Om det där att 3 ska bli 4.
3 ska bli 4, alltså.
– Det känns helt fantastiskt. Det tycker vi alla tre. En utav oss kanske inte har sådär jäääättemycket koll ännu. Men jag är säker på att den där lilla Minimänniskan kommer bli Världens Bästa Storebror. Och älskade mannen, han som är den finaste pappan jag vet.. nu ska ännu en stjärna få honom till pappa och det känns så fint att det inte är klokt.
Och ni! -TACK för alla lyckoönskningar, grattisar, hjärtan och hejjarop!
Och jag veet att ni är några listiga typer som börjat fundera och fundera, efter mitt nyårsinlägg.Klänningen ramlade framåt och gjorde att det såg ut som att jag var gravid i nionde månaden och skulle föda dagen därpå, typ. Och så dom där mjölkbomberna som inte vet någon hejd på tillväxt, ej heller denna gång. Och joho! Allt det där var jag medveten om… det här är ju min dagbok, och jag ville promt ha en familjebild från vår Nyårsafton 2015, så jag tänkte att äsch, dom får fundera lite!
Men nu kör vi alltså; Lilla Familjen ska bli en till i familjen och det känns så stort att det överhuvudtaget inte går att greppa ännu. Jag har inte börjat känna något litet fladder, men längtar sååå tills dess. Nu mår jag sådär att jag känner mig helt som vanligt, känner mig typ totalt opreggo. Har till och med varit till Barnmorskan och bett henne ta nytt gravtest. Mannen satt bredvid och såg finurlig ut och sa med sin lugna röst till Morskan att Hon äär gravid.
Men jag ville promt kolla, igen. Var då tvungen att gå iväg och ordna kiss i kopp på den där toan som låg en halvmil från Morskans rum och mitt i hela vårdcentralen. Styra eländet tillbaka genom hela korridoren för att ta mig till Morskan där hon satt, längst bort, på sitt lilla rum och skulle göra testet. Mannen satt också där.. och jag ville för allt i världen inte att han skulle se mitt kiss. Min Barnmorska denna gång, är precis en sån typ som min förra. Heeelt underbar, jag heldiggade även denna Morska, på en gång.
I alla fall…Morskan jonglerade koppen så festligt (menat varsamt), att allt ÅKTE UT PÅ GOLVET BREDVID MANNEN…. å kära nån. Ja, ja.
Testet visade jättepreggo och vi gick glada därifrån. Det var huvudsaken. Och Mannen? han kunde inte låta bli att sluta flina åt hela alltet. Äsch.
Men nu vet även ni; Vi väntar på ännu en stjärna till familjen. Jag är i cirkus fjärde månaden nu. Det är tänkt en Sommarbäbis, med andra ord!
Åh. <3
PS. Jag återkommer så småningom och berättar lite mer om för-andra-gången-preggot och så… DS.
Lillafrun
Liten ska bli Storebror.
Var är bäbisen?
– Liten klappar på magen. Precis som mamma. 
Inte klokt mamma, säger Liten. 
Mamma och Liten har varsin fin mage.
… en liten, liten skillnad bara. I Mammas mage gömmer sig en Mini.
Liten ska bli Storebror,
-Hurra säger vi i Lilla Familjen!
Att känna sig pepp på både det ena och det andra..
Igårkväll efter träningspasset så sörplade vi en ljust rosa, skummig, iskall jordgubbssmoothie. Det har varit ett tag där vi glömt bort våra smoothisar. Men nu är vi peppade igen. Till frukost gjorde vi en med en herrans massa blåbär i. Liten tycker att det är helt vansinnigt gott och vill ha meja, pappa meeeja! hela tiden. 
Med blåbärsmustach på både stora och små. Så börjar vi denna dag; en utav dom sista, sista på Jullovet. Vi njuter till fullo av varje minut. 
Vi gör vår Smoothie på Kvarg eller Turkisk Yoghurt. Banan. Antingen en skvätt ekologisk äppel- eller apelsinjuice. Och så massa, massa bär av valfri sort. Jordgubb är nog min favosmak. Blåbär är också väldigt god. För att inte tala om mango… Inga precisa mått, som ni märker. Man kan liksom hiva i lite vad man vill.
I övrigt?
