En dag när regnet hänger i luften, kan man…
…Vakna i en trasselhög tillsammans med man och barn. Kliva upp till nystädat hem och blomsterdoft.
Pyssla. Och pyssla lite till. 
Baka limpor. HÄR har ni en drös av mina favoritrecept. Idag fick det bli filmjölkslimpa. ”Trishas Sirapslimpa”!
Det passar sig också att rulla ut sköna mattan och dra av ett strykepass. Sen direkt efter undra, om det faktiskt inte vore på sin plats att typ tvärslumra lite där på hallgolvet..
Man kan också leka järnet inne på sitt rum, tillsammans med kusinen. 
När regnet bara höll sig bland molnen, så ordnade M så att vi hann i kapp oss efter gårkvällens tapp på målning. Men sen var det enda rätta att läsa saga med Lilla i knä. 
Och duka för två-fika, för kusiner till både man och barn är också en finfin syssla en gråmulen julidag. Himla bra påfund. Äta nybakt limpa, småkakor och jordgubbar med farligt god vaniljvisp (recept HÄR).
Mannen och Sväggans ena Kusse. Tjenis med både kids och katt. 
Ännu en kusse till M och K. Och på golvet små lekande kussar i generationen där efter.
Och till sist, dra iväg i klänning att känna sig lite extrafin i, gå på restaurang med Svärfamilj och äta så gott att det inte var klokt. Kramas hejdå för att sedan åka hem, natta kids och nu ge oss ut för fredagsdate. Uppe i luften även idag. Nu ska foder målas dom sista två varven och det vore himla, himla bra om vädret fortsatte vara med oss. Det har varit perfekt torkväder nu senaste dagarna… men inte idag med regnet som långa stunder bara hällt ner. Men alltså, vi begär inte mer. För vilken på-alla-sätt-god dag det varit!
Trevlig helg till er alla!
Lillafrun
Måleri och sånt… typ jätteefterlängtad kvällsfrid!
En Sjusovardagsmorgon som började tidigt.
Vissa klättrade in i skåp och drog fram allt tänkbart, medan mamman förberedde lunchen. 
En annan gick all in för det där med Sjusovardag. Någon måste ju ta på sig den lotten också, liksom.
Så kom en Älskad PappaMorfar till vår undsättning. Med en långsovande Lillan, en liten pojke som var och lekte med kusin och tre människor med penslar i händerna. Ptjaa, då hände det grejer. Gavelsidan blev enligt bara den högsta av målningsönskan, nästintill klar idag. Tredje och sista varvet vit färg. Såå underbart! 
Vi åt god paj på mitten. 
Vips kom Sommarlovsnjutande Minimannen åkandes med Farfarn i lilla snabbisbrandbilen och bjöd på direkten stolt sin Morfar på mazariner. 
Till eftermiddagen klättrade morsan ner lyckligt från den där höjden hon har sån respekt för. Myste med ungar nere på sköna gräsmattan, i varma skuggan. J slumrade ännu en gång och jag försökte lösa problemet att jag visst har ett paket som ligger och väntar på mig i Norrnorr… typ 40 mil norrut. Mycket klokt Emmeli att inte kolla om du ändrat adressen när du skickar efter saker… jag som skulle vara klok för en gångs skull. Inte köpa nytt utan fynda lite på tradera. Nu blir det nog dyrare i alla fall.
Och efter en himla fartig, härlig och lyckad dag, så följde visst en lite sisådär kväll. Inget allvarligt, alls. Det var bara det att vi (jag och M) hade tänkt dreamteama och både hinna måla klart del allra, allra sista av det vita och också hjälpas åt med städrace.. typ en leker med kids och en annan städar i ett svep. Istället, var vad jag tycker är den finaste Räddare i Nöden, i väg på larm och jag försökte rodda ihop en kvällstrött mor med övertrötta småbarn. Nåväl. Till sist så snusade kidsen, mannen kom hem och uteslöt målning men donade med annat och den efter-seg-läggnings-sura mamman tog ut surheten genom att göra hemmet skinande. Att städa mitt i sommarnatten är faktiskt inte alls pjåkigt.
Nu doftar det alldeles himmelskt här hemma. Skurmedel och linoljesåpa, schersmin och luktärtor. I en salig blandning. M var över till Svärmor och norpade några kvistar schersmin.. en sån buske bara måste vi skaffa oss! Nattafika väntar med den skäggige, sen kryper vi ner och tar natt. Det ska bli prick hur skönt som helst!
