Drömgårdsrapporten!
Hej alla goda!
Vi startar veckan i alldeles vanlig ordning. Med en liten rapport från senaste veckans liv här på gården.
Veckan som gick, fylldes med;
Måndagsbestyr, som handling efter skolskjuts. Ett otroligt ljus uppenbarade sig också. Och jag var mer än pirrig i magen efter ett så spännande telefonmöte. Ett ärofyllt uppdrag har vi fått, jag och M, smått overkligt också. Ni kommer att få veta mer om allt, så småningom.
Snöyrig tisdag med semmelkalas på toppen.
Alla härtans-puss!
Vi är så välsignade med goda människor kring oss, som alltid stöttar och peppar och strösslar kärlek över oss. En utav dessa människor är vår fantastiska Pinglan-granne. Här hade hon just kommit och gett oss av hennes otroliga energi och dessutom gett småfolket små rara presenter.
Springande och prommande rundor. Eftermiddagsturerna börjar nu vara så ljusa.
Torsdagsbestyr! ”I en familj, hjälps man åt”. Inga konstigheter.
Fredag med ännu mera snö. Leka snöbageri med byttor och slevar inifrån köket. Ett så urbota enkelt och lika roligt påhitt.
Tack mamma och pappa för det barndomsminnet, som jag nu kan låta mina egna små njuta utav.
En stor snögubbe rullade vi tillsammans också, av ypperlig ”snögubbesnö”.
Så fort skolbarnen tagit helg, lämnade vi över en vagnsovandes liten Lillminsting med sin matsäck, till farmor och farfar. Lilla O hade packat allt gott han kunde komma på. Som raw chokladkaka by Bertilen (recept HÄR) och köttfärssås och spagetti. Undertecknad hade absolut lite knip i hjärtat, första gången ifrån varandra sådär en hop timmar..men det gick hur bra som helst och vi övriga hade det också fantastiskt trevligt tillsammans med familjen B. Äventyrsbad i timmar, så mycket bus följt av vad som i barnens ögon inte kan bli lyxigare; middag på ”hamburgerestaurangen” (MAX). Det blev en otroligt uppskattad upplevelse-julklapp!
Och jag kan tro, att det är fler än vi som njutit av det fantastiska vårvintervädret som bara öste på oss i helgen? Solen sken in ifrån morgonen, så gott. Wow, nu tusan ska vi njuta vårvinter.
Medan den skäggige och Storebror drog iväg på hockeymatch-dag, gjorde jag och dom tre minsta lördag för hela slanten, här hemma. Utelek, sparkåkande och en mysig byatur med både loppis och lördagsgodis-shopping. Jag gjorde tre små fina fynd. Klippte bara av fransarna som jag tyckte var lite för långa på den vävda duken, men sen fick den ta plats på bruna ”pysselbänken” framför köksfönstret, perfekt. Och ramar, ja det är alltid bra att ha, menar foto-tokan, som gärna i present eller julklapp ger bort inramade foton.
.. och ni vet hur det kan vara.. här skulle ja bara lägga ner dom där två ramarna bland alla andra ramar i kökssoffan.. när jag plötsligt hittade mig bland allt detta. Ett infall att reda ut vad i hela friden som fanns där under sofflocket. Just så. Skönt nu, med utrensat, ordning och reda.
Söndagmorgon. Med Pysselskåpet på vid gavel och flödande kreativitet hos dom små liven. Fantastiskt! Storebror satt vid köksbordet också.. och målade med porslinspennor på den vita mugg som vi hade loppat åt honom dagen innan, för en femkrona. Ett trevligt tips alltså; inhandla porslinspennor och köp urbilligt vitt porslin på loppis, att pynta precis som ni vill. Nu har alla tre storasyskonen här hemma varsina egendesignade muggar. (Tack Mormoster K som väckte denna idé för oss!)
Söndagsbestyr! Städa hönshus. Helsicke vad dom skiter, alltså!! Älskade hönapönorna och Tuppen Ture!
”Ack-ack-ack-ack så trevligt det blev här hemma nu!”, kacklade gänget sedan.. tror jag?
