Att ha det stormigt och spännande i boa-för-bäbis-bubblan.
Hej i onsdagen!
Dagarna flyter ihop som ett mysigt och pyssligt pärlband, tillsammans med mina pojkar. Så himla värdefulla dagar vi har tillsammans nu. Vi påtar på och prickar av saker på bäbis-listan, samtidigt som vi hänger ute, sår gräsmatta, tränar, marineras i koskitslukt, leker detektiver på vår egen gård. Ni vet, vandrar med kompass och hittar vatten och sådär. Så nu kaaan jag ju faktiskt ha en häst där nere i lagårn… kanske inte en så hög som jag vill eftersom taket inte är tillräckligt högt, men vad tusan.. en lite tjurig ponny sitter väl aldrig fel?
(För att förtydliga; Jag skämtar bara. Om eventuella hästplaner nu, alltså. Men nångång, absolut).
Och BB-väskan har börjat packas!
Känns som en skön grej att ha klar, trots att det är sina små veckor kvar.
Bara morsan som nu saknar en skön bralla att hoppa i på hemvägen… en bralla som fladdrar och är sådär stor i modellen att det skulle rymmas två jag där i, om det skulle vara så. Jakten fortsätter på ett par såna!
Och strykhögen är borta..
..och mattor tvättas och jag har kommit in i världens ordna-med-fotoalbum-flow. Sådär rysligt skönt för det dåliga samvete som jag haft för att bilderna bara ligger i en hög och inte kommer in i album.
Sisten tycker det är döfestligt att kolla på bilder på sig själv, såklart. Så det känns så värt det, att få det där gjort nu.
Och spänningen?
Tjaa… det blåser storm och över gården ligger en stor björk (!) och jag och M knäpper våra händer och tackar i efterhand. För att inte Sisten var ute just då… eftersom trädet fallet precis vid hans lekhörna.. över sandlådan och hans stoooja traktor…
Och nej, vi har inte ett solur. Det är bara som det ser ut…. ett påhitt mannen fick.. Tvärvägrade lyssna på sin fru. Vi har därmed äktenskapets största fight pågående här hemma…
Och till dagens största huvudbryderi;
…vi har precis kommit hem från ett barnmorskebesök. Jag är stormförtjust i vår Morska, hon är precis sådär bra som vår älskade I som vi hade uppe i Norrnorr. Idag kände hon hur bäbisen låg… och vid första anblick så blev det några sekunders tystad och sedan direkt telefonsamtal till BB för en ultraljudstid så snabbt som möjligt. Huvudet uppåt och rumpan neråt….. å, nej! tänkte jag… som låg där lite småsvettig efter att det klämts och känts och jag samtidigt haft lite småosköna sammandragningar.
Så samlade jag mig och klämde fram att men, jag har ju känt, precis som med S, att huvudet liksom borrat sig neråt nu och jag känner (och ser) småfötterna uppåt… vid det här laget hade vi redan fått en ultraljudstid ordnad, men Morskan kände efter igen… längre ner. Och mycket riktigt, där var ju lilla huvudet. Bebben är med andra ord, till största sannolikhet, redan nu fixerad. Och Morskan sken som en sol och jag och mannen pustade ut. Liten? Han kollade bara lite konstigt på oss. För min skull, för att inte jag ska nojja ihjäl mig, så fick vi behålla tiden och kommer på fredag eftermiddag att (förhoppningsvis) få saker och ting bekräftade. Håll tummarna för oss!
Nu ska jag dammsuga nätet på snygga skötväskor!
Lillafrun
Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig…
En gammcykel med en liljekonvaljbukett på pakethållaren. Så vackert.
Men bilden är lite saligare än själva stunden där och då. Eller rättare sagt, än vad stunden innan hade varit.
Vad jag mumlar om?
