Kalljästa frallor, ”Pappabröd”!
För någon helg sedan sa jag lite hintande till den skäggige;
”orkar jag mig upp tidigt imorn så sätter jag en ny deg, så vi får nybakt mammabröd till frukost, brödet är slut nu. Eeeeller förresten, kanske pappsen gör pappabröd?”…
-och se den lördagmorgonen fick jag både sovmorgon och någon som inkräktade på MINA marker, jag menar; ”skämde bort hemmabondmoran”. Så, så, så. Lugn, lugn, luuuugn. Hör min ironiska stämma. Helt 1800-tal är vi inte. Men jo, vi har våra sysslor jag och M. Enkelt förklarat är dessa uppdelade av anledningen att vi tycker olika saker är roliga. Baka är min och barnens grej, liksom. ”Jag ville att du skulle få känna hur det känns att bjudas på nybakt bröd till lördagsfrukosten”, sa han mumlandes. Så väldigt gulligt!
Vi är tydliga med det här, så barnen är införstådda i detta. Att man kan ha olika intressen, menar jag. Barnen lyfter heller inte på ögonbrynen om pappan sätter sig och fållar en gardin vid symaskinen eller om mamman drar iväg med fullt hölass bakom fyrhjulingen.
Sådär, en smått evighetslång parentes var det där, om viktigheter, ju!
Nu ska ni få receptet på dessa fantastiska Pappabröd! Påminner väldigt om Mammabröd, lika enkla, men är istället kalljästa..så finurligt, att kunna röra ihop degen, kall, på kvällen.. sova natten lång och baka ut direkt på morgonen!
Kalljästa frallor, ”Pappabröd”!
(Cirka 20 stycken)
Ingredienser:
- 1 liter kallt vatten
- 1/2 paket jäst
- 2-3 tsk salt
- en skvätt, 3-4 msk, olivolja
- ett par matskedar flytande honung
- 4 dl grahamsmjöl
- 12 dl vetemjöl (helst manitoba cream!)
Gör såhär:
- Lös upp jästen i lite av vattnet i en stor bunke, häll sedan i resten av vattnet
- Hiva övriga ingredienser och rör ihop till en rätt så lös deg
- Strö över lite mjöl över degen och omslut med en kökshandduk/plastfolie, ställ sedan in i kylskåpet för jäsning, i 10-12 timmar
- Sätt ugnen på 275 grader (det låter skitvarmt, jag vet!!)
- Häll ut degen på mjölat bakbord. Platta till degen till lämplig tjocklek (1-2 cm) och skär i önskade bitar. INGET knådande, tänk enklast möjligast.
- Grädda bröden i 9 minuter, skvätt in lite vatten i ugnen 1-2 gånger under gräddning.
- Ät och njuut! Frys in det som blir över och plocka fram till nästa brödtillfälle.
….
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Käraste, käraste bloggen och ni som läser, god måndag!
… å hej och hå, så knapert det blev på uppdateringar här inne senaste veckan. Inne på instagram har ni fått hänga med desto mer. Anledningen till få ord här inne? Jo, veckan som gick;
Måndagmorgon. I hemmets trygga, lugna vrå. Morgon med alla barnen, följt av skolskjuts och vidare mys med dom två minsta, ni vet.. men kikade jag i telefonen så var det allt annat än lugnt..
.. näst världsnyhet, denna rubrik. Lika delar stolt, blyg och tacksam, över att ha fått möjlighet att sprida ordet. På Expressen.se och Mama.se hade nämligen en artikel angående drömgårdslivet postats och sedan dess har det varit sånt sus och brus i kring.. ni är så många nya som har hittat till oss (Välkomna!) , det är så otroooligt många meddelanden som skickats, med (allra, allra mest) värmande (och en del otrooligt upprörda) ord och många, många frågor som jag har försökt svara på. SÅ otrooligt roligt att ni är så engagerade! Men se nej, mer skrivtid än så hade jag inte över, därför blev det skralt med post här inne.
Alldeles i slutet av januari. Vi strösslades med vackra morgnar.
Onsdagseftermiddag, med hela flocken fulltalig. Det byggdes tågbana.
.. och jag och Skrållan gjorde ett ryck och sorterade in pyssel och teckningar i allas sparlådor/mappar. ”Stora stökrummet”.. som ska få bli ett barnrum så småningom. Agerar förråd i detta nu.
