En Bitterljuv Tjugondag Knut.
Här kommer ord jag dagboksskrev i natt. När jag satt och funderade. Och konstaterade att jag i år inte varit som typ alla mina tidigare vuxna, medvetna år. Idag är det ju fredag. Och en ny dag. Men jag vill ända publicera dom här orden först. Som en punkt, för mig själv.
…
”Jag har senaste veckan stundvis känt mig lite suckande.
Nä, inte för jämnan. Mycket har varit bra. Absolut. Men den där tomma molokenhetskänslan har sköljt över mig nu och då. Och jag har bara längtat tillbaka. Tillbaka till dom där små dagarna innan första advent och all den där mysiga, mysiga tiden som följde därefter. Som i år, eller jag menar förra året, var något alldeles alldeles särskilt.
Denna Juletid satte sig verkligen i Hjärtat.
Inte jättelikt mig det här, faktiskt. Jag brukar absolut tycka jul och allt det där är så skitmysigt, men sen vara precis hur pepp som helst såhär efter nyår. Vilja dansa ut julen och typ vråla ”nu är det våååår!” samtidigt som människorna runtomrking mig klirrar i glasen och säger ”Gott Nytt Ååår!”..
Så i år gick jag efter nyår som på autopilot av mitt ”vanliga jag” och packade ner julen i sina kartonger och tokstädade. Hade festlig julgransplundring med Minimannen och Stora Julgranen dansade vi ju ut tillsammans allihopa. Och det, var ju peppigt och drömmigt och allt det där.
Så jag var nog pepp. Först.
Men sen ångrade jag mig på något vis. Bittert.
Den här julen var så, så speciell. Älskade hela alltet med den. Tur den finns kvar i Hjärteasken…
Massa mys med min Stora Lilla Familj. Ljuvliga HemmaMamma-dagar. Tillsammanstid. Storebror var så med på allt och väntade och längtade med tindrande ögon. Var precis lika, lika glad och tacksam varje morgon då jag påminde honom om att han skulle få öppna ett paket i adventskalendern. Han ropade efter oss när Selmas Saga (julkalendern) började, så vi inte skulle missa den, utan sitta där i finsoffan och se den. Tillsammans.
Och till skillnad från förra året, när jag mådde lite smått illa av nypreggotrötthet, kände jag mig i år så himla närvarande och vaken. Njöt precis, precis varendaste dag av pyssel och mys och bakande och julefixande. Svettigt ibland förstås, men det kändes som världens största lyx, att få vara hemma supersuperlänge med båda barnen. Jullov. Ingen måste-brådska åt något håll. Bara ha julebubbla på vår alldeles egna Drömgård. Bjuda hem älskade. Äta hemkokta karameller och otaligt många skinkmackor. Njuta synen av julfinklädda småttingar. Se Lillans hand fånga livets första röda pumla i julegranen. Och bara helt enkelt, vara i det där.
Plötsligt. Är allt bara över.
På något småkonstigt, bitterljuvt sätt. Så njuter jag. Av att det skaver i kanterna lite. Det är ju vackert. På något vis. Och jag törs också lita på. Att det snart, snart kommer kännas så mycket bättre. För jag vet ju, egentligen. Att dagarna nu och framöver också kommer vara fantastiska. Det finns massor att glädjas åt, precis hela tiden!
…
Innan jag släpper den här Julen alldeles helt och hållet, bara måste, måste, måste jag göra ett dyk i bildarkivet. Det får bli min punkt till denna Juletid, helt enkelt. Du som är kräkless, varnas nu. Själv, ska jag njuta och be om en lika vacker och fridfull jul i år….
”Nu känns det bättre” … som Minimannen brukar säga…
Lillafrun
Att ha svar på läsarfråga.
Läsafrågadags!
Jag försöker ju alltid i den mån jag bara kan och hinner med, svara på era frågor och kommentarer i kommentarsfältet. Jag blir alltid, alltid så himla glad när ni lämnar spår efter er.
