”Sommarsentimentala svängen, den du alltid får..”.
Barnens röda pellis. Vacker, visst?
Den får mig att sucka. Sådär åh-så-vacker-du-är-suck. Lycka. Samtidigt som det nyper tag lite i magen. Ja.. Snart, snart, snart drar njuteri- och vackerhetstiden igång, på det där särskilda sommarsättet…
Det där är min och Sixtens björk. Vi har gått och tittat på den varje dag jagvetintehurlänge. Ska det inte bli blaad snaaart? säger vi till varandra medan vi i nästa sekund konstaterar att det är lite för kallt ännu. Men kanske, kanske, idag?
För idag är det varmt. På vårigt vis. Och det liksom pirrar i hela kroppen.
….
Kära nån, alltså. Jag som aldrig brukar hinna/prioritera att lyssna på poddar och sånt där. Gjorde det en dag här i veckan. När jag åt lunch med mig själv. En Underbar Pod. Till viss del var det verkligen som om Clara satt och sa mina ord. Så himla skönt på ett sätt. Att man inte är ensam, liksom…
Till exempel; Clara, vilket är den ena av dom två poddarna, grät genom hela avsnittet. Och jag kände igen mig så förbenat.
Igenkänningsfaktorn från min sida rörde hur dom pratade om att Njuta och det där att älska … ”en baksida av att älska…. när man älskar, har man så mycket att förlora”. Bitterljuvt.
Många gånger njuter jag så mycket att glad-känslan också blir alldeles melankolisk. Förstår ni? Jag är så rädd om det jag har, liksom.. Livet. Fyllt av massa vackert. Som människor man älskar och vill ska bevaras i ask och aldrig åldras. Som blommor man suckar åt och aldrig vill ska blomma över. Som längtan efter dom där sommardagarna med varm gräsmatta, solvarma jordgubbar och ljummen vind…. och tiden.. som är just nu. Där allt bara känns så fantastiskt.
Nya knoppar, betyder att det gått ännu ett älskat år sedan sist…
…
Dom pratade om det där med att typ bli stressad av att vi nu är på väg in i en tid, där allt bara är så förbenat vackert att man nästan blir lite tokig för att det är så svårt att ta in allt.
Alltså… sån igenkänning där!!
Är ni likadana?
Precis, precis så tycker jag i alla fall att det kan vara. Hela året är vackert på sitt sätt, ja visst. Men håll med om att det är något alldeles särskilt med vad som väntar, alldeles nu och framöver?
Ljuset. Varmare vindar. Alla fåglar som sjunger så magiskt. Allra särskilt om morgnarna och kvällarna. Och våra Norrlandssommarnätter som är alldeles ljusa och så vackra att ord ej finns. Och alla ängar fulla av blommor. Att gå barfota mot grusvägen. Badplaskande. Jordgubbsätande. Tillsammanstid. Åh. Och så vet man att den där känslan man hade när man var liten, att sommarloven var oceaner långa.. den finns inte på samma vis. Nu. I vuxen tid. Nu svischar tiden mest hela tiden.
…
I år är jag så löjligt nöjd över att jag går hemma här på vår gård och kan titta på våra träd och naturen och verkligen insupa och hänga med. Ja, nu har det ju gått så långsamt med våren att till och med jag hunnit med och känner mig redo för den där explosionen utan att (fast man ska inte ropa hej!) att få allt för mycket å-kära-nån-det-är-så-vackert-att-det-smärtar-känsla..
Nåväl.
Jag är en känslomänniska. Så är det bara. Och jag älskar mig för det. För det är bland annat det som gör mig till den jag är. Jag kan bli jätteglad och tycka saker är jättevackert. Mycket, mycket sånt. Och så blir jag jätteledsen och skitarg och allt det där andra som livet bjuder på, också. Allt i kubik. Så då har jag min bättre hälft och klippa som liksom håller i mig. Kramar mig lite extra när jag behöver det. Och tittar älskvärt med värme på mig, när jag står vid mina träd och utbrister, likt Ferdinand.. ”åh Martin, titta…Det är så vackert…”
”Sommarsentimentala svängen som du får, varje sommar….”, sa Erica till Clara i podden….fast det kändes som om hon sa det till mig. För precis så är det. Så bitterljuvt på något vis, ja.
Men nu kör vi, alltså. Jag är tusan redo. För Känslor och Vackerheter extra allt. Bring it on, knopparna. Brist nu. Nån himla gång!
Lillafrun
Chokladgott, otursmoln och fredagsbestyr.
Mamma, jag äter så mycket jag ooorkar! . Sa han. Med samma entusiasm som den där karamelldamen i Pippi LÅngstrump, ni vet. Hon som blir alldeles till sig när hon får oj, oj,oj en hel GULDPENG! av Pippi och sedan utbrister just det; ja ät så mycket ni oooorkar!
