33-årsdagen!
Det tog några sekunder..
..innan jag yrvaket kom på var jag var och vilken dag det var. Den väldigt sovande morsan vaknade snabbt till och där stod dom, alla älsklingarna, sjungandes Ja mån hon leva som en änglakör. Den skäggige med lurflinet och barnen så ivriga att mamman skulle smaka frukostbrickan och öppna paketen. Lill-Olof hjälpte till, metodiskt. Först av med banden och sen hitta åt lämpligt ställe att öppna papperet på. Lillvännen övar, snart snart är det just hans tur.
Jag känner mig så bortskämd på livet. Presenter är alldeles onödigt egentligen. Men å, vad himla glad jag blev över dom. Rediga arbetsbyxor att greja med ute på gården och den finaste ”arbetsskjortan” till.. så fin att alltsammans funkar att ha på Familjekalaset imorn, väl??
Ni anar, på våra leenden, va? .. att det var en pluttig fotograf vi älskar så, som förevigade päron och Lillminsting här.
Oktoberdagen var sanslöst vacker. Dimmig och kylig. Pappan drog iväg på jobbet och Storebror och Storasyster, till älskade byaskolan.
Medan vi andra bara firade vidare, i lugnan ro. Spelade spel. Sörplade kaffe. Såg på ”Pippi Lång” (som LillaLillebror säger).
Sen var det dags för djur-rundan. Vattna hästar, släppa ut hönsen och så. Där , mitt i morgondiset, stod älskade, älskade lillponnyn och tuggade.
Vi gjorde så lite som möjligt. Bara var. Andades höstluft. Satt inne hos hönsen och tittade på deras sprättande. Och skrattade åt synen av Sallykatten som stod på utsidan hönsgården och försökte mucka med Tuppen Ture, som försökte säga till sina brudar att det nog var ett svart monster precis utanför.
Jag fundrade…
”Jag fyller 33 år idag? Är det möjligt?, tänkte jag. Ja, det känns fullt rimligt också. Dom senaste tio åren, har ”allt hänt”. För tio år sedan buffade vår förstfödde starka buffar i snart-nymammans mage. Så mycket annat, har livet fyllts på med. Lätt, lekande lätt. Och tungt. Och allt där emellan. Allt har format mig och oss. Här står jag nu, med allt jag någonsin önskat mig och är så ofantligt tacksam, älskande och så rädd om. Livet. Min hoper småungar. En skäggig man med ett hjärta av guld. Den där gården vi inte hade en aning om att den skulle bli vår men som ju kändes som vår ”drömgård”, så vi slet, som bara den, och den blev vår. Att ha en plätt på jorden, som man älskar så bröstet värker. För här får vi lov, att leva vårt liv med innehåll som får oss och våra själar att må gott. Det är så stort. Så stort. Det är inte bara lätt, inte alls. Mycket jobb, alltid och jämt. Att ha djur är också inte bara lätt och gossigt, å nej. Men det är så värt det, det är så fantastiskt värt det. Tack livet för ännu ett år. Tack för att jag får vara med på den här resan. En dag i sänder. 🍂🙏🏻
Och nu var det strax efter lunch och hela gänget var samlat igen, i alldeles vanlig onsdagsordning.
”Nuu är det kalas ute på gula-hus-trappen!”, brölade jag nöjt.
Kalasgästerna anslöt i ett nafs.
Förstås bjöds det på morotskaka.. Den godaste jag vet. Lime i frostingen är så gott! Receptet finner ni HÄR.
Sen drog jag och Kolabönan ut på bergstur…
och kom hem svettiga och lyckliga båda två.
Födelsedagen avslutades med middag innan vi tjavade lillvägen hem till svärisarna och värmde upp oss i deras bastu. Bastuvarma, som urlakade skittrötta sillar, somnades det i ett enda romul sedan.
33-årsdagen. Full pott! Enligt jubilaren, alltså.
…
KÄRA NI! TACK för alla gratulationer jag fått från alla håll och kanter! -oj oj oj som jag känner mig överöst på kärlek och så rik.
Tack, tack, tack!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
September har blivit oktober.
Vi tar en kik på senaste dagarna här på gården, vetja!
Veckan som gick, fylldes med;
Luktärtsbuketter.
Tänka sig, att dom största buketterna skulle komma alldeles i slutet av september. Känns som en sån bonus, jag som smått ”sörjt” att det inte skulle bli några större buketter i år.
