Att ha firat in Våren här på Drömgården.
För igår hade vi bjudit hem till Vårfest här på vår Drömgård.
Det var en lång att-göra-lista vi hade gjort oss och alla i Stora Lilla Familjen hjälptes åt på sitt vis.
Det lagades och förbereddes och efterrättspajer vilade ute i blåsten. 
En stund var också avsatt för en hela-familjen-springtur. Sånt behövs också.
Och tussilagoplock, såklart!
…
Det var sån trevlig dag och vi jobbade på tillsammans och allt flöt på förvånansvärt bra.
Barnbordet!
…som fick agera lite köksö emellanåt.
Att ordna storkalas med två småttingar kunde ju har varit lite för världssvettigt. Svettigt och fartigt, det var det. Inte tu tal om det. Än fastän dom var nöjda och så, så är det ju ändå passning alltid och det var balansgång mellan lagande och fixande till 20 personer och samtidigt ha ögonen på två busar. 
Där ser ni min eminenta dukningshjälp! Hon som hängde i pyjamas toklänge och lekte titt-ut under duken.
… morsan hittade sig en i-bra-tid-lucka för att tvaga och klä också. Igår fick det bli dom där mom-jeansen som legat i garderoben och väntat på premiärande. Mammigt och mysigt kändes det! Sån jeansmodell som säkert min lilla mor hade som ung mamma. <3
…
Ja. Allt flöt på fint….. tills klockan bara drog iväg och vi hade stått med en fyra-gånger-receptet-stor sats bearnaisesås som vi helt sonika haft i lite (ganska mycket) för mycket vit balsamvinäger i. 
Här var det ”panik” i lägret. Den smakade stryk… när klockan var 30 minuter innan gästerna skulle komma.
Ingen katastrof såklart. Men det kändes allt annat än kul när vi lagt ner så mycket tid på den så vi försökte allt vi kunde (det vill säga; tog allt smör i kylskåpet vi hade) och försökte rädda upp det hela. När klockan var några minuter i kalastid stod jag och försökte röja upp en diskbänk som såg ut som helsicket själv. Med bea alla over the place.
Mannen måste fullkomligt ha kutat genom duschen. För hur det var, så blev röran som bortblåst på nolltid och mannen stod ute med tänd grill och vi kunde hälsa älskade välkomna. Minimannen gjorde det sistnämna med bravur, i vanlig ordning.
”Välkomna iin!”
-Till Vårfest på vad som är vår Drömgård.
Det finns alltid mycket att fira. Vi firade in våren. Att vi har varandra. Att vi, Stora Lilla Familjen väntar, ja faktiskt, som ett helt nytt liv här framöver. Sa hejdå till April och hurrade in vackra månaden Maj och all extrahärlig tid som väntar här framför.
Åt årets första grillmiddag, med den där bean som bytt smak från oätlig till god. I ugnen brann det typ olja, då vi rostat potatis i omgångar i timmar. Hej ingen varmluftsugn. Hej inte jättesmart med klyftpotatis då. Men hej!! Det löste sig det också och alla mm-ade och åt.
Sen gick vi i kolonn mot Majbrasan.
Pussades efter vägen.
Och hamnade slutligen vid Valborsgfirandet vid kyrkan.
Hörde gulliga kyrkokören sjunga Vintern Rasat och Sköna Maj Välkommen!. Kan liksom inte bli mer rätt. Samtidigt som brasan sprakade och värmde mer än väl.
Så gick vi hem därefter och värmde oss i varma huset. Sörplade kaffe, åt Citronpaj med färska jordgubbar och vispad grädde. Jag och Storan satt som fängslade vid vad som är som både ett dyft Mormor och Farmor stöpt i ett för mig nu. När varken Farmor eller Mormor går här nere på jorden längre, menar jag. Mannens NorgeMorfars Fru A, alltså. Hon är fantastisk. Ja, både NorgeMorfar och hennes A. Vilket gulle-par, alltså.
