Oönskat besök och så vidare.
Jomen, titta!
Så fort mannen kommit hem igårkväll, slirade jag ner på byn i stormen och köpte mig en så fin tullisbukett.
Mycket bra start på veckan! Utöver den där buketten också.
Så blev det tisdag och fyllt av dramakomedi till morgonen.
Dagen började med att jag kände å, nej. En sån morgon.
Där jag tror att jag ska svimma bara jag kliver upp. Blodtrycket är någon annanstans och hela kroppen är som sockerdricka. Såna morgnar hade jag några gånger med Lillan i magen också.
Mannen fick vänta hemma några extra minuter men jag hör ändå mig själv säga det är lugnt, åk du! Det brukar ju ge sig om ett tag.
Mannen är inte riktigt nöjd över att lämna sin fru som ett litet vitt korthus, men har ju fått ”order”…. han går ut genom dörren och in flyger katten. Och musen (!!!). Och frun som ju typ inte kunde stå, flyger upp ur kökssoffan och skriker genom dörren MAAARTIN!!!! EN MUUUS!!!
Så. Då vände den där skäggige om och in igen och försökte reda ut paniken i lägret. Det såg så förbenat roligt ut. Där Sallekatten och M, den sistnämnde fullt påklädd för att ge sig iväg ut i stormen för dagen, stod där, och jagade pyttemus, tillsammans. M stod med papperstussen redo och skulle fånga in lilla livet, när Salle enligt planen emellan dom båda, skulle skrämma fram den från skåpet.
Där sitter jag på kökssoffan. Sådär svimfärdig och illamående och försöker få i mig lite att äta för att höja blodsockret i alla fall. Ser hur dom där två pojkarna står som ljus, på knä båda två, så koncentrerade och redo…… medan den där lilla lilla musen bara spelar dom ett spratt och smyger iväg förbi dom och under nästa skåp… synen gav mig ett gott skratt.
Nåväl. Det blev tisdag till sist. Mannen kunde åka iväg och hinna i tid. HemmaMamman blev hyffsat människa, där hon satt i morgonrock och moonboots (för att skydda sig för den där jääääääättelilla musen). Jag fick tag på den lille rackaren på en gång sedan. Kunde snabbt släppa ut det lilla livet som nästan vinkade glatt åt mig där den kutade utför trappan och vidare i livet, ute i snöstormen. Ingen var gladare än undertecknad över att det besöket drog sin kos.
Sallekatten? ..Mycket snuvad min på honom.
Så, så kan en tisdag också börja.
När jag väl väckt sjusovaren S berättade jag om hela alltet. Varpå han på farbrorvis, med små grusiga ögonen och mjuka leendet sa; helt otroligt, mamma.
I övrigt stormar det jäkelen (som Gustav i Mandelmanns skulle ha sagt!) idag, också.
Mysa inne, pyssla, leka och spela sällskapsspel. Det bestod gårdagen mest av. Idag, en Storebror på föris några timmar. Vi här hemma har donat med lite olika; brottats med tvättberg, sorterat ut urväxta storlekar ur barnens klädlådor och tjuvlånat Storebrors radiostyrda bil och rejsat genom rummen med. Idag bara ville jag ut också, trots storm. Tung, oplogad, gaaalet stormig långprommis fick det bli när Lillan skulle sova.
Vips är det eftermiddag och mellishäng och alldeles strax middagsfix och kvällsruljans.
En alldeles vanlig tisdag mitt i livet, mao. Med oönskat besök som start på dagen. Jo, jo.
Ta hand om er!
Lillafrun
Måndagsrörelse och Bar Preggolya-bild.
Medan mörkret höll på att lämna, och ljuset göra sig redo för dagen, satt ungarna vid köksbordet för favoritig dega-stund. Mamman rullade ut fina rosa mattan hon fått av sin Syrra, precis bredvid. 
På med skön peppig musik och fram med tabata-timern. En gympapass skrevs ihop.
Och sidär; En, som till synes, skitglad mamma som var mer än redo att sätta igång. En allra första magbild togs först. Med Liten i magen har jag nog bilder från typ alla veckor och mer där till… Minsting-darling hamnade på bar-mage-bild i fjärde månaden. Fint så!
…
Så går timern igång och mamman börjar röra på sig.
Mitt i allt måste jag bara avbryta ungarna och säga; hallå, barnen! Mamma älskar er! … för så förfärligt rara alltså, där dom sitter och påtar tillsammans. Bara mer och mer och mer av den varan nu och både jag och M är överförtjusta. Syskon, liksom. Så stort och vackert. Dom har liksom sin alldeles egna relation.