Vi avrundade veckan med kaffekopp i snödriva, hästande och också kalas för barnens Farmor. Somnade helt slut till kvällen. Trött. Och tacksam. Över att få dela livet med min älskade flock, älskade M och barnen. Min största rikedom på jorden.
….
En ny vecka är här nu,
Önskeplaner för vecka 8
-Vara tacksam varendaste dag, över att jag har möjligheten att vara här hemma med våra barn. Inget jag/vi tar för givet. Inget som heller bara blivit, av sig självt. Stolt, ödmjuk och tacksam, över att vi är där vi mest av allt önskar vara just nu i livet, eller rättare sagt, att BARNEN är där vi mest av allt önskar. Den som tror att vi vuxna lutar oss tillbaka, åker med på något slags bananskal… ni är ute på lång cykeltur. Ett litet ryt ifrån.. ej riktat till alla.
-Njuta vårvinter! .. tror tusan själen vaknat till nu, ”ööös på ba, ljuset, jag är vaken och redo nu!”.
-Utvecklingssamtal för båda skolbarnen! .. Morfars kommer och myser med småbrollor och vi päron kan därmed gå båda två på samtalen, mycket värt.
-Pyssla om pelargonerna! … nu har jag inga ursäkter för detta tråk. Jord är inköpt och nu är det bara att sätta igång, Bertil har lovat att hjälpa mig.
-Kalasplanera! .. inför 10-årskalas. Det känns både självklart och helt galet, på samma gång.
-Möta sista helgen i februari!
…
Önskar er alla en god, god februarivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi, i vanlig ordning både här inne och inne på Instagram, under veckan!
Emmeli
Som ett strössel av kärlek.
Vilka två helt underbara dagar som i år hamnade så nära, så nära inpå varandra.
Dessa två dagar känns som ett endaste strössel. Som ett strössel av kärlek, menar jag.
Vi har pysslat i massor. Ritat med vit oljekrita på vitt papper och målat akvarell ovanpå som skapat vad som nästan känts som magi. Och så har vi mumsat semlor, i långa rader.
Att en snöstormig februaridag få pyssla om småungar och djur, tina vetebullar ur frysen och sno ihop en mandelmassa så god att vi hade kunnat äta den som den var. Fylla semlor och låta femåringen spritsa grädden. Sen vänta tålmodigt, till att klockan skulle slå sluttid för skolbarnen.. och in det då ramlade storasyskon och andra hjärtenära människor. För att få mötas, kramas och ha semmelkalas en tisdag eftermiddag mitt i livet.
Det kändes så ofantligt lyxigt.
Skymningsljus i mitten av februari. Också så lyxigt.
Och idag vaknade vi till en onsdag alldeles i mitten av februari. Alla hjärtans dag.
Vi har pysslat ännu flera hjärtekort. Att måla med akvarell kan vara en ny besatthet känner jag. Otroligt trevligt. Och dessa kort är inte först ritade med oljekrita, utan med ett stearinljus, det funkade superbra det med!
…
Jag tycker om den här dagen, än om jag kan tycka att den är uppsjåsad.. kärlek kan och bör vi visa varandra året om.. men ändå, Jag älskar kärlek och använder gärna den här dagen till att strössla lite extra av det. Men jag tycker INTE att man behöver KÖPA PRYLAR (som ju affärerna såhåhå vill att vi ska göra) för att visa sina uppskattning för varandra. (Okej okej, blommor och choklad räknas inte….. 😉 )
Så jag har, i helt vanlig året runt-ordning, försökt visa barnen hur vi på andra sätt än genom prylhandel, kan visa vår kärlek och uppskattning för varandra och nära och kära i kring. Vi har tjavat till granngårdarna med semlor. Skickat hempysslade kort på posten till älskade som bor långt ifrån. Petat ner kärlekspost i brevlådan hos Farmor och Farfar. Skrivit små lappar till varandra. Kramats. Och pussats. Sagt att vi älskar varandra.
Och i eftermiddags gjorde vi ännu ett litet gäng semlor och tjavade iväg med kaffeflaskan och bakelserna, tog vägen istället för rätt över lillåkern som om sommaren.. knackade på hemma hos tant G och bjöd på två-fika. Ni må tro att hon blev glad. Och vi andra med. För himmel vad gott det känns att sprida kärlek och göra någon annan glad.
