Måndagshälsningen! (och ett litet bekymmer..)
God måndag vänner!
Visst ser han väl ut att trivas ganska så bra här hemma på gården, lilla pyttekatten Frans Frasse Fransson?
Ni kan ana hur gulligt det är när barnen ropar på honom. Minimannen är noga. Heeela namnet ska med. Varje gång. En riktig tungvrickarövning. Lillan nöjer sig med ”Fjaaaaanssooon!”.
Det är för oss helt underbart med en katt som vi dessutom vågar gosa med. För nej.. det är inte vad vi är vana vid precis.
Vi tar det från början. Vår storkatt Salle… som föddes två dagar senare än sitt syskon och som egentligen inte skulle ha klarat sig. Han är lite skör från start, så att säga. Jag känner för honom som jag kände för bråkiga hästen i stallet.. den där tjuriga som man bara ville lära sig förstå och ge chans på chans. Så är det med Sallekatten också. Han är på ett sätt så fin, så tjusig, så hundliknande trevlig. För att på en sekund förvandlas och faktiskt bli prick hur otrevlig som helst. Inte alls någon passande barnfamiljskatt, egentligen. Men jag gråter av bara tanken på att göra som rådet varit så många gånger. Ni kan räkna ut vad. Men nä. Vi ger honom, chans efter chans. Men det går ej att låta barnen klappa honom ens en gång utan att vi päron är med och vakar. Ganska så krångligt egentligen. Men alla är vana. Alla har lärt sig hur Sallekatten vill ha det. Att han är helt urbota knasig (läs; halvmonster) under vinterhalvåret vet vi också. Däremot tyckte jag och M inte att det började kännas så bra när våra barn börjar bli rädda, för alla katter. Så… lillkatten Frans… känns pressen…
So far, so good.
Salle har nu slutat jaga oss här hemma, toppen.. dock, gett sig på lillkatten istället. I vanlig ordning vill storkatten nog främst leka och få ur sig sin jaktkänsla… men allt går liksom alltid överstyr. Inte sådär katt-vanligt busig eller klösig.. nej, här snackar vi läskiga hugg.
Uuäh. Inget trevligt beteende… den sidan. Och det blir inte bättre med tiden… Men så tittar han på mig, med sina småläskiga, ändå ibland snälla ögon, och jag blir blöt som en fläck. Min första egna katt, liksom. Hoppas att kattpojkarna ska växa samman och kunna busa på lagom nivå snart. Just nu pendlar det mellan att dom gosar, är hur gulliga som helst med varandra, busar lagom och att Sallekatten förvandlas till Monsterkatten och hela familjen ryter i för att rädda Frans… åhå..
…
Ok. Måndag alltså!
Kattpojkarna är skilda åt där hemma och vi, hela gänget, susar iväg norrut för en sväng till stan. Det är månader sedan sist. En drös ärenden ska göras och storasyskonen är lovade att gå till lek-haket med deras mor medan Vackerpappan ska till frissan. Några ruschiga timmar, för att vi sedan ska åka hemåt och fortsätta denna magiskt vackra solstrålande måndag, hemma. Den här veckan är spännande. Till helgen ska allt förarbete vara klart på övervåningen, för att vi på lördag ska kunna göra det där smått osannolika; Isolera våning två! .. förstår ni, så fräsigt? Jag tänkte bland annat bjussa på ett övervåningsinlägg denna vecka, förklara lite mer och visa er efterfrågade planlösningen.
Främst hoppas jag på att det här ska få bli en barnafrisk vecka med massor av småttingmys! … lite solvärme mot kind, vore en lyx också.
Just, ja! Ikväll, 23.59, avslutas tävlingen om det drömmiga presentkortet från Impecta Fröhandel. Vill du vara med och tävla men inte hunnit än? – klicka HÄR för att komma direkt till tävlingen!
Önskar er en god veckostart!
Lillafrun
Helgdagar med viskning!
Helgdagar.
Med hjärtat fullt.
