Drömgårdsrapporten!
Det är måndag och julveckan är här!
Vi kikar på vad vi påtat med senaste dagarna, ja av det ni inte redan vet, vill säga!
Den fjärde adventsveckan fylldes med;
Ännu ett lussebak! Det är så himla roligt att saffransbaka tycker jag. Barnen både älskar görandet och smaken och ja, där har ni förklaringen.
”Mästerbagare Bertil” fick lära sig hur man gör kransar.. och hans små pyttiga saffranskransar är det sötaste jag har sett. Så otroligt goda blev dom också.
Vi firade lucia, med njutbart, hejdlöst gulligt lussande i kyrkan kvällen innan och på självaste luciadagen hade vi det HÄR lilla romulet, minns ni..
Rikedom i bild. När pappan kikar in på en snabbtitt. Sätter sig på sofflocket och pratar med sin dotter och sörplar en snabb kaffekopp. Kramar om små barnbarnen och försvinner sedan ut, till hästpojkarna som vet precis vad dom har att vänta. Ett kilo morötter och PappaMorfar-kärlek. Bästa.
Det skedde en del julefuffens. Här gjorde jag i ordning en liten, men ack så härlig liten julklapp till vännerna. Ett litet fång med framkallade bilder från vår tillsammanssemester i somras. Så himla fint att ha dessa minnen tillsammans. En julklapp som inte kostade så mycket alls, mest en skopa tid och tanke.
Vi njöt julfika i sötaste torpet jag vet och barnen var överlyckliga. Satt och tittade på dom där bilderna i paketet tillsammans och sa ”å MINNS ni..!?” på varendaste en. Den lyckan. Värmer gott i en moders hjärta. Vänner liksom. Vilket gudomligt påhitt.
Vi var på gulliga bönhuset nere i byn och sjöng julsånger en kväll.
Tjopp var det fredag och jag var ute med barnvagnen på en lång, så kylig promenad. Det var helt underbart. Jag hade inte varit ute ”riktigt” på vad som kändes som en evighet. Det var så kallt att jag fick frost i skägget, hjärnfrossa OCH kände mig alldeles lycksalig..
Här hade jag först tänkt städa en vända.. men fullkomligt struntade i det. Och lagade min favoritfilt istället. Den som gått helt itu och nu, med lite rött ullgarn och en stunds tråcklande blev min finaste finaste julefilt. 100% ull och värmer så gott.
Till kvällen doftande köket pepparkaka. Jag fyllde ”storburken” med hästar, granar och traktorer.
Det blev lördag och termometern visade fortfarande närmare tjugo minus. Vi värmde bilen, fodrade hästar och packade stora fikakorgen. Tog allt gott vi kunde komma på, kaffetermosen, änglaspelet, fyra-i-rad, barnens juliga teckningar. några apelsiner och nejlikor. Och så susade vi ner på byn hela familjen. Till ålderdomshemmet. Hälsade på vår 88-årige vän och fyllde allas våra hjärtan med jul. Fikade, kramades, pysslade, julade. Blir helt rörd när jag skriver om det här. Det var en sagolikt fin stund.
Det fjärde ljuset tändes också. Och vi har även blivit så kärleks-bortskämda både hemma i lilla byn hos mina föräldrar och här i vår by hos mannens föräldrar. Ett så himla själagott veckoslut där vi i helgens början kände oss ganska så möra efter veckans utmaningar.
…
Gode Gud, tack för precis allt det här. Jag önskar mig inget mer, än att allt bara ska få vara precis, precis som det är just precis nu. Varje dag. Är en sån gåva. Amen.
Önskeplaner för Juleveckan!
-Mysa och njuta, var dag! Varje dag är så skitmysig nu. Vill du ha ett utav mina bästa knep för att kunna/orka njuta fullt ut hemma, med fyra små? Jo, jag STRUUUNTAR i att hemmet ser ut som ett kreativt kaos och bara njuter av att barnen njuter.. hakar på deras iver, hittar på små pyssel och tänker att ”vi gör en liten julestäd om någon dag..kanske”. Knep två; ordnar mig också mitt i allt, små vrår där det råder stilla och lugn. Som kammarn.. jag menar matrummet. Tar småvilor i stilla vrår, med min kaffekopp. Småpausande, gör susen och hela skillnaden.
