En hälsning från gården!
Det är onsdag och kring husknutarna här på gården, poppar Per i backen härs och tvärs..
…nä, dom heter säkert inte så. Dom där blommorna. Men det är det enda namn jag lärt mig och det är liksom vårtecken så det förslår, när små Pellar orkar sig upp för att blomma.
Idag har vi en alldeles vanlig vardagsondag.
Med många helgdagar och en pojke som därefter tagit sig lite extra Påsk-, Storebrors-, och till sist jag-har-faktiskt-min-kusin-här-på-besök-från-Storstan-ledigt, så kändes det så alldeles ovanligt att packa oss iväg mot Föris i morse. Men det gjorde vi, och det var ett peppat gäng som drog iväg. Barnen i snabbvagnen och mamman springandes. Storebror lämnades för lektimmar med sina gullvänner som mötte honom i dörren och tyckte att han hade en himla mysig vagn. Stolt S. Så sprang jag och Juniflickan vidare.. hon snusade gott och jag flåsade som en jagvetintevad. Det gick så förfärligt tungt idag. Men såna dagar kommer också. Jag kopplade på tjurskallen och snart var rundan sprungen och vi rullade in på gården. 
Igår var det ännu en aprilväderdag, så det kändes som om jag frös typ prick hela dagen. Förutom när jag krattade och sprang runt med små kusinerna som lekte och lekte. Vi var ändå ute prick hela dagen, det finns ju så mycket roligt att leka med där ute nu. Så i morse, när det visserligen gick fasligt tungt, och jag svettades, så var det så vansinnigt skönt. Att få vara varm. Jag drog till med ett styrkepass för överkroppen sedan också, och konstaterade att nu var jag varm så det räckte, så att säga.
…
Annars donas det med lite olika saker här hemma på gården. Mastodontstora rishögar som legat på vänt att fraktas bort sedan i höstas, är nu i denna skrivande stund på väg från gården. Jag har aldrig sett människan som sitter och lastar på riset på stora vagnen… men jag vill typ springa ut och krama honom och säga Du är så efterlängtad!!!.
Jag och Lillan har varit en sväng nere på byn också. Bland annat till Blomsteraffären. Den bara ropade efter oss, med sina stora lass av penséer. Vi fick feeling och köpte med oss en drös hem. Så nu ska det bli vår där ute på bron. Sådetså. 
Att det var sol när vi stod och plockade i vackerblommor i papperpåsarna… och att snön piskade på tvärsen när vi nu kom hem igen och att det nu återigen är superskönt och soligt… ptjaaa.. det är det som är det fantaaaaaastiska aprilvädret, ja. Det är bitterljuvt, det där. För på ett sätt tycker jag att det är så himla skönt att det går i lagom takt, jag är ju sån. Vill hinna fundera och känna och så. Fast samtidigt så längtar jag också så himla mycket till lite varmare dagar och grönska. Det fina är ju, att det bara är att vara och njuta av hela alltet. Vara här och nu. Precis just nu, är vi här. Snart är vi där!
Var sak har sin tid.
Nu sover min lilla docka efter lunch och lek. Så jag tänkte gå ut jag med och sprätta en jordsäck och plantera penséer. Fy tusan så trevligt det ska bli!
Hoppas att ni har en fin onsdag!
Lillafrun
Kvällstankar, över att ha Nya Tider på gång.
Det där är, för mig, dom finaste pojkarna på jorden. Och jag bara älskar att se dom tillsammans. <3
…
Vid precis, precis den här tiden på året brukar mitt pannben ha kämpat sig starkare, samtidigt som hjärtat brukar småblöda och känslorna flyga åt alla håll. Senaste åren har ju M dragit iväg på VM-uppdrag tre första veckorna i maj. Och den här aprilveckan har mest varit som ett nervöst och oroligt töcken. Hos mig alltså. M är alltid lugn. Särskilt när hans fru inte är det.
Men det har ju gått bra, det där storuppdraget. Tillsammans har vi ju klarat det. Räknat ner. Peppat varandra. M där ute i Stora Världen och jag och S här hemma i tryggheten. Ett otroligt häftigt, stort och ansvarsfullt uppdrag (ni som undrar; läs i det HÄR inlägget så förstår ni) .
Men vet ni?
Inte i år.
Nu kan vi det där, så att säga. Och att tacka nej, var enligt mannen inte ens det minsta svårt. Vilken lättnad. Hela alltet. Att han känner likadant som jag.
Men det tar inte stopp där. Angående lättnaden, menar jag.
Senaste veckorna har det börjat möbleras om en del i livet, så att säga.
