av Emmeli | sep 6, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
… som i vansinnigt (!!!) skön, alltså!
Den här lördagen.
Vilket väder det är! Jag blir alldeles lycklig i själen och börjar tro att jag blivit galen, haft sovmorgon över hela mörka hösten och vintern och sedan vips vaknat upp till sommar igen. Det är så varmt och skönt och vindarna är ljumma och ja, livet blir helt enkelt lite enklare, på stuberten. Sommarväder och sommarkänslor, det är något särskilt. Så är det! Att kunna ha Liten ute i vagnen med bara en tunn filt, att ha dörren öppen till uterummet, sitta på trappen med näsan vänd mot solen.
Jag känner mig så glad idag. Bara är det, jag har det ju så bra, tänker jag. Jag och hela min lilla familj är friska. Jag har en man som älskar mig oavsett och en bäbis, som vi fått i gåva och som ju bara är den underbaraste människan på jorden. Man kan bli toklycklig för mindre, liksom.
På förmiddagen tog vi det lugnt, lugnt. Vi hade lite lekbesök av Litens kompis, grannflickan som är nästan precis lika gammal som han. Så mysigt och häftigt att vi har jämnåriga små, vi kompispar emellan. Pappa M var ute i spåret och sprang och tränade i utegymmet, under tiden vi mammor och bäbisar lekte i bäbisgymmet. Efter lekdaten, när M kommit hem, då byttes vi av. Och jag drog istället ut. En grisanrunda på drygt 5 snabba springkilometrar och sedan hem för ett överkroppspass. En kvalitétspass, där jag både sprang som en stucken gris och orkade med styrkan väldigt bra. M och S satt på sidan och hejjade på. S bara skrattade åt mamma när hon gjorde konstiga ljud vid axelpressarna… Om jag njöt när jag fick sätta mig på trappen sedan?
Oh, ja. Bästa bästa känslan.
Och nu är vi tillpiffade alla tre. Vi ska iväg på lördagsmys hos vänner. Dom som är som familj och som bor där ute på landetlandet, du vet. Och syrran är fortfarande där och hälsar på sin bästis, så det blir en liten familjekväll, helt enkelt. Så mysigt!
Vissa dagar är bara lite bättre andra.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 4, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Träning
Om jag bara kunde hitta ett ord som beskrev den…
Känslan jag har i kroppen, just nu.
Nöjd. Lugn. Välmående. Pigg, fast trött. Trött, fast pigg. Kär. Tacksam. Småduktig. Lycklig.
Och så blandar vi dom där känslorna, till en.
Den känslan, har jag nu, ja. Men om jag säger såhär; den har inte riktigt funnits där, hela dagen….
Jag visste redan från början, att det här skulle bli en småomöjlig dag. M 100 mil bort, jag med en heldag inplanerad, med bland annat en föreläsning på drygt tre timmar. Det där ville jag få ihop, och samtidigt känna att jag var världens bästa mamma till S. Svårt läge. Mycket svårt.
Men på förmiddagen gick det som hejsan, jag och C, exarbeteskompanjonen/gullvännen, du vet, vi jobbade på och kom en bra bit på väg, på en gång. S sov gott, och anade inte att mamma tråkade sig. Vi tog sedan lunchpaus. Och efter lunch, då började allvaret på riktigt. Föreläsningen sändes så vi kunde se den på nätet. Så E (han som är C´s kärlek och min typ-som-en-storebror), C och jag och Liten bänkade oss framför stora dataskärmen. Omvandlade vardagsrummet till en föreläsningssal, fastän med fotpall, flera koppar kaffe och fotöljer istället för hårda stolar och kaffetorka. Och så en bäbis mitt i alltihopet.
Utan att tveka måste S varit sötaste studentprinsen någonsin. Det var inte heeelt lätt att koncentrera sig på vad den där gubben i den lilla rutan, på den stora skärmen, sa. Särskilt inte när ljudet krånglade så den lilla stackaren fick ta om typ 20 minuters föreläsning. Lilla gubben satt i ett rum på universitetet i Luleå, med en mick och en kamera framför sig. Och vi, hela klassen här från Piteå, satt utplacerade i våra vardagsrum och hade det gott. Sååå konstig grej!!! Dagens teknik, säger jag bara! Liten hade det inte dåligt han heller, men helst hade jag förstås sett att han var med sin pappa istället för att behöva ”Leka föreläsning”. Särskilt, när lilla Minimannen visst bestämt sig för att inte sova mer än förmiddagsblunden, på typ hela dagen. Så jag vaggade och vaggade och lekte lite och serverade bäbis mat och försökte samtidigt lyssna och lyssna. Efter dom där tre timmarna var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette.