-Julestöka! – Ni vet.. koka karameller, handla sista julmaten, slå in julklapparna (jag har inte slagit in EN. tillhör den skara som oftast sitter kvällen/natten innan julafton med det.. har en önskar om att ha hunnit göra det lite tidigare än så i år. faktiskt. Klä julgranen ska vi göra också, åhåh längtar.
-Fira Jul <3 önskar mig en frisk familj, tillsammanstid, gott att äta, många tända ljus..
…
Vill önska er alla en god, god julevecka!
Påminner mig själv om att stanna upp i julstökandet, lyfter upp lillungen och så tar vi oss en svängom över köksgolvet. Fångar livet i min famn. Här och nu:ar, liksom. Vill inte bara susa förbi, för att jag hastar så. Därför bromsar jag mig, än fast jag vill en massa, massa saker.. Jag tänker; ”att välja. är att välja bort. det gäller tusan så mycket i livet”. Just nu är inte tid för den mest nogsamma julestädningen, om än jag älskar att ha det finstädat.. men jag älskar att barnen leker och stojar, än mer. Nu är inte tid för en rad olika julekakor, fastän jag älskar att baka. Någon favoritsort väljer vi ut, sen får det vara bra. Och så vidare. Nu är tid för röriga pyssel kring köksbordet tillsammans med barnen. Tid för limpabak så vi har till jullovets alla mysiga små påhitt där fika förstås är en så god del. Tid för prinskorv och några snabbgjorda favoriter bland julens karameller. Tid för livet, som det är, just precis här och nu.
Emmeli
Vykortshälsning från Midvintern!
Snön. Kylan. Och den rosa-blå himlen.
Tryggheten i gårdens erfarenhet. Av många, många vintrar.
Hästarna strövar.
Medan barnen snöleker.
Jag tar minstungen på lillpulkan och drar iväg.
Visar honom.. än det ena, än det andra. Han tittar på mig storögt. ”Dää!”, säger han och försöker peka med den stora, egentligen väldigt lilla, vinterhandsken. Och så går vi vidare.
…
Idag är det fjärde advent. Alla fyra ljusen tändes vid adventsfrukosten. Juleveckan står för dörren. Och ute, är som en enda vykortshälsning från Midvintern.
Emmeli
Allt i en salig pepparkaksdoftande röra!
Det leks och julepysslas. Slits med skapande av värmesystem, grävs och grejas. Julestädas lite här, fejas lite där. Mitt i allt bara drösar vi ner på sofflocket, sörplar kaffe och tittar på varandra.
Skönt med fredag..tillsammansdag. Där vi tänkt hinna tusen saker men inte hinner nästan något. ”Fasiken, vad trött jag är…” , säger den ene. ”Ja med...”, småskrattar den andre. Långkramas och säger att ”det ska nog ordna sig det här också”. Låt säga att vi grejar med lite allt möjligt just nu här hemma (för icke-ovanlighetens skull, jag veeet.. men det finns grader, haha!) och livet känns lite som att allt är i en enda salig röra! Med doft av pepparkaka.. för tusan!
I hjärteasken finns minnen från Årets Pepparkaksbak och i alla möjliga burkar, då barnen fått fylla varsin, så har vi peppisar. Fy farao, så mysigt!
Sicken tur att vi var hemma både mor och far, köket liksom ångade utav iver. Småbagarna var i sitt esse!
Att baka pepparkakor med alla fyra små i kring. Nyp mig i armen, mumlade mamman.
Änglaspelets ljus bara fladdrar i vinddraget. Tussekatten satt på sofflocket och undrade vad i hela friden alla sjåade så mycket över.
Efteråt är alla alldeles slut.
Och så doftar det himmel i köket.
Papparkaksbaket.. kan vara årets mjöligaste, rörigaste, stökigaste mest gemytliga bagarstund.
Men det heter ju julstök. Ju!
Hoppas att ni har det gott i ert julestökande <3
Emmeli
Det blev ett utmanande lussedygn här på drömgården!
Det här var natten mot luciadagen.. spänningen var oliiidlig. Skulle nu senaste tidens allt kopplande och lödande av alla kopplingar, kunna förklaras klara eller skulle det läka vatten någonstans?
En liten glimt av alla rör där i den där himla teknikskrubben. Rörigt (!) där är,…. minst sagt. Den skäggige har aldrig någonsin gjort något dylikt tidigare, men i vanlig ordning är han modig och bara gör… hejdlöst noga.. förstås, läkte det inte någonstans, vattnet kom där det skulle.