Ingenting har på något sätt landat, varken i huvudet eller i kroppen. Men både jag och mannen har, som alltid, händerna flätade i varandras. Känner E-o-M-styrka. Och starka tro. På att det nu är det här vi vill göra och då tänker köra på. Nya tider är på gång. Det känns inte läskigt. För det handlar om något helt fantastiskt. Men det är en förändring. Och än fastän jag vet att det är till något vi bara kunnat drömma om, så tycker jag att, särskilt stora, förändringar.. är läskiga.
Livet är som en bok. Där vi själva fyller den med kapitel. Var sak har sin tid. Varje kapitel har sin tid. Fastän det är vi själva som är författarna… har vi ändå inte vetskapen. Om vad som väntar. Där bakom hörnet. Liksom.
Det är bara att lita på. Följa med. Tro. Känna. Och göra det som Livet vill.
Just nu vill Livet oss något väldigt gott, känns det som.
Lillafrun
Som vispgrädde.
Nu är det den här tiden på året.
När det, såklart inte varje dag, men ofta. När det dyker upp såna där dagar som bara känns som vispad grädde, menar jag. Gott, gott, gott. Att få vakna pigg och nästan rusig av energi. Och göra kväll, med trött, så trött kropp.
Att få vara HemmaMamma nu är så lyxigt att det förmodligen är olagligt. Att dessutom få ha, om än inte så många till, såna här Hemmamåndagar…kära nån, alltså.
Älskar det.
Yeah. Måndag, liksom!
Innan tupptid i morse gick tvättmaskinen för fullt och påsken hade städats bort..
..och sen väntade frukost med hela familjen innan vi började dagen på riktigt. Mannen drog ut på direkten, men jag och S hade en sån där dyrbar bara-han-och-jag-stund inne först. Nya påhittet är att vi ska dra fram en rad böcker, klyfta ett äpple och lägga bitarna i den där söta emaljmuggen och så ska mamman sitta på mjuka mattan och läsa, medan han själv sitter på lilla stolen och lyssnar. 
Med dom där äppelbitarna som kompisar, på stolen bredvid. Just det där, är vad han vill. Och den där stunden känns så god i hjärtat att det inte går att beskriva.
Sugna på att plocka blåsippor blev vi (särskilt morsan!) också..
Sen drog vi också ut på gården. Där var vindstilla och fåglarna kvittrade. Och efter en stund sken solen klart och värmde så gott. Håhå så härligt!! Idag kände vi verkligen aningar av vårvärme. Så efterlängtat!
Första halvan av dagen, spenderade vi med diverse utefix.
Jag krattade ju så toknoga i höstas, att det inte alls är värst mycket att ta reda på nu. Men typ i alla fall tusen små björkvistar ligger här och där och såklart en del löv fanns och finns. Så jag ägnade mig åt halva gården. Medan mannen snickrade. Juniflickan snusade i vagnen.
Och allt med det sötaste ljud ni kan tänka er; två bara-med-en-dag-i-åldersskillnad-gamla kusiner. Som pratade. Diskuterade. Dividerade. Lekte. Skrattade. Hoppade studsmatta. Fantiserade. Alltsammans med en trygg gullefaster (som dessutom är en världsfin Förskolefröken). Vilken kvalitétstid, att få hänga med mannens Storasyster och småttingar såhär ett pärlband av dagar. Hungriga, hungriga tog vi lunch hela gänget här hos oss.
Innan jag och M tog våra två och packade ner dom i Snabbvagnen. Knatade ner på byn, för några ärenden, som handling och BVC-besök för lilla Bäbisflickan. Så tog vi också en långpromenad där efter när ungarna snusade gott i vagnen. Konstaterade att kroppen kändes som sockerdricka efter allt springande med vagnen och att det var himla skönt att gå. Rullade in på gården och jag och J hjälptes åt att göra något jag längtat efter; att hänga årets första tvätt ute. 
Oooh så gott det doftade när jag bäddade in dom friskluftstorkade lakanen innan kidsen skulle sova.
Nu är det kväll och jag är prick hur trött som helst. Hemmet är i ordning efter dagen som varit sådär drömmig; med ungar sprungit ut och in och lekt och haft precis hur roligt som helst. Mannen har nyss åkt iväg för att hämta hem något jag sett på byn och fått lov att köpa loss. Något lite bucklig. Men alldeles, alldeles perfekt för oss. Lovar att visa någon dag, såklart.
