Nyårsafton! … och Årets allra första dag.
Det blev Årets Allra Sista Dag. Och morgonhimlen var sagolik.
Nyårsbukett inhandlades nere på byns blomsteraffär.
Mitt i dagen klädde vi oss varmt och tog fikapackningen och en massa kuligt med oss och mötte upp gänget vi skulle fira Nyårsafton med.
Ett galet snöbusigt väder blåste upp, men det stoppade inte oss minsann.
Hehe. Stora som små, åkte vi dyna och räserkälke och sörplade varm choklad och åt saffransbullar. Allt i en salig röra. Tills vi var så blöta och kalla att hemfärd var det enda rätta.
Äppelröda om kinderna landade vi hemma i Mäjadalen. Vissa bastade. Vissa donade i köket. Kattungar gosades med. En Juniflicka slumrade på soffan. Och så vidare.
Innan vi i storlilla familjen susade hemåt igen för att göra oss tjusiga.
En storliten jule-nyårsfin familj.
-Förevigad. Så dyrbart minne att sätta i familjealbumet.
Puh. Sådärja. Hastigt värre blev det ju, men en familjebild det bara skulle till! Vi det här laget är det ingen som ifrågasätter någonting. ”Okej hörrni, nu ska mamma ta en bild!”, hör jag M ”varna” småttingarna om trots att vi ju egentligen verkligen var på väg ut genom dörren… knips knips, sa det. Inget perfekt, fast alldeles perfekt, i alla fall. Fint så.
Vidare!
Tillbaka till den nu så himmelens tjusiga Mäjadalen.
Där festglada människorna samlades och kramarna strösslades, hemstöpta ljusen brann härs och tvärs och maten osade mer än gott.
Så följde en alldeles förträffligt varm, fridfull, gemytlig och så, så, sååå god Nyårsafton…
-som Storan och Storsvåggen ordnat så, så, såå fantastiskt fint! 
Mannen och Syrran slirade ut i vackra uterummet med gratinerade humrar på tallrikarna, till förrätt.
Till varmrätt serverades en makalös Pepparstekt oxfilé, med kockärtskocksstrudel och rostad vitlökssås.
Efterrätten!
Mors rullrånskorgar med Storans hjortronparfait och hjortronsylt. Oooh, finner inga ord. Så gott!
Det gullades, gosades och tävlades i Pappsens ordnade musikquiz. Par som delades på… och plötsligt satt jag mitt emot den skäggige och våra tävlingshuvuden var på topp….
…
Plötsligt började det närma sig tolvslaget och lilla bäbisen sov, men precis hela resten av gänget var vaket.. om än så trötta, så skulle precis ingen missa något!
Åh. Kvintetten L!
Minimannen var lyrisk över att få hänga med kusinen, ”miiitt i natten!!”, som ni ser på busiga ögonen.
Och så räknades sekunderna ner…
..ptjaa.. jag, Minimannen och hans kusse hade vår egen nedräkning med ni vet traddiga svt-talet och nedräkningen där.. som kaanske, kanske var lite fördröjt. Men det sket vi fullständigt i och gick efter det. Vi räknade ner med stoor entusiasm; ”tre, två, ett, GOTT NYTT ÅÅÅR!”… fastän dom andra tjurades på och sa att vi var minst en minut sena.
Ja, ja. Då njöt jag en minut extra av ljuvliga året 2018. Hah!
Nyårskyssen!
Livet med honom. Bästa jag vet. Vare sig livet är sorgligt eller lyckligt. Så är dagarna med honom guld i mitt hjärta.
…
Vi lämnar älskade året 2018, sparar det i hjärteasken. Nu är 2019 här! Så himla, himla spännande med ett alldeles nytt år.
Idag har vi, förutom att vara skittrötta och varma i hjärtana efter gårdagen, bara myst och myst. Samt varit ute på solig långpromenad hela familjen. Jag och den skäggige slog till med uppstyrt möte förstår ni. Kring köksbordet. Med fyllda kaffekoppar, block och penna och så. Skrivande av ”Våren-2019-lista” för kommande husrenovering… Alltsammans började med stoor pepp från båda håll… tills M konstaterade att hans fru fick djupare och djupare bekymmersrynka i pannan ju längre listan blev. Åhåååjaja. Men peppen äär stor nu, så nu kör vi!
…
2019. Livet. Småttingar. Pussar och kramar. Renovering. Vardagsliv. Och alltsammans i en salig blandning! – hoppas ni vill hänga på här inne ett tag till!
GOTT NYTT ÅR!
Lillafrun
Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 4.
