Snurriga familjen…

Jag har nog aldrig skrattat så mycket i mitt liv, som under dom 20 senaste dagarna…

IMG_2707

Det fnittras och asgarvas. Åt och med varandra. Hur många syskonbarn jag än har och har fått ”öva” på sedan jag var 5 år… så är det ju ändå inte riktigt samma sak som att ha en egen lite miniman. Vi klantar oss lite här och där, både jag och mannen, och det ena spektaklet efter det andra sker. Så länge sömnkontot är väl påfyllt så skrattar vi, men jag känner direkt att man, särskilt mot kvällen när man inte sovit något under dagen, blir betydligt oskrattigare.

IMG_2708

Igår hade vi gullvännerna här en stund under eftermiddagen. Och tårarna fullkomligt sprutade på oss alla när vi berättade om incidenter hos snurriga familjen… man blir liksom så obrydd som småbarnsförälder. Kiss är helt oäckligt, bajset är inte heller någon fara på taket… det färgar lite jobbigt bara. Och amningskoppar är heeelt vanlig disk, precis som vilken kaffekopp som helst. Och att det ramlar mjölkiga amningsinlägg ur sportbehån när den tas av… det är bara så det är. Att jag hojtar Oh no! och mannen direkt slänger ut en hand och fångar både det ena och det andra (typ sånt som färgar lite jobbigt…)… det är sånt man gör. Bäbislivet. Med sömnkontot påfyllt- heelt underbart.

IMG_2709Och idag är det fredag och jag har skön träningsvärk i hela kroppen efter gårdagens träningspass. Jag känner mig helt pillrig av det. Det är så skönt att bara ha sig själv att tänka på under passen nu, det är nog att ha ansvar för en människa när man tränar. Under, särskilt sista, tiden av preggoteten var det väldigt mycket ansvarskänsla över den lille, precis som det skulle vara. Så nu är det lyxigt att få kunna trycka på det där lilla sista, som jag istället backade ifrån för prinsens skull. Och med älskad värk i kroppen ska det dras igång ett fredags-städrace här hemma. Solen skiner in i lyan och energin är på topp!

IMG_2713Liten hälsar att han vet att det finns dom som bara äääälskar hans fötter och därför bad morsan att visa dom, lite extraextra, när det är fredag och allt.

IMG_2720Och jag är helt klart en utav hans fot-beundrare, så jag var inte svårövertalad angående den tjänsten.

Så med ett helt gäng bilder, av dom lenaste fötterna på jorden, säger vi-

God fredag!

Kram/ Snurriga familjen.

Jag är överförtjust.

Oj, vad dagarna kan vara olika alltså.

Ibland upp, ibland ner. Så är livet!

Idag har det varit en upp-dag, rakt av. När minimannen sov på förmiddagen passade jag och M på att träna. 2 veckor utan träning, har såklart varit nödvändigt för kroppens skull, men för huvudets skull har det också varit väldigt skönt. Så idag var jag såå taggad. Men, hur stor lust jag än har på att sticka ut och springa och hoppa och ha mig, så är det absolut inte så mina träningspass kommer se ut. Än, på ett tag. Lusten får inte ta över, det gäller att handla smart, precis som jag gjorde under hela graviditeten. Att bygga styrka inifrån och ut. Det, är tanken. När jag känner att jag har full koll på magmuskler,  att knipet sitter där det ska osv. Då, ska jag fira med att ta min första löptur. Men än är det ett tag kvar dit. Idag handlade passet mycket om att känna hur kroppen känns, lyssna, göra långsamt. Axlar, rygg, core,…fokus på baksidan av kroppen. Jag vill inte få ont i ryggen av all amning, som det nog är lätt att få med alla konstiga ställningar man hamnar i.

Nåväl. Passet gick hur bra som helst och jag längtar redan till nästa gång! (När det känns så, så har man börjat på rätt nivå!)

