Att prata lite fynd!
Där;
Mina senaste loppisfynd.
Det blev ju såklart inte så väldans mycket loppisspringande i somras. Bäbisgoset fick givetvis ta den tiden! Jag tror vi var på en sväng, eller förresten kanske två, tre när jag tänker efter. Men bara senaste veckan har vi varit iväg på två svängar. Såå mysigt. Och Minimannen har blivit lik sin mor och hurrar loppis!! när han hör att vi är på väg.
Häromdagen hade han dom där två tjugorna med sig, som var hans alldeles egna. Han hade hjälpt grannen starta gräsklipparen en dag förstår ni, och då fick han tydligen lön. Kan tänka mig att pappan gjorde jobbet och Minimannen charmade. I vanlig ordning.
Och såklart skulle han loppisshoppa för dom där pengarna. Skitnöjd var han där han kom med nävarna fulla av roliga leksaker. Jobbigare var det när han skulle måsta lämna från sig stålar. Men bra blev det såklart till slut när han fick pengar PLUS leksakerna. Wow, liksom! (Dvs han fick växel tillbaka och dom leksakerna han köpt, men det där med växel förstod ju inte prinsen såklart utan tyckte att han minsann fått det huur bra som helst. Gullunge!)
Men morsan gick på liten annan typ av fynd-jakt, om man säger så.
En spegel, kanske till ett framtida barnrum där uppe. Och ett fat som var i en storlek vi inte har. Ett sånt där fat jag inte kan få för många av. Och så lerkrukor såklart, till mina små pellisskott! 
Och till sist, ser ni vad som ligger där i fönstret?
Så himla vackra ting.
Riktiga såna där målbildsgrejer, för mig. Dom ska nämligen, en dag i framtidens framtid, ligga där uppe på den där vackra badrumskommoden i vårt nygjorda baddrum. Där uppe, ja. På den där övervåningen som ännu är kallvind. Men här dröms det för fullt och det är alldeles underbart. Så, dom får helt sonika bara sparas i loppispåsen, och så plockar jag fram dom när det blir dags!
Loppis, alltså.
Annars har vi kanske jordens vackraste lördag i dag, jag och mina älsklingssmåttingar. En sån där riktigt höstkrispig sådan, med strålande sol och så god luft.
Loppisfynd och vackerhöst. Här klagas inte! Men vi längtar en aning till i morgon. Ja, det gör vi. <3
Hoppas att ni har en finfin helg!
Lillafrun
Glimtar.
En kökssoffa.
En vacker blombukett i morgonljus.
Ett par korsade fötter under slagbordet.
… tillhörande en liten pojke.
En mammas kaffekopp med alldeles lagom mycket mjölk i.
En pappa och dotter, utförandes favoritsysslor (den ena kaffesörplar och den andre sover).
Hela alltet; glimtar från en så himla skön fredagmorgon. Jag hoppas dagen fortsätter lika fint.
Ha en god fredag, ni med!
Lillafrun
En sån dag.
Vissa dagar blir verkligen precis, precis som man tänkt sig. Fast tvärtom, ni vet? Den här torsdagen blev sannerligen en sån. Men äsch, ingen skada skedd, det blev något annat och på ett annat sätt. Och faktiskt fasligt fint.
Jag stannade upp mitt i knäskurandet för en stund sedan. Tittade ut genom ytterdörren, med det helt ljuvliga septemberljuset och den otroligt vackra hösten som mötte min blick.
Och han som är ägare av dom där bruna dockstatofflorna, är hemma igen efter att ha varit söderut och uppdragat. Himmelrike!
Nu tar vi torsdagkväll. Går lilla vägen till Farmor och Farfar, för där är nämligen en efterlängtad kusin och hennes päron. Så vi har en pojke här hemma som är omåttligt taggad och vi andra också, såklart.
Sen ser jag fram emot att krypa ner i renbäddade storsängen sedan och somna gott som en snarkande gris.
Ha en skön torsdagkväll!
Lillafrun
Den där bubblan.
Det har varit på samma vis efter båda mina förlossningar av mina stjärnor.
Först, vill jag bara åka hem från BB och gå i bäbisbubblaide. Första dagarna, ja första veckan, i princip bos det i sovrummet. Försöker ta in vad i hela friden det var som hände, njuter så det står ut genom öronen på en och lär känna det nya lilla livet. Särskilt mycket av den där vad-var-det-som-hände-känslan, den här gången, med Juni. När vi liksom var på BB i 20 minuter och sedan var världens vackraste flicka hos oss. Helt galet.
Så, då vill jag bara vara. I vårt egna hem. Bland sköna fluffiga täcken, kuddar, våtservetter och så den där mjölkdoftande bäbisen som bara äter och sover. Tillsammans med min egna lilla familj.
