Att öppna dörren.
Där;
En Miniman som öppnar dörren, mot en ny dag.
Söndag. Jag vaknade en bra stund före tuppen, umgicks med sprattligt Pyre. Innan pojkarna till slut vaknade och vi nu är vakna alla tre. Solen skiner även denna morgon. Hela familjen är hemma. Och vi har mysigheter på agendan för dagen.
Kan inte önska mig något mer. <3
Och! Liten säger nu plötsligt Ajjavo mamma och Ajjavo pappa!. Hjärtat sprängs liksom. We love youuu, Sisse!!
Ha en fin söndag alla ni!
Lillafrun
Bland lycka och sorg.
Älskade Liten. Livet självt. <3
Idag har jag haft en dag med så blandade känslor.
Å ena sidan så tacksam och lycklig. Över min lilla Familj. Mitt lilla gäng. Jag och finaste pojkarna jag vet. Och så Pyret i Magen som sprattlar och hickar och har sig och är så efterlängtad att vi får dåndimpen. Lycklig över hur bra vi har det här på vår Drömgård. Gården som fortfarande är som ännu en saga som blivit sann.
Å andra sidan har jag gråtit hav av tårar och haft så ont, så ont i hjärtat. Känt frustration för att jag inte är någon Superhjälte eller Gud som kan rädda en människa ur något som gör människan så ont och illa. Hur mycket jag än försökt och försöker, så kan inte jag göra mer. Men det är nesligt, som Pettson-hönorna säger. Att jag inte bara kan knäppa med fingarna, skapa älskat liv och lycka även hos denne.
Som ni förstår är det här något jag inte vill skriva mer ingående om, men något jag ändå vill ska få låtas komma ut i känsliga ord här i min dagbok. Livet alltså, inte alltid helt lätt att förstå.
Nåväl. Bland lycka och sorg hade vi innemorgon här hemma denna lördag. Svassade runt i pyjamas, sörplade jordgubbssmoothie och lekte på Litens rum. 
Sen gick vi ut på långpromenad.
Både jag mannen kände oss väldigt trötta i kropparna. Dels träningsvärk från gårdagen men också lite smygkrypande febervärk, typ. Liten somnade i vagnen, trots förmiddagstid och verkade även han lite loj. Jag och M lunchade tillsammans medan lillvännen sov vidare ute på bron, i den snöby som då drog över oss.
Så det har varit lugn hemmalördag idag.
Skönt att, efter helger av glammiga bortaäventyr, få en hemmahelg. Jag har skrotat runt i mitt rosa, alldeles för randiga underställ som jag älskar. Tvättat. Vilat på storsängen och pratat med efterlängtad Syster som varit i Thailand på äventyr men som nu kommit hem till Huvudstaden, och snart även hit, hemhem. Älskar att det vankas sportlov och familjehäng i massor inom kort.
Och solen kom tillbaka i eftermiddags också!
Och här har rullats en herrans massa chokladbollar och tänkts på Litens ena kusse som är helt galen i dessa. På Litens 2-årskalas tänker jag att även lillvännen ska få bli varse om att hans morsas chokladbollar faktiskt är himla goda.
Jag väckte Liten efter tre-fyra timmars sömn och serverade honom för en stund sedan hemmahamburgare till någon slags senlunch/tidigmiddag. Nam nam! tyckte han och verkar ha sovit ruset av sig. Skönt. Jag känner mig faktiskt också piggare efter en dag i lugnt tempo.
Nu ska jag och Sisse strax försöka kamma till frisyrerna lite och sedan traska lilla vägen till Farmor&Farfar. Dom pysslar om oss ikväll med middag och det är vi så tacksamma för.
Ha en skön lördagkväll alla ni!
Lillafrun
Att vakna på finaste vis.
Med solen som skiner in och med en lillunge som tog sin lilla arm om sin mamma och lät henne ligga i hans famn… fastän hans lilla arm knappt räckte till. Mjuka klappar och lenaste heeeij mamma! . ”Mamma inte sova!” …Och såklart precis samma sak med pappan. Finare och mysigare väckning får vi leta efter.
Lördag alltså.
Och jag sitter här med ögonen som blinkar långsamt och lite grusigt och tänker på fina gårdagen.
Såhär såg det ut när vi lämnade Drömgården under morgonen.
Vi landade sedan i Lilla byn. Liten fick äntligen träffa Offa, Foffa och or-or (Morfar, Torehunden och Mormor). M gav sig ut på strålande vacker vinterlöptur medan hans fru cyklade sig droppsvettig i hardcoregymmet. Sen väntade det där efterlängtade stadsbesöket för mig och M; dels åt vi lunch bara han och jag, shoppade lite födelsedagspresenter till Liten och så till det bästa bästa, att få se på Världens bästa bio! som mannen sa. Att få träffa Pyret i Magen… som gäspade och hickade och vinkade till päronen. Åh, jag hade en ständig tår på ögat. Skönt också att allt såg ut precis som man önskar. Nu var bebben dessutom lite större än väntat så nu är jag helt yr på vad som är vårt BF… jag tror helt sonika vi litar på vår egen uträkning, precis som med Liten. Det funkade ju strålande liksom.