På eftermiddagen drog vi, alla tre, iväg ner på stan. Lillen åkte vrålåk och päronen gick raskt. Än om jag kände mig pigg redan för två veckor sedan, så är det grym skillnad på då och nu. Härlig känsla! Nere på stan hade vi en hel rad ärenden att uträtta. Avslutade med en sväng på ica, tillsammans med resten av lillastaden. Så galet orutti vi kände oss, när S plötsligt började morra…. klockan var visst matdags och där var vi, mitt bland bananerna. Bråttom!! Jag hade verkligen ingen lust att sätta mig på ica och amma, men Liten var aaashungrig. Vi skyndade oss som galningar igenom affären och gick sedan hem med en fullproppad vagn, det allra snabbaste vi kunde.

Vi klarade det. Puh.

IMG_0796

IMG_2455

På ett par veckor hinner det hända mycket!

Jag är så nöjd med min kropp utseendemässigt, redan nu. Det jag vill åt är funkionen av den, att kunna känna att ”jag kan göra vad som helst, säg åt mig att springa uppför skuleberget/slalombacken hemma, och jag gör det!”. Så. Nu är jag inte där. Men snart! 😉 Och såklart tränar jag upp kroppen för att orka vara en starkismamma till lilla S.

Och nu är det kväll och vi myser med en liten, randig sak som kallas för Tiggelitiger och som är upp över öronen älskad.

IMG_2475

Liten är redan så galet stark i huvudet att vi har fullt sjå att hänga med honom. Han har ju liksom inte riktigt koll på vad han gör. Såklart. På bilden ligger han på M´s mage och helt plötsligt är huvudet rakt upp. Galenbäbisen. <3
IMG_2481Bestämd och så söt att klockorna stannar.

Nu fortsätter måndagskvällen. Med benen högt och tempot lågt.

Dagarna alltså. Oj, vad dom kan vara olika. Den här dagen är jag överförtjust i.

Kram/lillafrun

Att äntligen få slappna av.

Om du bara visste.

Stunden som är precis nu. Nu. Den har jag längtat efter sedan, ja innan till och med, M åkte iväg på jobbuppdraget nere i södra norr. Jag har vetat att jag inte kan påverka, inte göra någonting åt, om Liten hade velat komma ut tidigare, men jag har hela tiden önskat att den här intensiva jobbperioden skulle få genomföras. Hade Liten kommit tidigare, då hade det gått bra det också. Men så makalöst glad jag är nu att dom där sex veckorna ifrån varandra är över, och ikväll när M kommer hem så är även den där monsterveckan som följer, direkt efter att han kommit hem ifrån Umeå, också över.

Om en liten stund kan jag slappna av, och det som väntar är en helg. En ledig helg. Utan sånt där läskigt jobb. NÄ, missförstå mig rätt. Jobb är ju görbra att ha. Tacksam nerifrån tårna är bara förnamnet. Men såhär i föda-barn-tider, är direktsändningar nästan lite föööör spännande för min smak. Faktiskt. Det var på järsken att han skulle våga åka iväg idag,vi började liksom trigga varandra så till slut var vi alldeles nervösa båda två. Men så bestämde vi oss för att vara coola och den där älskade åkte iväg.

Vad jag pysslat med resten av dagen? Tvättat. Tränat. Och städat. Jag fantiserade, när jag kröp på knä och skurade, om hur liten låg där inne i magen, lite småsur med armarna korsade och muttrade om att Nu är morsan igång, igen. Har hon sån där städnojja, ALLTID!? Ska det vara nödvändigt att hålla på och grejja såhär? 

IMG_0820

Det ska bli så galet spännande med förlossningen. Jag är på ett vis livrädd och på ett annat vis, så taggad. Jag knyter näven och säger hejja Mig! Hejja M! Och hejja Liten!  . Vi ska vara världens bästa team.

Tack Gode Gud. Nu är det den där torsdagkvällen. Som jag längtat. Det är svårt att förklara, allt är inte lätt att skriva här i dagboken, så jag låter bli att försöka något mer. Men,…

Om du bara visste. Vad jag är glad och lättad nu.

Kram/lillafrun

 

Kalasglitter och efterlängtad smärta.

Och så var det kväll.

Och jag konstaterar att det här har varit en bra och skön första sportlovsdag. Japp, jag kör på det. Att jag har sportlov alltså.

