Vad vi gjorde av dom allra sista så fagra septemberdagarna!
Vi hann precis plocka in dom allra sista zinniorna, lilla buketten med luktärter.. sen kom den; 
Den allra första frosten.
-Lika vackert varje år, tycker jag. Barnen stod och jublade vid fönstret på lördagmorgonen. ”Titta Juni, det är VINTER nu!”, sa han till sin Lillasyster. Den första frosten påminner alltid mig om den där känslan, hösten 2014.. när vi hade hyrt denna gård som vårt ”Sommarhemma” under sommaren. Vi fortsatte att få ha tillgång till gården därefter och åkte hem från Norrnorr (Piteå), där i slutet av september. Den första frosten kom och det var så vackert här, att hjärtat bara värkte. Som vi önskade då att vi skulle få köpa den gång, ha möjlighet att göra det.. och tänk, så bra det blev allting. Vi kämpade hårt för att nå det målet, men det var det värt tusen gånger om.
Vi har haft septemberhelg. Som ett litet arbetslag har vi röjt runt på gården.
Trädgårdspåtat, skördat sista morötterna.
Klippt ner och dragit bort insomnade sommarblommor… och förstås tagit hand om dom allra, allra sista kära luktärterna. 
Promenerat bland snart flyttklara fåglar. 
Plockat sista äpplena och kokat mos och kompott utav.
Höstpiffat lite till. Där ser ni Sallekatten som satt mitt bland äppelskörd, nyplantering och ett gäng trasmattor vi fått från gulliga granngården.
Så har vi snyggat till på gården efter sommarens brädfodring. Något som Storebror längtat efter hela sommaren; ”när farfar ska komma med traktor och hjälpa oss frakta bort alla gamla bräder”.
Från gråmulet, blev vädret sådär fantastiskt vackert.
Trasmatta på söndagsvädring och en solbadande gård. Älskat alltsammans. 
Små söta äventyrsturer runt gården tillsammans med småttingarna har vandrats. Jag älskar vårat gamla hemman.
Lördagsfika här hos oss. Och söndagsfika hos Farmor och Farfar, tillsammans med kusinerna. Sånt där viktigt och himmelens mysigt påhitt!
Vi har njutit så tillsammans, av dom allra sista septemberdagarna. Sådär vemodigt, fagra, vackra och förgängliga på samma gång.
Och nu, nu är det oktober. Minsann!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
Triss i skatter redo för fredag!
(inlägget innehåller reklamlänkar för polarn o. pyret och Adlibris).
Lilla trissen i skatter. Redo för fredag!
Just nu, sådär lugn och skön morgon.
Alla med frukost i magarna och kläderna på. Barnen inviger lite nytt.
Pojkarna matchar så sött med likadana tröjor (finns HÄR).
Junis ribbade topp i finaste blåfärgen, skulle jag gärna ha i mammastorlek (finns HÄR).
Alltsammans kommer från polarn och pyret. Som nu har 20 % rabatt när du handlar minst tre plagg, till och med söndag. Perfekt ju.
Bertil blir piffad av sin Storasyster ser ni! Så belåten liten lillprins det där.
Till sina toppar har barnen blå byxor eller jeans. Polarns brallisar äär dom bästa. Så smart att det går att spänna in och därmed kunna köpa en större storlek för att använda byxan länge, för dom små som växer som bara den.
Bertil har dom HÄR byxorna och storasyskonen varsitt par jeans, dom HÄR.
Storebror bygger flygplan och maskiner av plusplus. Så fantastiskt roligt hittepå. Finns nog på dom allra flesta leksakshak.
HÄR bland annat.
Vi har haft den stora varianten, men köpte nu dessa små. Pillriga. Men fasligt roliga, för hela familjen faktiskt.
…
Några tips för dom små, alltså!
Nu ska jag sörpla mitt kaffe klart, sedan berätta för barnen att vi ska på liten mysig fredagsutflykt. Har liksom lärt mig efter x antal gånger, att berätta om sånt liiite för tidigt… då skulle jag inte kunna sitta här och njuta kaffekoppen i lugn och ro, om jag säger så. För jag vet, att så fort jag berättar, att vi ska till Mormor och Morfar över dagen, så kommer dom små vara på väg ut genom dörren pronto! Drömmigt. Att ha en MammaMormor och PappaMorfar att kunna kvista till, bara sådär. <3
Önskar er en härlig fredag!
Lillafrun
Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka!
En vacker, blåsig, solstrålande höstdag. Storasysterlediga Juniflickan med sin Lillebror i vagnen.