Känner jag precis samma känsla som alltid denna tid. Nytt År och jag känner direkt att Våren är inom synhåll. Vi är på den här goda, goda halvan av året. Det är vintermånader kvar, aaaapselut. Men dom där förskräckligt mörka, om än väldigt mysiga månaderna, är liksom passerade. Denna gång som första-gång i vårt eget hus. Det har varit fint och speciellt. Och nu är jag tvärpeppad på att få möta våren här.
Nu kan jag nästan bara tänka på att dansa ut Julen här hemma. Packa ner det röda och hiva upp i kartonger på vinden. Fram med ljusa tyger. Ha en massa tullisar i rosa. Ett pastelligt kök. Bara vetskapen om att det bliir ljusare, än om det inte märks så tyligt ljust nu. Men vi vet. Den vetskapen älskar jag.
Näpp, nu ska vi ta tag i den här dagen. Hoppa ur morgonrocken, klä på oss och gå ut i friska luften och leka i snön.
Ha en god Trettondagsafton!
Lillafrun
Snölycka! Och lite annat, förstås…
Vi skyndade oss ut i morse, om ifallifall snön skulle sluta att falla. Här hemma är vi fasligt peppade på snö, nämligen. Men här slutade ingen snö att fall, snarare tvärtom! 
Jojo, vi var påpälsade, bland en drös minusgrader och yrande snö. Någon fick sin allra sista julklapp. Den vi sparat just till att snön hade tänkt sig att hälsa på; 
En alldeles, alldeles egen Snöbjörn. Liiite, lite mindre än pappans bara. Men väldans lik och den där lilla människan blev såklart skitglad. 
Ouj ouj ouj, sa han och jobbade vidare.
Mannen var snygg i sin julklappsluva han fått av sin fru. 
Snölycka!
Och sen drog vi iväg och handlade för lunch. Liten drog en sån där liten vagn inne på affären och jag kolavippade så söt han var där han gick med sina tvärbestämda steg och lastade i vad vi nu skulle ha. Så landade vi hemma och gjorde ordning lunchen och plötsligt stod efterlängtade vännerna från Norrnorr på bron. Så mysigt att dom passerade och kunde stanna för lite kramar och prat och en fräsch salladsbuffé att välja från precis som man ville.
Vännerna åkte vidare och jag och pojkarna gick ut på långpromenad i snöfallet. Liten somnade på en gång och fortsatte såklart att sova när vi kom hem igen. Så jag passade på att lägga mig raklång och vila en stund, jag med. Medan mannen skottade ett varv till där ute. Sedan väckte vi Liten som då sovit nog. Mage till sömntutig unge, alltså. Men inget vi någonsin skulle få för oss att klaga på! Full fart som vaken, då är det klart att man måste vila ordentligt också, ju.
Nu är det kväll och här laddar vi för ett träningspass, innan vi tar kväll på riktigt; tassar i pyjamas och tofflor, sörplar jordgubbssmoothie och välling och sånt. Jullovsdagar… inte, inte, inte mig emot!
Lillafrun
En lite extra god start.
Att kliva upp tidigt, klicka ut degen som stått på jäsning under natten. Tända ljus och sitta i tyst kök och vänta på att doften av nybakt ska sprida sig. Att dessutom få världens finaste sällis i famnen; en morgonruffsig Minimänniska som vaknade och ville mysa hos mamma.
En lite extra fin start på dagen, helt enkelt..
Och god var den också. Det kände vi vid frukosten.
Det här är det bästa brödet jag vet. HÄR har ni receptet, i vanlig ordning. Ta i lite extra morot och skvätt i lite olivolja. Mums!
Jag har inte bakat matbröd på flera, flera, fllleeeera veckor. Jag blev tvärless, både på att baka och äta mjukt bröd, och ingen av oss tycker om köpesbröd. Så senaste tiden har det mest funnits surdegsknäcke här hemma. Och Brödgubbens tunnbröd! Men nu blev jag så sugen på att baka igen, så glad för det. Det är ju så gott!
Det är måndag, vi är hemma och har jullovsdag alla tre. Snön faller i en rasande fart utanför fönstrena och vi ska klä på oss för att gå ut och skotta. Mysigt!!
Må så gott så hörs vi!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
