Det Årliga Kyrkkaffet här på Drömgården!
Den första Adventssöndagen fortsätter…
Så svassar vi iväg, finklädda, till lilla kyrkan i byn. Ja, i år kunde vi förstås inte vara hela familjen på grund av vattkoppshärva. Men två av oss, i alla fall. Så fint.
Därefter bjöd vi in darlingar till Det Årliga Kyrkkaffet hemma på Drömgården. En utav årets höjdpunkter!
Medan hjärtenära trillade in här på gården, dukades Kyrkkaffet fram.
Tunnbrödet, nybakta limporna, mannen-griljerade juleskinkan, äppelmoset..
Schackrutorna, Saffransbullarna, Pepparkakorna, Kardemummaskorporna, Kramellerna…
Så god stämning och inom mig kände jag mig förstås lycklig över att få fira advent tillsammans med Storfamiljen. Men allra lyckligast över denna syn; min Juniflicka på benen igen. Hon har haft en otroligt tuff vecka. Mammahjärtat likaså. Så underbart avslut på veckan idag!
Vi fikade och mådde gott tillsammans!
Jag älskar att få duka upp och bjuda älskade på något gott… ja ibland är det ett fullfjädrat första advents-kyrkkaffe. Ibland är det kanske bara en kaffekopp och liten brödbit som finns nära till hands. Men alltid, med känslan av ” Kom iin, välkomna hit!”. Det viktiga är liksom att man ses. Jag känner mig alltid så ofantligt rik med alla dessa människor samlade i vårt hem. M känner likadant.
Katthult och Drömgården flätas samman för ett slag. Myllret av människor, stora och små. Samtalsämnen avhandlas ett efter annat, barnen springer som virvelvindar genom rummen.
I Storsängen pågår ”Läkare utan gränser”.. och tittande på hästarna, förstås.
Ett tu tre faller mörket..
Oljemarschallerna brinner så vackert fortfarande och det blir hejdåande kramkalas i hallen.
Varma i hjärtana stänger vi dörren om oss.
Med ännu ett älskat adventsvarmt Kyrkkaffe här i Drömgården.
En ynnest så stor, så stor. Hela alltet.
Emmeli
Första söndagen i Advent!
Det är Den Första Decemberdagen och Första Söndagen I Advent.
Och en NisseNissa hade flyttat in i gamla gården under natten (!). Så himmelens spännande.
Post låg i brevlådan till oss, där han berättade att han minsann skulle bo här nu, tackade så hjärtligt för vår gästfrihet och lockade oss vidare ut i hallen.
Storögda barn fann Årets Adventskalender!
…med en liten skara paket…. och innehåll med fokus på Tillsammanstid. Vi får väl se vad NisseNissan hittat på! ”Drömgårdens Husmor” tror att det kan bli toppen……
Vi tände det första ljuset tillsammans.
Första Adventsfrukost. Med tomtegröt, en Storalillasyster som helst ville öppna alllllla paket i kalendern på en gång. En Storebror som skyndade sig på stuberten att svara på NisseNissans post och skickade en egen hälsning som han hoppas få svar på.
Och så Lillebroren, som är så gulleliten och tycker allt verkar fasligt spännande.. nog för att det är hans andra jul i livet, så är det här ändå som den första.. ja, så tycker jag nog att det är fortfarande, fastän jag är 29 år. Storögda tända vi det första ljuset.
Adventsmorgon… följt av en tur ut till hästarna och sedan en lååång, kär hop av sysslor i en väldig fart, att ordna inför dagens firande.
Första söndagen i Advent. Och vi ska fira, dagen lång!
Önskar er alla en god Första Advents-söndag!
Emmeli
Schackrutor med piff! .. och lördagsplanerna!
(Inlägget innehåller en reklamlänk för ett receptbokstips!)
…
God morgon lördag!
Så enormt skönt med helg. Den allra första adventshelgen, dessutom. Jag kan knappast tänka mig något mysigare.
Solen håller på att stiga här i norr och det känns helt overkligt att få andra dagen på raken, med solsken! Soom vi njuter efter den gråaste novembermånaden jag kan minnas. Hoppas, hoppas att solen kommer skina även mot era kinder idag.
Idag sänder jag och barnen er ett otroligt klassiskt recept. På en liten kaka som både ser och smakar piffigt. Fräsigt till mönstret och piffet i smaken, det gör mandelmjölet tycker jag!