Oktober,
-och mammans födelsedag alldeles i början av månaden!
Vi var så nära, så nära att nå drömmålet. Vägg tre av fyra var helt klar och bara lite, lite kvar av vägg fyra.. skulle vädret vara med oss mån tro?
Vi hade ännu ett storkalas, för hon som precis fyllt 28 år. 
Det var dukat med vackerhöstigt på bordet och ljuvliga födelsedagsbuketten från mannen.
Vi samlade kraft i skogen. 
Och jobbade idogt på här hemma. Brittsommaren kom och det gick att måla det allra sista!!
Och ser ni? Han är glad, för vår skull. Snäll-pappa som hjälpt oss massor med målning. Där, hade vi precis målat det allra sista av det vita. 
Juni levde soft hemmaliv, med armbanden på armen och precis ingen som ifrågasatte det.
Den där mannens leende då! Ljuvligt. Det var kvällen när vi rivit ställningen och hela huset var klaaart! VI klarade det!!”, high-fivade vi där, han och jag, på sena kvällen…
Höstlycklig mor med lövräfsan i händerna.
Jag bakade en ljuvlig söndagskaka. Mandelkaka med lingon! och vi hade Höstlov också, förstås.
Och så njöt vi fortsatt av alla pappalediga måndagar.
Allt i sin allra, allra dyrbaraste enkelhet. Som vi gillar det.
November är här..
… och trollska morgondimmorna, likaså. Lilla jag blir nominerad till Årets Babyblogg och kommer på plats 7 av 109. Så smygstolt över det. Att bara bli nominerad var ju en hjärtevinst i sig!
Vi firade Farsdag!
Bertil gungade för första gången i livet, medan mamman njöt av det lilla novemberljuset som bjöds samt samlade sina ”Mammatankar som Trebarnsmor!” ..ord om livet, men också om det där att bli snällare mot sig själv.
En ganska så tung och trött novemertid för ett slag. Men också god. Och nyttig. Med utrymme för broms, vila, återhämtning efter blommande sommaren med allt vad den inneburit och tid för eftertänksamhet, förstås.
Sen drog ju drömtiden igång för en pysseltoka som jag. Adventstiden närmade sig. Vi drog på loppis och började genast baka, påta och piffa här hemma. 
Saffranskaka.
Pepparkaksdagen hos Mammamormor och PappaMorfar. 
Samtliga njöt!
Och så årets allra, allra sista månad.
December.
Med ordet ”mys” så många gånger sagda och skrivna att är man allergisk för sånt, så har nog en och tre doser inte räckt av allergimeducin här inne hos mig.
Men så är det; vilken myyysig månad det här har varit!!
Jag är saligt förtjust i att pyssla, baka, påta, pynta och alltsammans med barnen (och helst den skäggige också) i sällis, gör det hela så himmelens varmt i hjärtat. Magiskt, faktiskt.
Varma decemberminnen finns i massor..
Ungarnas glädje den där morgonen när plötsligt hela den kvällen-innan-tomma adventskalender, var helt full av spännande paket. Fyllda med allt från små leksaker, till hemliga meddelanden.
Första Advent. Magi, ju!
Kyrkkaffe här hemma på Drömgården!
Ord samlades för vad som kändes som ett mastodont projekt i början av året.
-”Ska vi verkligen våga oss på att riva två väggar.. som nyblivna trebarnsföräldrar med två småbarn och en färskisbebbe, och inte den möjlighet till hjälp som vi hade förra året?”. Vi chansade lite. Och HÄR kan man läsa om hela alltet.
Vi har fyllt juliga vintermånaden med att vara ute hela familjen och leka i snön.. Bertil tycker om snö, trots att hans första tid i livet levdes i 30 varma grader….
Jag har sänt er mängder av pyssel och recept.
Och en dag var vi med i tidningen. Väldigt fräsigt.
Det blev Jullov. Mannen överraskade med en ljuvlig julebukett till sin fru.
Lillebroren, sin allra första Julafton!
Jullov. Med massor av familjetid. Chans att träffa älskade vänner. Familj. Ha årets allra sista bjudning här på Drömgården, Julebaluns fick det bli.
Årets sista springtur!
…
Tack älskade 2018-året för allt du gav. Det var sorgligt och kämpigt bitvis, men mestadels bara helt och hållet smått överväldigande underbart. Jag är evinnerligt tacksam.
. ..
Önskar er alla ett gott slut på det här året,
-tack för att ni följer med mig på resan här!
Vi hörs nästa år…!
Lillafrun
Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 3.
Vi klev in genom julidörren som stod på glänt!
