Vid lilla Gårdshuset just nu!
Ska vi gå en sväng till ”Odlingstäppan”?
Det tycker jag. Häng på!
Skraltiga gamla Gårdshuset. Jag älskar det.
Med odlingstäppan. Lilla rabatten. Och rosen vi fick i inflyttningspresent, som nu fyra år senare är en härlig buske som levererar ljuvligt doftande blomsterlycka.
Tomater och petunior från Mäjadalen, Storan alltså. Lyx!
Så söt färg på petuniorna, eller hur?
Ett växhus, ja. Det vore toppen. Men alltså. Gott att längta efter något också, ju. Kanske hinner dessa gröna godingar får färg i alla fall, innan frosten nyper till…. det får vi väl hoppas!?
I ”Lilla rabatten” är det väldans grönt. Något litet blommande fänrikshjärta och stjärnflocka bara. 
Annars bara många, många knoppar.
Pionen ser jag så fram emot blomningen av. För att inte tala om mina älskade, älskade luktärter.
Och i pallkragarna, hur växer det där?
Finfint!
Någon slags böna från Storan som jag till sist lyckades hitta plats åt. Hoppas dom tar sig. Sen en massa sockerärtor och sallad.
Och ser ni så fint persiljan kommit? Liten men farligt god.
Och där då! Dom viktigaste ”löven”.
”Jag vill också ha löv på min macka”, sa Juniflickan när hon såg att Storebroren pyntat kvällsmackan med oregano en kväll.
Så nu är det där den dyrbaraste örten vi har. Storasyskonen springer ut till pallkragen om kvällarna, hämtar in oregano som nu även Lillasyster lärt sig säga. Och så lägger dom den ovanpå mjukmackan, smöret och osten och skjutsar in i micron… så blir det ”väärldens godaste oooreganomacka”, förstår ni!
En liten tur till Gårdshuset och Odlinstäppan, ja. Alltid själagott tycker jag.
Önskar er alla en god julitisdag!
Lillafrun
Sommarlovande Måndagshälsning!
Det var den allra sista juniveckan. Med blandad sommarlovskompott och inre känslor. Många lyckliga stunder, naggade av en del bekymmer. Som ju livet är, ju.
Vi tar några glimtar jag sparat i min hjärteask.
Små fotspåren från lyckliga små när vi var och badade i sjön.
Glasstunderna. Där vi pratar om ditt och datt.
Juni första tandisbesök. Där lilla treåringen gapade så duktigt och visade upp tuggisarna. ”Och jag bet inte tandläkarn!”, sa hon nöjt när hon berättade för pappsen sedan om hennes upplevelse.
Jag minns turen till Tant G. Hon blir så glad när vi dyker upp.
Dikeskanterna började skifta från midsommarblommor till juliblomster.. vi njöt av nattningsturer om kvällarna. Framtill att morsan blev opigg.
Sommarlovsfika. Gånger många gånger, på en sommarlovsvecka. Som det ska vara!
Vädret var växlande. Inte så värst varmt, ganska superblåsigt också. Men slumrandet i vagnen var gott, så gott.
Jag njöt av vår trädgård. Plockade bukett efter bukett. Som den där i bild, som min älskade Svåger fick som födelsedagsbukett.
För förstås var vi på kalas också. Denna gången i älskade Mäjadalen. Vi snittar väl typ ett kalas i veckan från maj till juli, i storfamiljen. Plus morsdag och student och så under den tiden också. Älskvärt. Sån ohygglig ynnest! Fira tillsammans. Och mums, vilket kalas det där var!
Så blev det fredag och jag fick många kramar av han jag älskar så.
Vi åt kyckligsallad och hade soft fredagkväll.
Vi bytte ut kvällsnattandet mot en liten utflykt. Till en utav alla vackra platser vi har omkring oss. Älskade Höga Kusten.
I helgen när vi var hos Mamma och Pappa, drog jag och mor på loppistur. Höjdaren ser ni i bild här. Och sooom jag fått cirka en mängd frågor om ”var???”. Antik&Loppis i Kyrkdal. Jag måste dit igen. Alltså, måste. Galet ställe.
Veckans sista dag spenderade jag i köket. Himlen var regntung, det kom skurar nu och då och jag bakade och bakade..