Men, då visste jag att mannen var på väg hem. Och jag ville faktiskt fixa en del tills han kom hem.
Så vardagsrummet förvandlades igen. Den där jädra tvättapan, som legat i maskinen från i morse, hängdes. Och sen började vi laga middag, jag och S. Han, som ville vara med, hängandes på höften, mest varje sekund. Punkt slut.
Och helt plötsligt, när vi precis pustat ut och konstaterat att vi var färdiga, när vi tittar ut genom fönstret. Så kom han. Pappan, mannen, den efterlängtade.
Och med hjälp av en massa svett, inget blod och inga tårar, så hade vi åstadkommit detta…
Köttfärsbiffar, ugnsrostad potatis, fetasost- och vitlöksröra och en sallad. Samt tänt ljus överallt, sprutat ett sprut parfym på mamman och torkat bort eventuella kräkor från samtliga…
M, han blev så glad. Det är oftast han som lagar maten här hemma. Så det kändes så bra, att jag hann. Att jag fick ihop det, trots en liten bäbis hängandes på höften som bara ville ha mamma nära, nära och ingen annanstans. Då tänkte jag. Tack Emmeli, för att du kämpar på och tränar, vecka ut och vecka in. Nu får du lön för mödan. Du går ann som bara den, bär och lyfter, tungt med varje hand. Länge och mycket och om och om igen och Du orkar det! Det har du dig själv att tacka för!
Att träna. En investering i livet. Jag lever inte för att träna. Jag tränar för att leva!
Så efter middagen som faktiskt blev väldigt lyckad, där vi skålade för att vår älskade M var hemma igen och efter att jag lagt Liten för natten, så tog jag mig en efterlängtad halvtimme, bara för mig. Ett träningspass, där jag kände mig som en björn. Stark. Bland tända ljus och allt!
Och nu. Sitter jag här, i fotöljen, med benen högt. Mannen har precis serverat mig en hallonsmoothie och vi ser fram emot en hel helg tillsammans, utan några som helst planer.
Ja. Du förstår att känslan är vad den är. Obeskrivlig och underbar.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 2, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
Vilken mysig dag vi har haft, han och jag.
Spelat piano och sjungit ur boken Mosters trudelutter, lekt med alla leksaker och kramats massor. Sen kom den efterlängtade, småskäggiga, älskade mannen hem. Pojkarna fick egentid, mamman likaså. Jag drog ut i spåret och sprang. 10 kilometer. En mil, alltså. Jag blev alldeles impad av mig själv.
Ett stirrigt peace-tecken på det!
Och nu väntar en kväll med gullvännerna. Tre av fem ska äta surströmming och är myycket taggade. Jag tar med mig varmrökt lax till mig istället. Klarar helt enkelt inte av den där sura fisken. Men surströmmingskalas är alltid väldans trevligt ändå, för dom som tycker om den där maträtten, är så himla spralliga när det ska ätas surfisk. Liten, han kanske får smaka ett par skedar mosad potatis som dagens smaksensation. Ooh så lycklig han kommer bli då! En jordgubbskräm med äkta vanilj har jag kokt också, den ska vi äta till efterrätt med en klick vispad grädde. Det här blir en god kväll, på alla sätt och vis, det hör man ju!
Och den här tisdagen. Den har bara varit så himla bra. Dom flesta dagar tycker jag är bra, även om man stöter in i vissa saker, hinder, det krånglar på vägen, på något vis. För så funkar det ju, livet. Men det är ju fasligt skönt också, när det baaara flyter, liksom. Det har det gjort idag. Tacksam är jag!
God kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Recept, Träning
Puh.
Har precis slängt mig på storsängen, med benen högt. Hoppat ur finkjolen, blusen och klackeskorna. Snörat ihop håret i en knut. Och bara pustar ut. Så, så skönt.
Du kanske inte kommer tro mig när jag säger det. Men, vi har, för tredje lördagen i rad, varit på barndop. Vår lilla hjärtevän till familjen har döpts och det var så gulligt och fint och lilla O skötte sig exemplariskt. Tyckte att psalmboken var väldigt god och bandet på klänningen också, precis som våran lilla son tyckte förra lördagen.