Februari inleddes otrooooligt stormigt. Vi donade i köket i flera timmar under torsdagen. Det spisades ärtsoppa på Mamma-Birgit-vis.
.. och kokades hallonsylt och gräddades kikärtsvåfflor (Recept HÄR). Makalöst gott!!
Fredagmorgon. I ett nystädat kök. Med en redig kaffekopp följt av ammemys med han som tagit en lång sovmorgon.
Sen tog vi tag i resten av hemmet, gjorde det rent och såpadoftande inför helgen. Medan pappan sedan tog med barnen på skotertur, kutade jag en skön tur. Och sen blev det helg för hela slanten. Så skönt.
Lördagen var otroligt väderskön, så vi hängde ute allt vi kunde. Skidade, hästade..
.. och något så vansinnigt trevligt som det här, hände! – vi tog oss in i Pettson-växthuset och kollade läget. Sen sådde vi fyra sorters kål, årets allra första stund i odlingsrummet (mmm, helt underbart!!) och ställde ut i lilla glashuset. Kallsådd, mao!
.. söndagspromenad med sovande småbrollor i vagnen. Haha, sooom han sliter på där bakom, den skäggige! Jag vet precis hur gott det svider i benen för honom.
Vi avslutade veckan hemma hos barnens Mormor och Morfar, livets lyx. Att vi har varandra så nära. För några dagar sedan möttes vi hos oss, mitt i vardagslivet. Nu sågs vi för en lugn söndag. Att få tjava ut till den vedeldade bastun, efter att ha fikat mammas otroliga semlor.. oj, oj, oj… tacksamhetssuckarna var ett faktum. Så himla skön söndag, av det slag vi precis behövde. Så tacksam. <3
…
Nu väntar en ny vecka…
Önskeplaner för veckan 6
–Omfamna februari, en dag i sänder! Jag börjar varje morgon med att sticka ut näsan genom dörren och andas in den goda, goda luften.
-Bjuda hem vännerna på lek och fika! Längtar.
-Baka! .. en redig vetedeg ska sättas. ”varför börjar jag inte baka surdegsbröd?”, funderar jag också..
-Fixa och dona! .. med lite av varje, utöver mammande alltså. Behöver beställa mer funktionsfoder till hästarna, rensa ut och dra iväg med alla sopsortering som svämmat över, kika till pelargongänget uppe i vinterförvaringen och kanske börja väcka till liv, susa på möte för föräldraföreningen osv.
-Blogga! .. ni ska bland annat få receptet på ”Pappabröd”, som barnen nu döpt brödet till som M bakat ett par gånger. Så gott! Har små tips och funderingar på lut till er också..
-Fira februarihelg!
…
Önskar er alla en god februarivecka! Vi hörs imorn igen, det lovar jag! Är så tacksam för det här lilla hörnet av internet, så glad att ni kikar in och läser. Ta hand om er, så hörs vi! Och tack igen å igen för all respons angående artikeln i stortidningen.
Har du inte läst den men vill läsa, följ länken HÄR!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Så var det dags för en drömgårdsrapport igen!
Veckan som gick, fylldes med;
Glädjen i årets första primula, en färgsprakande typ och så euforin över att ljuset märkbart stannar längre dag för dag.
Tisdagen var pappan borta till sena, sena kvällen.. och istället för att deppa över det, så peppade vi till. Ordnade oss en ”italiensk afton”, jo-jo. Köpes pizza-kit där ungarna fick strössla önskad topping. Iskall crusch, en vanlig TISDAG!? ..och så lite halvhetsig italiensk ”pizzamusik” och precis ingen var på dåligt humör, tvärtom! Urtrevligt hade vi det! Konceptet tipsas vidare! Att festa till ”en sketen tisdag”, kan vara ett utav livets lifehack!
Att ha en minidräng som gladeligen bestyrar där nere i lagårdsstallet.. också det, ett väldans trevligt lifehack! 😉
Har njutit så löjligt mycket av att öppna skafferiet senaste dagarna… för som ni ser så blev det äntligen rent och i ordning där igen. Det liksom rasade ut pinaler därifrån innan röjet, fann möjliga tortilla och mjölpåsar med knappt något mjöl i alls osv.. ni vet. När vi nu var igång så gick vi vidare, igenom hela kylskåpet och stora porslinsskåpet också, även det två skåp som tenderar att ”gro igen” ibland. Så otroligt skönt nu!