Allt på julekakbordet behöver faktiskt inte smaka saffran eller pepparkaka. Den här klassikern platsar väl in!
Schackrutor med piff!
Till ca 40 kakor behöver du:
3,5 dl vetemjöl
2,5 dl mandelmjöl
1 dl strösocker
200 gram smör
LJUS DEG
1 tsk vaniljsocker
MÖRK DEG
2 msk kakao
2 msk kaffe- eller chokladlikör (vi tog kallt kaffe)
1 nypa salt
Gör såhär:
Sätt ugnen på 200 grader. Nyp snabbt ihop ingredienserna till ”basdegen”. Dela degen i två lika stora delar och blanda ena halvan med vaniljsocker, den andra med kakao, likör/kaffe och salt. Dela varje hälft ytterligare en gång och rulla ut de fyra delarna till lika långa längder. Lägg en ljus bredvid en mörkt, se till att de är jämna och lägg en mörk ovanpå den ljusa och en ljus ovanpå den mörka. Låt stå kallt 30 minuter och skär sedan i ca 1 cm tjocka skivor. Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter. Låt svalna och förvara torrt och svalt.
… så lagomsöt och god liten kaka. Som barnen älskade!
Schackrutor med piff!
…
Hela denna bok är för övrigt ett tips till er som tycker om att baka och göra karameller, som julens kolor till exempel.
Jag fick denna bok av någon som en gång var min vän. Men ni vet, ibland blir det inte alltid som man önskar och vi har inte längre den minsta kontakt. Det var sorgligt, men något jag förlikat mig med med tiden. Allt kan inte alltid bli bra, liksom. Än om jag är ett fan av lyckliga slut. Ett sidospår. Den fina, fina receptboken hittar ni HÄR.
…
Nu ska vi strax bylsa på oss lager på lager. Hästgos väntar… och idag är premiärturen på hästrygg på planen, för både päron och småttingar! Håhå, så roligt. Ska bli spännande att se vad barnen tycker… B har redan suttit på ponnyryggen och skrek..när han lyftes av, alltså.
Ta hand om er! Allt ni bara kan. Alltid.
Emmeli
Till mor och småtting(ar)!
(Inlägget innehåller några raklamlänkar till stor och liten!)
…
Ahh, jag som inte shoppar kläder nuförtiden. Typ aldrig. Väldans sällan, i alla fall. Föll just pladask för Gina tricots Mini-kollektion med kläder till mamma och barn.. matchande, så himla gulligt! Ska visa er vad jag spanat på. Kanske hamnar något i en mjuk julklapp till mig själv och barnen.
Jag ääälskar velour, plysch och sånt där mys. Så söta dressar här. Till både barn och mor, alltså.
Turkosa och/eller rosa mini-tröjan finns HÄR och byxor till, i rosa eller turkos, HÄR
Rosa tröjan till mor finns HÄR och byxor till, HÄR
Gullig hemmastass till minstingarna. Juni skulle älska tröjan. Och leggings tycker både Lillebror och Storasyster om.
Leggingsen finns HÄR och ribbade tishan HÄR
Till sist.
Tishan jag känner att jag behöver idag. Vaknar till fredag, trött som jagvetintevad. Det har varit en otroligt innehållsrik, spännande, sjukstugig, bubblig vecka som tar ut sin rätt idag.
Powertisha till mor HÄR och till Mini, HÄR
…
Förresten, det är ju den där jädrans Black Friday idag. Så egentligen bär det mig emot att prata oviktigheter som shopping just idag. Jag har raderat varendaste sms och mail som skickats under veckan. Jag fullkomligt avskyr köphetsen. Uuäh.
Så ska ni shoppa idag, eller i helgen eller när det nu gäller alla rabatter hittan och dittan. Shoppa bara det ni verkligen tänkt igenom och behöver… så himla lätt att impulsa, kasta iväg pengar och nöta på stackars jorden. Och materiell lycka är så rackarns kortvarig. Sådetså.
Kära nån. Jag skyller på att jag är tröttare än tröttast. För kan man ens vara mer dubbelmoralig än såhär? Säga ”titta här vad gulliga grejer!” och samtidigt ”men KÖP INTE!”.
Jopp. Jag tror det. Livet som människa.
-Nu tar vi fredag!
I ett halvfärdigt adventshem med feberfria ungar och snöskäggiga hästar utanför fönstret. Nyp mig i armen.
