Helgdagar i slutet av oktober!
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Helgdagar med en massa må-gott.
Vi har sett film hela familjen tillsammans i en mycket rörig hög i finsoffan. Varit på något så stort, så stort; Livets första framträdande för storlilla Minimannen. Sötaste dansgänget dansade på fina ceremonin kring avtäckandet av vår nya bronsiga, vackra staty avbildad av en utav byns stoltheter; Magdalena Forsberg. En lördagkväll sedan, där vi lagade gott och åt tillsammans med Svärfar och mannens syster med familj. Coola Farmor är i Afrika, så Svärmor saknades men vi hade det så mysigt vi kunde i alla fall.
Så byts Sommartid mot Vintertid.
Vi klär oss i varm ull och stickekläder. Och vissa sover timmar ute i sköna luften och verkar njuta massvis. Lillprinsen, som ju är född i trettiogradig värme och levde så sin första tid i livet. Nu kommer kylan mer och mer. Småfåglarna har fått mat. Och mörkret faller i väldig fart.
Som jag har fått frågor om denna ulliga, väldigt sköna mössa senaste dagarna… det påminner mig om att jag ju inte visat er födelsedagspresenterna jag fick när jag fyllde år ännu. Mössan var alltså en av dom. Från min skäggige darling.
Mössan kommer från Kari Traa och finns bland annat HÄR i olika färger.
Jag tror att jag börjat komma sams med naturen och känslan med den nu. Lite som att vi är björnar allesammans och behöver bädda lite extra gott i våra iden. I mörkret, bland levande ljusen. Trivsamt och behagligt. Nu är vårlökarna nere i jorden också. Och det allra tjockaste lövtäcket, det som blir av gamla, jättestora äppelträdet, rävsat.
Vi firade med Söndagskaka!
Med bland annat kokt potatis som en ingrediens. Receptet lät så småtokigt att jag ”var tvungen” att prova. Och oj, så himmelens god den blev.
Lite mazarinliknande. Lovar er att återkomma med receptet!
…
Det var några helgdagar i slutet av oktober, det. En ynnest, alltsammans.
-Hoppas att ni har haft härliga dagar!
Lillafrun
Vi fyller dagarna med liv!
Vi fyller dagarna med liv.
Det är frisk uteluft och nattvarma täcken. Det är stinkande blöjpåsar och kladdigt kylskåp. Prydliga travar av vikt tvätt och nyskurad bro. Det är grus i hallen och för tunga ögonlock. Det är livslycka och pirriga magar.Det är längtan och kärlek till skäggig på vift. Det är småttingbrydderier och lyckliga skatter. Och en herrans massa pyssel..
… och härliga tillsammans-med-Storan-beställningen av vårlökar som gör vem som helst nipprig.
Mamman motionerar och fyller på sig själv med god energi. Jag och barnen går på FN-samling och fylls med musik av så viktigt innehåll.
Vi åker på mitt-i-veckan-äventyr. Knackar på dörren hos MammaMormor och PappaMorfar. Får omfamnas av värmen från kramarna, varma risgrynspuddingen, elden i kaminen och svettdropparna från hardcoregymets cykelpass. Storebror får nästan hela risgrynspuddingen för sig själv sedan och är i sitt alldeles egna heaven.
Vi går på loppis och får med ens några julklappar, i alla fall halvt, klara. Vardagsträffar fler darlingar i Storfamiljen.
Som ett mellisfika med kusinen och en kaffekopp med Svärisarna. En snabbsväng till Storan. Att bara hinna prata lite, så värdefullt.
Kattens svans brinner, mammans telefon spricker och det landar spännande mail i inkorgen.
Det tittas mot solen och känner hur den fortfarande värmer. Andas in den friska luften. Jag känner barmarken under mina fötter där jag går, hör lövens prassel. Är snön snart på väg? Det känns nästan så.
Minstingarna sover varmt ombäddade om dagen. Fullmånen lyser om natten. Och det börjar närma sig helg. 
Äntligen torsdagkväll och Vackerpappan hemma. Efter dagar med massor av jobb.
Bland varma småttingar, i ett helgtädat hem, får jag vakna till fredag. Tacksamheten är större än allt stort.
Sovmorgon slog vi visst till med också. Urskönt. Långfrukost sedan. Timjan är gott på mackan. Tycker jag. Vissa tycker bara att ”det sprätter runt i munnen”. Jag får skratta gott. Många gånger om dagen. Som små doser av räserbränsle, när orken behövs desto mer. Mammalivet är mycket, på alla sätt.
Jag försöker ta in att jag har tre småttingar, som är mina.
Den enen kan just nu bli hur arg som helst på sin mamma, tycka att du fattar ju ingenting!”, varvat med tacksamhetstal över att jag är en så fantastisk mamma och så finns funderingar som ”mamma? lever själen i himlen?”. Puh.