Jag sa till min odlingsproffsige vän att jag visst glömt skicka efter kålfröer.. pyttestunden senare hade hon i ett knyck ordnat mig en strålande kompott .. för fint. Och snällt.
Det var en rätt sjåig vecka med extrasaker på agendan mest varje dag innan helgen. Jag var extra noggrann och tankade på. Femåringen och jag lyssnade på årets första fågelsång. Himlen viskade om att februari är på väg. Och stunden jag blundande och kände solen värma blygt under barnvagnspromenaden, var god så god.
Och så blev det lördag! .. och M överraskade med ”Pappabröd” till frukost. Så gott!
Vi fyllde dagen med familjetid och friskluft. Promenad, skridskoåkning och korvgrillning nere på byn. Följt av en ridtur upp på berget. En sån där lördag där energidepåerna fick tankas på.
Veckan avslutades med bland annat det här; pustandet ute på trappen efter en springtur, den första på vad som kändes som en evighet. Precis som med suget på olika föda under året, har jag också olika sug på träning under året. Tabata och promenader har varit melodin det senaste, men nu är plötsligt både kropp och knopp var springsugen igen. Efter rundan drog hockeypojkarna iväg på matchdag och jag var hemma med dom tre minsta till kvällningen. Vi tog oss en byatur, köpte lördagsgodis på en söndag och myste framför Insidan ut (så söt film, tips från oss!). Gott avrundande av en januarivecka mitt i livet!
Önskeplaner för vecka 5
-Haka på när januari möter februari! Januari har känts god.. och evighetslång, på ett välbehövligt vis…. känner mig redo och hoppfull inför den nya månaden nu!
-Dona på här hemma! .. jag fortsätter med rens och röj i vrå efter annan.
–Årets allra första frön ska också petas ner i jord!
-Njuta guldstunder med barnen! … känslan av småarmarna omkring min hals, amningsstunderna på sofflocket, tjoandet under sparkturerna, leendet när vi möts efter skolan, busflinet när vi leker i snön ute, djurbestyren, lyxkänslan när jag serverar barnen och deras kompisar gott mellis, alla små och stora samtal.. det är så häftigt att få vara morsa!
-Ha årets allra första februarihelg! … och den är tusan oplanerad. M-m-m!
….
Önskar er en god avslutning på årets första månad och en god början på februari. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Emmeli
En man i sina bästa år!
Inlägget är i betalt samarbete med Royal Canin
Så, låt oss prata lite om denna skapelse vi har äran att kalla vår, allas vår Salleman!
Det känns liksom som att han ”tillhör inventarierna” här hemma nu. Han har ju levt här på gården nästan lika länge som vi så det är ju inte så konstigt att det känns så då.
Här var det oktober 2016 och vi hade precis varit och hämtat vårt livs första alldeles egna husdjur. Denna lillfis var en otroligt vild kattunge. Jag var såhååå rädd för honom ska ni veta. Han hade människors ben, särskilt mina, som byten och jag minns hur jag kunde springa som skjuten ur en kanon över köksgolvet och vråla ”MAAAARTIN, hjääälp!”. Mycket underhållande, tyckte den skäggige…
Allt ordnade sig fint när Salle fick en kattvän, då har allt överskottsbus ordnat sig med kompisbuset.
Nu är Salle en stadig 8-årig kattpojke, leka är fortfarande ganska så kul… en stund. Han är inte som ett kattunge och dess leklust längre, helt sonika.
Januarikyla är ingen hit, har förresten aldrig varit, om ni frågar honom.
Gosa i någons famn, det gillar han inte heller. Jo, bara precis på hans premisser och det är inte säkert att det passar människan, men se det struntar han i. En riktig liten lurvig mansgris, i kattformat. Och vi älskar honom!
Han äter mat från Royal Canin, och vi anpassar som ni ser maten efter honom och hans behov, ålder, aktivitetsnivå osv.
Royal Canin har något för alla!
Leka en liten stund, vara ute en liten stund, äta god mat, se till så att kattsyskonen är tvättade… men i övrigt, vill han mest bara en sak, särskilt nu vintertid..
… ligga på skötbordet och njuta värmen inne i Badrumstvättstugan. Tvätta sig. Och slumra.
Sannerligen… en mogen lurvig man, i sina bästa år!
Emmeli
Kanske livets viktigaste muskel?
Idag besvarar jag en läsarfråga!
”Du är bra på att se det stora i det lilla och det fina i vardagen.