För Tada! Julimånaden är här och näst på tur att fylla år är älskade Mannen. Den här veckan innehåller en del födelsedags- och kalasfix. Och så många renoveringstimmar vi mäktar med, Team Drömgården. Å, häromkvällen var jag uppe en sväng. Äntligen. Ni vet, full rulle här nere med kidsen, så hinner jag inte upp så ofta för den där rangliga stegen som jag absolut inte kan ha en unge med mig på. Och, jag tappade andan lite. Hade kameran med mig och hoppas att jag fångade några bilder som kan vara roliga för er att se. Förbereder till ett inlägg nu under veckan, lovar. Ni ska få se vår odlingstäppa också. Ett litet recept dimper kanske också ner. Mm.. typ så. Med Liivet som vägvisare. Alltid.
-Ok. Juli. Välkommen. Jag tror du blir vacker!
Må gott alla ni, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
När en Sommarlovsönskan slog in!
Jo, förstår ni. Vi har Sommarlovsönskningar i den här familjen.
Vi satt en stund en dag och lurade på vad vi önskade oss, var och en berättade.
Som Mamma och Pappa önskar man sig alltid välmående, lyckliga barn först och sist. Men däremellan vore det härligt att själva få vara pigga, ha mycket energi till barnen, kunna springa mycket, greja i trädgården, orka och hinna renovera ungefär massor, träffa älskad familj och vänner och gärna, gärna komma iväg till älskade Gotland och så. Minimannen önskar sig kusintid och att bada. Lillebroren… han önskar nog också att bada. Det är livet.
Och Juniflickan? Hon önskade sig först och sist och däremellan ”att få stanna hos Mommor och morfar”. Så, den allra sista junihelgen, stod lilla rosa ryggsäcken packad.
Hon som inte är tyst en vaken sekund utan antingen pladdrar på eller sjunger. Hon. Var så vansinnigt fokuserad. Ser ni? Pojkarna busade, men LillaStorasystern var redo. Hon skulle på äventyr. Kanske Livets hittills största.
Coolaste flickan jag känner.
Vi åkte iväg. Mot lilla byn. Jag och alla barnen.
Att landa där. Bland varma kramar och päronkärlek. Det var själagott för en lite skör trebarnssmåttingmor som behövde känna sig liten för ett slag.
Mamma och Pappas trädgård. Den är fantastisk. Dessutom omringad av gullegrannarna med fantastiska trädgårdar, även dom. Ni anar hur prunkande vackert där är!
Vi hade mysig dag tillsammans. Efter en hop timmar tinade lilla J upp och började prata på som vanligt. Till kvällen började jag packa ihop pinalerna inför hemresa. Tänkte, med tanke på hur fokuserad och ganska spänd lilla treåringen kändes, att jag nog skulle ha hela mitt sällskap med mig hem i alla fall.
Men icke. Lillan behövde inte ens vinka hejdå. Och ett tu tre skulle även Storebroren stanna. Så jag tog min lillprins med mig, vinkade älsklingar hejdå och susade hemåt.
Anar ni hur knasig känsla?
Väl hemma mötte vi en Vackerpappa som renoverat i tio idoga timmar. Jag och B satte oss vid pianot som vi ofta gör. Och när B gjorde natt i storsängen, låg vi päron bredvid och bara pratade och åt choklad och somnade till sist i en trasselhög.
Jag trodde att min natt skulle bli sömnlös, då jag ju aaaldrig varit ifrån barnen om det inte varit absolut måste, typ. Juniflickan, har sovit utan mamma två gånger. Då, ändå med sin pappa. En gång när jag låg på sjukan och en gång när jag fött hennes Lillebror och var på BB.
Men om vi sov här hemma?
-Vi vaknade 10 i morse. Helt yra och kände oss som två tonåringar igen. Jag slängde mig på luren och ringde lilla byn. -”Allllt har gått så bra”, sa min mamma, fyrbarnsmorsan, elvabarns-mormodern, med världsvan röst. PappaMorfar planerade redan nästa minisemester för ”kidsen”, som han säger.
Idag när ungarna kom hem, kunde ingen missa stoltheten. Hos både Storebror och StoraLillasyster. Eller lyckan. Eller tröttheten över genomfört äventyr…
När en Sommarlovsönskan slog in. Vilken lycka!
Lillafrun
En mammas tankar från ett sommarkök!
Några glimtar från vårt sommarkök, denna sista junihelg.
Såpskurat och färska blombuketter. Doften, absolut ljuvlig. Älskar den starten på en helg.
Och alltså. Sådan himmelens tur, att vi har en alldeles egen Juniflicka. Då slipper jag deppen när junimånaden tar slut. Vi har Junivackert, året om.
Vi firade in helgen genom att ta skrinda och barnvagn, ungar och två fredagströtta föräldrar. Ner på byn. Handla busigheter som glass och festis och chipspåse och sedan tjava vidare till Lekparken. Ni kan nog ana att gullisarna njöt av Lekparksfredagsmyset. Vi päron också.
