När Livet plötsligt bjöd på väldigt oväntade, ocharmiga, nya erfarenheter…
Med handen i min trygghets hand.
Å.
Vilka dagar den här veckan bjöd på. Dom här två senaste tar priset som mest oväntade och väldigt omtumlande.
Jag satt där på onsdagmorgonen med min kaffekopp igår morse. Hade precis lämnat Sorebror på Förskolan, var hemma igen och myste med Lillasyster samtidigt som jag pratade med Storan i telefonen. Som vanligt är jag trög att förstå vad som håller på att hända, men märkte att synen försvann mer och mer… som vanligt när jag håller på att få migrän. Till sist säger jag ”du ,Storan, jag tror nog jag borde lägga på nu och ta en alvedon för att försöka mota det här”. Vi säger Love you , lägger på och jag petar i mig en alvedon.
Så ska jag masa iväg för att byta blöja på Lillan.. det blixtrar framför ögonen.. men blöjbyten görs i sömnen om det skulle behövas som HemmaMamma. Men plötsligt märker jag att jag ju inte alls känner vad jag gör med vänster hand. Gör ändå vad jag ska och lyfter upp J i famnen. Då håller vi på att ramla i golvet.
Ringer M. Som är på utbildningsdag på annan ort. Känner mig dum som stör…. men under tiden vi pratar hinner jag bli tokdålig.. han hör att jag knappt får fram ord, säger att jag tappar känsel i hela vänster sida och får svårt att svälja. Paniken är ett faktum här hemma. Jag får största paniken över att inte kunna ta hand om Juniflickan.
Därefter går det några minuter innan Storan är här.. och älskade Pappsen, som måste kört som en galning från Lilla byn. Mannen hade ringt och ordnat vad han kunde när han var långt ifrån. Efter att Storan kommit fram hos 1177 blev rådet att ringa 112 och på ytterligare några minuter var ambulans här. Vad onödigt, sluddrade jag fram. Tänkte på oron hos alla och om J skulle bli ledsen.. men det var ingen tvekan om att jag behövde hjälp där och då. Och som preggo togs allt på största allvar.. risk för propp i hjärnan är större, till exempel..
Såå.. in på akuten det bar. Mormor kom också till gården och barnen hade det tryggt och gott. Snabbt var M på plats hos mig (han måste också ha kört som en galning.. usch, får sån magknip av tanken). Min älskade trygghet.
Ja.. så svischades det runt mig och det hela ”slutade” med att jag blev inskriven på Strokeavdelningen.. och har det senaste dygnet agerat nåldyna och fått göra en herrans massa undersökningar, röntgen av hjärnan, ultraljud på hjärtat och så vidare.. allt för att utesluta eventuell propp eller blödning i hjärnan och allt vad det kunde tänkas vara.. trots att man ändå trodde att det troligast ”bara” var ett väldigt, väldigt kraftigt migränanfall med känselbortfall. Men inga risker skulle tas, och det lät ju bra tyckte vi… om än jag bara ville hem till barnen igårkväll och inte kunde tro att vi skulle klara oss ifrån varandra en hel natt. Men det gick såklart hur fint som helst. Bättre för barnen än för mamman.
Livet bjuder på nya erfarenheter. Hela tiden. Denna gång väldigt ocharmiga sådana… men det bästa är att Minsting i magen mår bra, att min hjärna är frisk och ja, hela jag.. men nu har jag fastställd migrändiagnos..som beror på den hormonobalans som kroppen utsätts för som gravid. Jag har aldrig haft migrän utan att vara gravid.. så den slutsatsen har dragits. Dock har det aldrig varit så förfärligt som igår.
Gissa om jag plötsligt längtar efter att veckorna ska ticka lite småsnabbt och vi snart får träffa Minsting i magen här utanför.. för helst hoppar jag gärna över fler anfall av gårdagens typ. Fast jag vill inte längta efter att tiden ska gå fortare än den redan gör..jag vill njuta sista preggotiden också.. men tänker bara försöka göra vad jag kan; vara supernoga med att äta, dricka, ta den där nedrans alvedonen så fort jag känner något och så vidare.
I eftermiddag kom familjen och hämtade mig och lyckan var total. Vårvärme, sol och en mycket piggare mamma. Minimannen pussade mitt ansikte alldeles blött. Juni var lite avvaktande.. tyckte att mamman var på fasligt konstigt ställe, men snabbt var hon i mammas famn. Blöjbyte och nattning ikväll har varit himmelskt. Och hennes små händer som alltid pillar med mitt hår när hon ska sova. Åh. Så glad över att vara hemma igen. Som jag kommer sova gott i natt, bredvid mina tre .. <3
Så tacksam.
… och några oväntade, ocharmiga och nya livserfarenheter rikare.
Lillafrun
Allt på samma gång!