Tvååringen nynnar ”Hä-komme-Pippi-låååptump!” helt obekymrad om precis allt.. skulle vara att pippitröjan hamnat i tvätten, sånt kan ju göra vem som helst tokig. Alltsammans varvat med att säga ”mamma? vet du vaa? -ja älska dej!”.
Och så den där Minstingen.. som är så nykär i sin röst, och väcker oss med sötaste snicksancket om morgonen… ett tu tre går hans ögon i kors, för då har han hittat sina händer… och dom är ju så tjusiga att ögonen kan gå i kors för mindre, ju!
Å. Så gott med helg nu alldeles snart. Hoppas att ni haft en god vardagsvecka. Önskar er en härlig fredag så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Aftontjusig i grönt!
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Det där var i helgen.
När vi tog små paketen, pysslade kortet och ljuvligt doftade blomman och susade iväg för födelsedagskalas i Mäjadalen, hos ”Storan” (det är alltså min äldsta av mina tre storasystrar, för er som kikar in här för första gången eller så) och hennes familj. Det är så vansinnigt lyxigt att vi bor i samma by!
Jag kände mig så tjusig i min nya gröna blus också. Som pricken över i:et i min höstvintriga kapselgarderob. Som ni läst om HÄR.
En sådär alldeles ljuvligt mörkt, typ grangrön, blus. Älskar den färgen. Och tänker att den är fin hela hösten, kring jul och ja hela vintern också.
Fann den på hm. Fanns i flera färger. Har sett den här färgen lite här och där bland kedjorna.
HÄR och HÄR är två fina blusar också i samma färg. Och ja, den HÄR klänningen är jag faktiskt himla sugen på. Nu när Minsting ammas för fullt, är klänning inget ypperligt plagg precis. Men omlottklänning, skulle ju fungera som amningsklänning faktiskt.
Skorna är ett par Vagabond. Finns HÄR bland annat. Och kjolen, ett så himla bra köp. Kommer från Lindex och den hittar ni direkt HÄR.
Grönt är tjusigt, visst?
…
Så var det plötsligt onsdagkväll. Jag sitter uppe i tända ljusens sken. Det enda som hörs är ett gnisslande fläktelement ute i hallen. Det jobbar på för fullt och låter samtidigt som en klämd näbbmus, typ. Nåja. Det funkar i alla fall!
I övrigt, njuter jag tystnaden och hör mina egna tankar en stund. Vi har haft en så härlig höstdag. Vacker och mysig. Berättar mer en annan dag. Tänker också på att den här typen av kväll var så mycket vardag för mig, för bara drygt ett år sedan. Jag menar.. det är sena kvällen nu, barnen är nattade och här sitter jag. Sömnig. Och längtande. Efter en skäggig. Som är på uppdrag.
Så mycket sånt här det var förut. Så härligt att det fortfarande är en boll i luften. Men tack och lov, att bollen är så lagom stor nu, och inte sådär övermäktig och ohärlig, som då. För er som inte hänger med på vad jag mumlar om, finns HÄR ett inlägg om en stor förändring som skedde för oss förra våren. Något som gör att jag fortfarande, jamen jag tror tusan jag tänker på det varje vecka, ett och ett halvt år senare, tänker på hur härligt det är med all tid vi har. Tillsammans. Så stolt över min M. Kan så många saker. Är den ödmjukaste på jorden. Och framförallt den hjärtevarmaste människan jag känner. Jag och barnen är som en hop prinsar och prinsessor här hemma.
Så. Lite tjusig stass och några kvällsfunderingar. Hoppas att ni haft en fin dag! … Sov gott, när det blir dags!
Lillafrun
Årets Höstkrans!
Först satt jag där och kunde absolut inte bestämma mig för om den skulle bli vit- eller grönmossig.
Årets Höstkrans, alltså!
Så jag tänkte” Äh. Det är okej Emmeli att vara supervelig om världsliga saker ibland också”. Så jag tog helt enkelt både vit och grön mossa och tänkte bääära eller brista.. håhå, så spännande, visst!
Grön blomstertråd är så himmelens bra att jobba med.
Använder den till alla slags kransar, året om. Själva stommen kommer från blomsteraffären här i vår by, för flera år sedan. Men är alltså något som går att få tag på i blomsteraffärer och som håller i flera år sedan bara man är lite försiktig.
Jag gör små mosskransar. På den gröna mossas drar jag bort det bruna skruffset, för att få så mycket grönt som möjligt.
Först tyckte jag bu om hela alltet.. det är väl typsikt, med den där okrispiga känslan jag hade förra veckan.. då tycker man själv att man ser risig, känner sig risig, det man gör ser risigt ut och allt känns risigt. Känner ni igen er, när man helt sonika går runt med ett eget regnmoln över sig? Så är det ibland. Livets nyanser. Ibland förklarliga. Ibland inte. Det bara är så. Allt är okej.
