Vårblommor och helglängt.
Det där är som terapi;
Att riva upp en jordsäck, fylla hinkar och byttor och sen dundra ner vad man nu tänkt. Nu skulle det bli vår, minsann. Och det var någon (undertecknad) som njöt på vägen och helst inte ville att det där roliga skulle ta slut så snabbt. 
Sånt där gör mig glad. Både att få pyssla med, bli jordig om händerna och att få vara kreativ. Och sedan den där grejen att gå förbi en stor zinkbytta med himmelsblå penséer där i, varje gång jag går in genom ytterdörren. Bara det, är ju glädjande i sig.
Där är en glimt av vår entré just nu. Ovanför Drömdörren håller mannen på att testa ut vad som skulle kunna passa som krönlist ovan både dörrar och fönster. Och det är hajtjapparallfodrat i olika kulörer. Härs, tvärs sitter en brädlapp mitt på väggen. Som för att ge oss något slags hum om var den där midjan ska vara. Jo. Det händer saker här och där och vi jobbar på så mycket vi bara hinner. Vårivern är i oss och vi är så taggade! …. liiite, lite varmare nätter önskas! 
Och, sådärja.
-Nu är det vår där ute på bron. Himmelsblått och ljusrosalila små penséhav. Så himla fint, tycker jag.
Annars?
Det är fredag och dom allra, allra sista aprildagarna är här. Morsan vaknar med skön träningsvärk efter gårdagens med-barnen-i-snabbvagnen-löptur. Det gick tusen gånger bättre igår än dagen innan. Så kan det vara!
Vi har Städfredag här hemma, jag och småbarnen. Samtidigt som småttinglek pågått städades skafferi och kylskåp och gudvetallt som kan göras samtidigt i en småbarnsmorsas liv. Bläckfiskigt, liksom. Man gnor på med något, avbryter då någon ropar fäääääädig!. Raskar till toahuset, möts av ett ”nej, mamma! Jag är inte klar än. Gå”. Så matas det vidare med vad jag nu höll på med, samtidigt som det jagas busebebbe, för att några sekunder senare kuta tillbaka där jag nyss var…jo, jo. Det går, men det är helt klart lite svettigt att göra städrace med småttingar.
När Lillan somnade trappades tempot upp för mamman och det har dammats och skurats och nu är hemmet så himla härligt fräscht.Jag njuter av nystädatkänslan. Minimannen konstaterade för en stund sedan, där jag kröp på knä och skurade hejvilt att ”du är en skurmaskinsmästare, mamma!”.
Alltså. Livet med småbarn är fullfartigt och mycket på alla sätt. Jag har aaaaldrig svårt att somna om kvällen, om jag säger så. Men kära hjärtanes, vad helt underbart det är. Just nu är vår lille S så otroligt underhållande och rolig med sitt pratande och funderande. Det blir liksom bara mer och mer och roligare och roligare. Och lilla Juniflickan blir bara mer och mer Juni och det är helt underbart att få följa med. Jag känner mig som den rikaste på jorden med mina två stjärnor. <3
Sista-aprilhelgen ska spenderas tillsammans med våran Storfamilj. Det blir barndop ena dagen och Valborgsfirande dagen därpå och dagen därefter, då är det vår, va?
Jag tycker jag anar den redan nu…
Nä, nu får den där lilla sjusovarinnan ta och vakna efter sina fyra timmar, så hon kan få lite lunch i lillmagen och vi sedan kan ge oss ut på gården och njuta av solen… <3
Ha en fin fredag alla ni!
Lillafrun
Att ha firat en älskad.
Igår fyllde min älskade mamma år.
Världens Absolut Finaste Mamma.
Tycker jag och mina systrar, såklart.
Mammahjärtat, hon är både mamma och mormor på varmaste sätt. Tar hand om, passar upp och strösslar kramar. Lagar, bakar, saftar och syltar. Mammalagat är helt enkelt försvinnande gott. Och jag blir aldrig så nöjd när jag donar i köket, som när jag känner att det smakar ett dyft mamma. Och det är mamma, tillsammans med Mormor och Systrar och Moster G och Farmor.. som jag lärt mig det där med att boa i mitt hem. Inte bara när man är preggo och blir sådär hyper, alltså. Utan precis jämt. Förstå innebörden i att ha det gemytligt i hemmet. Att man inte behöver köpa nytt för att tycka saker är fint. Utan att istället ta hand om och skapa känsla i tingen. Att älska sitt hus. Huset som med kärlek och människorna där inuti, blir till ett hem.
Mamma fick Snabbskor av oss. Hej vad det ska gå nu, alltså! heja dig mamma!
S blev hämtad på föris av Mormor, Morfar och Mäjadalenkusinerna igår. Så hade dom sedan lekeftermiddag i lilla byn, innan vi övriga päron och LillJuni anslöt för crazybananasgod lasagnemiddag och födelsedagstårta. Det var en alldeles särskilt god och mysig onsdag som ni förstår.
Minimannen fick sova ut skönt i morse innan vi sedan gjorde oss klara för Förislek några timmar.