Må så gott ni bara kan så hörs vi imorn igen. Barnen och jag ska bjuppa er på ett mysigt recept då!
Och ni! Tack tack tack för att ni är så med oss i den här Hästresan vi just påbörjat. Svindlande roligt!
Emmeli
När Hästdrömmen blev sann!
Det är tisdagkväll i slutet av november.
Snön har precis börjat falla och världen blir genast så vacker. Vi tittar på klockan med jämna mellanrum. ”nääär får vi meddelandet om att det är en timme kvar till beräknad ankomst?” … vi äter middag tillsammans med min älskade ”Hästmamma” J och hennes söta H-L. Plötsligt plingar det i M´s telefon och nu är det nära.. en timme senare rullar hästlastbilen in på Drömgården och jag har sån puls.
Hästmamma och hennes H-L lastar av Lilla ponnyn och kvar står det stora lilla Blå Berget av häst. Han är stressad. Väldigt stressad för att vara hans coola jag. Att kliva på och åka transport var inte hans favoritgren. Men med lite tråcklande lyckas jag lasta av honom utan att bli en pannkaka själv. Med ens han är i min hand, bjuder livet upp till dans inombords. På det sätt bara häst kan göra.
Vi går, låter hästarna sträcka på sig. Visar hagen. Ligghallen. Vart värmebaljan med vattnet är. Saltstenen. M snor slowfeeding-hönätet om höbalen och har samtidigt en stor häst som hänger honom över axeln. Det bekommer inte mannen. Han är sitt vanliga filbunke-jag och jag blir alldeles salig av hela alltet. Världens bästa man. Allt är så overkligt. Omöjligt att ta in. Men jag njuter.
Efter en lång stund av bekantande släpper vi dom. ”Välkomna till Drömgården”.
Vi sover oväntat mycket. Kanske för att jag trodde att jag inte skulle kunna sova alls den första natten. Som att föda barn, få en bäbis på bröstet och tro att man aldrig någonsin kommer våga lägga igen ögonen mer. Men vi somnade. Natten bjöd på vattkoppskrångel men hyfsad sömn. Vi vaknar till alldeles-i-slutet-av-november-onsdag. Alla är hemma.
Brorsorna tittar ut genom sovrumsfönstret. Där står dom. Hästprinsarna. Alltsammans känns som en saga.
Juniflickan är frukostpepp, samtidigt som hennes koppor eskalerat under natten och jag konstaterar att jag aldrig någonsin sett någon med så många, stora, onda koppor. Lilla hjärtat.
Hon myser inne och har ingen ork att gå ut. ”Jag klajaj mig själv”, säger lilla coolingen varpå jag får ont i mammahjärtat förstås. Väl ombäddad, framför Pippi Långstrump och med barnvakts-radion på, går vi andra ut på gården.
Jag ropar och visslar på hästarna. Alltsammans känns hemtamt, men ändå så nymodigt. Efter några sekunder hör jag gnägget och hovdundret i marken.
Där är han. Vår stora hästprins.
Och titta där då! Lilla hästprinsen! Barnens lillponny.
Minimannen är alldeles salig. Inte rädd ett endaste dugg. Går tryggt in i hagen och möter sin lilla häst som om han inte gjort annat fastän det egentligen är den allra första gången i livet han möter häst. Storebrors ögon glittrar.
Vi bekantar oss. Tar av för-säkerhetsskull-på-grimman från första natten. Storhästen och M har redan funnit varandra och allt är nästan för romantiskt. Tänk att han vill det här, han också. Min M.
Vi myser. Borstar. Klappar. Pussar mule. Checkar läget. Lillebror är alldeles lycklig. Lilla djurälskaren.
Så kommer Lillis. Min systerdotter som jag blev moster till när jag var fem år gammal, ni vet. Hon är mer min Lillasyster som ni förstår. Vi hänger tillsammans hela dagen. Gosar med hästar. Äter uppstekt köpes-palt till lunch. Går på promenad med pigga, glada hästar. Underbart.
Vi är i Hästbubblan. Vill bara vara ute i hästhagen.
Jag pussar mule. Men kan för allt i världen inte förstå. Att det är på riktigt.
Min alldeles egna häst. Okej, jag delar honom med den människan jag älskar mest på jorden, också. Obeskrivligt. Kan liksom inte bli bättre.
Så gick det till när Hästdrömmen blev sann! (Jag har inte förstått det ännu…)
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