Lilla Tripp-Trapp-Trull-skaran av barn blev tightare, dag för dag. Ren magi. Tiden var så, ren magi. Och också så jobbig. På grund av saker som hände i livet, livet utanför Drömgården. Jag samlade tankarna och funderade med orden skrivna i inlägget; ”Livets ytterligheter, hand i hand”
Det blev Vackerpappans födelsedag!
Och vi slog till med hemmafödelsedag, följt av Kalaskväll i Mäjasjön.. 
Ett ljuvligt men alldeles smågalet påhitt, med livet som nyblivna trebarnsföräldrar och två människor som har noll och inget vett att be om hjälp.. 
Men kalaset hamnade där, vid vackra, vackra Mäjasjön. High five på den, liksom! Och en så härlig kväll följde.
Kalasande med älskad familj är ju livet!
Vi mumsade försvinnande god pastasallad, kall pestoröra och alldeles ljuvligt bröd som var precis-nybakt… (såhär i efterhand förstår jag inte hur vi fick ihop allt!? haha) Recept från kalset sände jag er HÄR.
Julidagarna fortsatte och varvades med vad ni ser här nedan i ett bildregn;
Snickeri!
Promenixande!
Husjobb med hela familjen! Ser ni lilla klätterapan…?
Bästismys och Bertils första möte med älskade Idan.
En kväll gick jag med dom där två på Sommarfest för min Storsvågge som fyllde flärdfullt jämt!
Julilivet innehöll en massa, massa ljuvligt hemestrande i vårt vackra höga kusten, tillsammans med Storfamiljen tog vi oss ann klippor och stränder, dag efter dag och njöt så det stod ut genom öronen på oss. Men längtan efter regn, var stor så stor också..
Äääntligen kom det en dag av rejält med åskregn. Vi jublade!
– förutom över dilemmat som mamman besatt… som var i hästväg, för en sån som pladdrige jag.
(läs mer; ”Det var en gång en dag i slutet av juli”
Augusti!
Vi träffade familj och vänner. Åt sockerärtor från lägdan precis bredvid våran. Sommarvärmen och sommarlivet fortsatte.
Världens Längsta Sommarlov.
Jag berättade för er om ”Vad som hände den här dagen för precis ett år sedan” och fick sån enorm respons på dom orden. 
Jag, tillsammans med mina tre systrar, styrde i smyg ihop stordådiga planer för vår älskade far och mor.
… där vi till sist hamnade allesammans i ett endaste ”happy birthday to you”-sjungande sällskap, på Ulvön.
”Att ha överraskat en älskad”. Denna dag, den glömmer jag aldrig. 
Så blev det den där dagen i slutet på augusti.
Sommarlovet var slut. Och ”Så tog dom varandra i handen och gick” och hujedamig vad jag inte ville det där ovan, egentligen.
Skördetider!
Något vansinnigt drömmigt levererades till gården; En Farfarbygd lekstuga till småttingarna!
HÄR beskrev jag uppvaknandet från ”Trebarnschocken!” , chocken som kom när vardagen drogs igång efter den evighetslånga sommaren.
September! 
Och badande i HemmaMammaFruliv. Så älskat, så älskat!
De små trädgårdsbuketterna, också något kärt i livet!
..samt känslan av att vi började närma oss vad som var vårt drömmål för husjobbet.
Bertilälskling döptes!
Minstings päron sjöng av hjärtats lust och efteråt följde dopkalas för älskade. 
…
Månadens andra halva innehöll ”HemmaMammalivets Septemberdagar” med sånt vi tycker om.
… och så berättade jag för er om att ju Juni inte aaalls började på Förskolan som tänkt var. Ja, alltså. Ingen i hela världen var ju gladare än jag. Som villlll vara med mina barn, som har det som mååål att få vara med dom så mycket det bara är möjligt och som vi har råd med, alltså.
Jag lät er läsa mina tankar kring barnens första tid i livet, om att börja på förskola osv. ”Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka”.
Månaden avslutades med att frosten kom och vi höstade på gården! Plockade sista äpplena och drog upp sista morötterna… nu var vi redo för höst!
Den allra, allra sista delen kommer inom kort, förstås!
Lillafrun
Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 2.
Det blev april. Och påsklovslunk…
Varvat med så drömmiga skoterutflykter på Gamla Bettan, dragandes pulkan vi fick av Morbror S alldeles innan han lämnade jordelivet. Så himla härligt och hjärtegott det var, att vinka till Morbror S där i himlen, samtidigt som vi susade fram!