Livet på en pinne. Om du frågar oss, alltså. För någon annan, är det troligtvis lååångt ifrån det, men det är så gott, att det finns olika vägar att vandra här i livet.
En dag fann jag mig själv såhär. Trött mor, mao. Ett redigt lass med zucchinikaka, ute i trägungan, medan småttingar vilade efter lunch… det gjorde så väldigt gott. Följt av nätter med extra mycket sömn.
Mor och barn påtade med allt möjligt, dag för dag. Höststädade rabatter och röjde under äppelträdet, till exempel. Firade gjorde lillungen med att svassa i kring i blöja.. för plötsligt var det 25 grader varmt och sommar igen.
När det nu var så varm septemberluft, passade vi på att föreviga oss bland höet, hela familjen.
Det var en redig utmaning.. att få oss alla ”att fastna” på bild tillsammans, sådär uppstyrt ni vet, särskilt när en på fotot också agerade fotograf, haha. Jag fotar ju oftast ögonblicksbilder, men det äär ju också himla roligt att ordna sig en familjebild + porträtt-foto med jämna mellanrum. Katten Svea undrade vad fasiken vi höll på med.
Fyllde på energi med motion. Gympapass hemma på mattan, varvat med prommisar och springturer. Nattaturerna börjar bli riktigt mörka nu, ser ni. Ändå himla härliga. Nöjdflinet, var efter en tidig morgontur. Kan ej välja när på dygnet det är som härligast att springa. ”Jämt”, tror jag blir svaret. Blir så lycklig av att springa. Så tacksam över att kunna.
Torsdag! Med ärtsoppa, äppelklyftor, nybakt mammabröd, goda pålägg, pannkaka och olika sylter. Pannkaka, grädde och hjortronsylt, är inte det helt ofantligt gott, så säg! En middag som alla jublade över. Tänk, tänk, tänk.. när vi hämtar in våra egna ägg och lagar och bakar utav.. längtar så till det.
Det blev fredag och Pinglangrannen kom med en massa trattkantareller, så himla lyxigt!
Lördagens vilostund i syn. Jag och barnen hade här precis kommit hem från utflykt, alla var trötta. Pappsen var och hjälpte sin papps. Till kvällen slöt vi alla upp och njöt Svärmors köttbullar och heelt magiska hallonpaj till middag. Vilken lördag!
Söndagen ägnade vi åt hem, gård och djur. Alla hjälptes åt. Med storstädandet av Salen, städandet hos hönsen, skrubbandet av hästarnas vattenkar, premiärfodrandet av hästarna, undanstuvandet av utemöblerna… osv. Såna där dagar är det bästa jag vet. Söndagsfikade gjorde vi på Storebrors-bakade tigerkakan ute på Gårdshustrappen. Somnade, ovaggade tidigt till kvällen.
Tjatig är jag. Men kära nån, som livet strösslar guldstunder. Tacksam, tacksam, tacksam.
…
Önskeplaner för vecka 40
-Första veckan i oktober, betyder Födelsedagsveckan! .. jo,jo.. ”någon” fyller år och hon tänker fira livet, allt som går, i vanlig ordning. En dag i sänder, tillsammans med favoriterna i livet. Har två (!) önskningar för dagen…
-Städa ur och piffa Badrumstvättstugan!!! … ni läste rätt. Overkligt roligt!
-Ha veterinären på besök, för första gången någonsin för oss! .. känns pirrigt och lite orosamt, än fast jag vet att det bara handlar om tandvård av små ponnygaddar.
-Vara hundvakt! längtar som ett barn.
-Fira med Storfamiljen!
…
Önskar både er och oss en god första oktobervecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Emmeli
Drömgod fiskgryta!
Fick feeling…
Fräste på en finhackad gul lök, tillsammans med två-tre slantade morötter och en rejäl bit tärnad rotselleri. Slog sedan på lite vatten, ett paket krossade tomater, en redig skvätt grädde och klickade i några matskedar creme fraishe.. hivade i två fiskbuljongtärningar också. Lät alltsammans puttra ihop, saltade, pepprade och skvätte i vitvinsvinäger efter tycke och smak. Kvartade sedan några skalade potatisar och tärnade ett block torsk. I med det bara! När grytan började närma sig färdigkokt, toppade jag med ett par nävar nyskalade räkor. Och dill, förstås!