4 minuter per block. Sex block totalt. Och en stunds Hitte-på-yoga som avslut.
Måndagsrörelse för Preggomamman, tätt följt av Alfons Memory-spelande inne i Lekrummet. Älskade Mammalivet!
Som småbarnsmorsa är jag bara så nöjd över min lilla rörelsestund. Oftast är inte mina pass mer än 30-45 min långa. Räknar nu inte in långpromenaderna, eller löpturerna utan självaste ”gympapassen” här hemma. Oftast någon form av intervall- eller cirkelpass där man ändå hinner bli rejält slut på kort tid.
Jag och M pratade om det bara häromdagen.. när vi bodde i Norrnorr och hängde på gymmet, sprang löpbandsintervaller bredvid varandra med exakt vetskap om vilken fart vi kunde pressa oss till, hur många reps vi kunde kräva av oss och så vidare. Det finns såna pass nu också…där vi pressar oss massor, menar jag. Men fokuset är liksom flyttat.
Då kanske det kändes viktigt med dom där repsen och kikade sig i spegeln, det hann jag nog också då. Nu är mitt mål att hålla mig stark, hel och framförallt att få massor av energi till att vara en så bra mamma jag bara kan. Och så vidare. Och det är så häftigt, för jag känner mig som mitt starkaste jag, sedan jag blev mami.
Det tuffaste uppnådda ”målet” under 2017, var att orka löptur med två barn i Snabbvagnen. Det målet uppnåddes ju. Det känns liksom allra coolast just nu i träningslivet. Att kunna kombinera Mammalivet med träning. Stor lycka för mig.
Jag mår så bra av att röra på mig. Med andra ord, är träning något jag prioriterar. Jag är helt och håller beredd att i vissa pass ha både en och två kompisar som hänger och klänger på mig (och gör passet ännu jobbigare och bättre). Det där med att kunna bestämma en särskild tid under dagen att träna, är såklart betydligt kruxigare nu än förut.. men lyckan är desto större när ens plan går i kloss, att någon gång under den där dagen få till ett träningspass. Ibland tycker jag att det är hur skönt som helst att träna alldeles solo. Men det viktigaste för mig, är att passen blir av. Så ser livet ut nu. Och det vill jag liksom heller inte byta mot något.
Denna måndagmorgon bjöd jag kroppen på ett skönt, känna-in-kroppen-pass. Efter en vecka med hemsk hosta och förkylning, och enbart promenader, kändes det klokt med just ett sådant pass. Allteftersom kände jag att kroppen var på banan och kunde till exempel i block tre helt och hållet hoppa över vilan med 20-sekundersintervallerna och få skön puls av att trampa raska utfallssteg under hela 4-min-intervallen. I vanlig ordning, tabata går att göra precis hur svettigt som helst.. man bestämmer alldeles själv. Idag fokuserade jag på att känna efter och göra vad som kändes bra och rätt. Preggokroppen tyckte till exempel att ”hallå, du ligger PÅ en pyttebäbis nu!” .. så rygglyften byttes snabbt ut mot bara diagonallyft istället. Efter 6 tabatablock följde en skön stund hitte-på-yoga och därefter var modern tankad med både ny energi och än mer mamma-tålamod för dagen.
Måndagsrörelse och Bar Preggomage-bild, ja…
…
Vilka roliga frågor ni ställt, förresten! Jag låter frågestunden vara igång några dagar, så än är det inte för sent ifall ni undrar något särskilt just nu.
Hoppas ni har en god veckostart!
Tulpanens dag och allt! … hade tänkt ge mig ut på byn för en bukett, men det blåser storm så vi skiter i det och myser inne idag. Det var alldeles nog att stå ute på bron och vagga Lillan liten stund. Storm är mitt värsta väder, typ.
Lillafrun
Tid för Frågestund!
Ok. Det var längesedan. Väldigt längesedan tror jag till och med. Sedan vi hade frågestund här inne, alltså.
Jag svarar er ju alltid i kommentarer och så, löpande. Men nu kör vi ett race i samlat inlägg.
Fråga vad ni undrar över. Ja, alltså jag är varken Gud eller övermänniska… så jag kanske inte kan lösa världsproblemen och så vidare. Men svara på typ en färgkodsfråga eller något annat som gäller livet här på Drömgården. Ja, ni fattar.
Fråga på!
-Och ha en god söndag!
Lillafrun
Lördagmorgon och Tjugondag Knut!