Då söööör vi! (Som min peppiga snart-treåring säger)…
Läsarfråga:
”Hejsan! Och tack för en super mysig och inspirerande blogg! Är imponerad över hur du får ihop din hemmaträning med två små, jag har själv tre barn och det är inte det lättaste att prioritera sig själv med hus som ska städas och tvätt som ska tvättas mm. Jag fick barn i slutet av september och vill gärna nu bli starkare och få bättre kondis. Jag vet att du inte har en träningsblogg men nu under viloveckan kanske du skulle kunna dela med dig av några tips, på att få träningen att bli av, bra övningar och var man ska börja efter en graviditet. Om du har lust så klart! ☺
Ha en toppendag! /Cecilia”
Svar. Typ såhär:
Hej Cecilia!
Tack, tack, tack vad roligt att höra att du gillar, och STORT GRATTIS till ännu ett underverk! <3
1.För mig är träningen väldigt viktig och därmed något jag prioriterar högt på Emmelis-egna-behov-lista. Som du säkert märkt är jag också en riktig städoman och älskar också att pyssla i hemmet. Jag brukar tänka såhär; ” var och en gör som en själv vill och mår bra av” (får man hoppas i alla fall.. annars borde man börja tänka om lite, tänker jag). När jag till exempel ibland på fredagkvällen, när barnen somnat, hellre drar fram gröna mattan och tränar mig svettig och varm i hela kroppen. Än att slå på tv:n och ser på det där programmet som det känns som att hela Sverige sitter och ser på. Dels för att jag bara har en och en halv kanal, typ. Och dels för att jag hellre vill träna än att se det där programmet. Nu säger jag inte att DU prioriterar exempelvis tv:n framför träningspasset. Jag säger bara hur JAG tänker. Jag prioriterar helt enkelt vissa saker. Vissa dagar kan jag tycka att jag vill lite föör mycket och trycker in saker så jag nästan är andfådd när dagen är slut. Jag är sån. Gillar att göra. En massa. Men jag har mina latare dagar också. Jag lovar!
Så. Prioritera din träning. Det, är mitt första tips och tanke.
2. Innan barnen kom till världen, kunde jag helt planera min dag utefter mig själv och bara mina egna behov (Heeestegud, jag kan knappt stava den meningen nu, haha!). Nu, är det barnen som går i första och första hand och dagen planeras utefter deras behov. Vill jag träna, så gör jag det när kids sover eller när jag vet att det passar i den vakna delen av mat-och-sov-klockan. Och är vi hemma båda två, jag och mannen, så är det ju plättlätt. Jag brukar bestämma precis innan ny vecka, ganska säkert vilka dagar jag kommer träna och vad jag kommer träna. Som när mannen är hemma, tar vi oss båda gärna löpturer. Alltså; Planera in din träning (så gott det går)!
3. Låt barnen vara med dig! Det som kan hända, är att du får typ 15 kilo extravikt vid upphoppen, eller så. Men man klarar alltid mer än man tror. Och nånstans var ju grundtanken att det var en starkare kropp man ville åt.
4. Välj övningar utefter om du är själv, eller tränar med barnen;
Vet jag att jag ska träna alldeles, alldeles själv och ostört, så kan jag välja precis vilja övningar jag vill. Men tränar jag tillsammans med barnen är det lättare fria vikter och, mestadels, olika typer av kroppsviktövningar som gäller. Inga 12-kilos kettlebellsvingar med en småtting springandes runt mig, alltså (!). Men att stå och steppa bredvid en minimänniska, kan vara bland det peppigaste du gör! Och att göra olika typer av hopp, är skitroligt att göra tillsammans. Du känner dig lite ägd bara, när den där lätta lilla minikroppen kör över dig i antal. Men det är sånt man får ta!
5. Hitta DIN typ av träning. Tycker du bara att det är pest och pina kommer träningen inte att bli av. Hitta det du gillar. Jag tycker ju om dom där tabatapassen när jag är skitsvettig och smått illamående efteråt. Får en kick av det, som jag gillar. Men jag vill inte ha precis varje pass på det viset. Passet efter är kanske en löptur, där jag springer utan tid och press på mig själv överhuvudtaget. Så, variation! Inte bara nyckeln till resultatframgång utan också motiverande. Tycker jag.
