Vi har faktiskt en infart nu…
Jo, jo!
Och det känns lite smågalet att vi faktiskt bara rått om Gården i en månad, fast vi redan är så på språng med flera saker. Men vi har resonerat som så, att det ju vore E- och Mplågeri att sitta ännu en sommar och bara drömma. Förra sommaren hade vi ju enbart Gården som vårt Sommarhemma, då fantiserade vi i massor hur man skulle kunna göra här, men kunde ju inte ta tag i någonting, såklart. Nu, däremot. Så fort Gården blev våran, så var vi som två galopphästar innanför startfållan, så redo och ivriga att börja springa. 
Nu är hela alltet vårt och det finns ooooooäääändligt med P o t e n t i a l. Oändligt. Och som sagt, potential å ena sidan, ohyggligt med jobb, tid och pengar å andra. Men vi tar det pö om pö, och har i sommar valt att lägga krutet på att gräva för en ny infart, sätta kantsten till densamme, grusa och sedan sätta check på infarten. Förutom den så håller vi som ni vet, på med en Veranda som även kommer att ha balkong ovanför sig. Utöver detta har vi ett gäng mindre projekt, fix av möbler, tillverkande av olika saker och så vidare.
Så, till infarten!
Före: 
Mest bara som vanlig gräsmatta. En gräskulle från en gammal stubbe och så en hel del grus som kommit till från vinterns halka. Annars inte tillstymmelse till given infart.
Arbetet startas (Med hjälp utav fantastiska människor (TACK igen!!!)):
Kvällssolen var mjuk och gul och sken som en krona över verket som skapats på bara några kvällstimmar. Med proffshjälp går saker som hejsan, så är det. På några timmar var infarten grävd, planen hade gått från böljande, sluttande till plan och det var dags för nästa steg.
Fiberduk och ett lass med stenmjöl och lite grövre grus. (TACK kära Morbror S för dina magiska fingrar. ”Knäpp, knäpp!” så hade vi två gruslass här på gården. TACK!!!).
Minimannen har såklart hjälpt till hela, hela tiden.
Här funderade han dock på om det verkligen skulle vara som ett stup från gräsmattan och ner till infarten… eller om det där skulle ordnas på något vis. Mannen och Svärfar, Arbetarna med stort A, hade såklart en plan även för den grejen…. I ett nafs..
… hade vi vackra kantstenar!
Och ännu ett gruslass kom till Gården. Mannen ser lite uppgiven ut där han står. Älskade M. Som han har jobbat, alltså. 
Grus, grus, grus. Och så den där jordfräsningen runtomkring som mannen och Världens Bästa Pappa gjorde här innan helgen.
Sen plötsligt;
Färdigt!
Check!
Lillafrun
Att vara en Hemmagris.
Alltså, vilken hemmagris jag är!
Jag har njutit till fullo av semesterdagarna. Det var så himla fint och mysigt och avkopplande att få hälsa på gullefamiljen. Men som jag älskar att vara hemma igen. Vi är ju liksom fortfarande nyförälskade i det här med att ha eget hus. Jag kan på riktigt gå och peta på ett träd eller klappa lagårdsväggen och tänka du är min. Inget konstigt alls…
Medan mannen var ute och kliade sig i huvudet hade jag lugn mysmorgon inne med Minimannen. Lekte med honom och åt frukost med densamme. Efter morgonbestyr och tvättfix så gick Liten och jag ut på promenad, stannade vid vattnet som brusar så härligt och som nu lillhjärtat härmar så gulligt med brusljud och viftande armar som ska likan vågorna. Jag är såld på min unge. Fullständigt. Vi satt där en stund och bara tittade. En skön sommarlovsstund. Vi passade såklart på att stanna i lekparken på hemvägen. Och ta en rajd in på mataffären, såklart.
Vi gjorde en snabb och god lunch. Kokade färsk tortellini, gjorde en krämig sås till. Rev lite ost, strösslade småtomater, skivade mozarella över. Och ringlade till sist över olivolja och drog ett par drag med peppar- och saltkvarnen. Honungsmelon till efterrätt och jag och Minimannen fick två tummar upp av pappan som vi såklart också bjöd på detta!
Och eftermiddagen har varit soft. Liten somnade i vanlig ordning efter lunchen och jag och mannen bestämde träningsdate. Och vilket pass! Blir ju alltid lite extra kräkjobbigt när vi tränar tillsammans. Vi peppar (och tävlar med) varandra. Så soft kanske är fel ord just för denna aktivitet, men.
Några pelargoner har fått ny jord,,familjefotot hamnade i en igår-på-ikea-köpt ram.
Och så har finfotöljen fått en ny vän i en filt vi köpte på det där stora gul-blå varuhuset igår.
Nu är middagen undandiskad och vi sitter och bara pustar en stund. Pulled pork i pitabröd, med sallad och kall sås. Väldigt gott! Och kul med något nytt.
Ha en skön kväll! Här kommer ett gäng bilder från ett rum jag bara älskar och där tiden, ordagrant, står stilla.
Lillafrun
En ny morgon.
Det är väl för himla lyxigt;
Tänk att vi bara serveras nya dagar, dag efter dag? Något som är lätt att ta för givet, men något att alltid vara tacksam över.
Vi, alla tre, har sovit helt vansinnigt gott i natt. Växtvärken… plötsligt tvärborta? En småbarnsmorsas spekulationer. Dom är många, alltså! Men i alla fall,..så himla skönt att sova i sin egen säng. Det är ju alltid bland det bästa med att komma hem.
Så idag vaknar vi till en ny morgon, ny dag. Det är tisdag och mannen är i full färd med att gjuta för trappan som ska bli till från verandan, jag är färgshoppingsugen, Liten leker med alla leksaker samtidigt, det är soligt och i köket doftar det rent himmelskt av schersminen.
Det blir nog en bra dag, det här.
Ha det så fint idag!
Lillafrun
En endaste stor suck.
En suck;
Av åhåå-så-himla-härligt-att-vara-hemma-igen!
Borta. Så, så fint. Hemma. Allra, allra bäst.
Det tycker vi, alla tre.
Liten fullkomligt kvittrar av lycka. Klockan är en stund efter vanlig sovtid, men vad gör det. Han har sovit massor i bilen, resan har gått strålande och nu är han så lycklig över att vara hemma att det är en ren fröjd att titta på honom. Han svajsar runt här i nattsärken; rejsar runt med bilen, dansar, slurpar välling, läser i raketfart. Jag och mannen njuter av att titta på det lilla livet, samtidigt som det packas in, hejas på tvättmaskin och fixar. Hemmet var precis-nystädat-innan vi åkte, och det är bland det bästa jag vet; att komma hem till ett rent hem som doftar gott. Bara plocka och dona med packningen vi haft med oss, noppa gammblommor runt om i huset, gå ut vid åkerkanten och plocka med mig några nya blomster att sätta i vaser och bara andas djupt och njuta.
Det är kväll och solen är mjuk. Luften är stilla. Vi tar oss en sen kvällspromenad med vagnen.
Och konstaterar;
Att det är gott att vara hemma.
Lillafrun
Att summera en så himla, himla fin helg.
Åh,
så himla bra vi har haft det!
Resan ner gick strålande, Liten lessnade ur dom sista milen bara men då hade vi ju faktiskt en stor släpvagn på släp som gjort att vi varit tvungna att hålla ner hastigheten till släpvagnsfart, vilket såklart gjorde att resan tog ännu längre tid.
Sväggan med familj har det så himla fint och mysigt och vi har känt det som att vi varit på en riktigt hotell- och lyxhelg. Snacka om flådigt och nutid, vi som är vana vår älskade 1800-talsgård! Allt har sin charm och jag skulle såklart inte, för allt i världen, vilja byta bort vår gård. Men lite, lite längtande blir man ju efter till exempel en diskmaskin….
Liten har lekt och lekt och lekt, Lillkusinen har ett helt rum av leksaker och där har småttingarna tillbringat en massa tid. Även ute, såklart.
Så har vi ätit gott, sörplat kaffe, ätit blåbärspaj, umgåtts.
Vandrat i gulliga samhället som lilla familjen flyttat till, varit på loppisar, kikat på vackra hus och tankat inspiration till Drömgården.
Så gick ju också morsans äta-mjukglass-alldeles-i-lugn-och-ro-när-Liten-sover–i-vagnen-plan i kloss.
Score!
Mannen anlände också, som sagt.
Det var fint att åka på eget äventyr med Liten, men ooh som vi känner oss hela, hela när pappan är på plats med oss. Särskilt när Liten sovit oroligt dom senaste nätterna. Vi blir så himla rådlösa då, både jag och mannen. Vi är inte vana.
Men nu dom senaste två nätterna har han tvärvaknat och gråtit mycket. Det är inte så att han gråtit en jättelång stund, men man hör att han har ont. Och jag avskyr det och får värk i mammahjärtat. Vi gissar nu på växtvärk…. svårt att veta. Kan också vara dom stora hörntänderna som håller på att spricka igenom, både upp och nere… spekulationer.
Nu har vi vinkat både Farmor, Farfar, Lillkusinen, Sväggan och Svogge hejdå och är på väg norrut igen. 
Liten slumrade nästan på en gång vi satte oss i bilen. Vi tuffar på och jag längtar till vårt IKEA-stopp i Sundsvall. Vi hörs när vi är hemma igen!
TACK älskade Svärfamilj för i helgen! <3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
