Ett Sovrum, Något ovanligt och en Mitt-i-veckan-dag.
Ett februarisovrum… 
Åh, så himla gott jag sovit i natt. Ja, alla tre.
Natten mot igår vaknade Sisse typ vid tre och var vaken en stund? Först sa han, med små bokstäver; mamma? mamma, inte ha. Jag låtsades inte höra honom. Då tog han i med sina stora stäver; Mamma, INTE HAA! . Han jättestörde sig tydligen plötsligt på sitt nattlinne. Det skulle av. Sen skulle pappa koka välling åt honom. Mitt i natten. Händer ju aldrig? Nåväl, efter lite nattbestyr, så slocknade han i alla fall. Men jag aga-sov därefter och väntade på tidiga ringklockan.Vi är pinsamt bortskämda med bra sömn för att ha en liten minimänniska i huset. När han var 7 veckor började han sova hela nätter, innan dess hade han redan från första nätterna i livet längre matuppehåll under natten. Efter 7 veckors ålder kan vi nog räkna på två händer som det varit någon nattstund vi varit vakna med honom. Någon liten tand som gjort ont, nån stund med växtvärk, snuskjukan innan jul, och så ett par febertoppar som upptäckts nattetid. Jag är typ rädd för unge nummer två… tänk om det blir ett liten jag-tänker-vara-vaken-dag-och-natt-unge? Ja, det får bli vad det vill. Vi längtar så, oavsett!!
Jag fantiserar och drömmer redan om svintidiga morgnar med liten mjölkklunkande bäbis, att få se Liten tillsammans med sin lillasyster/lillebror, synen av M´s vackra händer som omfamnar en liten, liten nyfödd pärla. Åh. Sommarbäbis, lilla Pyret i magen. Vi längtar efter Dig.
Men ja, igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet så var jag aptrött. Ville ändå ta till vara på ljuset samt gå bort lite av den hejdlösa träningsvärk som spridit sig i kroppen. Så vi var ute på en långpromenad jag och Minimannen. Sen lagade vi middag och hade kväll tillsammans, han och jag.
Liten ville leka och att mamman skulle spela favoritlåtarna på pianot så han kunde dansa och så. Såklart gjorde jag det. Det går liksom inte att säga nej, än hur trött man är, till en liten pojke med snälla ögon som knyter lillnäven, höjer den i luften och säger mamma, hej! och samtidigt smådiggar med lillhuvudet som för att visa att det ska svänga (jag vill bo i en svamp, annars får jag kram- HEJ! Därav hejjet med lilla handen i luften!)
Så vi spelade svängig musik och dansade så länge vi orkade innan vi släckte lampan tidigt och sa godnatt.
I natt har det varit en vanlig natt och jag känner mig pepp på den här lediga mitt-i-veckan-dagen. Mannen är hemma också, men mest bara hem och vänder. Mysigt ändå att kunna äta tillsammansfrukost mitt i veckan.
Det kan tänkas att det upplevs som tjat snart; men åååh vad det är underbart att ljuset är på väg tillbaka. Jag får glädjepirr i magen varje gång solen skiner in och gör rummen ljusa. För att inte tala om att stå ute och rikta ansiktet mot solen, som värmer gott redan nu i februari.
Ha en fin onsdag!
Nu väntar godfrukost här efter en lyxig sovmorgon.
Lillafrun
Att starta upp ett Februari.
Jo, jo. Så var det februari, plötsligt.
Jag tycker att januari har varit en fin månad. Mycket sol, gnistrande snö, mysiga påhitt med familjen och så har jag uppskattat såå att känna mig mer som vanligt igen, och inte sådär hejdlöst trött. Att ha fått vara på ultraljud och träffat lilla lillvännen och dessutom fått börja känna starkare och starkare puffar, det är såklart också höjdpunkter från årets första månad.
Och nu är det februari, ja.
Både veckan och månaden har startat bra. Igår hade jag en dag jag gruvat mig inför, en megadag på jobbet som krävde sin goda planering men som gick så himla bra att jag var alldeles toklycklig efter avslutad dag. Det finns ju få saker som är så sköna, som saker man varit oroliga inför, ändå ger sig på, med lite tjurig-i-kanten-bara-kör-tänk. Och sen går det bra också.