Natti!
Lillafrun
Dom senaste sommardagarna här på Drömgården!
Hej i sommaren!
Jaa, så härligt. Äntligen värme och på-riktigt-skönt att sörpla morgonkaffet ute och se barnen springa barfota dagarna i ända och ha dörren på glänt till sena kvällen. Och å, vi har haft så himla fina dagar det senaste. I söndags kom käre vännen C, vår ena Norrnorr-vän, på besök. Så fint, och dagarna har fyllts med allt möjligt. Drömgårdenliv, helt sonika!
Utöver att M och Svärfar för några dagar sedan spikade färdigt sista spiken på gavelsidan (hurra!!!) och vi sedan kunnat starta ett gediget målningsschema för att bli alldeles supersuperklara med gavelsidan. Så har vi också haft en massa, massa hinna-prata-i-kappande. Långa frukostar med nybakt bröd. Tillsammansmatlagande. Blomster- och trädgårdsdrömmande samtidigt som luktärter doftats och rosor likaså.
Kvällspromenerande efter mysiga småvägar, förbi en Brandispappa på brandövning och längs vattnet och uppför brantisbacken som svider gott i benen när man samtidigt puttar ett dyrbart syskonlass framför sig.
En sväng dök en älskad morbror upp också och det var så uppsakttat att det inte var klokt. Morbror älskar katter och Sallekatten var såklart kramsugen, tills han bara fick nog. I vanlig ordning alltihop, alltså.
S fick en så fräsig radiostyrd räserbil av Morbror S, som körts flitit efter lillvägen.
Smultron har plockats vid lilla vägkanten, trätts på strå och njutits av den lille smultrontokige pojken.
C vet ju mycket väl om allt som pågår här hemma och var mer än beredd att hugga in och hjälpa till om det så önskades. Såklart det gjordes och uppskattades så! Så en dag hade vi målardag som ni ser. Och C och jag hjälpte mannen att bygga om byggställningen först, vilket var det läskigaste jag har gjort, typ. Men man växer av att göra småläskiga saker så det var två mycket nöjda brudar (med mycken höjdrespekt, jag allra värst.), som stod där sviiiinhögt (jaa, det är svinhögt!) upp och målade för livet.
Man hinner avhandla allt mellan himmel, äppelträd och jord när man sitter/står med varsin linoljefärgspytts och pensel och målar och målar. Alldeles perfekt!
Så har jag fått varit ute och morgonsprungit fastän det egentligen inte skulle ha gått när M har jour. Så lyxigt! Och såklart har vi bakat något extragott också som ni ser. Denna gång blev det mazariner i pastelliga färger. 
Farligt goda till eftermiddagsfikat i sommaren.
Och Lillasyster?
Lillasyster har hejat på snickare, ätit vindruvor i småbitar, klippt gräs med Vackerpappan och som avslutning av mysiga dagar, så klädde vi oss sommarfina igårkväll hela hopen och åkte iväg för helt ljuvligt god middag på Gårdsbutiken i grannbyn. Snälla Svärfar tog brandjouren åt mannen under några timmar och vi kunde ta vännen på en härlig sightseeing i vårt vackra Höga Kusten. Vi hade sista-kvällen-med-gänget-kväll därefter, bland tända ljus och livet-pratande. Helt underbart alltihop. 
Härliga, härliga dagar vi sparar i Hjärteasken som ett så fint Sommarminne!
Jag hoppas så att ni har det gott också. Mår gott. Och tar hand om er på bästa sätt!
Lillafrun
En fira-kärleken-dag!
Den där kärleken, han och jag emellan. Den försöker vi pyssla om så gott vi bara kan, varje dag, året om. Den 7 juli hade vi varit gifta i fem år och bestämde oss för att det var på sin plats att fira. Lite extra, extra, liksom. I lördags fick det bli!
Och vilken ljuvlig dag, alltså!
Tillsammans med en massa andra sommarpeppiga människor, tog vi båten till Ulvön. Så vackert, prick hela tiden. Och så mysigt att sitta där på båten och känna oss nykära och bara få ha ögon och öron för varandra.