6.Se möjligheterna! Man behöver inte en massa yta eller avancerad utrustning för att få till ett bra träningspass. Man behöver ju bara sin egen kropp! Sen kan jag träna inne i barnens rum, likväl som i salen (bästa GympaSalen!) eller under äppelträdet om sommaren.
7. Ladda ner en Tabata-timer eller annan slags timer. Med tidtagning och några bestämda övningar, kan du få till hur bra pass som helst. HÄR har du beskrivning och tips på tabata-pass.
8. Tänk kort och intensivt! Tänk inte att ett träningspass behöver vara långt, för att det ska vara ett bra pass. Förutom när jag springer långt, och det då tar längre tid. Så tar oftast min pass kring 30-40 minuter och hela kroppen är spagetti därefter. Den träningsform vi (menar nu jag och han jag lever med, som positivt nog ju också tycker om att träna och vi alltså gärna tränar tillsammans och också hjälper varandra till att hitta träningsstunderna) tränar mest, är högintensiv intervallträning. Med olika typer av intervaller. Tabata-timern är som sagt något jag råder dig att ladda hem. På 30 minuter kan du göra dig tokslut och drippdropp-svettig, eller alldeles lagom trött och superdupernöjd. Man väljer själv hur jobbigt det ska bli! Men en timer där du på bestämd tid ska göra så många repetitioner du orkar, är souuper!
7. Ge dig själv presenten!
Att bli:
- Starkare. Gladare. Piggare. Få än mer tålamod. Få höra orden ”Du är väääädens starkaste mamma, mamma!”. Känna dig helt och hållet yeah-yeah. Och så vidare! Listan kan göras lång.
…. say no more. Han är livet den där.
…
Mycket handlar det om att få träningen till en vana. Precis som man går och handlar mat varje vecka.
Nu när du är ny-mamma igen, är det största, största fokuset på att du ska bli stark, inifrån och ut. Inte tänka springa fort eller lyfta tungt. Börja lätt och öka allteftersom det känns bra. Utgå från din egen nivå. Gå promenader och ha sedan största fokuset på att träna ihop magmusklerna för att undvika diastas. Jag har fokuserat extra, både under och efter graviditet, på att stärka baksidan. Så skönt att vara stark i rygg och så vidare, när man lyfter och bär hela dagarna. Jag vill inte ge dig några större specifika råd, då jag känner mig alldeles för okunnig. Jag känner bara min kropp och kan bara säga hur jag har gjort. Då jag tränat både innan och under hela mina graviditeter, har vägen tillbaka inte varit så svår att ta. Men jag är alltid noga med att känna efter så att allt känns bra. Jag är rädd om min mammakropp, den har gett mig det finaste jag har.
Tips på passupplägg:
Jag tänker ofta hälften-hälften när jag gör pass-upplägg. Tycker om att träna helkroppspass. Hälften övningar jag får puls av. Hälften styrkeövningar. Sen får man ju både styrka och puls av många övningar, men du förstår vad jag menar. Bestäm sedan ett gäng övningar.
Till exempel fyra pulsövningar (knäböj, utfallshopp, burpees och upphopp) och fyra styrkeövningar (rygglyft, armhävningar, rak planka och dips).
Välj att sätta ihop två övningar per tabatablock eller ta en övning ett helt block igenom. Kul och jobbigt både ock! Mina tabata-pass är oftast mellan 6-8 block.
En massa pass jag skrivit ner, finns under rubriken ”Tips på träningspass”.
Stort Lycka Till.
Och-
HEJJA DIG!
… jag blev lite nostalgisk och kikade lite träningsbilder. Sänder peppen till er alla!
2 veckor innan Storebror föddes. 
Efter intervallpasset i vad som är en utav dom jobbigaste backarna vi vet. Minimannen, var där 2 månader och låg i vagnen och sov gott.