När jag kom hem hade det inte ens hunnit bli mörkt. Ljuset. Åh. Jag sörplade kaffe med min vabbande man. Ungen sov och sov, timme efter timme. Han har fått min hosta, stackarn. Är pigg i övrigt, men snorar och hostar. Så vi håller honom hemma, såklart. Så vi kan väl säga att Vabbruari startat som sig bör, med småbarn- och förskoleliv och med en mamma som jobbar i skolan. Men jag är tacksam, så lite sjuk Liten varit. Det är första gången vi hör honom hosta nu, liksom. Han kan ju hosta, sa M häromdagen… (…ja, så duuuktig och fantastisk han är, vår son. Jo. Det spelar ingen roll vad Liten gör; hostar, ger sin mamma en puss, säger ”tack pappa”.. vi är helt tokkära i honom både jag och M, och tycker att lillungen är fantastisk. Så liten men med sånt stort hjärta. ).
Efter en vecka av förkylningssjuka för mig och en dutt för mannen, så var vi mer än pepp igår på första träningspasset på en vecka. Vi har visserligen gått en massa, men det är liksom inte riktigt samma sak. Som att få svettas, bli tokslut och känna sig mör i kroppen efteråt. För att inte tala om morgonen efter…. nu, vill säga. Men jag älskar träningsvärk!
Näpp. Nu ska den här dagen igång på riktigt. Pojkarna sover fortfarande, men jag är uppe och stökar och har varit ute i snöfallet och letat fram en bil och ska alldeles strax åka mot ännu en jobbdag. Först frukost, är hungrig som en varg!
Ha en god tisdag, alla ni!
(Och! Så himla, himla glad jag blir för alla er fina ord överallt. Inte klokt, alltså. <3)
Lillafrun
Att ha funnit ett eget Solsidan.
Vi hade ju storslagna söndagsplaner igår, såna där som vi inte kan få nog av. Så efter att brödet som bakats under morgonen var paketerat och köket redo för mera bakning. Då, drog jag och Liten igång med ny bakning. 
Något gott, det förstod Liten efter att ha stoppat sitt lilla pekfinger i var och varannan form. De hä va nam-nam!”
Det är helt klart svettigare att baka med liten minimänniska till hjälp, än att baka själv. Men så vansinnigt mycket mysigare och roligare det är också. Lite kladd och stök har väl ingen dött av liksom! Då får man ju bara städa lite extra…. 
När det doftade nybakta blåbär- och kardemummamummins i hela köket. Då klädde Minimannen på sig och gick ut med pappsen. Jag drog igång mackrace och bredde jagvetintehurmånga dubbelmackor med ost och skinka på, och så kokades varm choklad. Sen gick jag ut jag med, till pojkarnas nyfunna Drömgårdensplats;
Minimannen mötte upp sin mamma.
Sen hade vi finaste söndagstimmarna vi bara kunde tänka oss. Ett perfekt avslut av ett soligt januari.
En ny plats för oss; nedanför vår fina, gamla lagård. Vårt alldeles egna Solsidan. 
På några sekunder hade M ”byggt” en bänk.
Lunchfixet var igång. Pappsen fick såklart också hjälp av lillvännen. Han är ju fasligt hjälpsam, den där lille Sisse.
Lagom till mackorna kunde börja grillas, så kom också vårt lunchsällis, Farmor&Farfar.
Mannen levererade mackor på löpande band medan vi andra satt som prinsar och prinsessor på mjukt liggunderalg på den där bänken. Med ansiktena mot solen. Åt varm macka, sörplade kaffe eller choklad. Och till efterrätt; dom där goda blåbärsmuffinsarna, som fick tummen upp av samtliga i sällskapet. Helt fantastiska vårvintriga timmar vid vår alldeles egna Solsida.
Sånt där, är bland det bästa jag vet.
-Små äventyr med min älskade lilla familj. Det stora i det lilla; baka muffins med Liten i vårt kök, se mannen greja och njuta utav det, kunna bjuda Svärisarna på lunch. Många timmar ute blev det igår, vi avslutade dessutom dagen med en sen kvällspromenad under en så, så stjärnklar himmel. Att vi har sovit gott i natt behöver jag inte säga. Vi var trötta igårkväll, som om vi varit en vecka i fjällen, typ.