Klar för natten, kröp jag ner bland småttingar… tänkte; jag ska bara natta och sen kliver jag upp och kikar in i älsklingsdagboken. Men John Blund lockade allt för väl och mamman somnade, hon också.
Vaknade till onsdag…
…helt slut efter nattens alla drömmar.
Min sömn har senaste dagarna börjat bli knackig. Ovant. Jag har börjat drömma supermycket, mest obehagliga drömmar och det tar en stund om morgonen innan jag sorterat bort och hunnit tänka ”å, det var inte på riktigt…å, det har inte HELLER hänt!”. Sen dröms det om förlossningar och att Minsting kommer också, det är ju härligare sortens drömmar, förstås. Drömmar, plus vad som känns som tusen kliva-upp-för-att-preggokissa-turer. Eller också bara vaknar jag till.. som att jag bara ska vara vaken en stund. Ganska så fascinerande ändå, hur kroppen håller på att ställa in sig. Som att den gör sig beredd på att vara vaken någon sväng om natten snart. Känner igen det här sedan tidigare preggoteter. Åh. Jag njuter allt jag bara kan, det är ju så häftigt det här; Att bära ett barn.
Annars?
-Dagar med mycket tankar här. Livet är väldigt, väldigt lyckligt just nu. Och samtidigt olyckligt. Som ju livet är, ni vet.
Jag fullkomligt avskyr känslan av hjälplöshet. Men får så lov att acceptera den i alla fall och göra det bästa jag kan på det vis jag kan.
Tycker inte om att skriva såhär, men vissa saker passar sig inte här. Men vill ändå i vanlig ordning att ni ska veta om livets olika nyanser.
Pellisarna har börjat blomma och det gör mig glad. Blommor, alltså.
Och igår rensade jag bort alla tjocka vinterkläder, tvättade upp och sorterade bort. Vilken känsla! Vid middagen i det solbadande köket, efter massor av utetimmar, traskande på bara vägar, lek ute i bara tröjan.. så konstaterade vi att ”vi överlevde vintern, hörreni!” .
Mormor och Morfar kom till kvällen och fikade och hämtade något M hade ordnat till sin Svärfar när han var i stan häromdagen och så tog vi helt enkelt bara till vara på den där grejen att vi bara bor en liten stund med bil ifrån varandra. Så mysigt.
…
Ett lite småluddigt inlägg denna onsdagmorgon. Allt på samma gång. Fint så.
Nu ska vi ta onsdag här. Tror att jag ska skriva en fixa-inför-bebben-lista. Mannen säger ”luugn nu älskling! Du är som en hund som springer runt, runt sin egen svans och undrar ”vart kan jag bädda? vart kan jag boa?. va,va,va?…” … men alltså, jag kan inte hjälpa det.. vill greja med någonting prick hela tiden, förutom när jag är tvärtrött och vill sova (hah), och det är nog både Våren och Preggoteten som bubblar inom mig….
Ha en god onsdag alla ni, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Ett kärt vårtecken!
Snusande småttingar i världens bästa vagn.
Får så många frågor om den. Det är en Thule Chariot Sport 2, med löphjul till som gör den där vagnen himmelsk att både gå och springa med. På grusvägar… med massor av snö på, eller utan. I skogen. Eller ute på åkermarken här hemma på vår gård. Och så vidare. Att barnen älskar den gör förstås saken allra bäst. Minimannen som precis fyllt fyra år, har nog inga planer alls på att sluta åka vagn. Något som denna Känslomorsa kan tycka gör ont i hjärtat av tanken… hur ska jag få med mig hela lilla gänget sedan, liksom? Men äsch. Det är en lycklig baggis att ordna, Vackerpappan får såklart följa med då. Som ni hör. Vagnen. Ett köp vi aldrig ångrat, bara prisat och prisar!
…
Å.
Bilden är från ikväll. Vårens alls första vi-går-långpromenad-och-nattar-barnen-samtidigt-runda med hela Storlilla Familjen. Det är så ljust nu, att man inte famlar i mörkret kring nattningstid. Så fantastiskt. Uppskattat. Och ett så kärt vårtecken!
Alldeles förfärligt trött är jag i alla fall och riktigt längtar att krypa ner i den där renbäddade Storsängen i det vädrade sovrummet. Är det vårtrötthet? eller kanske känner jag av nån allergi? säger jag undrande till mannen. Småttinglivet kan ju också ta ut sin rätt, kanske..
Så svarar han på sitt vis, sådär lugnt, kärleksfullt och lite smått dumförklarande… ”jaa, sen är du ju gravid också, älskling…. ”
Ja just det, säger jag. Och känner mig rikast på jorden.
Lillafrun
Fågelliv och vårskofunderande!
(inlägget innehåller två reklamlänkar)
Så öppnar vi dörren till måndag.
Där himlen är stillsamt molning, luften är fylld av fågelkvitter och vi har lugn morgon här hemma.