Där; med en peppande 1,5-åring bredvid.
Prick hela familjen.
Eller på det där viset som känns så oerhört lyxigt. Att få springa iväg, med fågelkvitter, vinden eller favoritmusiken i öronen. Alldeles själv. 
Men det är fasligt trevligt med sällskap! Det där är jag och J för några dagar sedan.
Ja, som ni ser är mina barn vana det där med rörelse och svett och en hoppande morsa, från att dom legat i magen till att sedan nästan sövas till tabatatimern (haha) som pyttisar. Och som nu för Storebror; vara med själv och vilja hoppa och leka precis mitt ibland allt. Lillasyster sover antingen, eller är med på det sätt som passar henne där och då- ovan låg hon på golvet och lekte.
Hopp och lek!
Lillafrun
Det där med att vara där man tidigare bara önskade.
Antingen alldeles, alldeles själv, i ett knäpptyst hus. Med mannen bredvid. Eller med ett sött litet småttingsällskap. Det är oavsett alltid, alltid alldeles förfärligt trevligt.
Där, i kökssoffan, menar jag.
Jag kommer ihåg. För sisådär fyra år sedan. När vi trampade runt i vad vi då såg som det allra mysigaste boendet; vår Lya i Norrnorr. Absolut en guldLya, men vi hade börjat längta. Till hus. Gärna gård. I alla fall, ett kök. Med kökssoffa.
Och nu. Nu är vi där.
Det är många saker på gång här hemma. Det är då lätt att bli.. Glömmig, liksom. Därför. Är det så himla, himla skönt.. när man plötsligt bara överöses av den där fantastiska känslan. Känslan av Tacksamhet. För hela alltet.
Till exempel, över att ha en kökssoffa.
-Att kura i. En onsdag i januari, när det regnar på snedden, vinden tar i så det knakar, nyanser av grått når nytt antal och det mitt i allt brakar loss och toksnöar lite också. Att sitta där på fårskinnet, med kuddar i ryggen, en kurrande katt bredvid. En bäbisflicka i famn, med spretande tår och det gulligaste jollret. Maa-ma-mama-ma. Och så den där kaffekoppen bredvid och ljusen tända runtom. Bland annat i kammarljusstaken, med det hemstöpta ljuset.
Livskvalité. Om ni frågar. Mig.
Så idag, har det tillbringats mycket tid just där. Definitivt en dag av den mycket lugna sorten. Pojkarna pysslade sig iväg på föris i morse, medan flickorna fick sovmorgon. Jag vet. Nästan odygdigt skönt! Men jag vette katten, om jag blev det minsta piggare av mer sömn. Men det var mysigt, i alla fall. Ett par timmar ute i snålblåsten gjorde vi oss sedan. Jag och Lillan. Mötte upp Storan enligt plan. Vi höll sannerligen på att gå om varandra. Men, några varv i byn och efter en magkänsla att plötsligt börja gå till utsatt plats igen, gjorde att vi möttes. Precis när Storan kom gåendes. Det fanns ju faktiskt en tid innan mobiltelefonerna, liksom. Vi tog en långrunda tillsammans och sen hem och in i värmen. Nu har vi haft eftermiddag. Lillan sovandes ute i vagnen, jag och Bjossan vid köksbordet med det där nya pusslet. Och Bamsefilmstittande där den här mamman visst slumrade till. Kära nån, hur trött kan man vara.
Och nu är det kväll. Med hela familjen hemma. Lyx.
.
Lillafrun
Alldeles förskräckligt fint.
Det där var igår. Vi avslutade Jullovet med något skitamysigt.
Pojkarna radade upp skridskorna bredvid varandra. Klubborna likaså.
Termosen fylldes med varm choklad. Glassburken full i limpamackor med ost. En drös apelsiner och så, såklart, dom där stickevantarna som S fått för sig är dom alldeles perfekta ”hockeyhandskarna”. Dör, så gullig han är. 