Så återvände jag och M under eftermiddagen. Blev bjudna på god middag och svischade sedan hem i månskenet med sovande unge i bil. Jag dök ner under filten i soffan då jag plötsligt fått tväront i halsen och kände mig smått klubbad. På vis hamnade jag till slut i storsängen och mirakulöst vaknar jag i dag och är efter x antal gurglingar i saltvatten mycket, mycket bättre i halsen. Typ bra, faktiskt. Så himla skönt. Nu är det bara huvudet som känns som en stor klump, men det kan nog lite kaffe råda bot på.
Det är lördag och solen skiner in i sovrummet och mannen är hemma halva dagen med mig och Liten, för att sedan åka iväg på sent uppdrag. Jag och S har lite kalasbakning framför oss och såklart ska vi ge oss ut i vackervädret också.
Ta hand om er!
Lillafrun
Att få träffa någon, igen.
Något prickigt till en älskad sommarBäbis. Så litet och såå förbenat gulligt!
Och vet ni! Idag ska vi få träffa Pyret igen, jag och mannen!
Senast när vi var på Ultraljud, så var bäbisen pyttepytte. Lite för yttepytte tydligen för att man skulle kunna se allt man ville se i lilla hjärtat just då. Det handlade om några dagar så skulle man kunna få se, men så fanns ingen tid så nära inpå. Vi hade fått en så-tidigt-som-möjligt-tid, och det var jag glad för… fast lite jobbigt kändes det när det blev sådär, att allt inte kunde ses där och då. Men det var inget som gjorde oss rädda eller så. Det var bara så det var. Bäbisen var lite för pytte, tiden tickade på och det fanns inte mer av den varan där och då så vi fick en ny tid. Men då det inte kryllade av UL-tider, så fick vi en tid hundra år senare. Eller ja, en månad senare. Kändes som en evighet. Men nu har det alltså helt plötsligt gått en hel månad och vi är på väg tillbaka, för att återigen få träffa lilla livet, Pyret i Magen.
Och som vi längtar! Lilla Hjärtat. <3
Och det är fredag !
Pojkarna sover fortfarande. Sisse har nyss i halvsömn ropat mamma?, pappa? som för att kolla att mina ord Både mamma och pappa är hemma när du vaknar imorn! faktiskt var sanna. Efter checkande av det, har här snusats vidare bredvid mig. Jag tycker det är så mysigt att ligga vaken en stund bara jag. Men efter några minuter, så känner den här hungriga morsan frukostlängtan. Så nu ska här dukas fram frukost; kokas russingröt och ägg och laddas kaffebryggare. Sen ska vi packa in oss i Rymdskeppet och åka till ett efterlängtat gäng; Mormor&Morfar och Torehunden. Jag och mannen ska träna varsitt pass i hardcoregymmet innan vi drar mot stan och Pyret. Och Liten?Han ska ha finfredag i lilla byn, hela dagen lång.
Jag tror på en höjdarfredag!
Hoppas på detsamma för dig. <3
Lillafrun
Att ha haft torsdagsbestyr.
Idag när jag kom hem från jobbet, promenerade jag till Förskolan och hämtade hem min lillvän som varit på Föris för första gången den här veckan. Han ville inte hem, om jag säger så. Leka med kompisarna var ju himla, himla roligt. Men det var rätt mysigt att följa med Mamma också, kom han på. Sitta i vagnen och somna medan snön föll från himlen. Jag rullade in på gården efter en drös kilometrar. Idag var det betydligt tyngre att gå, än igår.
Jag passade på och la mig på Storsängen en stund medan Liten sov vidare i vagnen. Hade tänkt städa under tiden men iddes verkligen inte.
Mysig hjälp fick jag sedan istället.
Här har sorterats i tidningarhögar. 
Och ritats täckning och skrivits brev, för att skicka till någon vi tänker på, massor, massor.
Och så slog vi till med pannkaksmiddag efter det.
Grahamspannkisar, gott!
Och nu är det kväll och vi har haft det så vansinnigt trevligt jag om min Miniman. 
Det är så häftigt, det här Minimänniskolivet.
Vi pratar och skrattar, tillsammans. Så har vi städat huset och dansat till Zwampen (Litens absoluta favvolåt!) och ska nu dyka ner under täcket och läsa Alfons och göra kväll. Det är inte alls ovanligt att Morsan somnar före Liten…jag somnar på minuten, liksom. Som tur är så rymmer han inte utan ligger och klappar på sin mamma och trycker sin trasa mot min kind och tycker att mamma ska få ha Oppa Ossa (napp och trasa). Hans dyrbaraste ting, liksom. Det är kärlek, det.
Imorn är det fredag. <3
Natti!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