Jag började nästan undra i morse när vi vaknade, om det vilar något slags otursmoln ovan oss.
..Just på fredagarna.
Har det inte varit rymmande splitternya studsmattor som flugit iväg i vårstormen. Har det varit småttingarna som inte mått helt hundra. Eller fredagen där efter, då det var mamman som knappt kunde stå på benen för att hon var så vimmelkantig och som sockerdricka i hela kroppen. Den här fredagen vaknade vi i den där nyss-renbäddade sängen.. full av en älskads lilla olycka. Sånt som händer, såklart. Men det hade varit gott att kliva upp i det där nystädade hemmet och bara njuta av gårdagens fix och tvättande och slippa tvätta ännu mer sängkläder och krångla på.
Mitt i allt kom jag på att; som om LIVET bryr sig i att det är fredag, Emmeli. Såhär är det. Det är väl ingen fara, EGENTLIGEN!
Och med det tänkt,blev det fredag.
Friska hela högen, det är vi ju. Bästa <3
Jag älskar ju att få sova i renbäddat, så det blir gott ikväll igen.
En herrans massa koppar kaffe kokades och termosen fylldes och gjorde sig redo för en hel fredag.
Och så synen av dom där två sittande bredvid varandra vid matbordet, som gör mig så himla lycklig. Oändligt tacksam.
Så fixades det chokladigt och gott.
Och hemmet är faktiskt helt njutbart, att det helgfixades redan igår så det bara är att gör mysiga saker idag.
Morsan har hunnit träna ett fredagsfyspass också som brände fint i musklerna. Fredagsfys före Fredagsmys, liksom..
Nää.. det där med träningskläder är inte så knussligt, det heller. En hålig långkalling och en pinsamt mycket använd amnings-sport-bh. Svettig och stark kan man bli ändå!
I frysen väntar nu chokladbollar och chokladkaka… ja, vi rullade en del och gjorde kaka av en del av smeten. Receptet hittar ni HÄR. Bästa, bästa tycker vi här hemma! Så strax väntar fredagsfika. Kanske trotsar vi tråkvädret och ger oss ut. Det är ju alltid så mysigt med dom där små fika-ute-äventyren.
Hoppas att ni har en fin fredag!
Lillafrun
Ett älskat gammkök i kvällsljus.
Så blev det plötsligt sen torsdag. Och den här dagen har varit sådär att man kunnat blivit yr för mindre. Jag fick strålande julstämning där ett tag…Och blev förbaskad på kuppen. Jag vill inte ha julstämning nu. JU! När jag och Lillan svischade iväg för att hämta hem Storebror, fullkomligt vräkte snön ner. Det är fasiken inte okej. Inte. Inte.
Men det där är som glömt nu. Gräsmattan är framme igen och jag sitter här i vårt gammkök och avfyrar gusis-vad-jag-har-det-bra-suckar. En efter en. Barnen har det bra och sover gott. Det är alldeles nyskurat. Det där nya ljuset på köksbordet är alldeles perfa rosa och sprider sommardoft.
Jag och Lillan hjälptes åt att städa klart det sista ikväll. Så firade sedan den nybadade flickebäbisen med kvällsfika därefter, som ni ser. Pojkarna var iväg på eget äventyr… sånt där som hade med skruva med bilar att göra. Skittråkigt. Fast det tycker inte dom!
Det var så fantastiskt vackert med mjuka kvällssolen som sken in i köket. Mitt favoritrum här i huset. Nu har solen gått ner sedan ganska länge, men det är liksom inte tvärmörkt… underbart. Nu har jag stor vårlängtan och även snudd på sommarlängtan.
Lillafrun
Att förstå, dom båda två.
Det där med igenkänning.Jag tycker att det är sån skön grej.
Känslan av att inte vara ensam, liksom.
Det kan handla om, som den här morgonen… Lillasyster.
Vaknade inte fastän det dånade alarmsignaler runt henne.
..Och Jag är också trött idag.
Vi känner samma-lika.
Hon, för att hon kvällssuddade lite längre igårkväll då dagen varit så supersovig. Och jag, är trött hela jag. Har smått svårt att gå, lyfta bäbisar och det där med att sätta sig ner är typ värst… Självförfållad Drömmig Träningsvärk, mao. Så nä, det är ingen klagan. Bara ett konstaterande, med ett litet yeah! i kanten. Humöret är det inget fel på i alla fall!
Till slut blev det morgon. Efternattenvarma lilla bäbisen. Med ruffsig frilla och uppsprucken pyjamas av blöta blöjan.
…
Och igenkänning nummer två idag? Var då den stackars mamman fick lämna sin söta lilla unge ledsen, på Föris. Fy farao alltså. Trots att det är Världens Bästa Föris med Finaste Fröknarna. Mammahjärtat, är Mammahjärtat. Jag är ju sämst i hela den här världen på att gå därifrån om S haft någon morgon där han inte velat det. Jag krånglar till tusen då. Så att jag hellre får sladda mot jobbet i räser-räserfart eller stå där i tjocka täckjackan och svettas, eller ja… En gång kom jag visst till och med hem med två ungar igen…. det var längesedan, i höstas nån gång, men jag minns hur M flin-tittade på mig den dagen. Sådär med, du-är-knasig-men-jag-älskar-dig-ändå-blick.