Men alltså, titta där då!
-En stund senare, efter att ha öst på med kärlek, i form av mossar, kottar och lingonris och under tiden fått så härligt utlopp för min pyssliga, kreativa sida. Jaa, då blev den ju så skogstjusig att det förslog, ju!
Och nu är ju dessutom regnmolnet borta så nu äälskar jag den, hehe
Gjorde en liten öglad av tråden för att kunna hänga den på tre år gamla spiken. Tänk, att vi bott här i tre år nu. Inte mer ändå? Känns ju liksom på ett sätt som att det här varat i all evighet. Så tacksam för vår gamla gård.
Min plats på jorden.
Det finns förstås många olika stilar på en höstig krans. Julia har gjort en helt annan variant, men så himla vacker den med. Kika in hos henne för att se, vetja!
Ute på verandan ligger fint enris som pappsen knipsade åt mig när vi var i skogen tillsammans förra söndagen. 
Så typiskt honom att hitta sånt där fint, med bär och allt.
Tänker mig att jag ska göra vinterfint med det framöver… 
..Men tills dess, har vi Höstig skrud och nu dessutom med Årets Höstkrans upphängd. Pyssla en ni med!
Önskar er en god tisdagkväll! Igår klarade jag ej nattningen av Tripp, Trapp, Trull som vaken, utan klubbades tillsammans med dom. Brandismannen väckte mig när han kom hem sent till kvällen efter sin Brandisövning.. mest bara för att jag skulle hoppa ur långkallingen, och i nattlinnet, borsta en tand och sen återvända till kudden igen. Men ikväll! ..ikväll skaaaa jaaag håållla mig vaken. Ok? -Ok.
…Allas sängar är renbäddade vilket kan vara något som gör en salig och sömnig för mindre.. men man kan ju alltid hoppas. Så skönt med lite vila för mamman, innan natten.
Lillafrun
Att starta veckan, lite mer sansad!
Om första halvan av helgen var fylld med feelgood i form av kära vänner och familjemedlemmar, solsken och kalas. Så var söndagen fylld med härligt, som sovmorgon, kaffesörplande i lugnan ro. En gråmulen himmel. Långpromenad med hela gänget.
Och ett skönt high five till kvällen, när M kom in efter att ha rivit ner hela ställningen. Ni kan ana känslan, va? Sagolikt härligt alltsammans.
…
Nu är det måndag och jag känner mig pepp på den här kommande veckan. Jag har hunnit samla mig väl i kropp och knopp i helgen.
Vet med mig att jag brukar känna mig lite dimmig den här tiden om året. Jag är ju en människa där energin flödar ut och så är jag, om jag får säga det så, väldigt snabbtankad på återhämtning. Men den här tiden på året, alltså. Det blir en krock i mig. Jag tror att jag kan fortsätta ”som vanligt”. Fast kroppen vill sakta ner i takt med naturen, ju. Så då blir det sådär som förra veckan, en känsla av att mörkret anfaller och jag känner mig moloken.
Men så räcker det med att jag sansar mig, börjar boa i hemmet. Som att ta fram vinterkläder och sortera bort sommartidens tunnare mot vintertidens mysiga mössor, stickade sockor och handskar. 
Alldeles oanvända stickesockor som väntar på mig.
Förbereda för kylan. Göra mysigt. Sånt är bra för molokenheten.
Igår när jag ändå var igång, så passade jag också på att rensa ut ännu en storlek ur Lillebrors garderob och ”shoppade” ny storlek i syskonens ärvesförråd. Kära hjärtanes, som han växer lillprinsen!
Som pricken över allt tog jag mossan, kottarna och lingonriset jag och barnen plockade i skogen förra veckan, och band en höstkrans. Satt där på bron i mina nya farmorglasögon och kände mig rik på livet.
Med ens kände jag hur den där blä-känslan för mörkret, började bytas ut mot en behaglig, pirrkänsla i magen. Jag började fantisera om julen. Åka kjälke med barnen, visa Bertil röda pumlorna (julgranskulor, mao) i granen och bara det där ljuva med Jullov, alla tillsammans. Bästa med jul är ju allt härligt innan. Tycker jag.
Lovar att visa kransen sedan. Jag har bara inte hängt upp den ännu. Den ligger gömd, på diskbänken faktiskt. Ska köpa fågelmat först. Och börja mata i fågelmataren. Annars kommer kransen att vara fågelmat i ett knyck. Det vet jag. Been there done that, förra året.
Ok. Nu ska vi ta tag i måndagen här.
Önskar er en god veckostart!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