Så nu är det bara jag och den sovande lilla Juniflickan här hemma på gården. Den finns i vanlig ordning en lååång lista att bara välja och vraka ifrån.. men först ska jag bara njuta vidare en stund av min lugna lilla kaffesörplarstund innan dagen fortsätter.
Proppfulla tvättkorgen står och glor i hallen efter morgonens snurr i maskinen… och jag längtar faktiskt lite tills jag får gå ut på gården och hänga den på fina tvättställningen. Det är sol och lugnt och fåglarna kvittrar. Drömstund.
Ha en fin torsdag, ni med! <3
Lillafrun
En hälsning från gården!
Det är onsdag och kring husknutarna här på gården, poppar Per i backen härs och tvärs..
…nä, dom heter säkert inte så. Dom där blommorna. Men det är det enda namn jag lärt mig och det är liksom vårtecken så det förslår, när små Pellar orkar sig upp för att blomma.
Idag har vi en alldeles vanlig vardagsondag.
Med många helgdagar och en pojke som därefter tagit sig lite extra Påsk-, Storebrors-, och till sist jag-har-faktiskt-min-kusin-här-på-besök-från-Storstan-ledigt, så kändes det så alldeles ovanligt att packa oss iväg mot Föris i morse. Men det gjorde vi, och det var ett peppat gäng som drog iväg. Barnen i snabbvagnen och mamman springandes. Storebror lämnades för lektimmar med sina gullvänner som mötte honom i dörren och tyckte att han hade en himla mysig vagn. Stolt S. Så sprang jag och Juniflickan vidare.. hon snusade gott och jag flåsade som en jagvetintevad. Det gick så förfärligt tungt idag. Men såna dagar kommer också. Jag kopplade på tjurskallen och snart var rundan sprungen och vi rullade in på gården. 
Igår var det ännu en aprilväderdag, så det kändes som om jag frös typ prick hela dagen. Förutom när jag krattade och sprang runt med små kusinerna som lekte och lekte. Vi var ändå ute prick hela dagen, det finns ju så mycket roligt att leka med där ute nu. Så i morse, när det visserligen gick fasligt tungt, och jag svettades, så var det så vansinnigt skönt. Att få vara varm. Jag drog till med ett styrkepass för överkroppen sedan också, och konstaterade att nu var jag varm så det räckte, så att säga.
…
Annars donas det med lite olika saker här hemma på gården. Mastodontstora rishögar som legat på vänt att fraktas bort sedan i höstas, är nu i denna skrivande stund på väg från gården. Jag har aldrig sett människan som sitter och lastar på riset på stora vagnen… men jag vill typ springa ut och krama honom och säga Du är så efterlängtad!!!.
Jag och Lillan har varit en sväng nere på byn också. Bland annat till Blomsteraffären. Den bara ropade efter oss, med sina stora lass av penséer. Vi fick feeling och köpte med oss en drös hem. Så nu ska det bli vår där ute på bron. Sådetså. 
Att det var sol när vi stod och plockade i vackerblommor i papperpåsarna… och att snön piskade på tvärsen när vi nu kom hem igen och att det nu återigen är superskönt och soligt… ptjaaa.. det är det som är det fantaaaaaastiska aprilvädret, ja. Det är bitterljuvt, det där. För på ett sätt tycker jag att det är så himla skönt att det går i lagom takt, jag är ju sån. Vill hinna fundera och känna och så. Fast samtidigt så längtar jag också så himla mycket till lite varmare dagar och grönska. Det fina är ju, att det bara är att vara och njuta av hela alltet. Vara här och nu. Precis just nu, är vi här. Snart är vi där!
Var sak har sin tid.
Nu sover min lilla docka efter lunch och lek. Så jag tänkte gå ut jag med och sprätta en jordsäck och plantera penséer. Fy tusan så trevligt det ska bli!
Hoppas att ni har en fin onsdag!
Lillafrun
Kvällstankar, över att ha Nya Tider på gång.
Det där är, för mig, dom finaste pojkarna på jorden. Och jag bara älskar att se dom tillsammans. <3
…
Vid precis, precis den här tiden på året brukar mitt pannben ha kämpat sig starkare, samtidigt som hjärtat brukar småblöda och känslorna flyga åt alla håll. Senaste åren har ju M dragit iväg på VM-uppdrag tre första veckorna i maj. Och den här aprilveckan har mest varit som ett nervöst och oroligt töcken. Hos mig alltså. M är alltid lugn. Särskilt när hans fru inte är det.
Men det har ju gått bra, det där storuppdraget. Tillsammans har vi ju klarat det. Räknat ner. Peppat varandra. M där ute i Stora Världen och jag och S här hemma i tryggheten. Ett otroligt häftigt, stort och ansvarsfullt uppdrag (ni som undrar; läs i det HÄR inlägget så förstår ni) .
Men vet ni?
Inte i år.
Nu kan vi det där, så att säga. Och att tacka nej, var enligt mannen inte ens det minsta svårt. Vilken lättnad. Hela alltet. Att han känner likadant som jag.
Men det tar inte stopp där. Angående lättnaden, menar jag.