-Av sköna fredagssucken. Sköna fredagspasset tillsammans med skäggige. Myysiga fredagsmyset.. som ju inte aalls blev så mysigt. Då liten, fasligt intensiv, basiluskasväng entrade. Vakande natt av en mor som alltid blir hutlöst orolig så fort barnen inte mår tipp topp. En tacksam febern-är-veck-lördag. Med massa mys. Fia med knuff-spelande och pusselbyggande. Jobbande på övervåningen också, förstås (duktiga M!). En smått självplågande tur för undertecknad. En halvmil längs oskottade vägar med fullastad vagn. Absolut vinterns mest arbetssamma tur. Men,det var förskräckligt härligt när vi till sist var hemma. Till kvällen susade vi till Lilla byn och njöt av en hjärtevarm och otroligt god Paltafton. Hos mor och far.
Veckans sista dag, har bjudit på ett väder som viskar om vad som väntar framför… vår femte årstid här uppe i norr. Vårvinter. Vi har haft kring noll grader. Solen har strålat. Solen har värmt(!). Det har droppat från taken. Och fåglarna har kvittrat.
Att blunda och rikta nosen mot skyn var ljuvligt. Så har det skottats och rullat snögubbe. Bertilen har kiknat av skratt där han dragits fram i pulkan. På toppen av allt, en liten, liten katt som prompt vill ut men skakar i prick hela lilla lurviga kroppen på en gång och kurar in sig i sin människomammas famn eller springer inåt och är så ivrig på att komma in i värmen, att han nästan missar dörren mitt i allt.
Dagar som dom här. Gör att jag känner livet i mig. Nöjd. Och belåten. Det är ord att förringa det hela. Men ni förstår vad jag menar, va?
Hoppas så att ni haft det gott, ni med.
Lillafrun
Barndomsminnen från morgonstunden! (och tips till er!)
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Jag minns det så himla väl.
Jag minns doften. Av mors parfym. Jag minns känslan. Ljudet av långa dragkedjan. När hon sträckte ut armarna, sa ”kom Emmeli, får du sitta här här hos mamma i morgonrocken”. Morgonrocken. Den, som när jag var riktigt lill-liten var i den knalligaste rosafärgen ni kan tänka er. Som sen övergick till en lite mer tjusig, i vinrött. Alltid i plysch. Och med den där långa dragkedjan som öppnades för att ens morgonmosiga lilla barnakropp skulle få krypa in i mammas famn och gosa, innanför morgonrocken. Hud mot hud. Mor med god-doftande nyduschad kropp, underkläder i spets och så varm. Alltid. I både famn och hjärta.
Morgonstunden.
Ett utav alla mina varma barndomsminnen. Jag minns det så himla väl.
Jag vill skapa minnen för mina barn. Hjärtevarma. För livet-goda. Mitt viktigaste är kärleken, kramarna, öppna famnen, att finnas för att lyssna. Jag tycker om dessa ord;
”Krama mig och älska mig när jag är liten, då blir jag en som kan krama och älska när jag blir stor!”
…
När jag drar på mig min egen morgonrock om morgonen, så tänker jag alltid på mor. Ni är några som undrat över min och den är snart, snart tio år gammal och finns inte att få tag på. Men jag har gjort några mysiga nattaplaggskollage till er här nedan. Med både pyjamas, nattlinnen, morgonrockar och drömtofflorna på toppen! Hoppas ni ska tycka om.
Nattlinnen gånger två.
Det första så romantiskt sött, bäckebölja, i rosarutigt (finns HÄR).
Och det andra ser hur skönt som helst ut (finns HÄR)
Alldeles ljuvligt söt nattset från Lindex.
Nattskjorta (HÄR) och bralla till (HÄR).
Ljusrosa morgonrock (HÄR)
Vintervit fleecemjuk morgonrock (HÄR)
Den tjusiga grå morgonrocken påminner mig om barndommen (finns HÄR)
Drömtofflor gånger fyra, i lite olika prisklasser. Nummer fyra är min drömtoffla…
1.(HÄR)
2. (HÄR)
3.(HÄR)
4. (HÄR)
…
Önskar er en fin helg!
Vi började våran med en liten variant av sjukstuga. Vabruari. Älsklings-Liten, han den storlilla pojken, har haft så himmelens hög feber i natt. Nu springer han runt här och leker med sin älskade Frans Frasse Fransson och jag förstår inte hur det går till, nästan. Men är så lycklig, förstås. Dock säger han att han ”rostar i halsen!” (haha).. så någon basiluska är det helt klart på besök.