…
Nä. Jag har nog inte nämt det, va? Men Juniflickan tog Storasysterledigt istället för att börja på Förskolan för typ en månad sedan. Ja, det blev så ändå…
..Ni vet ju hur jag är; tycker tiden med barnen är det viktigaste jag har och faktiskt det viktigaste jag kan ge till mina barn. Kärlek och tid i överflöd. Och första tiden i livet kan jag inte tänka mig något drömmigare än en lugn vardag, med sin alldeles egna grusväg att traska på, leka i lugnan ro i sin trygga vrå, baka en kaka med mamman, sova i tid och otid, se Pippi Långstrump-film och bygga pussel utan hejd. Tillsammans med en mamma och Lillebror. Några timmar av sånt, tre dagar i veckan. I övrigt är det både fler människor här hemma och fullfartig lek med Världens Bästa Storebror och små darlingar i Storfamiljen. Allt man kan tänkas behöva som liten minimänniska. Tänker jag.
S började förskolan för att jag behövde, var tvungen att åka och jobba. 50 % bara visserligen. Med lite pusslande var han på vift 17 timmar i veckan. Sen blev han Storebror, jag HemmaMamma, och när hans första Storebrorshöst kom var han 2,5 år… och med sin redan sedan-ett-år-lekta plats på förskolan, var han ”redan inne i Förskolesvängen”… men jag tyckte ändå att det kändes förfärligt konstigt att lämna från mig lillungen när jag ändå var hemma med bäbis. Så, han har susat iväg alldeles lagom mycket, allt utefter hans behov. I perioder har S inte varit på Förskolan alls, många veckor bara pyttelite, men sedan, som 3-4 åring och storliten, så är han såå pepp på det där med lek med jämbördiga och jag tycker också att det i denna lite ”större” ålder, är viktigt att stöta och blöta, träffa andra vuxna och barn än bara dom vi har i Storfamiljen. 
Men Juniflickan. Som inte alls ens varit innanför väggarna på grund av päronjobb ett endaste dugg. Då har jag bara känt att ”nä men hon får vara hemma i en evighet eller så, ingen brådska alls med nånting…” och bara tanken på att hon skulle knata iväg har gjort att hjärtat svidit på mig. Men. Ungen visade tydligt i våras att hon var mer än nyfiken på ”Fökola” hon också… så vi ordnade henne en plats, började inskolning, som gick som hejsan.. men totalt hade vi (=jag klarat) varit ifrån henne någon timme, ingen sovning där, ingen hellång dag (5 h). J tyckte allt var spännande och bara kul.. därför kändes det ganska bra för mamman ändå också. Sen skulle det där bli lite av vardag… och plötsligt var varken hon eller jag pepp, det minsta lilla. Barnen går alltid först. Så det var med andra ord hon som redan tyckte att hon utforskat stället nog och ville fortsätta livet med mysiga hemmadagar istället. Och som ni förstår hade jag ingen plan på att krångla med någon övertygelse när ingen anledning fanns. Man kan säga att inskolningen var god på flera sätt.. S fick härlig start och vi andra fick ett tydligt kvitto på att det grundliga tänket var det rätta, för oss.
Tjopp tjopp sas platsen upp. Med stora utropstecken till fina fröknarna att det absoluuut inte hade något med deras arbete att göra och dom förstod mig helt. Dom gör det så förbenat bra. Jag som nu hängt där en del.. och sett hur dom hjälper, lyfter, klär på lager-på-lager, snyter näsor, torkar små rumpor, lär och helt sonika gör dagarna det bästa dom kan för alla småttingarna som spenderar sin tid där.
Säger INGET om att det här är en universallösning. Alla gör olika. Alla gör (förhoppningsvis) precis som man själva vill… och behöver, på olika sätt. Det här är vår lösning. Och jag njuter till fullo av den.
”Men tänk vad sköönt, då kan du vila när hon är på förskolan”, säger den ena. ”Hon BEHÖVER förskola!”,säger den andra.
Äh. Säger jag.
Nej, jag kan aldrig lägga mig och bara vila med lilla bäbisen som jag skulle ha kunnat om båda storasyskonen var på förskolan…men det kan jag i såna fall göra andra tider, för sooom livet är annorlunda för oss nu, jämfört med när Juniflickan var nyfödd och jag levde själv med två barn typ 3-4 dygn varje vecka. Pappan reste massor i jobbet och det, det var tufft på riktigt.
Är jag trött nu, vet jag att det kan finnas andhämtning, närmare än om tre dygn fram.