Så småningom tittar vi ut från det där idet, lite i taget. I vår takt. Och nu, efter tolv veckor. Då är jag i det där läget att allt börjar kännas lite ”som vanligt” igen. På ett skönt sätt, alltså. Det rullar på, liksom. Vi känner lilla bäbisen så bra, nya familjekonstellationen är lika självklar som att vi andas, liksom.
Så fantastiskt uppskattat och inget, inget vi (jag och M, menar jag) innan tagit för givet.
Älskar, älskar, älskar att vara hemma och syta, pyssla och greja och känner mig precis hur nöjd som helst med det här HemmaMamma-livet. Räcker alldeles ypperligt med en liten sväng till lagomstor stad, en handling på lill-ica, en löptur. Eller en varm, lugn, dusch. Så tycker jag att jag är så ohyggligt tankad med ego-tid att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.
Och ibland, titt som tätt. Så vill jag bara helt och fullt krypa tillbaka till den där bubblan igen. Och stanna där en stund och inte göra nånting annat…
Än att snusa bäbis. Och bara vara-vara. 
Precis som jag och Juniflickan gjorde igår morse.
När vi kramat Storebror hejdå på Förskolan och han var taggad för lek och bus. Då var vi istället mysa-i-storsängen-sugna och kröp ner där. Tätt, tätt. Och somnade tillsammans. Världens skönaste och mysigaste stund.
Sen gjorde vi dag av den där morgonen.
Kammade till ruffsiga frillorna och mötte upp en moster som kom på besök. Vi (syrran och jag, alltså) åt lunch tillsammans, innan vi sedan traskade vackerhöstig långrunda med Lillan i syskonvagnen. Hamnade vid målet; Storebror. Som sedan satt toknöjt bredvid sin lillasyster hem till gården. Väl hemma tvärpackades det, pryttlar och vagn och ungar. Och så drog vi iväg på loppis och jag hittade en hela massa fina saker. Gladeligen drog vi sedan vidare, hem till mormor och morfar. För ett sånt där stänksvettigt träningspass på pappsens gammcykel, god middag och en stunds mysig kväll innan jag till sist packade in mina barn och alla pryttlar i bilen igen och åkte hemåt.
”Mamma? Du är min bästa vän. Du är Flickan”
Så sa han där i baksätet. Och gjorde att hans mammas hjärta smälte. Helt och hållet.
Jag körde i (typ) snigelfart, alldeles på helspänn över att behöva vara med om vad jag och hennes M var med om för fyra år sedan (krocka med en älg men tack och lov ha änglavakt). Vi somnade sedan, alla tre i Storsängen. Jag, med ett barn om varsin sida om mig. Inget kan göra att jag känner mig rikare, än just det. <3
Lillafrun
Att ha en ny plats, nästan.
Det är förfärligt risigt ute på vår gård nu, om man säger så. Men alltså, vilken himla stor skillnad det blev på vår ena sida av gården. När dom där träden fälldes. På äppelträdssidan är det sol i massor nästan precis hela dagen. Men på den där stora-träden-sidan, har det varit väldigt skuggigt och inget ställe man velat vara på, liksom. 
Men plötsligt fick den där sidan ett annat ljus, en helt ny känsla och man bara vill vara där. Det är som en helt ny plats som dykt upp här på Drömgården. Det kliar i mina fingrar och jag önskar någon bara kunde dunsa ner från himlen och säga ”Hej Emmeli! Jag tänkte hjälpa dig med den där trädgården du drömmer om. Eftersom du själv inte riktigt verkar veta vad du önskar och är fasligt velig när det gäller att bara bestämma sig för att ’Här ska ett träd vara’ till exempel… så tänkte JAG ordna det åt dig!”
Det, hade varit något….
..men, det ordnar sig nog med tiden, tänker jag!
Jag och Minimannen hade affär där igår eftermiddag, i sköna sköna eftermiddagssolen som var som vilken eftermiddags-sommarsol som helst.
Älskade lilla pojken.
Där i bild höll han på att koka broccoli som jag skulle köpa. Jag var bara iväg på jobbet… för att jobba ihop mer kottepengar, förstår ni. Och jag jobbade på, en herrans massa gånger…
Så handlades det och Minimannen räknade kottar på livet. Bra grej, på alla vis! Frisk luft, lek med det enkla, tillsammanstid och så vidare..
Vi hittade ett hjärta också. Ser ni det?
***
Idag är det onsdag, ja. Liten är redo för Förskolan, Lillan ligger ensam mitt i storsängen och sover, och ser ut som en riktig liten minichef. Jag klickar hem vårlökar, trädgårdsfunderar och sörplar kaffe.
Typiskt god onsdagsstart!
Ha en braig dag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