Spara i hjärteasken. Hur gör du för att lyckas med det? (Beundrar verkligen din förmåga”
…..
Svar:
Spontant tänker jag bara; ”men jag/vi HAR det ju så himla bra, varje dag är en sån gåva”. Så kan jag ju inte svara, det är ju knappt ett svar, så jag funderar lite till… och kommer fram till att min syn på livet, mitt sätt att tänka.. förstås är ett ihopkok av arv, miljö, livserfarenheter som gjort mig till den jag är idag, inspiration från människor som betytt/betyder mycket för mig.. och så vidare.
Att se livet med tacksamma ögon, det tror jag är lite som att träna en muskel. Att kunna se det där lilla i vardagen, kräver sin träning, helt enkelt. Jag började tidigt i livet. Minns ända från barnsben hur mamma högt kunde uttrycka ”åå vad härligt att få gå och lägga sig i en renbäddad säng!”, eller hur pappa djupt, djupt andades in syrenkvisten när den just slagit ut i sin vackraste ljuslila blom och han tyckte den ”doftade sagolikt” eller, oavsett vilket väder det nu var, så var det ”ett såå vackert väder” och så ”otroligt skönt ute”. Alla scoutkvällar i byns lilla bönhus under uppväxten, har också byggt ett otroligt stort bo i mitt hjärta, min kära Scoutledare lärde mig så mycket om livet som jag tänker titt som tätt, att ”sådäär skulle Åke ha kunnat säga”.. och så känner jag; ”yes, lifegoal!”. Han lärde mig ordet tacksamhet. Att känna den känslan, för det mest basala. Som mat på bordet, varje dag. Alltsammans, med Pappa Jesus som alltid, tryggt beskyddar. För givetvis, spelar min tro in, den tryggheten skojar jag förstås inte bort.
Jag tänker också, att mitt sätt att se på livet och var dag, som sagt har att göra med vad jag upplevt i mitt liv. Vissa tider i mitt liv har varit väldigt kämpiga, förstår ni. Perioder av att leva nära psykisk ohälsa, har absolut format mig till den jag är idag. Otroligt jobbiga upplevelser, som har gjort mig både skör och stark, på samma gång. Skör, för att jag behövt uppleva hur någon jag hållit och håller obeskrivligt när och kär, må så dåligt, den maktlösheten är brutal och en liten barnakropp slet ont. Men jag blev också otroligt stark, och har nu som vuxen Emmeli vett! …att uppskatta och ta till vara på, mitt alldeles egna liv, där jag får lyxen att stå här med båda fötterna på jorden, levandes mitt liv, innehållandes sånt som får mitt hjärta att klappa varmt, tillsammans med dom jag älskar mest.
En helt vanlig dag. Där vi alla får må gott, vakna trygga, äta gott, andas frisk luft, dricka rent vatten, möta vänner och familj, komma hem till varmt hem, somna tryggt. Vad mer kan jag önska? Inget.
”Det är inte dom lyckliga som blir tacksamma, det är de tacksamma som blir lyckliga”, sa min Storasyster en gång. Och så är det. Det finns alltid, alltid, alltid något, var dag, att vara tacksam över. Prova grabba tag i det, håll hårt om det. Din tacksamhetsmuskel blir snabbt starkare och starkare och tacksamhetstankarna behöver inte alls tvingas fram, dom poppar av sig själv, precis som att börja träna löpning eller annat utövande… möjligt trevande i början, men; ”man blir bra på det man tränar på”, som jag tutar i mina kids.
När livet bjuds extra medvind, ni vet.. så susar allt på och tacksamhetskonditionen håller i. Och genom dagar där själen skaver av någon anledning och livet känns/är allmänt tufft. Då, ja kanske kanske mer än någonsin, har jag användning av , ja är det kanske livets viktigaste muskel? Tacksamhetsmuskeln. Att var dag, kunna finna glädje i det lilla, ger en sådan guldkant på livet. Helt sonika.
Idag är jag tacksam över ännu en dag i Hemmamammalivet. Ingen oro, bara härlig energi. Tacksam över den mysiga stunden där jag och Lill-Olof städade skafferiet tillsammans. Över solen som sken i ansiktet under promenaden. Att det fanns rester kvar från middagen igår, att trolla till en restfest ikväll…. och vet ni, listan är inte slut på långa vägar.
Fundera du med, vad är du tacksam över idag?
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