Så blev det natt och småttingar knoppade. En efter en. Förutom Lillan. Hon höll igång, minsann ända till vi kramade alla hejdå och tackade för en så himla fin Fira-in-våren-kväll. Jag och mannen började inte röja det första vi gjorde, utan njöt av mysmusiken som spelades. Dansade lång-lång-kort-kort på fnissigt som-på-högstadiet-vis och pussades i kakelugnens ljussken.
Så kröp vi sedan ner bredvid dom två små människorna vi älskar till månen och tillbaka. Stjärnorna som är våra barn och det bästa vi vet. Somnade, med hjärtana fyllda av en så fin dag.
Och idag är det Första Maj.
Vårens Första Dag, tänker jag.
Och det är många känslor här hos denna känslomänniska.
Otrolig tacksamhet, över gårdagens Vårfest. Tillsammans med älskad familj. Att bara kunna, liksom. Att ha dom där människorna runt omkring oss. Som vi dessutom kan bjuda hem, till vårt alldeles egna hem. Som inte alls är så stort ännu att det finns sådär jättemycket plats för 20 personer. Men hjärterum finns. I massor.
Tacksamhet, alltså.
…Och trötthet. Såklart.
Men sån där skön, nöjd-trötthet. Ni vet, när man jobbat för något, svettats på vägen och så blev det sådär mysigt och lyckat till slut. Lycka, på det!
Och Kärlek. Som vanligt. Till Livet.
Att få ha det så här bra. Det är en ynnest jag aldrig kan tacka nog för.
Dessutom. Idag. Skulle M, om det hade varit i tidigare-års-ordning, åkt iväg till något ute-i-världen-land och jobbat på VM och varit hemifrån i flera veckor. Men istället, är han hemma och skruvar fast stödhjulen på sin sons cykel, så att han ska få ta sin cykel-med-stödhjul-premiär när än han vill. Inget kunde kännas mer rätt. Det förstår ni nog.
Så idag har vi välkomnat Våren med största famn;
Med gårdagen kvar i magen som varm bomull. Har jag skurat mig genom hemmet med gottdoftande skurmedel, medan pojkarna donat där ute och Lillan sovit timme efter timme i vagnen, efter att hon minsann var på Vårfest till halva natten igår! Stora vita dukarna vajar i vinden ute på strecket och lövkojan doftar himmelskt i vasen här bredvid. Sköna maj, välkommen!
Åh.
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
Några Glimtar & En Valborgshälsning!
Blommor i sol och vårblåst.
En sockersöt liten flicka i kalasklänning. 
Två pojkar som är dom finaste pojkarna jag vet. Den enen i full färd med att hjälpa till och den andre beredd att sjunga på sin blivande lilla fadderunges dop. 
Och där är mamman också, ja. Kände sig fin i blus och icketovigt hår.
Och sötaste kortet skrivet från Miniman till älskad kusin.
Det där;
Några glimtar från helgen hittills.
Som jag är tacksam för min älskade stora lilla familj. Lillan i blommiga klänningen. Minimannen i snygga sortan. Mannen med gitarren och sammetsrösten… åhå, tänk att han blev min!!! Jo. Det är sant. Vi är fortfarande töntkära efter alla år. En ynnest. Och fint hela-tiden-”arbete” från oss båda också, såklart. Att komma ihåg varandra. Klappa den andre på axeln. Lyssna. Berätta. Prata. Kramas. Se varandra. Och bara vara ”jag älskar dig!” Persionifierat. Kärleksreceptet. Som funkar. För oss.
…
Och idag är det Sista april.
Valborgsmässoafton, hela dagen lång. Och det ska bli fest här på Drömgården, förstår ni. Det ser vi så fram emot och håller i detta nu på att fixa och dona, duka och laga, för fullt. Så jag kikar bara in en snabbis för att önska er;
Trevlig Valborg! <3
Lillafrun
Ingen dans på rosor!