Ivern över att börja med husets sista två sidor, var stor så stor. Mannen och Minimannen skottade och hackade sig kämpandes ner till backen genom snölagret, för att börja bygga ställningen. 
Men, livet. Fokuserade på annat. Och plötsligt låg mamman som ett töcken i ambulans med blåljusen blinkandes och en fruktansvärd rädsla. ”När livet plötsligt bjöd på väldigt oväntade, ocharmiga nya erfarenheter”.
Med samlad familj hemma på gården igen, började vårpeppen kännas i precis hela kroppen. 
Solkyssta preggomamman med undran om ”vem är du, lilla människorbarn?”.
Jag tog det fulaste fotot i mannaminne av vårt hus. Ju fulare förebild, desto roligare.
Livet varvades av härligheter, med såna där scener av småbarnslivskaos. Som HÄR… kära hjärtanes, alltså.
…
Solen gassade in mer och mer och samtidigt som snön smälte i räserfart där ute, bakade vi massor av goda bullar här inne…”Guldstunder. Och pussar på rad”. 
Månaden avslutade vi med ljuvligt trädårdsfix… inte klokt vad snön smälte fort. Från masssssor till bara någon envis snöfläck här och var, i ett nafs! Valborgsmässofton blev inte aalls som vi hade tänkt oss.
Morsan inlagd på sjukan ena dagen, Monstermigrän, sjuka småttingar och så en liten prick över i:et med att avsluta april på sjukan också… En ”Valborgsmässoafton med några suckar”.
Det blev maj och blåsippsbacken besöktes!
Det boades i massor inför nya familjemedlemmen. Småkläder tvättades och veks. Det bakades och fejades.
Och vädret var sagolikt.
Svärfar var här och mannen och han bytte rekordmånga fönster under en och samma dag. 
På köksbordet stod vitsippor och ute i trädgården bjöd jag familjen på pannkakslunch under äppelträdet.
Minimannen lärde sig att cykla utan stödhjul i ett nafs.
Liiivet, med vårlökar som slog ut..liljekonvaljer, syrener och äppelträd i en salig alldeles overklig blandning.
Husväggar sågades upp…
Och en preggomage med två fröväntansfulla syskon, förevigades. 
Vi sådde i odlingstäppan..
..och inne på salsbordet stod planten och väntade på att få flytta ut. 
Älskade pappa kom och hjälpte oss med grundmålning av blivande brädfodringen..
Jag sammanfattade maj-månaden såhär;
”Sagolik. Smått overklig. Och alldeles, alldeles underbar.
…Så sammanfattar jag denna majmånad. Som jag nog tror vi kommer minnas för evigt. Kära nån, som vi har njutit. Vilken belöning efter kalla och snöiga Vargavintern, som ju var fräsig absolut… men frihetskänslan, att bara kunna öppna dörren tidigt om morgonen och stänga den sent på kvällen… låta barnen springa in och ut precis som dom vill. Solen, värmen, ljuset, blomsterdofterna, fågelsången… himmelskt”.
Men som vanligt i livet samsades ljuvliga dagar med bekymmersdagar… som oron över att en älskad inte mådde bra. Eller om bebben i magen låg som den skulle.. skulle vi plötsligt måsta planera in ett kejsarsnitt?
I väntans tider gick vi in i månaden med det vackraste namnet.
junimånaden.
Jag tog min Juniflicka i handen och vi vandrade längs grusiga lillvägen.. nu var vi framme vid vad som allra, allra högst troligt skulle bli Minstings födelsemånad.
..och precis 7 dagar in i månaden, vände solskensvädret till storm och på-tvären-regn och här hemma på Drömgården var värkarna igång och ingen var coolare eller ivrigare än jag.
Som den mest självklara lilla Lillebroren på denna jord, anlände han.
Älskade Prins Bertil. Som vi hade längtat på honom.
Och välkomnandet in i familjen kunde inte bli vackrare!
Storebror tjöt av lycka. Lilla Juniflickan undrade vad i hela friden vi släpat hem för en ”docka” (som hon kallade B i början, frågandes) och stoltheten hos mig och M var (och är) enorm.
Sex dagar gammal fick jag chansen att visa B vad som i hela mitt liv var Mitt Smultronställe på jorden. Älskade lilla sommarstugan som min Morfar och Mormor rådde om i begynnelsen. Inget blev som det någonsin var tänkt. Och ur våra händer och hjärtan slets den älskade lilla gården, där ute vid havet. Absolut en utav årets allra, allra sorgligaste händelser och något som aldrig kommer att sluta sörjas.
Den blev den 21 juni, Årets ljusaste dag. Och Junis 2-årsdag.