Efter lunch drog mannen iväg på jobb och jag passade på att vila. Det är skönt att vila nu, så är det bara. Men när man känner sig färdig med det, då finns det annat man kan göra. Som att träna, till exempel. Så det har jag också gjort idag. Helt galet, jag trodde väl aldrig att jag skulle kunna göra det ända till slutet, men så fel jag hade och glad är jag för det. Jag hade nog varit ett monster under preggoteten om jag inte fått träna. Det tror jag.

En middag och tillpiffning. Tänkte att Nu tusan ska jag göra mig kalasfin. Mina glittriga kalasstrumpor får åka på till klänningen! , och sedan bara det av mot kalas för en älskad vän.  IMG_0738IMG_0742

….jag med typ noll plats över för mat, borde inte ha ätit middag. Kolla vad det bjöds på…IMG_0743Hiiiimelskt goda smörgåstårtor. Jag ”kämpade” och tog två bitar, lät helt enkelt magen spricka lite och smaklökarna hoppa glädjeskutt.

Så mysigt att träffa vännerna. Jag kan dock inte låta bli att känna mig lite smånervös när jag befinner mig i folksamlingar på bortaplan. Jamen tääänk om vattnet skulle gå liksom… Nååja. Ingen big deal egentligen, men får jag önska så sker det på hemmaplan. Och i detta nu jobbar kroppen med lite småonda sammandragningar/förvärkar. Jag blir alldeles galen när jag känner lite smärta och vill bara skrika Ge mig mera! Nu kör vi! . 

Åh. Varje dag är så spännande nu.

Sportlovsmåndag med mannen förmiddagshemma, snöpromenad, preggovila, träning, glitterstrumpor och ett gott och mysigt kalas. Och på toppen av det kör vi några sammandragningar som, ääntligen (tjohoo!), börjar göra lite ont. Tackarr!

Kram/lillafrun

För bra, nästan. Och en gång i kvarten.

En söndag, som är sådär bra att jag bara vill hoppa.

(Och det gör jag också.)

Idag vaknar jag pigg, fastän klockan inte alls var mycket. Bästa starten på dagen. Brakfrukost, med gröt och sånt. Och sen kaffekoppen tillbakakrupen under täcket, M surfade bilar och jag googlade tecken på förlossning. Vanligtvis brukar jag träna veckans sista pass på lördag, men jag vågade inte igår. Tänkte att ifaaaall det skulle sätta igång någonting och M var på jobbet, så skulle det kännas lite smådumt. Men idag är han ju ledig, så idag var det fritt fram!

IMG_0660

Det HÄR pass-upplägget körde en av oss…. undra vem! Okej att han för tillfället pallar fler burpees än jag. Men jag vinner i magstorlek. HA!

IMG_0662

Nu ska vi hoppa in i en dusch och sedan ska vi ha utemys med grannarna.

Söndag alltså. Uuutan söndagsångest över att M ska åka iväg. Så skönt att jag inte kan låta bli att påpeka det, typ en gång i kvarten.

Kram/lillafrun

Men nu så. Igång, på riktigt.

Hej i onsdagen!

Den här dagen var lite trögstartad må jag säga. Och jag lät den vara precis så; åt frukost i sängen, klev upp för att kryssa i ett utav dom allra sista gröna kryssen och sedan kröp jag ner under täcket och vilade lite till. Skönt att kunna göra precis som jag kände för.

Men nu är dagen minsann igång på riktigt. Jag har precis kört ett cirkelpass, med mycket fokus på ben, rumpa och axlar. Jag blev nästan rädd för mig själv, när jag tittade mig i spegeln, under tiden jag gjorde en utav axelövningarna. Grymt fokuserad, helt enkelt. (Att använda en spegel är faktiskt väldigt bra, då får man hjälp att hålla koll på tekniken, vilket är eeextraextra viktigt som preggo!).

IMG_0450

Dagens mage, 13 dagar kvar…..

IMG_0451

Vilken boll är egentligen störst?

IMG_0441

Nu ska jag äta lunch och sedan bege mig ut på äventyr med goda vännen! Jaja, en dusch kanske är på sin plats också…

Hoppas att Du har en härlig onsdag!

Kram/lillafrun

G-VMBJT57ZE4