Igårkväll. M drog ju iväg på lång löptur och jag och Sisse på liljekonvaljpromenad. Sisse slurpade välling och lutade sig sedan tillbaka. Det doftade himmelskt, kvällssolen var mjuk och allt var frid och fröjd. Tills jag efter en bra bit märker att det är tvärpunka på ett bakdäck på vagnen. Ringer mannen, som svarar på en gång och tror att jag ringer för att jag håller på att föda (ha ha!). Vi bestämmer att jag ska försöka ta mig en bit fram, till liljekonvaljstället, och sedan vänta där tills mannen sprungit runt och kan komma och hämta oss.
Men, jag var såklart för otålig för det. Så jag bytte däck så att jag kunde dra Liten framåt med hjälp av dom två bakre däcken. Väl framme vid vad jag tror är ett Liljekonvaljställe, så hittar vi inte en endaste konvalj.
Morsan blir sur. Och vi kämpar oss sedan tillsammans, hela vägen hem. På två hjul. Det måste sett hur korkat ut som helst. En aspreggo, smårykande sak, konkandes på en egentligen oduglig vagn.
Ungen somnade i alla fall gott och därmed hade vi fått ut något bra med turen i alla fall.
Och när M kom hem, så tog jag gamla Bettan och cyklade iväg och fick mitt lystmäte till slut i alla fall.
Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig, men det kan ju bli himla bra till slut, i alla fall!
Idag är det tisdag och jag har en tvärlyxig dag framför mig; ännu en ledig dag.
Den här veckan är det Sommarlovsvecka för kidsen i skolorna. Många specialdagar, så jag passar på att kompa ut inarbetad tid som jag har. Därmed har jag bara en jobbdag denna vecka och den är inte förrän på fredag. Så, ni må tro att det känns skönt för detta högpreggo, att kunna fortsätta i boa-bubblan här hemma.
Solen gömmer sig lite, men det är varmt och skönt ute. Håhå så gott!
Lillafrun
Svenska Flaggans Dag.
Vi drog igång direkt efter frukost i morse.
Liten drog på sig förklädet och var mycket bestämd med att han skulle ha bagarmössan på sig också .
Bondkakor var först ut, ja.
Sen blev morsan själv i köket och drog till med dubbelsats snurrbullar med chokladfyllning.
Att baka där vid köksbänken, med utsikt över våra vidder. Se solkatterna på degen och bara stå och påta på. Så, så fridfullt alltså! Och idag gick det verkligen som hejsan att baka. 
Och efter att bullar och bondkakor var färdigbakade, disken diskad och så. Det vill säga, efter att ännu ett par punkter på den där innan-bäbis-kommer-listan var checkade. Då, fortsatte dagen ute. Liten la sig i vagnen och jag gick ett varv i trädgården. Äppelträdet är så makalöst vackert nu. Och syrénträdet också. Ihop är dom som bäst.
Jag tycker oftast att det är trevligt att greja med tvätten, lite som terapi liksom. Rätt fiffigt när det liksom är en syssla som finns med på agendan mest varje dag. Nu när det är sommar och jag får trava ut till mannensnickrade torkställningen, då är det liksom som bäst!
Liten sov, timme ut och timme in. Han gjorde kväll så sent igår. Så medan han sov och sov, hann jag och M med en hel massa ute. Jag planterade vid rabatterna vid bron, vek tvätt, vattnade. M grävde en ny rabatt. Så när den var klar, planterade jag där också. Och så kom Mormor&Morfar förbi en sväng och fick en gårdshustrappsfika med nybakta bullar. Då hade lillvän precis vaknat och blev såklart tokglad för mysigt besök.
Och till sist finstädade jag Rymdskeppet (bilen), medan mannen grillade laxmiddagen.
Sveriges Nationaldag till ära så har vi ätit Svenska jordgubbar och god vaniljglass till efterrätt. Lilla Lortungen med mammas röda nagellack på pekfingrarna.
Otroooligt gott!