Vi firade, dagen lång, förstås!
Först födelsedagsmorgon och busig födelsedag.
Följt av 2-årskalas med Storfamiljen i vackra junikvällen.
Det blev midsommar. Och jag förklarade kärleken i ord, till min nyfödde lillprins.
”Din allra första Midsommar” och orden får mig att gråta återigen, av flera anledningar. Både kärlek, lycka och ledsamhet. 
Vi var i bäbisbubblan, för att ibland börja släppa iväg den skäggige, så stolta trebarns-Snickarpappan, nu och då.
Förutom att snickra på huset, hade han snickrat ihop en kärleksgåva utan dess like, till sin fru…
Den vackraste Trägungan jag kan tänka mig. Och därmed blev min dröm möjlig om att sitta där och amma bäbis i sommarvärmen…. ”oooom det bara kan bli en eller par dagar så pass varmt, i sommar”..tänkte jag..
… med trädgårdsbuketten i handen, satt jag där och kände mig som den rikaste på jorden.
Som nybilven trebarnsmor, fortsatte livet..
…
..men mer om det, i Del 3 som dimper ner inom kort!
Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 1.
Årsresumé av året 2018…
Att samla ihop mig själv lite, tänka tillbaka på året som gått. Se tillbaka på hur vi fyllt dagarna med liv, vad vi varit med om osv. Det är ett sätt för mig att stanna upp, ladda och ladda om. För det nya som komma skall. Ett alldeles nytt, orört år. 2019. Vilken ynnest!, tänker jag. Att få vara med i detta nu så otroligt dyrbara liv.
Här och där i resumén kommer ni att stöta på blåa ord, och dom kan ni klicka på för att hamna vid än mer föklarande ord/inlägg/recept. Ni kommer förstå när ni stöter på!
Januari.
Vi började det snörika året med att berätta att vi väntade på någon. Vår Minsting i magen. Barnens lilla syskon. 
HemmaMammaliv med dom där två darlingarna. Många mysiga, småkaosiga musikstunder i våra hjärtan!
Vi var på ultraljud. Så mycket mer orosamt än ni kunde ana, eftersom jag ännu inte berättat om vad vi hade varit med om några månader tidigare. Jag var livrädd innan och grät glädjetårar när allt man bara kunde se, såg så bra ut. Och ljudet av älsklingshjärtat slog i full fart. 
”Tillbaka på brottsplatsen” var vi också. Med hälften av alla fönster kvar att måla och med drömmålet ”att klara byta alla dessa och brädfodra sista två sidorna till sommaren… men kanske blir det bara en sida”. 
Jag bakade gott matbröd och gjorde egen granola för första, men aboslut inte sista gången i livet. Så enkelt och gott. Recept finns ju HÄR för sjutton.
Februari.
Och snömängden var omöjlig att förstå. Helt enormt mycket vitt! ”Det blir snö till midsommar i år”, sa vi..
Vi pysslade massor i vanlig ordning. Allahjärtansdag-kort till höger och vänster. Och så dom där små stunderna, som alltid värmer så, när man bara är, tillsammans och hamnar i samtal om stort och smått. Att få krypa in i en småttings värld, är en resa i sig!
Vårlängtan och knoppiga körsbärskvistar.
Varm nyponsoppa, vispad grädde och mandelbeskvier. Där ute, i snögropen. Ett helgpåhitt så kärt!
Vi jobbade på med huset. Det reglades tak där uppe på övervåningen.. som ett litet kaffepausande i penselmålningen av dom evighetsmånga fönsterbågarna och karmarna.
Det var Semmelfika här på Drömgården!
… samt ett sjuhelsickes rensningsrace! 
Pellisarna väcktes till liv och nya små sticklingar sattes i jord och växte…
… liksom jag, med Minsting i magen.
Så blev det mars.
Sportlov och hjärtevänsbesök. Vi roades oss med sparkturer och innepyssel.. som att sno ihop världsgod chokladmousse. till exempel.
ÄlsklingsLiten fyllde fyyyra år och det var förstås kalas för Storfamiljen här hemma! 
Så stort, så stort!
Nånstans på mitten av månaden behövde jag stanna upp. Andas djupt. Det var mycket där och då. 
Is-tid för pojkarna var en härlig belöning! 
Vi påskpysslade, såklart. 
Och mannen gav sin fru den vackraste påskbuketten jag någonsin skådat. 
Så blev det avslutningsvis Påskhelg och barnen var lyriska över Äggjakten!
2018-livet fortsatte med vårens första månad.. men mer om det, i Del 2.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