Men alltså. Vi tar det från början.
Vilken kaka vi bakade, han som sov i vagnen och jag, igår alltså?
Den HÄR. Gör den. Jag säger det bara. Falsk ostkaka, squashkaka, eller vad du nu vill kalla den. Den är himmelsk, i alla fall!
Jag snodde ihop den igår eftermiddags, kokade jordgubbssylt på sommarens jordgubbar. Med äkta vanilj i. Sen, drog vi i väg, hela lilla familjen. Med kakan och sylten och ovispad grädde i högsta hugg. Mot hjärtevänner. Där vispades det grädde och sedan njöt vi av kakan tillsammans och laddade upp för lördagen som var på intåg. Hjärtevännernas lilla O skulle ju döpas. Så med magarna fulla av squashkaka, åkte vi hemåt. Och med oss hem fick vi massor av ägg från glada, glada höns. Och en syrra. Japp! Vi har besök, litens moster är här i stan. Vilken grej!
Och idag. Då är det lördag.
Efter frukost startade jag dagen med ett egenpåhittat eldprov. Drog ut på grisan, och tryckte på det där passupplägget som jag hatälskar. Jag har inte kört det här passet på ett helt år; 1-minuters-intervaller. Jag använder appen ’ultra timer’, där jag programmerar in 1-minutersintervaller, 30 stycken! Kutar allt vad jag har 1 minut, nästa minut är lugnare, som vanligt springa-långt-tempo, 3e minuten är återigen toksnabb. Och sedan fortsätter man sådär, tills den tänkta sträckan är sprungen. Fruktansvärt jobbigt, faktiskt. Jag var både euforisk och grinfärdig, på samma gång, när jag kom i mål på bättre tid än för ett år sedan.
Världshärligt sätt att starta en lördag på!
Sen gjorde vi i ordning oss. Dom där två svajsade runt i underlinnena så länge dom kunde. Aaaallt för att inte skita ner sina välstrukna skjortor. Och jag och syrran finslipade på sångerna. För precis, sedan drog vi iväg. Mot kyrkan och det där gulliga dopet vi fick äran att vara med på. Och dessutom sjunga och spela på! Så himla mysigt. Och förutom förra lördagen när jag sjöng på Minimannens dop, så var det här det första giget sedan han föddes.
Jag spelade idag på en svart, sviiiiinbra flygel, som spelade magiskt, av sig själv, typ. Och syrran sjöng så vackert att folk häpnade.
Sen vandrade vi över kyrkogården till församlingshemmet. Bjöds på gott att äta och dricka och Liten lämnade ett lite paket, som han slagit in med papperet som hans morsa shoppade på lagerhaus häromdagen. Hjärtan och rosa snöre. Jag säger ju det, han har stil, den där Minimannen. Han, som hittade en världsrolig leksak på församlingshemmet…
Mamma, titta vad jag har hittat! En häst, faktiskt! Kan jag få en sån, en egen? En riktig?
Självklart älskling, sa jag.
Och ja. Nu är vi alltså precis nyss hemkomna. Jag är så otroligt trött och känner hur jag precis i denna stund, slappnar av efter att ha gått ann som bara den, i mååånga dagar i streck. Med piff inför vårt dop, tokstädning och packande i sommarhemmet, resa upp hit och sedan vi kom hit till norrnorr, då har jag inte gjort annat än att grejsa med allt och lite till. Och så en anspänning idag, med dopgiget. Och just det ja.. träningspasset i morse, ja. Det var ju ingen lek det heller. Så…Ja, det vore ju nästan konstigt om jag inte var trött nu.
En stunds vila och dagbokande var himmelskt. Men nu ska jag kliva upp och masa mig till köket, där mannen står och har börjat med middagen. Ryggbiff, ugnsrostade primörer och kantarellstuvning står på menyn, för oss och syrran. Det blir gott. Och kvällen som följer, den kommer bli luuuugn.
Tjingeling!
-och må så gott ikväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 29, 2014 | Emmeli funderar, Tips på träningspass, Träning
Nu stinker det till och med såpa utomhus.