Serverade med en klick creme fraishe på toppen, till gott bröd och gott att dricka.
”Det här var den godaste fiskgryta jag ätit!”, sa den skäggige.
Som det kan gå, när man får feeling, ni vet. Plötsligt är där en Drömgod Fiskgryta!
Emmeli
Evighetsbukett och Rörande röra!
Just nyss;
En tvättkorg fylld med linnegardiner som är tänkta att hängas upp i Salskammaren. En halvt linneskåp i mjuk färg. En nytvättad fårfäll som hade kattfoder inkletad i sig. Småungar som lunchar i köket, snoriga men ändå pigga. Trasiga väggar. En nyplockad eternellbukett, av risp.
Idag vaknade jag med sån skön energi. Har fokuserat på att tanka på med sömn natt efter natt nu, är det något jag lätt slarvar med, så är det just den… nattuggla, javisst! Så hittar jag mig själv med skör känsla och oro… ”jag måste sova mer nu”, vet jag då. Att göra må-gott-grejer i vaket tillstånd, som att äta bra och röra mig, det är aldrig några krångligheter att få till. Men sömnen… och jag har inte ens någon unge att skylla på. Det är bara jag. Och min oförmåga att gå till sängs. Det funkar ju fint så länge solen ger energi under sommartiden… men, nu faller mörkret tidigare och tidigare. Tror visst att Björnhonan i mig sakta smyger på nu.. sommarens iver suddas ut och tempot i natur, och min kropp likaså, saktas ner.
Jag tänkte på en sak. Hur mår du, som kikar in och läser? Hur är din höst?
Renoveringsröran och allt det oklara rör mig inte i ryggen, gör mig bara pepp. Särskilt en dag som idag. Till och med rörd. Är så tacksam över livet som det är just precis nu. Ni som hänger med oss inne på instagram stories såg till exempel i morse hur våra morgnar ser ut just nu… när vi ska försöka flytta Hönorna och Tuppen Ture från sitt natt-hus till hönsgården. Minst sagt en skrattkrydda till vardagen. Hittills är hönslivet så enormt charmigt! Önskar så och ber för, ”att det bara ska få vara såhär”, ett långt, långt tag nu. Älskade, underbara, vanliga dagar.
Den här buketten ska få hänga här på tork nu först. Sen tänker jag hänga den inne i Badrumstvättstugan. Evighetsbukett som kommer spara känslan av sommar, hela vintern igenom.
Nä. Bäst jag slutar här nu. Sånt svammel jag bjöd på idag.
Emmeli
Vi värderar det så högt…
Det är tjugosjätte september och tisdagmorgonen bjuder på sol och trolsk dimma över åkern.
Graderna är få, gäsparna desto fler. Jag känner mig trött. Inifrån och ut idag. Och nog har jag det jag måste och behöver ta tag i där och då, men efter några timmar av rusch, så uppstår chans. Till vila. Och jag tar den.
Tar med mig kaffekoppen ut till trägungan. Dunsar ner i den nu smått overkligt varma septemberluften. I lilla skålen har jag sista biten kaka från helgen, den där zucchinikakan som är så nästan knepigt god. Med ett lass grädde och hallonsylt ovanpå. Nu pysslar jag om mig själv en stund. Lite, som kan göra så mycket.
Jag tänker på, hur tacksam jag är. Över att ha möjligheten till det där, mitt i vardagen.
Vilan, menar jag. Att kunna hålla det där som Lillkatten Svea på bilden ovan pysslar så imponerande med.
..Balans..
Förnöjsam, över att inte behöva tänka ”på lördag, då ska jag vila”. Eller ännu värre, ”nästa helg, då kanske jag hinner vila”. Som det skulle ha kunnat se ut, om livet var med rusande innehåll som bara krokade arm med varandra, det ena, efter det andra. Jag tänker ibland på, hur det vore om vi var i det där 40-timmarsekorrhjulet och snurrade. Det skulle inte passa oss. Det är så gott, att ha kunna tråcklat ut och tagit oss till det där vardagslivet som gör just det. Passar oss. Det finns alltså flera vägar att gå.
…
Vi har valt bort vissa saker. Till förmån för annat, som känslan av Vardags-Harmoni. Lyxen i att kunna ha styrsel på livet. Och njuta. Dag för dag.
Vi värderar det så högt…
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