Ett eget Solsidan, alltså.
Lillafrun
Att vilja måla hela världen.
Håhåå, jag som alltid målar med vitt i alla de slag. Ja, vad än jag målat hittills i livet, har det nog varit vitt, faktiskt. Det är ju så vackert. Men idag, har hon minsann målat med en grönt-är-skönt-färg som gjorde att jag efter avslutat grön-kapitel satt och såg mig om som för att hitta vad som helst jag kunde fortsätta måla. Jag ska måla hela världen, lilla mamma…ylades. Köksbordet höll på att bli grönt ett tag. Fasligt tur jag har nån slags hejd i kroppen.
I övrigt har det här dagen innehållit en massa söndagstrevligt, men det tar vi mer om imorn eller så. Nu ska vi toklyxigt traska över till Farmor&Farfar och äta söndagmiddag och låta den där färgen få vara i fred så mycket det bara går.
Önskar er en skön kväll!
Lillafrun
Att ha helgdagar.
God söndag!
Här startade söndagen tupptidigt, då den där tokstora degen jag satte i natt var färdigjäst. Jag brukar inte göra dubbelsats av det här kalljästa brödet, men nu gjorde jag det. Av 3 liter vatten, blev det myycket deg. Så vi har sörplat blåbärssmoothie och ätit nybakt bröd samtidigt som vi sprungit till ugnen stup i kvarten (höhö vad rolig jag var nu, brödet ska ju gräddas i en kvart, typ) och hivat in nya plåtar. Vetemjöl special, rågsikt, grahamsmjöl och rågmjöl hade jag i denna gång. Mycket mättande!
Mysig start på dagen, tycker jag.
-Älskling, du med ditt mys, säger M. Och påpekar med finurliga leendet (som betyder att jag får vara hur knasig jag vill, han älskar mig ändå) att jag är så kär i att göra dagarna mysiga. Ja, jag älskar det. Jag erkänner. Det finns ju så mycket gott här i livet, liksom.
Jag älskar att fylla frysen med hembakt, till exempel, det är vardagslyx. Så älskar ju att äta det också! Och till skillnad från innan jul när jag var trött och inte tyckte bakandet var lika roligt, så är jag nu super-brödbaks-pepp.. det påminner mig om en annan preggotet…
Receptet? Finns HÄR, i vanlig ordning.
I övrigt?
Full fart på Liten, med sin brumbrum och potta i högsta hugg.
Lillvännen, som i natt hade en febertopp. Varken jag eller M hade hjärta att ge honom en alvedon-supp, dom stackars gånger vi gjort det så avskyr han det verkligen. Så vi tänkte att vi mosar en liten bit vanlig alvedon och bäddar in i lite banan på en sked…. vimmelkantig satte Liten sig upp och deklarerade för sina föräldrar att ”Det hä va INTE nam nam, det var BLÄ”. Haha, så roligt med dessa ord som bara börjat räta ut sig senaste tiden. Det bubblar små-meningar ur honom nu. ”Faffa inte hemma”, ”Mamma sitta hä!”, ”Nej pappa, Suta!”, ”Dä ä pappas brumbrum!” , ”Vill inte ha!”, ”Det var nam-nam!”…
Igår hade vi ju lördag också, ja.
En alldeles lagom sådan. Utelek i sol, innelek hos Farmor&Farfar. Flera timmar av fotofixande för mig. M drog iväg på uppdrag efter lunch. Jag och Sisse var ute och promenerade långt i skönt och soligt väder. Jag har fått såna vårkänslor senaste dagarna. Lite knasigt, det är ju bara januari-snart-februari. Jag och Minimannen hade trevlig lördagkväll tillsammans, åt fiskpinnar till middag (en utav mina cravings…maj gadd så gott. Med suur och kall dillig sås till!) och lekte musikstopp (Morsan spelar svängig musik på pianot och Liten dansar. När musiken tar tvärstopp ska man försöka stå jättestilla. Liten tjöt av skratt!) och så badade vi och hoppade i storsängen. S somnade och jag var överlycklig som kunde hålla mig vaken till M kom hem, så vi kunde nattfika tillsammans för första gången på månader.
Nu ska vi fortsätta söndagen här!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
