och skrattar tills jag gråter. M´s kusiner alltså, jag är så glad att dom är lite mina nu också. (Det är inte bara en och hundra fördelar med att vara gift… Det är masssor!).
Så, där stod vi helt plötsligt. Framför ett buffébord som inte gick av för hackor. Och inte nog med att det såg gott ut. Det vaar så himlagott också.
Kött, kyckling, laxknyten, sallad, magiskt surdesbröd, olika såser… you name it. Jag och M var i heaven.
Och utsikten ifrån det här huset… vart än man tittar så är det så vackert.
Vi åt och skrattade och pratade och åt lite till och vände näsan mot solen och sen var det tårta. En Jordgubbsexplosion som var lika god som vacker.
Och Liten?
Han sov mestadels. Men när han var vaken, då satt han och höll hårt, hårt om gammelfarfars finger. Det såg ut som hans eget tyckte han. Bara lite, lite större. Annars ingen skillnad. 
Vissa ställen mår man bara bra av. Och det här är ett sånt för mig. Inga bekymmer- känslan är där och jag fullkomligt älskar det. TACK snälla familjen B-L för en mysig eftermiddag, med världsgod ”Linner” (lunch/dinner) och mysigaste sällskapet.
Liten älskar kalas. Ja, det gör han. Men igår var han minsann lite trött efter detta intensiva kalasande som pågått i dagarna tre. Direkt när vi kom hem så slog han sig ner i sin säng. Småtårna myste med varandra, tätt intill. Och han såg nöjd ut…
…Över att vara hemma.
Men alltså… kolla brallan och det coola uppviket på tishan. Min älskade lilla miniman. Han, med stil.
Och idag är det söndag och jag sitter vid köksbordet med en stor kaffekopp. Det har varit en makalöst bra träningsvecka den här veckan och idag har jag sån galen träningsvärk i hela, hela kroppen. Det blir en vilodag. Definitivt. Jag och Liten ska ha mysdag. Hela dagen. Pappan ska iväg på vift och vi kommer längta ihjäl oss efter honom. Men jag och S ska hitta på annat, som att tvätta och kanske somna i en hammock tillsammans.
Och ute på lilla bordet står en blombukett jag plockade igårkväll. Det var varmt i gräset av kvällssolen och jag gick där, barfota och plockade från mina blommor. Midsommarblomster från andra sidan staketet. Dom där rosa från trädgården. Och hundkex tog jag ute på lägdan. Idag blåser det nästan storm och är inte alls så sommarvarmt. Men solen skiner och det ser väldigt vackert ut. Jag tänker dra på mig mina trädgårdsfixarbrallor och gå ut och vattna. Men först- kaffekoppen!
Önskar Dig en fin dag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer