Det knyter sig i hjärtat.
Den klara morgonsolen. Vindstillheten. Frostkristallerna i gräset. Den blå himlen. Kylan. Tystnaden. Spåren som syns efter någon som vandrat, långsamt, steg för steg. Någon som än en gång blivit vimmelkantig över att vår dröm har blivit sann;
för ett år sedan gick jag här och bara drömde och hoppades och knäppte händerna för att den här gården kanske, kanske skulle kunna bli vår. Det blev frostiga steg i gräset då också. Att se samma sak igen, men nu vara mitt i drömmen… Det är så att det knyter sig i hjärtat.
Och den här söndagmorgonen?
-den är så himla, himla vacker.
Lillafrun
Pyssel- och friskislördag.
Precis så;
Pyssel- och Friskislördag.
På förmiddagen drog vi ut på långpromenad med vagnen, hela lilla familjen. Morsan blev akutsugen på palt men isåg sin begränsning att på en timme hinna få ihop palt (det tar ju typ en timme att bara koka den..) så vi köpte med oss palt från affären på vägen hem. Stekte den med massa smör, åt till lingonsylt och iskall mjölk. Vi satt ute och åt, väldigt kladdigt och väldigt mysigt.
Sen drog den där älskade mannen iväg på veckans sista uppdrag (oktober är en crazymånad..men det är ju faktiskt väldigt positivt att ha många uppdrag! <3) och Liten sövdes ner i vagnen och jag hade en världsmysig stund ute.
Läste så noga jag kunde.
Och så körde jag igång.
Grävde och stoppade ner lökarna och vattnade och hade mig. Det kan bli bra. Kan också bli skitdåligt. Jag har ingen aning, är en typiskt första-lökerska.. och mitt i mitt trädgårdspyssel muttrade jag otåligt för mig själv; det här är ju som att slå in en julklapp till sig själv, redan i maj…
Men, det känns fasligt fint att få vänta på det där också. Dom blommande tullisarna i maj. Var sak har sin tid. Nu är det höst och det är så himla härligt, det också.
Min nya grej; att använda staketet som stativ. Funkar skitbra.
Efter utepysslet gick jag in och grejade lite och dessutom hann jag också köra en intrevallbaserat styrkepass som fick svetten att rinna. Nu är Minimannen vaken och vi ska snart traska iväg till Mäjadalen och Storan, Storsvågge och Kussarna. Lyxigt att kunna hälsa på såhär, en vanlig lördag.
Så, lite så har vi det denna lördag. Inte så mycket glamour, men fasligt mycket friskluft och motion, Minimannen-tid, mysigt utepyssel och lyxigt familjehäng på toppen. Sånt vi gillar, helt enkelt.
Önskar er en skön lördagkväll. <3
Lillafrun
Att visa det finaste jag har.
När Morsan fyllde 25 år för snart en vecka sedan och det var en finklädd liten familj som svajsade omkring, då passade det helt enkelt sig med ett familjefoto där ute under äppelträdet. Det var när alla gästerna hade lämnat oss med kramar och varma hjärtan och jag försökte helt enkelt agera både fotograf och mamma-på-bild. Och med äpplen att halka på vid snabba inbromsningar från löpningen, ”stativet” (gamla staketet) till familjen. Jamen, då fick vi ju till det rätt bra.
Det där är det finaste jag har.
Och det blir så påtagligt, på något vis.
Nu när han har varit borta i flera dagar och flera nätter. Så kommer han hem, småskäggig, lite småtrött och med det där längtanslendet på läpparna som säger att han är så glad att se oss. Hans fru och son. Det är speciellt att vara ifrån varandra såhär, lite då och då. Jobbigt kan jag tycka ibland. Särskilt när jag ligger som en stirrögd om natten och lyssnar efter tjuvar. Annars älskar ju att vara tillsammans med min Miniman. Och på jobbet, ja där är ju ändå aldrig M med (ha ha, det skulle ju se fullt normalt ut..).
M. Han är min klippa i livet. Med det där lugnet han har för oss båda, tryggheten han ger oss, hela familjen. Kärleken han har för mig och S, som är så stor att den känns i precis hela kroppen. Han gör allt för oss.
Det påtagliga?
Han är min självsfrände. Ett liv utan honom skulle inte vara något liv för mig.
Idag vaknar vi bredvid varandra, med lillvännen emellan oss från att ha vaknat tidigt i morse och sovit vidare hos oss. Vi äter frukost tillsammans. Det är så fint att vara tillsammans att det inte är klokt.
Och det där pirret i magen, E och M emellan, som man kanske tror ska ha försvunnit under alla år…. är där precis lika mycket nu som den där sommarkvällen han kom till Sommarstugan med gitarren och sjöng och kramade mig på det där sättet som gjorde att jag förstod att vi nog inte skulle kunna hålla oss som bara vänner längre…..
Livet, alltså. Ibland för stort för att greppa.
Lillafrun
Fredagen i bilder.
Där;
Världens Finaste Miniman. Full av bilar, fredagen till ära.
Vi började ju städa och dona redan från morgonen, som ni ser.
Vädrade och bäddade rent i alla sängar.
Och sen fick vi fint, fint besök av Litens Faster och hans lilla gulliga kusin som är, så när som på dygnet, lika gammal som honom. Det är smått fantastiskt , det där. Hur M och hans Syster blev päron så himla samtidigt (S föddes en dag tidigare bara..). Det är otroligt mysigt!
Efter innelek, discodans till ”Tänk om jag hade en liten, liten Apa” och sånt. Och förmiddagsmellis. Då gick vi på långpromenad med vagnarna. 
Riktigt kyligt idag. Men skönt bara man var klädd. Ungarna somnade, trots att dom inte ätit någon lunch. Det var helt sonika för skönt där ute i varma vagnen och friska luften.
Så skiljdes vi åt, fmailjevis och jag och mannen passade på att tumanhand-äta lunch. Sen bad jag M hjälpa mig lite med städningen…
Han avskyr att städa och slipper alltid. Han gör så mycket annat och jag älskar ju att städa. Men idag hade jag så mycket tvätt att ta hand om också att allt skulle ta sån tid… och hand hjälpte mig, ju. Som ni ser. Och det där är så mycket M. Med en kaffekopp i handen.. 
Efter hans hjälpinsats drog han iväg på ett möte och jag städade färdigt resten. Liten sov och sov och vips var hela huset nystädat.
M hade matkassar och nejlikor med sig när han kom hem i morse. Så nu står det nejlikor härs och tvärs.
Efter en drös timmar vaknade S. Åt senlunch/tidigmiddag och sen tränade vi, hela familjen tillsammans. Maj gadd vilket cirkuspass. Det är så vansinnigt jobbigt att hoppa runt med en ettochetthalvtåring. Men bra träning!
Sen piffade vi till oss och rusade iväg på god middag hos Svärisarna, där vi bjöd på efterrätten jag mixtrade ihop i eftermiddags. Mörk- och vitcchokladmousse med syrliga skogshallon.
Älskade fredag.
Önskar er en trevlig helg!
Lillafrun
Äntligen.
-Äntligen.
Idag, lite extraskönt eftersom jag tyckt det här varit en rätt jobbig och tröttsam vecka med allt livspusslande som bara blev i överflöd denna vecka. Mest det där med bil, då. Men idag är vi lediga, jag och Liten och vi ska tusiken ingenstans. Om en stund hoppas vi att pappan rullar in här på gården. Han har vi längtat efter, massor. Men! I gårkväll var jag så trött att det liksom inte fanns en chans att ens orka vara tjuvrädd, så jag somnade bredvid min varma, snusande lillunge och har så sovit heeela natten lång till jag blev väckt för en stund sedan av en fredagspepp Miniman.
Välbehövligt, jag blir knäpp av dålig sömn. Så jag tackar än en gång för att vi (i alla fall hittills) haft sådan tur med S som alltid varit och är en tycka-om-att-sova-lillkille. När han var plutt var det ju supersoft; han åt och sov om dagarna. På natten åt han typ var fjärde/femte timme på en gång och så tog det 7 veckor så sov han hela nätter också. Inte klokt när jag tänker på det. Nu? Nu sover han hela natten och en lång-gång om dagen och sen är det fullllll fart! Han tar igen sin softa pytte-bäbis-tid. Om jag säger så.
Fredag, alltså. Och vi har ätit frukost och går fortfarande runt i pyjamas och morgonrock. Tvättmaskinen jobbar på med dagens första tvätt, mattorna är utslänga för vädring. Sängkläderna är urdragna ur sängarna och vi kan konstatera att vi nog inte kommer ha några problem med att hålla oss sysselsatta, idag heller. Det blir med andra ord en hemma-fixar-dag. Inte mig emot!
Först lite mer kaffesörplande och pussande på Miniman.
Ha en finfin fredag, alla ni goda människor som är här inne och läser och lämnar rara och peppande spår! (tack. <3 )
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