Å.
Sådär inleddes den här helgen. Efter en fin fredag tillsammans med barnen, som nånstans kring den magiska middagstiden och några timmar framåt, slog om till småbarnslivet dans på taggggiga rosor..
(OBS! vill bara upplysa er om min stora sarkasm i att överhuvudtaget kalla småbarnsliv för ’en dans på rosor’. Underbart, ja visst. Men inte alltid enkelt och rosendans!).
Under några timmar igår var allt var fel, gnäll och grinfest och en mamma som försökte vara samtliga till lags men kände att hon var en famn för kort prick hela tiden.
Så rullade en skäggig in på gården. Och med ens blev allt bara lite bättre.
En Liten som äntligen fick träffa den efterlängtade Vackerpappan. M, som hade vackraste fånget med rosor med sig.
(passande..!).
Och så fick han höra ditt och datt. Typ att morsan var dum som tvättat håret på någon som inte ville det just då…
Kvällsljuset. Den där lilla tjejen som sitter sådär Junicoolt. Och sen-middagsätande mannen och Minimannen.
M hade inte bara med sig megafånget rosor..utan också ett alldeles nytt objektiv till frugan. Alltså. Han tar alla pris den där M.
Och ja, vår älskade kamera slog huvudet för ett tag sedan…ännu en gång. Så nu gav objektivet upp. Det jag gillar mest. Så det var lyx att få det som fredagsgåva bara sådär.
Vackraste kvällsljuset var det och jag provfotade lite såklart. En favorittrio. Småttingar. Och en man som jag älskar till månen och tillbaka.
Vi tog tidigtrasselhögskväll i storsängen. Allt för att vara så pigga vi bara kan idag. Lördag och minsta lillkusinens dopdag.
Här har morgongympats och varmduschats i lugn och ro. Nu väntar frukost med gänget, där alla vaknat med humören på topp. hurra! Senare ska vi göra oss dop- och kalasfina!
Önskar er en fin helg!
Lillafrun
Vårblommor och helglängt.
Det där är som terapi;
Att riva upp en jordsäck, fylla hinkar och byttor och sen dundra ner vad man nu tänkt. Nu skulle det bli vår, minsann. Och det var någon (undertecknad) som njöt på vägen och helst inte ville att det där roliga skulle ta slut så snabbt. 
Sånt där gör mig glad. Både att få pyssla med, bli jordig om händerna och att få vara kreativ. Och sedan den där grejen att gå förbi en stor zinkbytta med himmelsblå penséer där i, varje gång jag går in genom ytterdörren. Bara det, är ju glädjande i sig.
Där är en glimt av vår entré just nu. Ovanför Drömdörren håller mannen på att testa ut vad som skulle kunna passa som krönlist ovan både dörrar och fönster. Och det är hajtjapparallfodrat i olika kulörer. Härs, tvärs sitter en brädlapp mitt på väggen. Som för att ge oss något slags hum om var den där midjan ska vara. Jo. Det händer saker här och där och vi jobbar på så mycket vi bara hinner. Vårivern är i oss och vi är så taggade! …. liiite, lite varmare nätter önskas! 
Och, sådärja.
-Nu är det vår där ute på bron. Himmelsblått och ljusrosalila små penséhav. Så himla fint, tycker jag.
Annars?
Det är fredag och dom allra, allra sista aprildagarna är här. Morsan vaknar med skön träningsvärk efter gårdagens med-barnen-i-snabbvagnen-löptur. Det gick tusen gånger bättre igår än dagen innan. Så kan det vara!