Det är så ljuvligt att se när barnen njuter.
Annars då?
Ptjaa..
Sedan vi hördes, efter ”sommarnattningen” i onsdagskväll, ni vet. Plötsligt fick Mamman feber och ond kropp och sviinigt värkande hals. Ahapp. Pjalt och skralt, liksom. Senaste månaden har varit så sommarljuv och vacker och många stunder som också varit så väldigt eftertänksamma, tankfulla och grubblande. När man dessutom känner sig småsjuk blir det förstås en ännu skörare känsla.
Det är som att det är en så vacker, förgänglig tid nu, att det liksom måste skava lite också. Så funkar jag. All förtjusning ligger så nära svårmodet, på något vis.
Är ni med mig i hur jag menar? Allt är så vackert. Och allt är så skört.
Jag är så rädd om allt jag har. Att ibland känns livet bara för mycket, känslorna hamnar utanpå och fastän allt är gott, ja förutom alldeles vanliga småbekymmer som livet alltid har förstås. Ja, fastän. Så kan jag bara snurra in mig i tankar av oro. Några såna dagar har jag haft nu igen.
Jag vill inget annat än att ha det som det är nu i livet. Vi lever i vår dröm. Jag och M och våra tre älskade, älskade barn på vår alldeles egna plats på jorden.
Det jag skrev om i det HÄR inlägget, har påverkat mig något enormt och gjort mig livrädd senaste månaden.
Jag är så lycklig över mina tre små gossiga happypills. Och så den fjärde, som är superskäggig och som jag älskar till månen och tillbaka. Men fy, alltså. Vad livet är skört.
Men!! Man kan inte gå och vara livrädd, Emmeli!!
-Då tappar man ju nuet helt och hållet. Och det är liksom så tvärtom min livsfilosofi det bara går, ju. Så, ja.. Jag försöker jobba med mina tankar.
Idag tar jag barnen och åker till mina föräldrar. Kramas, går på loppis och myser. Det blir en bra lördag.
Önskar er, en god god helg. Ta hand om er! <3
Lillafrun
Tävla om en Skrinda från Minimundus!
(Tävlingen är i samarbete med Minimundus.se)
Skrindan, är ett så himmelens kärt barndomsminne för mig.
Att bli ombäddad där och få rulla fram på småknaggliga villavägen hemma i byn, bara gå en liten tur, kanske sova en liten lur?
Nu bäddar jag ner barnen i den skrinda jag själv njöt i som barn. Hemma hos mamma och pappa, alltså. Barnens Mormor och Morfar. Den många-år-gamla skrindan lever kvar och har sin plats där, i barndomshemmet.
Så ni kan ana lyckan nu. När även Drömgården blivit med skrinda. En alldeles egen. En rejäl, klassisk barnskrinda av trä. Med hållbar konstruktion och lång dragstång. I svensk furu. Kan knappast bli bättre, tänker jag. Alla vill dra. Alla vill åka. Skrindan är högt uppskattad redan, med andra ord.
Att tjava med längs småvägarna, eller ta turen ner på byn. Som häromdagen. Ungar och handling och en hop nöjda människor. Storebroren är stolt där han drar småsyskonen också. Går knappast att ta miste på.
Minimundus, står för prick det jag också står för.
Ett familjeföretag startat 1992, som värnar om människan, naturen och miljön. Minimundus kan översättas till ”liten värld”. Som att en familj är en alldeles egen liten värld. Eller att barnen hjälper oss att återupptäcka barnets egna lilla värld. Ett tredje synsätt är att se namnet Minimundus, som att världen egentligen är ganska liten. Barn över hela världen har precis samma behov av näringsriktig mat, trygghet och närhet. Minimundus har därför ett fadderbarn hos Plan International och stödjer dessutom olika organisationer som arbetar med barn. Så fint att jag får hjärteont.
Och vet ni!
Nu har ni chansen att vinna en alldeles egen skrinda, ni med. För nu kommer här en härlig….
…Sommarlovstävling med Minimundus!
Det enda ni behöver göra för att vara med och tävla om en skrinda, är att svara på följande fråga i kommentarsfältet nedan;
Minimundus har även denna skrinda anpassad att dra med sele, men för vilket djur då?
Ni kommer direkt till Minimundus HÄR.
För att öka din vinstchans, var med och tävla på instagram också vettja, @lillafrunsdagbok!
Tävlingen pågår hela denna junivackra sommarvecka och avslutas i början av juli, den 4/7 kl 23.59, närmare bestämt!
Lycka till!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