I alla fall.
Så kändes det så himla fint, att få säga till henne att Jag förstår hur det känns… Och mamman sken tacksamhet av bara dom få, få orden.
Tänk, vad lite, kan göra mycket?
Lite medkänsla. En sketen torsdag när snön är så jädra tjurig och fortsätter falla. Att bara le mot någon du inte känner, säga hej till den du möter, skicka ett hjärte-sms till den du håller kär. Eller utbyt några fjuttiga ord, med den där mamman som ser ut att behöva. Precis. Precis. Det.
Igenkänningsfaktor gånger två idag, alltså. Och liten uppmaning.
..Skadar aldrig. Tänker jag.
Ta hand om er. <3
Lillafrun
Tvätthögar, Något Betydelsefullt och lite annat.
Bara en bråkdel från tvättbestyren idag..
Jag suckade lite i morse, när det svämmade över av viktvätt och blöt tvätt som inte hade plats att hängas här inne eftersom jag just hängt så mycket det bara gick och så snöade det ute också (!!!). Så utehängning kändes inte som något alternativ heller. Och i tvättmaskinen var det på gång med ännu mer. Men. Mitt i allt. Den där sucken. Så kom jag på. Att det ju är fasligt fint. Att ha ett tvättberg… Från dom där människorna (och mig själv såklart) som jag älskar allra mest på jorden.
Men ooh så drömmigt med en stor tvättstuga!
…
Jag och Storan hade träningsdate där under tidiga förmiddagen också. Svettades, ojade oss över mjöllksyra och så hann vi prata massor också. Hon är min Storan, bästa vän och mitt BVC. Idag var jag frågespruta, om allt från hur jag skulle knipsa luktärterna till mammalivetfrågor. Så fantastiskt värdefullt. <3
Och där ser ni Lillan som precis hade slängt upp foten lite nonchalant på vad hon nog tyckte kändes som ett sprojlans nytt vrålåk..Mycket bra med selen som ni skymtar också. Något som absolut är nödvändigt på lilla Snurresprättan J nu!
Hon och jag gjorde i ordning sittvagnen till henne idag, mao;
Tvättade liggdelen, packade undan den och skurade chassit skinande och tog fram den undangömda sittdelen. Nu är Lillasyster redo. Och morsan också. Tror jag. En hit blev det i alla fall.
En sån där sak, kan jag få helt ont i hjärtat utav. Förändringen. Samtidigt som jag såklart tycker att det är helt underbart att ungen växer och är busig och typ vill klättra ur vagnen. Så älskar jag ju allt med pyttebäbistiden och vill inte att den ska ta slut!!!
Fast nu är jag ju faktiskt lite mer rutti, än jag var med lill-S. Så nu vet jag ju, att var tid sannerligen har sin charm. Det är liksom bara att njuta, prick hela tiden. <3
Jag hann knappt nerför trappan innan hon sov. Så himla gott hon verkar ha det där. Det känns bra.
Jag trodde nästan att hon börjat skippa sina såna där sköna sova-flera-timmar-på-raken-lurar nu, då hon plötsligt haft uppehåll från dom några dagar. Men idag var dom tillbaka. Utan hejd. Sådär så att jag fått väcka henne istället. Lilla, Lillasyster alltså. <3 
Hon sov och sov och jag och Minimannen gjorde sköna eftermiddagsäventyr ute på gården. Typ hämtade soptunnan och posten vid stora vägen. Jamen ni hör ju, spännande värre!
Och det blev ju vackerväder också. Så det lilla blöta som var kvar kunde hängas där ute och få sån där ljuvlig friskluftsdoft.
…
Vips var det kväll och barnen sover gott.
Mannen är borta ikväll, men kommer hem om någon timme. Det är med andra ord alldeles knäpptyst här hemma nu. Bara kattens kurr och lilla tvättstugans idogna läte. Det känns för mig bara som en vanlig vardagkväll, där M uppdragat under dagen och sedan inte kommer hem på någon dag. Det kommer nog ta sin lilla tid innan man faktiskt vant sig och förstår att det är sant, det här. Den där grejen med att vara två vuxna i huset en del av dygnet och så vidare. Oavsett.. jag kanske inte har vant mig. Eller vi, vant oss. Men, det är förbenat härligt!
Så nu längtar jag efter M och att sedan få krypa ner i Storsängen. Nyvädrat. Gulleungar i liten trasselhög. Sommartäcken som hämtats från vinden idag. Renbäddat. Åhå, så skönt!
Hoppas ni haft en fin onsdag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