Senaste veckorna har det börjat möbleras om en del i livet, så att säga.
Ingenting har på något sätt landat, varken i huvudet eller i kroppen. Men både jag och mannen har, som alltid, händerna flätade i varandras. Känner E-o-M-styrka. Och starka tro. På att det nu är det här vi vill göra och då tänker köra på. Nya tider är på gång. Det känns inte läskigt. För det handlar om något helt fantastiskt. Men det är en förändring. Och än fastän jag vet att det är till något vi bara kunnat drömma om, så tycker jag att, särskilt stora, förändringar.. är läskiga.
Livet är som en bok. Där vi själva fyller den med kapitel. Var sak har sin tid. Varje kapitel har sin tid. Fastän det är vi själva som är författarna… har vi ändå inte vetskapen. Om vad som väntar. Där bakom hörnet. Liksom.
Det är bara att lita på. Följa med. Tro. Känna. Och göra det som Livet vill.
Just nu vill Livet oss något väldigt gott, känns det som.
Lillafrun
Som vispgrädde.
Nu är det den här tiden på året.
När det, såklart inte varje dag, men ofta. När det dyker upp såna där dagar som bara känns som vispad grädde, menar jag. Gott, gott, gott. Att få vakna pigg och nästan rusig av energi. Och göra kväll, med trött, så trött kropp.
Att få vara HemmaMamma nu är så lyxigt att det förmodligen är olagligt. Att dessutom få ha, om än inte så många till, såna här Hemmamåndagar…kära nån, alltså.
Älskar det.
Yeah. Måndag, liksom!
Innan tupptid i morse gick tvättmaskinen för fullt och påsken hade städats bort..
..och sen väntade frukost med hela familjen innan vi började dagen på riktigt. Mannen drog ut på direkten, men jag och S hade en sån där dyrbar bara-han-och-jag-stund inne först. Nya påhittet är att vi ska dra fram en rad böcker, klyfta ett äpple och lägga bitarna i den där söta emaljmuggen och så ska mamman sitta på mjuka mattan och läsa, medan han själv sitter på lilla stolen och lyssnar. 
Med dom där äppelbitarna som kompisar, på stolen bredvid. Just det där, är vad han vill. Och den där stunden känns så god i hjärtat att det inte går att beskriva.
Sugna på att plocka blåsippor blev vi (särskilt morsan!) också..
Sen drog vi också ut på gården. Där var vindstilla och fåglarna kvittrade. Och efter en stund sken solen klart och värmde så gott. Håhå så härligt!! Idag kände vi verkligen aningar av vårvärme. Så efterlängtat!
Första halvan av dagen, spenderade vi med diverse utefix.
Jag krattade ju så toknoga i höstas, att det inte alls är värst mycket att ta reda på nu. Men typ i alla fall tusen små björkvistar ligger här och där och såklart en del löv fanns och finns. Så jag ägnade mig åt halva gården. Medan mannen snickrade. Juniflickan snusade i vagnen.
Och allt med det sötaste ljud ni kan tänka er; två bara-med-en-dag-i-åldersskillnad-gamla kusiner. Som pratade. Diskuterade. Dividerade. Lekte. Skrattade. Hoppade studsmatta. Fantiserade. Alltsammans med en trygg gullefaster (som dessutom är en världsfin Förskolefröken). Vilken kvalitétstid, att få hänga med mannens Storasyster och småttingar såhär ett pärlband av dagar. Hungriga, hungriga tog vi lunch hela gänget här hos oss.
Innan jag och M tog våra två och packade ner dom i Snabbvagnen. Knatade ner på byn, för några ärenden, som handling och BVC-besök för lilla Bäbisflickan. Så tog vi också en långpromenad där efter när ungarna snusade gott i vagnen. Konstaterade att kroppen kändes som sockerdricka efter allt springande med vagnen och att det var himla skönt att gå. Rullade in på gården och jag och J hjälptes åt att göra något jag längtat efter; att hänga årets första tvätt ute. 
Oooh så gott det doftade när jag bäddade in dom friskluftstorkade lakanen innan kidsen skulle sova.
Nu är det kväll och jag är prick hur trött som helst. Hemmet är i ordning efter dagen som varit sådär drömmig; med ungar sprungit ut och in och lekt och haft precis hur roligt som helst. Mannen har nyss åkt iväg för att hämta hem något jag sett på byn och fått lov att köpa loss. Något lite bucklig. Men alldeles, alldeles perfekt för oss. Lovar att visa någon dag, såklart.
Snart ska jag krypa ner bredvid dom där två sedan-länge-sovande stjärnorna. Den ena small av på två sekunder, med mjölk i mungipan. Den andre funderade en stund längre…. sådär som han gör. Undrade varför vi har en näsa… Berättade för mamman att hakan åker upp och ner när man pratar. Också att Tore minsann är Morfars bästa hund. Och så ville han veta på pricken hur man gör en gräsklippare. Och nåde dig om man svarar ”jag vet inte” på någon dylik fråga. Så det fick M hjälpa mig med svaret.. puh.
Hörs snart igen!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