När liten bäbis sover, uppskattar jag så att jag kan ge min fulla tid till Juniflickan, precis som hennes Storebror fått i massor och fortfarande får. Tid där bara hon och jag kan få bygga pussel tillsammans, tid där jag svarar på precis alla hennes små frågor, då vi babbelpratar, pussas, bakar och busar…
I jämförelse med barn nummer ett, som inte hade någon att rejsa med hemma.. utan fick lekchans på Förskolan. Så är det istället så att dessa små timmar är enda lilla stunden det INTE leks i full fart.. vilket kan vara ganska så skönt för ”Lilla Juni”.
Alla nöjda. Hela familjen.
Höstens bästa beslut. En Storasysterledig Juniflicka!
…
Nu väntar torsdagkvällen! Önskar er en fin sådan. <3
/Lillafrun
Och vinnaren är…! (och trösterabatt till alla, förståss!)
(Tävlingen är ett samarbete med Personligalmanacka.se)
…. Karin!
Stort grattis, du väntar mail under dagen!
Tack alla, alla ni som var med och tävlade. <3
En liten tröstegåva till er andra; om ni anger koden LILLAFRUN2018 har ni 10% rabatt hela helgen!
Fin torsdag till er!
Lillafrun
Att ge Tripp trapp trull varsin samlarlåda!
(inlägget innehåller två från-hjärtat-tipsiga, som alltid alltså, reklamlänkar!)
Idag hade jag en så mysig stund.
Kikade i lugnan ro på Bertils doppresenter och gjorde också i ordning hans samlarlåda.
Min ena storasyster har gett sina små varsin samlarlåda. Och jag, som ju nästan är jämngammal med hennes (i alla fall tre första) barn, har alltså ända sedan jag var liten tyckt att det där var en förfärligt mysig grej. Och som ni förstår, gör jag förstås nu lika till mina barn. Varsin låda att spara i. Hjärtespara.
Ultraljudsbilder. Bäbisens och mammans Lilla ”armband” från BB-tiden. Barnens allra första pyjamas, den som inte ärvs vidare ett dugg. 
Alla söta kort från älskade. Dopskallran med ingraverat namn och dopdagen, dopgåvan från oss päron. B fick till och med en servett från sin dopdukning.
Dopminnet förstås. Lilla bäbisens tack-för-uppvaktningen-vid-min-födsel-tack-kort. Förstås första nappen och en (oandvänd! haha) storlek-1-blöja, så dom kan förstå hur pyttesmå dom varit en gång.
Och med tiden fylls det på med söta teckningar, pyssel och gudomliga konstverk.
Absoluuut inget världsviktigt och inget måste alls. Bara så himmelens mysigt att ha, tycker jag. Och tanken är förstås att dom små får med sig lådan sedan när dom fl…. nä hugaligen, den här meningen kan jag inte ens skriva klart….
Där ser ni söta lådan och en massa fina, klassiska doppresenter. Jag gillar skarpt. Alltihop.
Barnbestick. Ljuvlig servis med lilla Putte i blåbärsskogen på (finns HÄR förresten!). Underbara gosedjur. Finfina kronor in på sparkontot. Sötaste lilla kånken, samma lika som syskonen. Tjusigt halsband. Små smyckesskrin. Och dom där böckerna jag bara vet att vi kommer ha många mysiga stunder med. Jag älskar att sitta med bebben i knät framför pianot och spela och sjunga.
”Våra bästa barnvisor” är en bok jag inte sött på tidigare, men den är verkligen helt fantastisk- innehåller klassiska gamla pärlor till visor med knasiga texter, godnattvisor och massa annat. Helt impad är jag. Fann den HÄR om ni har någon liten ni vill ge en fin bok till!
Den här går ej av för hackor heller.
Ni var så många som tyckte idén var fin med samlarlåda. Och så många som undrade, när jag postade en liten filmsnutt från påtandet (med Junis sång i bakgrunden! .. kika stories vettja!), var lådan kom ifrån. Och den är nyligt inköpt på det blågula huset, ni vet. Kika HÄR så kommer ni direkt till lilla lådan.
…
Hoppas ni haft en god onsdag!
Vi har mest varit inne. Halva dagen hällde regnet ner. När väl himlens grå moln skingrade sig och solen kom fram, började vinden ta i. Enda utestunden idag var stunden när jag tog barnen i vagnen och kutade rundan, dom sovandes och jag som fullkomligt höll på att blåsa bort. Kära hjärtanes vad det blåst och blåser. Kaanske dags att trycka lite isolering kring alla nya fönsterna här inne, haha!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