Att visa uppskattning för varandra, för dom vi är, kan vara det finaste som finns. Och i den stora världen känns det på många fronter så mörkt och eländigt. Men vi ger inte upp, eller hur! Vad vi matar, är vad som växer. Så låt oss mata kärleken!
Och du! Ja, DU! Kom ihåg en sak. Att du! Jag just DU. Är så värdefull, älskad och viktig. Kram till dig, från mig!
Emmeli
Drömgårdsrapport!
Det är måndag och dags för en redig rapport av veckan som just gått,
innan vi landar lite och förstås blickar framåt med några nya önskeplaner för den här veckan.
Veckan som gick;
.. jag vaknade till måndag och nockades av årets första släng av vårvinterångest. Första bästa läge under dagen, rev jag av ett gott träningspass och sen var det så bra med det, skoskavet krympte till noll och jag kände mig som en vinnare.
Småpojkarna och jag snodde ihop en semmelkaka (recept HÄR) som vi bjöd skolsyskon och hjärtevännerna på till mellisfika.
För att göra måndagen ännu härligare, så knackade det på dörren mitt i fikandet.. där stod en trio älskade människor och hänget fick en ny nivå. Bäbisgoooos!
När måndagen började skymma, kände vi oss ännu inte färdiga med varandra efter timmar av surr och lek och fikande i timmar.. jag snodde ihop en storstöpa middag och så vardagshängde vi vidare, nu med papporna hemma också. Att dela vardagen, utan knussel, tillsammans med fina vänner, det är så enormt härligt.
Tisdag förmiddag och full fart! Det som tidigare varit vår tvättstuga, agerar nu Soprum.. sortering av insamling, mao. Vi verkar, smått omedvetet, ha någon slags tävling för oss där vi ser till att proppa in lite mer rat innan varje ryck att ordna till. Nåväl. Småpojkarna och jag styrde ner alltsammans på by och sorterade bort, skönt.
Vi serverades så vackert februariväder. Här, en typisk utelekstund här hemma. Gården är stor och det finns alltid något att göra. Här grävde det ena i snön med sin ”grävmaskin” medan det andre hängde i trädkojan. Alltsammans intill hästhagarna med tre lurviga typer som stod och glodde och ville vara med.
Vardagslycka i tre glimtar!
1. Barnen jublade över att familjevännen G skickat post, varsina så otroligt fina böcker till barnen.
2. Mamman jublar fortsatt över att lill-coop säljer så mycket bra mat på ”ät snart”-pris.. Hemmamamman äälskar att handla sånt, äta på direkten eller frysa in.
3. Och glimt nummer tre; en vardagkväll hemma hos Familjen B, där vi återigen delade en vardagsmiddag med varandra. Wow, wow, wow!
Ännu mer vardagslycka i syn!
Läxläsning och pysselstund. Här har Lillminsting just lärt sig säga apelsin… ”aaarselsin”, sa han nöjt och alla skrattade gott.
Vi slog till med ett redigt bullbak och årets första utefika på gårdshustrappen. Nej, det var inte ogott eller ohärligt, inte alls. Och många frågar mig hur jag pallar baka med barnen så mycket, för jag ÄLSKAR det verkligen. Knepet är nog att låta det yra mjöl och sölas ägg och bara njuta av stunden och tänka ”stöket tar vi sedan”.
Jag jobbade på med uppvaknandet. Från vinterdvalan. Det gick faktiskt ganska så bra. Ja, till och med väldigt bra. Så glad för det!
Vi vaknade till en isande kall fredagmorgon. Mina ”friskluftiga morgon-andetag” var kyliga och så goda.
Fredagsmys i syn. Så evigt tacksam för vår plats på jorden.
Lördagen var en helt sagolikt vacker sådan. MammaMormor och PappaMorfar kom och hängde med oss, gosade djur och bullfikade.
Till kvällen var vi mer än trötta och somnade tidigt, men blev väckta mitt i natten då jourande pappsen drog iväg på larm i svinkylan.