Aah, så skönt med lördagmorgon!
Vakna bland varma älskade kroppar. Tassa upp och snabbt söka efter ullstrumporna. Duka fram frulle. Apelsinklyftor, grötbullar och godaste äppeljuicen. 
Småttingar i nattsärk eller halvt påklädda. Rykande varmt kaffe. Han vill ha det nattsvart. Jag, med mycket mjölk. Jag har precis börjat kunna sörpla kaffe igen efter illamåendemånaderna. 
Ljusen brinner, tulpanerna halvslokar men är vackra i alla fall. 
Sånär som på stjärnorna som hänger i fönsterna och inte riktigt få släppa taget ännu, så är julen utstökad och hemmet så fräscht och vårvinterhärligt. Fast i salen står pepparkakshuset och granna granen och väntar på oss…för idag är det Tjugondag Knut och det är någon som är mer än pepp på Julgransplundringen som vi ska riva av här alldeles strax. Han längtar efter att få äta upp en av polkagrisarna som hänger i granen. Känner på mig att Lillan kommer vara i sitt esse också, när hon märker att det är fritt fram att riva bort pumlorna.
Lördag, alltså! Hoppas ni få en fin sådan!
-nu ska vi dansa ut Julen!
Lillafrun
Fredagshälsning!
Hej i fredagen!
Medan Storebror tog sovmorgon var jag och Juni uppe tidigt för att fortsätta stöka ihop julen och börja dagen. Sen kom älskade Morfar för att leka med S en stund medan jag och Lillan åkte på bvc.. egentligen tänkt att hon skulle få spruta idag nämligen. Tänkte att det var onödigt att S skulle behöva se sin Lillasyster ledsen ifall det skulle bli så (vilket är mest troligt). Kära hjärtanes, så dyrbart att vi har så många av våra kära så nära oss.
Nu blev det inget otäckt idag. både mor och sköterska tyckte att det var onödigt då J fått min förkylning och både kraxar och snorar. Ett, som vanligt, väldigt fint och hjärtinnerligt besök i alla fall… särskilt utan sprutan.
Plättar i luften och längtan efter Vårvinterfräscht hem!
Senaste dagarna har Juni verkat mer än pepp på det där med julgransplundring och liksom haft som sport hur många pumlor hon hinner kasta iväg innan någon upptäcker henne. Salen ser ganska härlig ut, om man ser det med dom ögonen. Granen som fortfarande är vacker, dessutom nu med ett litet rött bollhav under sig. Dock inga pumlor som gått sönder… förutom dom hon fått tag på idag, som under julen hängt i granris i kanna, på höjder hon inte nått. Men dom små porslinspumlorna hade hon visst dykt ner i julekartongerna och fått tag på och kraschat en efter en och var hur buslycklig som helst när jag kom kutande efter henne…. preciiis som jag själv röjde runt när jag var lika liten. Mamman har svettats runt här hemma medan barnen busat. Och busat. Och inte alls varit lika målmedvetna i Vårvinterstädandet som deras mor utan mer gått in för att göra projektet lite större. Nåväl. Precis som det ska vara, med andra ord. 
Nu sitter jag i ett alldeles tyst mitt-i-storstädning-stökigt hem. J sover vagnen och S blev just hämtad av Farfar.. dom ska ha garagedate. Bland det bästa S vet. Så Storebror har drömfredag idag, helt klart. Både Morfar- och Farfartid, alldeles själv, på en och samma dag.
Det är oordning prick överallt , men så är det ju mitt i storstäd när Finsoffans plymåer är på vädring i kalla minusgraderna, trasmattorna hänger på tork, granen har slutat vattnas och börjat barra mer och mer för varje dag. Och så vidare. Men i några hörn är det Vårvintrigt och dom gör mig pepp på att fortsätta i röran.
Ser så fram emot den här helgen. Tänker den som lugn och mysig, med lite jag-och-M-tid på toppen. Jaa, nää, inte sådär fancypancy med någon restaurangmiddag eller så. Mer vi-tid på vårt vis. Som att vi ordnat barnen härlig date med älskade och att vi kommer kunna smyga till Målarverkstaden och börja måla vårens fönsterbeting. Tillsammans. Ni vet, hinna prata till punkt, pussas över fönsterbågen och jobba tillsammans. Han-och-Hon-tid.
Men näpp, nog med babblande. Nu ska jag fortsätta här medan bästa förutsättningar är (Räserstädmorsan, Allena!).
Önskar er en härlig fredag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