Hela baltanen var full i frömjöl och det gick ju bara inte. Så nu är den skinande ren, efter att jag gått lös där ute med alldeles för mycket såpa. Och Liten han har pysslat med nätshopping, klickat hem en ny bilstol då han minsann tycker att den han har, har börjat bli för liten och att det ju absolut iiiinte går för sig. Morsan kunde inte hålla med honom mer! Sen har han sovit och sovit och sovit. Tror visst att han är lite tagen efter gårdagens vaccindos, ändå. Lite rödrosig om kinderna och trött. Ungefär som mamman.
Men istället för att lägga sig och sova, så skrev jag ner ett pass på ett papper, tutade på tabatatimern och körde.
Har ingen aning om vad denna övning heter. Men är sådär oväntat jobbig och svider dödsskönt i musklerna. Baksida axel främst. Och den är super för att ”öppna upp” hållningen, den som, särskilt som ammande mamma, kanske kesar ihop ibland. (Är kesar ett ord? …”säckar ihop”, betyder det i alla fall i min värld).
Dagens pass. En tabataintervall, dvs 4 minuter, per block.
Block 1. Step up och Dips
Block 2.Gående utfall med vikt (jag släpade runt på 10 kiloshantlar i varje hand) och Gummibandsövningen för baksida axel
Block 3. Jämfotahopp i nyskurad trapp och Tricepspress
Block 4. Step up och Rygg-runt-runt (ligg ner på mage, flytta en lätt vikt runt kroppen med så sträckta armar du orkar)
Block 5. Gående utfall med vikt och Vandrande planka
Block 6. Jämfotahopp i nyskurad trapp och Hantelcirklar
Hantelcirklar är nog min favoritaxelövning. Rolig och jobbig på samma gång.
Ett skönt fredagspass var det där, som sved härligt i musklerna och gav mig ny färskt och fräsch energi. Jag och Liten ska ut på promenad nu. Vi är sugen på att baka en kaka. Och bjuda några vi tycker om. Så vi måste dra till affären. På stuberten.
Det låter som en bra idé, tycker jag!
Trevlig helg alla Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 27, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Träning
Och nästan helt utan att jag hunnit blinka.
Så är det helt plötsligt natt, igen.
Men dagen har ändå varit lång och det har hunnits med massor.
Allt från att rensa i högar av papper, öppna en massa post, skrivit in nya recept i receptboken, städat Litens skötväska från sommarens äventyr; Gotlandssand och sånt. Jag har också rensat ur mina garderober, en gång till. Trots att det var det sista jag gjorde innan vi åkte. Så nu åker ytterligare kassar med kläder till bättre behövande. Och sen har jag sorterat bort det mesta av sommarkläderna och bäddat om dom och slängt in dom nere i källaren. Så skönt!
Efter lunch fick vi nog och piffade till oss lite. Jag kände mig lite fancy i långkjol (från Indiska) och virade den mjukaste tjocktröjan jag äger (från Vero moda) runt axlarna. Sen drog vi iväg.
Mot norr och Luleå. För att uträtta en rad ärenden. Som att köpa present och gå på polarn och hamna på Lagerhaus och gå ut därifrån med en herrans massa rullar paketpapper, som jag köpte och sa till mannen att han ju jääättegärna får använda snart… eftersom det är någon, någon, som fyller år. Ja, ganska snart i alla fall. (Vissa är mer taggade än andra på att fylla år….)
När vi gick där på stan och det närmade sig middagstid, så slängde jag ur migÅh, idag är verkligen en dag jag hade kunnat tänka mig att bara gå ut och äta.
Varpå M svarar Japp! Då gör vi det, jag bjuder!
Tackarrr! Så vi crusade in på första bästa restaurang och hamnade på ”Friends”, bland mjukt skinande ljuslyktor, ett härligt gäng damer som satt och hade ”Vinjunta”, en massa god mat och så vi då, han med ränderna, jag och mannen. Så otroligt mysigt och vardagslyxigt.
Att den där svängen på ica maxi blev tusen gånger bättre, än om vi tjurat på där inne hungriga, ja det råder det ingen tvekan på. S var helförtjust över att sitta i vagnen och ha full koll på världen. Storhandling, bilfärd hemåt, uppackning, hängning av tvätt, ett sent träningspass (första gången inomhus på hela sommaren)… Ja… nu är jag trött.
Som bara den! Kudden ropar på mig och jag tackar gladeligen ja till inbjudan.
Godnatt!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer