I hemmets trygga vrå.
En dag, när det blåser så mycket att äpplena flyger och träd faller till marken. Pappan är borta och mamman är hemma och dräller tillsammans med två småttingar.
Då, kan man hitta på en massa saker.
Som att dansa till norska barnsånger och digga till Fyra bugg och en coca cola. Man kan fylla i en viktig bok. 
Bada en bäbisflicka. Sörpla kaffe. Bygga ett och samma pussel typ tio gånger, innan man går på nästa och gör samma sak. Och sova.
.. ja, det kan man också göra.
Så, kan man baka dubbelsats tekakor. Två människor tillsammans. Som bara älskar att vara med varandra.
Min fina pojke, alltså. Så stor han håller på att bli. Så länge jag kan minnas, så har han ju hängt med mig i köket. Och nu, nu börjar det verkligen vara på riktigt. Han är lite världsvan, så att säga. Vi hjälptes åt hela vägen igår. 
Han smulade jäst, och hjälpte till att måtta. Hällde i mjöl och styrde assistenten. 
Jag knådade och han hivade på plåten. 
Sen slog någon till och skulle servera kaffe.. Vattenkaffe. Och jag hade en sån där dag när det inte rörde mig i ryggen, än hur söligt det blev. 
Men, så tittade jag bort en sekund för mycket och någon hällde ut precis heeela blå kaffepannan på golvet.
Nytänk av lek. Jädrans vad blött det var.. 
Men det var bara att torka och torka. Och torka. Och till slut satt vi där, med världens godaste mellis. 
Någon fikade barmage, av någon outgrundlig anledning….,men njöt lika mycket för det. 
Frysen fylldes med vardagslyx.
Efter mycket pyssel och lek, i tekakevarmt hus. Och knappt någon utelek och friskluft alls (sedan ena trädet bredvid Sistens sandlåda blåste i kull i våras.. Så är jag ännu mer respektfull för blåst av det där kraftigare slaget..).. så var vi typ klockan 17 gå-och-lägga-oss-trötta.
Men vi härdade ut, åt goda middagsrester från kvällen innan, hängde i salen bland leksaker
…en sömndrucken lillasyster och en bok som jag och mannen turas om att glutta i; Stora boken om byggnadsvård.
Sen blev klockan småttingnatt och Storebror slocknade gott. Jag sjönk ner i finsoffan, myste med lillan och kände bara ”yeah, vilken dag!”.
– I hemmets trygga vrå –
..En dag, när det blåser så mycket att äpplena flyger och träd faller till marken.
Förresten, tekake-receptet har ni HÄR.
Lillafrun
Pysseltider och Nattligt besök.
Det är pysseltider här hemma nu.
Medan mannen håller på med den där lite större sortens projekt och pyssel. Så gör jag desto mindre sådana. Men ohyggligt mysiga för det. Det grejas med bilder, målas prickar och rosa bokstäver.
Inne i Lekrummet har det ju stått ett S i fönstret och skyltat med vem som är bossen där inne.
Och som ännu ett tecken på att vi nu har en till stjärna här hemma, så finns där i lekrumsfönstret nu ännu en bokstav. Ett J, såklart.
S & J. Lekrummets två bossar.
Än så länge är inte Lillan där inne så mycket. Kanske hänger hon med på en kaffekopp i någon av päronens knä, eller slumrar en stund i myshörnan medan övriga bygger tågbana. Men innan vi hunnit blinka kommer det förmodligen vara två små darlingar där inne och busa, dra efter samma saker, skratta och ha roligt tillsammans.
Sisten och Juniflickan, alltså. Älskade småttingar!
Nu är det lördag och jag tänker på det där nattliga besöket vi hade i natt..
Jag höll fullkomligt på att, ja typ, kolavippa helt och hållet. Då det verkligen lät huur konstigt som helst utanför sovrumsfönstret. Med min galna fantasi tog jag skydd precis som att det stod någon beväpnad utanför. Ni vet, tog skydd och funderade på om jag skulle rycka upp sovande ungarna och sådär. Tack och lov var jag inte ensam i natt, det hade varit en smärre katastrof. Men, samtidigt ville jag ju inte offra mannen heller liksom, skicka ut honom i mörkret och se efter vad det var.. Så, mitt i mörkaste mörkret, med en skyhög puls hon den ena människan. Stod vi där i köket och taktiksnackade. Min fantasi skenade och mannen tänkte sådär båda-fötterna-på-jorden-aktigt. Allt som vanligt, med andra ord. Mannen lyste med ficklampan ut genom fönsterna, ut i svarta mörkret. Och plötsligt, så stiger han fram. Kaxig och inte det minsta rädd.
Herr grävling.
Mannen somnade på sekunden senare, medan jag låg kvar. Smått skakis och fortsatte ha dåliga skräckiga fantasier. Men, det blev ny morgon och vi har sovit som fyra små björnar. Man borde inte få sova såhär med en tvåmånaders liten Juniflicka. Men hon är precis som Bjossan när det gäller att sova. Nu har vi lördagmorgon. Jag och J var uppe tidigt och snicksnackade, slängde in en tvätt och gjorde i ordning frukost till pojkarna.
Ute blåser storm. Och det är lördag.
Pysseltider och Nattligt besök, alltså.
Lillafrun
Några fredagsglimtar!
Pojkarna och Juniflickan, på väg mot lagårn medan mamman stannade inne och påtade och pysslade med annat.
En Miniman som hjälpt pappan att randbarka, och som där och då minsann tänkte kliva i sin bästis stövlar. Bara en aning för stora.
Och där; något jag unnat mig. Sprojlans nya snabbskor. Senaste jag köpte nya, var när jag fött Sisten. Så det var på tiden. Jag drog ut och testade…
Och kom hem efter längsta rundan sedan Juniflickan kom till oss. Minimannen försökte pyssla om mamman så gott han kunde, tyckte att han fick dåligt med svar i början men pappan lugnade honom och sa att mamma är lite för trött för att prata nu på en gång… så jo, jag var tvärtrött men så glad för att jag klarade rundan som varit lite utav ett sommarmål.
Så blev det middagfix. Någon låg i gymmet och viftade på med småarmarna och småbenen.
Nu har vi ätit och hängt i köket i en smärre evighet. Sånt är ju så mysigt. Vi sitter vid köksbordet hela gänget. Det knapras mörka chokladbitar, sörplas kaffe och konstateras, att nu kom minsann regnet. Och det, med besked. Näpp, kikar bara in med en snabb hälsning till er. Nu ska jag natta en älskad tvååring, vars ögonlock blinkar mycket långsamt…
Ha en fin helg!
Och ni! Än finns några dagar kvar innan tävlingen av en Personlig Almanacka avslutas! HÄR har ni tävlingen!
Lillafrun
Den lilla stunden.
En liten flicka med knäppta händer.
Hon gör ofta så. Precis som Storebror haft fötterna i kors och ett välda firum (pappasägning det där… verkar ju inte vara svenska? ha! … men, ”ett väldigt bestyr”, då) med småfötterna. Så har den där lilla flickan istället så söta bestyr med händerna. Som att knäppa dom, fläta småfingrarna en och en.
Och jag kunde inte sammanfatta den där stunden igårkväll bättre än vad Lillan gjorde.
Att knäppa händerna.
Ni vet, en sån där stund när allt bara känns så himla gott. I precis hela kroppen. Jag hamnade där i finsoffan, visserligen lite försenad till den där Ernst. Men jag hade ju ändå planerat att se honom på play (vi har liksom inte fyran på våran tv… hej, hej från familjen Hedenhös!…). Minimannen hade precis somnat gott i sin säng, när jag slog mig ner i salen. Juniflickan slurpade mjölk och fortsatte sedan att sova i min famn. Mina två stjärnor hade det med andra ord väldigt, väldigt gott. Medan jag satt och tittade mysigt program så sken det en stark, stark flitens lampa i hallen. Där var min älskade man. Och målade. I vår hall. I vårt alldeles egna hus. Det där huset vi för två år sedan hyrde, utan någon som helst tanke mer än att vi ville bo i eget då när vi åkte hem över sommaren och precis blivit päron till en liten Miniman. Det där huset vi oväntat blev så himla kära i. Ja i hela gården. Och nu, två år senare, ägt i ett helt år. En gård, som för oss är en riktig Drömgård. Vi trodde väl inte att vi skulle ge oss på något så stort som tjugofyraåringar. Men, så blev det… blev och blev. Vi kämpade på rätt hårt för att ta oss hit. Så med det i tanken kändes gårdagskvällens stund bara ännu större.
Den där stunden igår. Var en sån.. ni vet… när saker sköljer över en. Som det gör ibland. Jag tänker att jag är tacksam så mycket jag bara orkar, hela tiden. Men så kommer dom där stunderna, när allt bara liksom regnar över en som den skönaste, mjukaste, och mest hjärtevarma dusch.
När allt känns komplett. Just där och då.
Den lilla stunden. Så liten, mitt i bland stora livet. Så liten. Men ändå så stor. I hjärtat.
Lillafrun
Något njutbart.
Nystädatkänslan, alltså.
Hur härlig?
Jag har gnott på som bara den idag, faktiskt. Utan att jag visste ordet av så hade jag rivit ner gardiner i både kök och sovrum. Så det blev finstädning där. Två rum som bara dom tog flera, flera timmar att få färdiga. Jag passade på när Storebror lekte med sina småvänner och Lillasyster sysslade med favoritsysslan; Sova.
Och Litens rum fick sig en rejäl städ med funsterputs, det också. Jag blev så sugen att byta lite gardiner och bona och mysa till det lite. Jag är rätt gedigen i min vanliga veckostädning, men idag blev det extraextra. Använde bästa såpan. Den luktar så gott!!
Mannen har köpt en femlitersdunk plus en sån där pumpflaska, till mig. Himmelrike!
Till slut blev det sådär tokrent. Ni vet när man riktigt känner hur luften i rummen är sådär superfräsch. När det är vädrat och rent, doftar såpa och fönstren blänker efter nyputs? Jag älskar ju det där.
Nu är det bara salen jag ska piffa till inför hösten, lite nya kuddar är alltid kul. Men innan jag shoppar nya på riktigt, så blir det en tur till vinden. Där gör jag oftast min bästaste, penga- och miljösmarta handling.
Det är ju så himla roligt att fixa och greja och göra mysigt hemma, tycker jag! Och hösttider är en riktig sån period, ju.
Nu ska jag kila iväg till Svärisarna. Är nyduschad efter en skön pw med hela familjen. Pojkarna och Lillan är redan där. Dom drog dit direkt efter vår runda. Så, dessutom lyxar vi idag med att få bli bjudna på middag. Bästa tänkbara inledning på en alla-lediga-helg!
Så ikväll väntar en tokskön kväll. Kanske, kanske, kanske kan jag, för typ 8e försöket i rad denna sommar, hamna framför Ernst i rättan tid också. Han finns ju på play, jag vet. Men han är typiskt bortprioriterad i mitt liv just nu. Men ikväll, kanske.
Så, på återseende och god kväll! .. säger en väldigt glad och nöjd morsa!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