Vi har Städfredag här hemma, jag och småbarnen. Samtidigt som småttinglek pågått städades skafferi och kylskåp och gudvetallt som kan göras samtidigt i en småbarnsmorsas liv. Bläckfiskigt, liksom. Man gnor på med något, avbryter då någon ropar fäääääädig!. Raskar till toahuset, möts av ett ”nej, mamma! Jag är inte klar än. Gå”. Så matas det vidare med vad jag nu höll på med, samtidigt som det jagas busebebbe, för att några sekunder senare kuta tillbaka där jag nyss var…jo, jo. Det går, men det är helt klart lite svettigt att göra städrace med småttingar.
När Lillan somnade trappades tempot upp för mamman och det har dammats och skurats och nu är hemmet så himla härligt fräscht.Jag njuter av nystädatkänslan. Minimannen konstaterade för en stund sedan, där jag kröp på knä och skurade hejvilt att ”du är en skurmaskinsmästare, mamma!”.
Alltså. Livet med småbarn är fullfartigt och mycket på alla sätt. Jag har aaaaldrig svårt att somna om kvällen, om jag säger så. Men kära hjärtanes, vad helt underbart det är. Just nu är vår lille S så otroligt underhållande och rolig med sitt pratande och funderande. Det blir liksom bara mer och mer och roligare och roligare. Och lilla Juniflickan blir bara mer och mer Juni och det är helt underbart att få följa med. Jag känner mig som den rikaste på jorden med mina två stjärnor. <3
Sista-aprilhelgen ska spenderas tillsammans med våran Storfamilj. Det blir barndop ena dagen och Valborgsfirande dagen därpå och dagen därefter, då är det vår, va?
Jag tycker jag anar den redan nu…
Nä, nu får den där lilla sjusovarinnan ta och vakna efter sina fyra timmar, så hon kan få lite lunch i lillmagen och vi sedan kan ge oss ut på gården och njuta av solen… <3
Ha en fin fredag alla ni!
Lillafrun
Att ha firat en älskad.
Igår fyllde min älskade mamma år.
Världens Absolut Finaste Mamma.
Tycker jag och mina systrar, såklart.
Mammahjärtat, hon är både mamma och mormor på varmaste sätt. Tar hand om, passar upp och strösslar kramar. Lagar, bakar, saftar och syltar. Mammalagat är helt enkelt försvinnande gott. Och jag blir aldrig så nöjd när jag donar i köket, som när jag känner att det smakar ett dyft mamma. Och det är mamma, tillsammans med Mormor och Systrar och Moster G och Farmor.. som jag lärt mig det där med att boa i mitt hem. Inte bara när man är preggo och blir sådär hyper, alltså. Utan precis jämt. Förstå innebörden i att ha det gemytligt i hemmet. Att man inte behöver köpa nytt för att tycka saker är fint. Utan att istället ta hand om och skapa känsla i tingen. Att älska sitt hus. Huset som med kärlek och människorna där inuti, blir till ett hem.
Mamma fick Snabbskor av oss. Hej vad det ska gå nu, alltså! heja dig mamma!
S blev hämtad på föris av Mormor, Morfar och Mäjadalenkusinerna igår. Så hade dom sedan lekeftermiddag i lilla byn, innan vi övriga päron och LillJuni anslöt för crazybananasgod lasagnemiddag och födelsedagstårta. Det var en alldeles särskilt god och mysig onsdag som ni förstår.
Minimannen fick sova ut skönt i morse innan vi sedan gjorde oss klara för Förislek några timmar.
Så nu är det bara jag och den sovande lilla Juniflickan här hemma på gården. Den finns i vanlig ordning en lååång lista att bara välja och vraka ifrån.. men först ska jag bara njuta vidare en stund av min lugna lilla kaffesörplarstund innan dagen fortsätter.
Proppfulla tvättkorgen står och glor i hallen efter morgonens snurr i maskinen… och jag längtar faktiskt lite tills jag får gå ut på gården och hänga den på fina tvättställningen. Det är sol och lugnt och fåglarna kvittrar. Drömstund.
Ha en fin torsdag, ni med! <3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