Veckans sista dag blev således en ganska så trött sådan. Vi dukade upp med pyssel inne i köket, för både stora och små. Den skäggige satt och ritade på ett skåp jag önskat att han ska bygga i tvättstugebradrummet medan jag och barnen satt vid köksbordet och pysslade med hjärtetema.
Tidig kväll för att tanka kraft inför ny vecka. Somna med tacksamt hjärta.
…
Nu är det ny måndag som pågår. Jag har kickat igång veckan med ett pass på mattan medan jag parkerade småpojkarna framför barnprogram en stund, ofta är dom med i kring och gympar med.. men ibland önskar jag absolut lugn och ro runtom när jag tränar, idag var en sån dag.. behöver helt sonika samla tankarna.. inför punkt två av nya veckans önskeplaner 😉
Jag ser fram emot den här veckan, tror det kan bli hur fin som helst!
Önskeplaner för vecka 7
-Njuta lugnt hemmaliv! ..så mycket att det nästan står ut genom öronen på oss!
-Beta av ett (egentligen alldeles för) spännande telefonmöte! … kul ju!
-Bjuda darlingar som är hemmavid dagtid, på semmelfika! Det ska bli så gott på alla sätt!
-Springa och promenera! .. åhåh, efter en brandisjourvecka är vi som kor på grönbete.
-Inleda helgen med vad som var storasyskonens ena julklapp! .. dom fick ju julklappar enligt regeln ”något barnet behöver”, ”något barnet önskar sig” samt en upplevelse..nu räknas dagarna ner, med pirr i småmagarna.
-Februarihelg! .. med bland annat hockey i stan, och jag ska samtidigt passa på att shoppa pelargonjord när vi ändå är där, innan dess blir inga pellisar omsatta, förstår ni. Pelargonjord från Hasselfors, hjärtans bra tips från mig till dig.
…
Önskar er alla en god, god februarivecka, ta hand om er allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Emmeli
Hoppfulla lilla kvist!
Något jag tycker är himla fint att göra denna tiden på året,
..det att gå ut i trädgården och knipsa in en eller några kvistar syrén och sätta i vatten. På några dagar kommer knopparna och snart små gröna blad, har jag riktigt tur så kommer små små pytteblommor också.
Det är så gott med det gröna och att blanda upp till exempel en bunt köpestullisar med dessa grönknoppiga kvistar, är fantastiskt fint. Eller att bara ha den såhär, i all sin enkelhet.
Hoppfulla lilla kvist!
Vill önska er alla en fin fredag och en god, god februarihelg!
Tusen tack för er fantastiska respons sedan gårdagens inlägg här inne, min inkorg har svämmat över av igenkänning, värme och kärlek. Det är så intressant att läsa om er alla, återigen; aldrig är vi någonsin ensam. Så skönt att känna! Intressant att läsa om era knep och ännu mer grottande i att solen, ljuset, D-vitaminnivåerna i kroppen så hänger ihop med måendet denna tid.. det krockar liksom, huvudet och kroppen. Och allt allt allt är så okej och så o-konstigt. Bara att omfamna!
Och jag tänkte på en sak när jag läste ett utav era svar som löd ungefär ”tack snälla för att du delar med dig av även dina mörka sidor”… och där vill jag bara svara att.. ”Tack, jag förstår vad du menar.. ”..men också ”STOPP! Tänk inte så! Värdera inte dina ”sidor” som mörka eller ljusa, tänk istället att alla pusselbitar är lika viktiga pusselbitar för att alltsammans till sist ska utgöra hela, fantastiska, DU!”.
Ok? 😉
-Ni är bäst!
Emmeli
Om ångest. och Det bitterljuva i att behöva vakna.
Jaha, är du här nu? ,tänkte jag härom morgonen, i andetaget jag nästan inte fick åt mig.
–Februari, ja. Tänkte jag sedan. Med allt vad det innebär. Februariblå himmel, vårvinterviskningar, årets första dagsmeja.. och ljuset som återvänder, dag för dag. Ja, ljuset.. det underbara, hoppfulla, obarhärtiga, ångestframkallande ljuset!
–INTE NU, INTE ÄN, LÅT MIG SOVA LITE TILL , skriker min själ när vi kommit några dagar in i denna månad. Ljuset bara vräker sig på, utan att knacka först.