Mycket, mycket förväntansfull Storebror som satt redo på sparken. Vi drog iväg, hela familjen. Sparktåg och Lillan rullandes i vagn. Ett par dussin frågor i stilen ”var äär isen, mamma!? ”, så var vi framme.
Och sen?
Där;
två älskade pojkar. Den ena som levde drömmen att få hålla sin son mellan sina stora skridskor och den där lille som tyckte det var häftigt om än ”lite halkigt”.
Sådär kunde man ju också åka! 
Och där, det viktigaste! Fikat! Sådär barnsligt gott att dricka varm choklad utomhus. 
Nån blev nostalgisk. 
Där; Vackerpappan. Han, den där M jag är sådär löjligt kär i.
Och där är mamman också, ja. Hon hade också skridskor med sig men det blev aldrig av då hon visst hade fullt upp med att hojta glada tillrop och titta till sovande bäbis och servera fika och så vidare. Det kommer fler gånger har jag en känsla av!
Lillhjärtat. Helt fantastisk.
Och till sist var vi hemma igen. Rödblommiga och efter-skridskoutflykts-trötta. Efter att ha känt is under fötterna. Druckit varm choklad och ätit ostmackor. Tillsammans med prick hela familjen.
Familjeutflykter. Alldeles förskräckligt fint.
….
Och idag är det tisdag och Vardagståget är igång igen!
Minimannen har älskat detta långa, långa Jullov men var i morse mycket pepp på att få träffa vännerna igen. Efter lite lyxigt oavbrutet kaffesörplande, väntade BVC-besök för Lillan. Ännu ett mysigt och glädjande besök. Alltid sån tacksamhetskänsla när man går därifrån och har fått höra hur bra ens unge verkar må och hur bra hon växer. Det viktigaste på jorden liksom. En lång och skön barnvagnpromenad därefter. I mjuk januarisol bland frostiga träd. Har fortfarande rödblommiga kinder och är alldeles varm i kroppen. Livet som HemmaMamma, alltså. Jag är nog lite farligt förtjust.
Lillafrun
Att ha haft jullovets sista dag. Och vilja visa något…
Ja, titta!
På Julafton levererades den där ursöta, klarröda skapelsen till Lill-spark. Med brett rött sidenband och rosett. Till Minimannen.
S rusade ut och blev mäkta stolt. En aalldeles egen spark.
Undertecknad fällde några tårar för hur underbara, omtänksamma och kärleksfulla människor våra barn är omringade av.
Lillis, som är min systerdotter men som snarare känns som min lillasyster, då det bara skiljer fem år mellan oss och vi alltid levt så nära varandra. Och så Lillsvågge, hennes gullefästman som alltså inte alls är min svåger men som ju typ är det, i alla fall. Dom, är Minimannens Gudpäron. Lyckliga S.
Och idag?
Idag, äntligen, äntligen. Kunde vi premiära. Det var inte föör halt, föör grusat, för stormigt, för mörkt eller föör kallt. Det var helt perfekt sparkföre. Och den där lilla människan satte iväg. Varvade med att rusa fram och försöka göra som man kanse oftast gör när man tar sig fram på en spark.
S.
Och så kommer efternamnet efteråt såklart, men lite hemlisar vill han ha, Minimannen.
Stolt, som ni ser.
Älskade unge.
…
Och i övrigt?
-Jullovets sista dag.
Mysigt och lite småvemodigt. Men vardag är ju bra fint, det med. Och den här avrundande dagen har varit så fantastiskt mysig, vi har avslutat med stil, om vi får säga det själva. Förutom den där premiärturen ovan, gjorde vi ännu en premiär idag. Premiärande av något jag tror den skäggige längtat på länge. Men mer om den fina turen, imorn eller så. Barnen sover och mannen är på brandövning. Snart, snart är min M klar och kan titulera sig Deltidsbrandman också, utöver allt annat han pysslar med. Coolt. Tycker jag. Den här mamman ska ta en lång dusch. Urlyxigt, ju. Vi längtar massor till nytt badrum med skönt badkar, men tills dess är vi bara så glada över att ha den där lilla, men himla sköna duschen.
Må så gott!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
