Sommarlyx och mysig effektivisering!
En ljuvligt doftande liten bukett, i loppad vas på handfatet. Sommarlyx för mig!
Idag är det måndag. Ny dag. Ny energi.
Det är en mycket lyxbetonad dag också.
M har hjälp där ute på ställningen av snällaste Svärfar. Och jag och barnen är strax på väg att packa in oss i Rymdskeppet för att kuta runt på Mammammormor och Pappamorfars gård idag och garanterat ha det mys. Så skönt att slippa passa springande småttingarna från ställningen… vissa moment som görs är ej kombinerbara med barn… som när det flyger långa brädor från tio meters höjd och så vidare.
Så. Idag väntar sommarlovsmys med barnen och samtidigt effektivisering av Brädfodringsjobbet!
Önskar er en fin måndag!
Och ni… jag kan inte tacka er nog för att ni alltid strösslar mig med så himmelens fina ord. Ibland vet jag nästan inte vart jag ska ta vägen när jag läser. Blir varm i hjärtat och känner mig som lyckans knös med så fina läsare och följare. Tack för er. <3
Lillafrun
Lillprinsen gör premiär!
Å. Tänk att han är en månad nu. Vår Lillprins.
Helt ljuvlig. Är så kär i honom att jag skulle kunna gråta en skvätt nu på stuberten. Så liten. Så rar. Så gossig. Ser ut att må så gott. Håller mig hårt om ett finger där han ligger och ammar. Tittar på mig med den där dyrbaraste blicken man kan få. Har redan fått sådär mjuka bebbelår. Och är bara helt omöjlig att inte vilja pussa tusen gånger om dagen.
Och när man blivit en månad gammal, blev det plötsligt fritt fram att få prova den där bebbeinsatsen till Snabbvagnen.
Lillebror, som ju faktiskt är pytteliten vaken nu och då nu. Så får man se dom där vackerblå. Lilla Storasyrran slumrandes bredvid.
Och ännu en gång hyllar vi den där barnvagnen. Får ständigt frågor om den och HÄR finns ett inlägg som jag skrev precis när vi köpt den….
…
Helgen i övrigt? 
Många, många timmar byggjobb. Sjunde julidagen och vår bröllopsdag. Familjehäng. Älskad sommarvärme. En lördagkväll där Storebror fick åka iväg alldeles själv och gå på konsert med sin Farmor och Farfar. Electric banana band var i stan förstår ni. Minimannen älskar dom. Lillan fick då också lite egentid med sin mor när Lillebror marathonsov och pappan brädfodringsjobbade. Kex-och-ost-bröllopsdagsdate i finsoffan. Raska promenader för mamman med dom yngsta småttngarna i sällis. Mammagympande. Trädgårdspåtande. Och massor av bäbissnus förstås. Nu är det söndagkväll och jag känner mig nästan lite vimmelkantig… det går i sån fart dagar som dessa. Jag spikar inte en endaste spik men det ammas, jagas ungar, lagas middag, serveras iskall rabarbersaft till svettiga darlingar, stoppar i hungriga små mellis, ammas igen, springer med kaffeflaskan och lilla kakan..och, ja ni fattar. Nu är det kvällsfrid, hemmet är småstädat (spånar finfint när man sågar för fönster) och snart, snart väntar kudden. Trots att jag nu är hur trött som helst, så är det här det absolut bästa livet jag vet om.
Hoppas ni haft goda helgdagar och gjort sånt ni mår bra utav.
Lillafrun
För idag har vi varit man och fru i 6 år!
M?
6 år, ju. Som makarna L.
Det där som började, när du och jag blev Vi, och kändes alldeles för sagolikt för att vara sant, det blir liksom bara bättre och bättre med tiden som går. Hur är det ens möjligt, liksom?
Du är min bästa människa. Varje dag.
Den här lördagen för 6 år sedan hade vi den mest magiska dagen framför oss. Vår Bröllopsdag.
…
Jag kan fortfarande komma på mig själv med att tänka; å, han är min, när jag ser dig. Inte varje dag… För livet är fyllt av så mycket mer än bara tankar och tid för dig och mig nu. Livet är fyllt med precis allt och lite till. Vi har tre små barn tillsammans, Tripp, Trapp, Trull. Storebror, LillaStorasyster och Lillebror. Sixten, Juni och Bertil. Ja, dom har många små smeknamn, för som vi älskar dom där tre. Det vackraste kärlekskvittot. Som vi gör allt och lite till för. Men vi är noga, med att aldrig glömma bort varandra.
Jag älskar dig så, M.
..för att du behandlar mig som en prinsessa. För att du alltid lyssnar. Alltid försöker förstå. Jag älskar att du vet precis hur mycket mjölk jag vill ha i kaffet, jag älskar dig för att du aldrig skulle få för dig att låta irriterad över att jag alltid (ja, nu erkände jag det för dig fastän jag nekar i sten) slänger plastgrejer i slasken så du står där och miljöhjärtaplockar innan komposten kan tömmas…. du tittar ändå fortfarande på mig med kärlek. Jag älskar dig för att när du ser mig stressad, nere eller ledsen.. alltid finns där, berömmer mig i överflöd eller börjar prata om hästar, mina drömmar och alltid vet precis hur du ska få mig glad. Jag älskar dig för att vi gör det här som kallas livet, tillsammans. Ingen mäter sig med den andre. Vi är ett team. Ett Vi. I alla väder. Jag älskar, att du alltid har en hand att lägga på min rygg, alltid en kyss på vänt än om den tar en sekund i förbifarten.