Ja, förutom den där Vackerpappan som klev upp vanligt strax-efter-05-tidigt som om han skulle på jobbet…men gick istället ut i Målarverkstaden och målade för att sedan åka iväg med det där fullastade släpet till stan… för både frissatid och tippendate. Idog och min vackra hjälte.
Det kändes lönlöst att jag och barnen skulle åka med, kom vi på. Inte så barnvänligt ställe den där tippen och allra tidseffektivast blev det såhär. Så strax kommer mannen hem och vi fortsätter på sånt där lyxigt Hemmamåndagsvis.
Ungarna äter äppelbitar, mamman trycker in sängkläder i tvättmaskinen och då och då trippas det ut på bron bara för att lyssna på fågelsången… det är så himla härligt. Det är fler än vi människor som är lyckliga över att vintern har släppt taget!
Jag funderar på vårskor till barnen också. Nu är det gummistövelväder mest. Fodrade eller vanliga.
Men snart kan det vara dags för annat också, håhå så härligt!
Juniflickan har dock mycket mindre fötter än S.. så dom tajmar inte alls varandra… eller jo, för dom vinterskor som S hade sin andra vinter i livet, kommer nog J kunna ha sin tredje. Till exempel. Vi får se vad det blir för småskor. Hållbart, kvalité och ärvesvänligt är alltid tanken i alla fall. Kavat är ett favoritmärke. Hittade till lite bättre pris nu också inne hos Ellos.
Funderar på dom HÄR till S, i blått. Som han haft tidigare.
Och kanske dom HÄR till Juniflickan… precis såna som S hade ju, när han precis fyllt ett år men som liknar båtar på Lillans små snart-två-års-fossingar..
…
Nu ska jag försöka hinna svara på några bloggrelaterade mail här medan barnen chillar liten stund framför barnprogram. Lite smågalet, men det är faktiskt till och med ganska så skönt idag när himlen är lugnt blågrå efter en vecka alldeles klart blå..
Önskar er en fin veckostart!
Förresten. Ni vet väl att jag alltid tar emot tips från er om ni önskar läsa om något särskilt eller så? Säg bara till så ska jag försöka fixa!
Lillafrun
Att ta sig an Gårdshuset också!
Jo, nu tusan är våren på väg!
…
Å.
Det här vädret, alltså. Vi njuter massor. Ni med?
Snön smälter, leran kommer fram från höstens fibergrävande, vi jobbar med olika saker här hemma på vår lilla (ganska så stora) gård och innesysslor sparas till solen gått ner och barnen sover. Typ som att måla fönster. Eller snickra fönsterramar. Så länge solen är uppe är vi ute så mycket vi bara kan. Äter lunch och mellis på gamla trappan, leker i vattenpölarna och vissa försöker också få härlig nytta gjord samtidigt.
Fredagsmysmiddag med Farmor och Farfar här hos oss. Brödbakande. Gympande. Frösådd. Och vårteckenletande. Det, har helgen också bjudit på.
Idag har vi tagit oss an Gårdshuset. Hela Storlilla gänget har hjälpt till på sitt vis. Mys!
Ni kommer kanske ihåg i somras, när vi hade den där fantastiskt uppskattade Taikonsdagen här på gården? När Storfamiljen kom och hjälpte oss och gjorde det möbel- och saktomt på vår övervåning, förutom i ett rum som jag ju rensat nu i vinter? I alla fall. Förutom en massa som vi åkte iväg med på direkten, så flyttades en herrans massa möbler ut till Gårdshuset och det har mer eller mindre inte gått att gå in där nästan. För under vintern har det visst blivit en liten sopstation där också… julklappskartonger och annat till fördärvat. Blandat med för mycket möbler och utrensade kläder och gudvetvad.
Det har varit så mycket snö i vinter att det inte varit på kartan att ta tag i det där. Vi har ju knappt kommit dit ut, liksom. Förrän nu.
Så idag har vi haft en helt uuuunderbar Rensardag i vårt fina gamla Gårdshus.
Ljuvligheternas ljuvligheter..
…särskilt för en Städmaja som dessutom är preggo och i sån Boa-fas att hälften hade varit nog.
Välbehövligt pausande har vi förstås tagit oss också!
Nu är Svärfars stora släpvagn lastad till bredden med möbler och skräp. Imorn väntar en tur till tippen och skänkeshaket. Såå skönt. Kläderna skickar vi till Ukraina.
Det där huset är så himla trevligt. Gulliga köket, med gå-in-i-skafferiet. Eller rummet med den runda kakelugnen. Fönsterna är vackra och spegeldörrarna likaså. Tänk att göra i ordning det… men det blir nog knappast jag och mannen, känns det som. hah!
Ikväll vet jag ett gäng som kommer somna ovaggade. Men det är väl ändå skönaste tröttheten, när man jobbat med kroppen!
Hoppas att ni haft härliga helgdagar och få en god söndagkväll nu!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