Så kom vi fram och traskade direkt till det flådiga hotellet för en helt vansinnigt god skärgårdsbuffé. Som småbarnsföräldrar var det ren lyx att bara få äta i lugn och ro, med båda händerna, utan avbrott om det inte var så att man ordnade det på egen hand. Älskade småbarnsliv, oh ja! Men konstrasten var ändå så festlig. Vi njöt och njöt. Pratade livet. Kände oss mer än lyckligt lottade. Och kom på oss själva med att längtprata efter barnen då och då.
Vi vandrade längsmed ön så söt att klockorna stannar. Varenda litet hus, båthus, liten trädgård, handelsbod.. allt är så gulligt och ligger så vackert till.
Hand i hand spatserade vi, långtsamt, långsamt.
Världens bästa M och hans fån-lyckliga fru.
…
Vips skulle båten återvända hem igen och till skillnad från dit-resan som var rätt så blåsig, så var hemresan himmelsk. Så solig och skön. Vi lapade och små-sov i varandras famnar och ett tu tre var vi i hamn, efter timmar av Tillsammanstid av finaste kvalisort.
Så rullade vi in på Drömgården och kände oss löjligt lyckliga över att vara hemma, som om vi varit borta minst hur länge som helst. Och så gick vi såklart raka spåret till Farmor och Farfar och småungarna, som alla verkade ha haft det hur bra som helst. Vi helt galet trötta småbarnspäron fortsatte att bli ompysslade med middag och sånt där så lyxigt att det inte är klokt. Att ramla hem alla fyra sedan, bädda ner oss i rebäddad säng och somna efter en dag av havsluft tillika massa rolig lek. Det, var en höjdare bara det.
Det var en så fin dag, det där. Att fira och hylla kärleken lite extra, extra.
Lillafrun
Att kunna bli gråtlycklig för mindre.
Att lämna en tätt sovande trio i Storsängen. Ge sig ut i en solig, alldeles lugn morgon. Springa, flåsa, svettas, fundera och bara längta tills jag kommer hem igen så jag kan få säga god morgon till dom där hemma. Att då komma hem, möta darlingar, svara på frågor som ”hej mamma! vi har sovit gott. har du springt i natt, eller?”. Få kramar. Både av människor och ett katt som i vanlig ordning är väldigt kelsjuk. Flåsa färdigt, genom att traska ut på gården en sväng. Med lilla saxen. Och med mig tillbaka, ha det vackraste och mest goddoftande lilla blomsterfånget jag kan tänka mig. Ett litet blomsterfång som betyder så mycket mer än ni kan ana.
Luktärtornas doft, fick mig att rymma från besvärligheter som rådde förra sommaren.
Det var inte alls en helt lätt sommar. Å ena sidan sagolik, vi hade ju precis fått en välskapt dotter och Lillasyster, så vacker att klockorna stannade. Men å andra sidan, hade vi en nära och älskad som mådde allt annat än bra. Hjärtat slets itu. När hösten närmade sig och M skulle iväg för jobb långt ifrån, kommer jag så väl ihåg känslan. Av att jag kände mig så slut. Redan innan han åkt iväg. Hur skulle det gå? Samma dag som han åkte, kom Storan till mig. Med största luktärtsfånget. Och det var såklart inte bara blommorna i sig. Utan också känslan att få luta sig mot någons axel. Pusta ut hos någon som lyssnade och förstod. Och där och då, bestämde jag mig för att nästa sommar, ska jag ha egna luktärtor. 
Nu är det ny sommar. Så mycket har hänt på ett år. Mina älskade ärtor har precis börjat blomma. Juniflickan mår som en Prinsessa. Hela hennes familj, faktiskt. Det känns som ni nog förstår, alldeles fantastiskt att inte behöva känna snart drar hösten igång och då börjar all vara-ifrån-varandra-tid. Vi uppskattar så och är så tacksamma för pusselbitar som lagts på plats. Och den där nära älskade, som förra sommaren mådde skrot, skiner som en nyponros.
Som ni förstår. Hela alltet, är något jag blir alldeles gråtlycklig av. Jag stoppar näsan i luktärtorna, andas in och känner tacksamhet. Så stor, så stor.
Ta hand om er!
Nu ska vi ha arbetssöndag och den ser vi så fram emot. Så skönt att börja kunna skönja ljuset i första brädfodringskapitelet. Och gårdagen, ja! Helt ljuvlig. <3 Berättar mer sedan!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