Jag älskar dig, för att du alltid gör precis allt, för mig och barnen. Du är deras Vackerpappa, med det drömmiga lugnet, tålamodet, kunskapen att kunna berätta om mycket och med kärlek till bredden, med alltid ork till bus eller en kram på lut. För att i nästa sekund snickra något vackert, spela på gitarren, konstruera ett hus, ordna ljudet i nån tv-sändning eller varför inte susa iväg och rädda någons liv med Brandismannenkläderna på. Du kan så många saker. Men framförallt är du så mycket. Ja, faktiskt Allt. För mig.
Ett liv för mig. Är ett liv med dig. Doften av ditt hår. Varje liten tår. Gör mig mera säker på. Att ett liv. För mig. Är ett liv. Med dig. Vi gör varandra starka och teamar så bra. Men både du och jag, vet att vi inte är starka, prick varenda dag. Då finns den där, kärleken oss emellan. Som ger oss vingar, och känslan av att Vi klarar allt, tillsammans.
Du och Jag. Jämt och jämt och jämt.
/Lillafrun
Sommarlovsminne skapat i drömmig Mäjadal.
Å.
Det var bara en så otroligt mysig fredagmorgon idag.
Mulet, men varmt och skönt. Efter frukosten packade jag in alla tre barnen i rymdskeppet. Vi susade iväg dom stackars små kilometrarna (snart, snart har vi gångväg längs storvägen.. då vågar vi gå till varandra mer än nu) för att landa i Mäjadalen. Sommarlovsmorgon. Bland småttingar och deras kusiner. 
Jag tog den flätade korgen om min arm. Njöt känslan av att få gå i lugnan ro, genom den där vackra trädgården. Knipsa rosor bäst jag ville. Lägga i korgen för helgbuketter till hemmet.
Drömma mig bort, mot alldeles egen sån där vackerträdgård.
Höra barnen leka i kring. Sörpla goda morgonkaffet Storan bjöd på. Och bara njuta så himmelens av att ha henne nära mig. Storan och hennes storfamilj. Jag mådde bara så gott mitt ibland allt det där, att stunden direkt blev ett Sommarlovsminne jag stoppade i guldig hjärteask.
Livets små guldstunder, ni vet.
För jag kan berätta, att resten av dagen varit rätt så sjåig och låtit mer som gamla gnissliga gångjärn än något annat. Men äsch. Nu sover småttingarna, M och jag nattafikar och det enda jag minns är det härliga från dagen. Med morgonen i topp.
Natti!
Lillafrun
Heja mammakroppen!
Jag slutar aldrig fascineras.
Det är ju helt makalöst häftigt. Hur det liksom kan växa något så underbart fantastiskt, där inne i mammamagen. Plötsligt kommer det lilla livet ut till världen och inget är mer naturligt eller känns mer självklart. Fyra veckor har gått och den där lillprinsen är en i gänget så solklart det bara kan bli.
Ibland sköljer kärleken över mig så det nästan är svårt att hantera. Sån är jag, ni vet. Jag älskar dom så mycket, dom där tre små barnen, som är halva-halva-versioner av mig och den där skäggige. Så coolt. 
Coolt också, tycker jag såklart att det är när kroppen är så hel, trots att den varit med om något så stort och påfrestande. heja, heja mammakroppen!
Likt med Minimannen och Juniflickan, tränade jag hela preggotetsvägen. På onsdagen gympade jag med Minsting i magen och på torsdag eftermiddag är han född. Inget självklarhet åt något håll. Varken att kunna träna med bebbemage eller att faktiskt göra det. Men jag har mått bra av det och därför gjort det. Skulle aldrig börja träna, från otränad, under en graviditet. Nu är det en så naturlig del i livet att det skulle kännas så märkligt att stryka något så gott i livet.
När bebbe-marathonet är gjort då vill jag bara mysa, mysa, mysa i Bäbisbubblan. Har tänkt efter alla förlossningar att jag ska vila läääänge, …så går det någon dag och vi var även denna gång ute på Första Barnvagnspromenaden. Några dagar senare promenerades det snabbare och snabbare och fort traskades det raska räserpromenader. Sedan Minsting var två, tre veckor hittar jag mig själv på väg mot mitt första gympapass. Precis som med dom andra två. Men huvud kopplas in, för skulle jag köra helt på feeling så skulle jag sticka ut och kuta nu för det längtar jag så mycket efter att jag nästan kolavippar.
Känner mig oerhört ödmjuk inför, och tacksam mot kroppen.
Idag är jag så lycklig över att ha vaknat tidigt av mig själv, gått ut i ljumma julimorgonen, rullat ut gröna mattan och gjort ett snällt gympapass för mammakroppen. Gör enligt tidigare beprövat recept; på samma vis som jag trappat neråt mot bebbefödsel, så trappas det nu uppåt små steg i taget.
Är nu redo för en heldag med mina tre små darlingar!
Jag investerar i mig själv såhär. En liten halvtimme här och där. Gör susen för massor och lite till. Lovar.
Önskar er en god fredag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