Snart ska jag krypa ner bredvid dom där två sedan-länge-sovande stjärnorna. Den ena small av på två sekunder, med mjölk i mungipan. Den andre funderade en stund längre…. sådär som han gör. Undrade varför vi har en näsa… Berättade för mamman att hakan åker upp och ner när man pratar. Också att Tore minsann är Morfars bästa hund. Och så ville han veta på pricken hur man gör en gräsklippare. Och nåde dig om man svarar ”jag vet inte” på någon dylik fråga. Så det fick M hjälpa mig med svaret.. puh.
Hörs snart igen!
Lillafrun
Att tacka Påsken för den här gången!
Utelek. Små äventyr på gården. Ja till och med en picknick. På riktigt. Och så en drös sköna med-Snabbvagnen-springturer, med vilande småttingar och svettiga päron.
Lovdagar. För både vuxna och små. Vilken ynnest och lyx. Tillsammanstid, lite extraextra. Bästa som finns. Och att titta ut genom nya vackerspröjsade fönster. Är också himla fint. 
Påskpyssel. Av olika slag. Allt från att måla ägg och göra hitte-på-kycklingar, till att hänga tingeltangel i ris och vide. Smäller-av-gulliga var påskens gå-bort-gåvor, med egenodlad basilika och en darling med hatt. 
Vi har hängt massor med min Storfamilj. Påskmiddagar hos Mammamormor och Pappamorfar, Drömgårdenfika med nybakta Vaniljbullar, korvgrillning i Mäjadalen och så igår kväll, när vi var på ett riktigt höjdarkalas. På älskade H´s 8-årskalas!
Idag har vi haft söndag och både hunnit med en Hela-familjen-tur med springande päron och vilande barn och att hämta ett riktigt möbelfynd, hälsa Svärfamiljen välkommen hem!, med middag och nygjord raw-chokladkaka. Minimannen var lyrisk över att ha dom hemma igen efter mååånga dagar i huset på ön (Gotland). Och! Studsmattan är räddad. På-nytt-monterad och förankrad i backen. Hurra! Sicket avslut på hela alltet. 
…och nu tackar vi Påsken och Påsklovsveckan; T A C K! , för den här gången. <3
Lillafrun
April-lördag!
Så blev det lördag.
Mamman-och-barnen-dag.
Medan stormen varit ihärdig där ute, har vi donat med lite ditt och datt.
Som att sitta på mjuka mattan och äta äppelbitar och läsa sagor och bygga bokstavspussel.
Och så luktärter (!!!)
Och såklart pyssla födelsedagskort. S skrev sin favorit-att-skriva-bokstav. Så passande, då födelsedagsbarnet ju är en H-pojke.
Efter alla fått lunch i sina magar, packade jag ner mina darlingar i Snabbvagnen.
Ut i stormen det bar.
S och J hade det varmt och gott där morsan kutade i stundvis bitig motvind och stundvis skön medvind. Ja.. kära nån sån vagn det där är. Det var inte en dag för tidigt som en sån hamnade här.
Jag älskar att slå många flugor i en smäll. När något förenklar vardagen. Som att jag kan få till mina älskade löpturer trots att jag är själv med barnen.
Min tanke var att barnen skulle somna, morsan få springa och svettas och att vi på vägen skulle köpa gå-bort-blommor.
High five, planen gick finfint! Yeah!
Så med pulsen tickandes i huvudet och järnsmak i munnen och med ett leende på läpparna, knatade jag in och kunde duscha och göra mig i ordning i lugn och ro utan rymmande bäbisflicka och treåring att ha koll på. Det behövs inte mer än så för att en tvåbarnsmorsa ska känna sig som världens lyxknös.
Så det gjorde jag; Kände mig som en lyxknös. Och sprättade en ny blus som jag försökte fota men inte lyckades värst bra med.
Skitsöt är den i alla fall, med knyt i ärm och knappar bak i ryggen.
(fast nu när jag sportat den och samtidigt sportat småbarnsliv. Så är den skitkrånglig. Dom där söta, söta rosetterna nere vi ärmarna är fina. Men hamnar i vilken mosad banan som helt….)
Nu är ääääntligen dagens långa efter-kalas-väntan över och jag och småttingarna ska ta våra kalasstassar, kalaskort, och allt man kan tänkas behöva. För att åka till Mäjadalen på kusinen H’sfödelsedagskalas. Minimannens Stora Idol, så ni förstår att vad är klockan nuuu rå? har frågats. Sisådär trehundrasjuttioelva miljooonerrrr gånger idag.
Det blir ett himla fint avslut på denna lördag, det här.
Vad har ni haft för er idag? Berätta gärna.
Och ha en skön lördagkväll!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