Men jag kan det här nu. Jag har lärt mig, hur min kropp fungerar. Befrielsen är total. För fem år sedan fick jag fullkomlig panik av känslan. Det fanns ingenting att ha ångest för och ändå värkte bröstet, PANIK. Men nu vet jag mer. Som livet och världen i stort ser ut nu, kan jag känna ångest ofta, det finns mycket som gör en mörkrädd. Men den oron, är något annat. Det här, handlar om kemi, som uppstår på samma sätt, mer och mindre, varje övergång från vinter till vårvinter.
Jag tar min skaviga känsla…. och välkomnar den, med varm famn. Jo, det är sant! Det är bara att acceptera och ”omfamna skiten”, så blir det bra till slut.
-”Ja, ja, se så.. kom du lilla vårvinterångest!”, säger jag. Det låter enkelt, men det är det förstås inte. Februarimorgnarna som börjar såhär, gäller det att stålsätta mig. Kliva ur den varma kokongen av täcken och ungar, sätta en fot om den andra.
Mina bästa knep för att sjasa iväg ångesten;
(hjälper och lindrar vid såväl ”verklig oro” som vid mer ”oförklarlig ångest”)
- Jobba med. Inte emot. Att streta emot gör bara känslan än värre, jag lovar, jag har provat det också. Men att bara låta ångesten komma , utan att för den skull låta den äta upp mig, är mitt bästa knep. Ju mer jag accepterar skavet, desto snabbare släpper känslan.
- Öppna ytterdörren och dra några riktigt djupa andetag, bara det ger en sån pyssla om mig själv-känsla
- Träna! .. ja, jag lovprisar träning, alltid.
- Vara extra noga med bra mat och riktigt med sömn.
- Göra något jag tycker om och mår bra utav. Det kan handla om att gå ut och ta hand om djuren. Eller att helt kravlöst bara vara ute med barnen. Ute är bäst. Leka tillsammans utan plan, bara vara ute i friska luften.
- Prata med en hjärtemänniska. Att bara berätta om skoskavet, kan ge distans.
Ännu ett knep, är helt enkelt, att hitta sina alldeles egna knep. Här ovan har du mina. Hitta dina knep. <3
…
Jag tänker också mycket på att balansera dagarna väl, likt alltid men kanske ännu mer nu. Balansera energin, menar jag. För kroppen är liksom både pigg och trött på samma gång denna tiden på året, förstår du hur jag menar?.. Man vill en hel massa saker och ljuset gör absolut att vi börjar orka mer och mer, men såhär alldeles i början av återvändandet, är det så lätt att tuta i sig själv att man är piggare än man är.
– Med min energi tänker jag såhär; Göra av med. Fylla på. Göra av med. Fylla på. Inte ”göra av med, göra av med, göra av med… fylla på”. Som det sistnämnda, fungerar det finfint från maj och framåt. Men inte nu. Balansera mera! Vårda mig ömt.
Säger till mig själv att det ju inte alls är så konstigt egentligen, att få en släng skoskav i själen just precis nu på året..
Det bitterljuva i att behöva vakna, efter en lång vinter. Det måste få ta sin tid. Bara för att ljuset vräker sig på oss och energier i kroppen som varit vilande, nu börjar vakna till liv.. får vi ändå ha med oss, att vintern har varit lång, mörkret har tarvat vårt allt för att mäkta med. Det är så motsägelsefullt att tro annat än att vi behöver få sträcka på oss, lite varsamt.
Jag vet att jag inte är det minsta skyldig någon att skriva och berätta det här, men det är så viktigt för mig att visa livets alla nyanser. Ingen är någonsin ensam. Så till dig som möjligt känner ett uns av den känsla jag beskriver (nu eller precis vilken dag som helst på året), vill jag bara säga; ta det lugnt min vän, ångest är inte farligt, det är kemi i din kropp, en känsla av ett alarm, som är falskt. Vi välkomnar skiten och tar kommandot.
…
Berätta gärna, kanske har du något sjasa-iväg-skoskav-i-själen-knep som du vill dela med dig av? <3
…
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