Allt gott!
Lillafrun
Fredagmorgon, här på gamla gården i norr!
Fredagmorgon, med det där gänget!
Alltså. Bästa jag kan tänka mig.
Ser ni han som snott min plats för ett slag?
Frans Frasse Fransson verkar trivas här hemma.
Hoppas så.
Han fortsatte sova på den till synes hittills favoritiga platsen; kökssoffan. Och jag fick min plats tillbaka.
För att kunna äta min fredagsfrukost.
Önskade järnmackor. På gröten, den där jordgubbssylten som kokades till pannkaksmiddagen igår. Och en kopp ryyykande varmt kaffe….. som aaaalltid lyckas bli halvkallt innan den här mamman sörplar det. Men, inget kunde bry mig mindre.
Genom köksfönstret syns en gråblå vintervärld. Så stillsam. Så god att titta på.
Nyammad lillprins som mamman bunkrar gos ifrån och sedan sover ner i ombäddade vagnen, där ute i friska luften.
Det ser fasligt skönt ut och med dom grusiga mammaögonen tänker jag för ett slag;
”å tänk, om jag fick byta med dig för en liten stund, ändå”.
Körsbärskvist i knopp. Och syrenkvistar med de grönaste av blad.. och som ni skymtar, också små blomsterknoppar.
…
Nu ska vi fortsätta fredagen här. Jag njuter i nystädade hemmet och ska bara röja det sista på min Veckans Hemma-Mamma-lista. Som att vika småttingkläder.
En utav dagens största mission sedan, är att låta Franssons önskan gå i uppfyllelse… han är nyfiken på att gå ut, förstår ni. En liten stund kan få gå bra, ju. Vi tänker oss en beskyddande trupp på fyra, fem personer, kring honom. En ömsom snäll, ömsom dum Sallekatt-Storebror också.
Jag ser fram emot fredagsmyset sedan. Knösa ihop oss allesammans i finsoffan i Salen. Varva ner. Äta fredagschoklad. Och inleda helg.
Har ni något mysigt inplanerat i helgen? Berätta gärna!
Lillafrun
Bertilen 8 månader!
Älskade älskade lillprins. Minstingen. Lillebroren. Bertilen. Hela familjens gulligull.
Idag är du på pricken 8 månader!
Din mamma kan inte med ord beskriva tacksamheten över att just du är här hos oss nu. För prick ett år sedan låg du i min mage.. bluffade och knuffade och lugnet börja lägga sig lite, lite hos din mor. Men genom precis hela preggoteten kände jag sån oro. Inte så konstigt, men tanke på att du har ett änglasyskon där i himlen.
Att det nu landade en ängel, som var Du. Det är så sagolikt. Alla borde få ha en lillprins som du… vilket lyckopiller du är.
Din Storasyster säger i lugn fart med sin coola, trygga stämma att; ”jaa gilla han.. jag älskar Beerti!”.
Din Storebror säger att ”alltså, man blir bara alldeles lycklig av att titta på honom!”.
Du är magi, lille vän.
Den minste, men med lika självklar plats som alla andra, i Team Drömgården!
…
Bertilen.
Soom vi älskar Dig!
Dina äppelröda kinder och din djupblå blick. Ditt bubbliga skratt och varendaste hick.
Dina vrål (!) som du förstått är superbra att ta till, sådär när du önskar meddela, att det är något du vill.
Du svajar stolt där du på rumpan sitter, när du ser dina storasyskon du i hela lilla mjuka kroppen spritter.
Du älskar den varma modersmjölken så. Och din mor är så lycklig, att med naturen kunna frambringa både mjuka vecket ett, och två.
Om kvällen när klockan närmar sig sju serveras en älskad portion bebbegröt. Den är överallt och bland kladdet, – du äär så söt!
Så somnar du sött, tätt intill syster och bror. Inte ett öga är torrt, hos varken far. Eller mor.
Tack för att just du kom till oss, vilken lyckans grej. Du vet och känner det nog redan, men du Bertil; – Soom vi älskar dig!
…
Bertilen 8 månader. Magi.
Lillafrun,
-aka. Lycklig Trebarnsmor
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