Medan mannen är på väg ut på en löptur, undrar jag om det finns lite ork kvar, för en promenad i kvällen. Jag vill ha nya liljekonvaljer, förstår ni. En motionsrunda samtidigt som den nu nybadade Sisten somnar i vagnen, blir en bra kombo som aldrig någonsin sitter fel. Så, så får det bli.
Det har varit en fasligt fin Svenska Flaggans Dag, alltså!
Lillafrun
Bland lamm och sommarblomster.
Det där var igår;
När Jag och min lilla pojke och Storan och hennes småkillar, åkt vackervägen till en utav våra grannbyar. Vi hamnade hos fina Familjen L och deras så idylliska gård. Lidbölegård. Fullt av välmående djur, sommarblomster och människor med hjärtat på rätta stället. Vi hade en mycket bra förmiddag, som du förstår.
Liten stog med stora ögon och glodde på vad som är bland det bästa han vet; En Traktor.
Och kring huset spatserade höns, på det där sättet jag önskar att vi också ska ha här hemma på Drömgården någon gång.
Bellisblom och kohagar vid husknyten. 
Så charmigt att jag (ko)lavippade en smula.
Liten hade hela tiden en mamma nära. Hans egen. Eller Mamma M eller Mamma Storan. Båda fembarnsmorsor och sådär coola och så världsvana att jag direkt samlar dom i mina lilla idolsamling bland människor jag beundrar.
Och vet ni! Det föddes en kalv under dagen också.. och den lilla pojken blev döpt efter Sisten. 
Som taget ur bredgottfabriken, eller hur?
Och vad som var det sötaste mötet av alla?
Det grå-, svart-, vita ulliga pärlbandet som kom springandes när Mamma M ropade.
Många Bäbä Vita lamm! konstaterade en tvååring, med lillhanden i tryggt förvar.
Så himla, himla mysiga timmar. Som avslutades i det där huset, så fint att jag även där kolavippade en smula. Vi sörplade kaffe och åt god rabarberkaka från vacker gammal servis, innan vi susade hemåt. Med fem människor i olika åldrar, alla fulla av intryck som kändes i hjärtat, på det där goda viset.
Tack för besöket, Fina Familjen L!
Och idag vaknar vi till ett smådisigt, småsoligt 6 Juni. Jag och M pratar om gårkvällen och är helt överens om hur fantastiskt bra och rolig den var. Bo Kaspers Orkester, tillsammans med delar av min storfamilj. Den där upplevelsen som var årets födelsedagspresent till min mor. Födelsedagsbarnet var mycket nöjd. SÅ härligt! Mitt hormonbombiga mammahjärta fick sitt lystmäte när vi sedan kom hem, och jag fick bädda ner min lillprins i sin säng.
Han och jag är som ett plåster på varandra just nu. Nu ska vi fortsätta Operation Fylla Frys. Med mysfeeling kvar från igår, slår vi till med Bondkakor!
Lillafrun
Och vad nu då? …
….Jo,jo.
Nu drar jag och min hunk till man iväg för en kväll bara han och jag. Utan en Liten med oss, alltså. Lillvännen, han har det kungligt hos Fammoj och Fajfaj. Med proppfulla picknickkorgen, en massa filtar och varma kläder, drar Jag och M, tillsammans med mina päron, Storan och Storsvågge, iväg till Skuleskogen.
En kväll med Bo Kaspers Orkester väntar oss och vi är omåttligt taggade! Tjoho!
Vilken dag alltså!
Från det ena äventyret. Den där förmiddagen som helt klart är värd ett alldeles eget inlägg. Till några hemmatimmar. Hemmatimmar där preggomorsan dök ner i den där utesoffan samtidigt som lillungen sov. Gudomligt skönt. Sen följde ett träninspass, med sällskap av densamme, picknickfix och tillpiffande och nu är vi alltså på väg. Mot en kväll jag törs gissa kommer att bli alldeles strålande bra! Från det ena äventyret, till det andra!
Tjingeling!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