Vilket hallelujah moment!
Nu hade vi allt förberett.. puh,
-Imorn kommer grävaren…
Det blev luciamorgon.
Alla var hemma. Spänning i luften, pling-pling från änglaspelet, något random luciatåg som skränade ur högtalarna medan vi försökte skapa oss en så luuuugn och gemytlig lussemorgon det gick, innan skolbarnen skulle skjutsas till skolan och dagens bestyr dra igång…
Lill-Olof parkerade sig med utsikt genom köksfönstret, full sikt över grävmaskinen.
Nu skulle det äntligen grävas för inkommande vatten, till nya badrummet. Samt grävas in från bergvärmehålet och in till huset. Hej och hå.. ”vaarför har ni inte gjort det här tidigare, utan gör det nu, mitt i vintern!?”.
Det kan man fråga sig. Det finns bara ett svar på det; vi har jobbat så hårt och snabbt vi kunnat, Team Drömgården. Två vuxna och fyra barn. Varenda handtag som görs, är gjorda av oss. Drömscenariot hade varit att vi hunnit gräva det här, senast för typ en månad sedan.. men vi lyckades ej med det.
Allt flöt så väl. Men efter några timmar, stötte vi på patrull… och vad som visade sig skulle bli vår alldeles egna lilla ”minikris” och prövning… ett problem vi ej räknat med.
Dom gamla, gamla avloppsledningarna, i betong, var så sköra att antingen var avloppet redan trasigt men har hållit sig i schack under mark, eller så trasades rören av grävmaskinens vibrationer.. vi kan ju välja att se det som ”tur i oturen att det upptäcktes nu då”… men orden ”ok, avloppet är trasigt och vi kommer inte att ha vatten på ett tag”, kanske inte passade sådär ypperligt när temperaturen låg på femton minusgrader och tjurigt sjönk… när man har fyra små barn, som blir kissnödiga, bajsnödiga, behöver byta blöja, blir hungriga, behöver tvätta händerna.. när man behöver laga mat, diska.. osv.
Som tur var, hade vi tappat upp en hel del vatten innan, så nog skulle vi klara oss..
Där inne var husmodern glad över att ha lagat storkok till morgonen, innan vattnet nöps helt. Att vi hade frysen fylld med både limpor och gofika att plocka fram, så vi tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och snälla grävar-M kunde lussefika till eftermiddagen.
Och ni ser lillungen med rosa slingor där? För mitt i allt hade vi bokat in hemfrisering av familjens två största pojkar också, Juni var lycklig över att få busfärga, klippandes av hennes hår sköter hennes morsa.. men ja, mitt i allt hade vi frisersalong i köket, haha!
Det fikades och medan himlen färgades rosa sjönk temperaturen ytterligare. M och M fortsatte att arbeta tillsammans och jag försökte att sköta hushållet.. med vatten enbart ur en tappdunk…. KRÅNGLET… lilla ”minikris”-känslan. TUSAN! Sååå nyttigt!!
Ett äventyr det var, att till exempel bara gå och kissa nere i lagårn, i svinkylan….
”å mamma, jag ska mmmmmjuuta av att kunna gå på toa, när den fungerar igen”, sa ena lillungen. En annan lillunge bannade detta badrumsprojekt…
Hjälte M i bild.
Nånstans här var det sen kväll. Vi hade ätit middag hos oss tillsammans med grävar- M. Och bästa svärisarna, som kikade in och kollade läget ( jag hade ju ändå storkoket färdigt, så ”kom in på middag ni också!”, sa jag och kände mig som min Moster G som alltid varit så härligt inbjudande till alla som spontankikar in.. så vill jag också vara!).
Svärfar stannade sedan kvar och var hjälte tillsammans med övriga arbetare. Timme efter timme ute i kylan.
Moment. Igen. Och här i bild, målet med dagen. Att dra slang för inkommande vatten.
Gamla, lilla drömgården undrade nog vad som hände, tänker jag…
Å hej och hå… ”vi kommer behöva gräva lite över infarten bara”. Ungefär dom orden jag hade fått innan detta grävande drog igång… säger en del om den skäggiges avslappnade inställning till saker och ting.
VI HAR JU GRÄVT UPP HALVA GÅRDEN!! , menade en annan….
Gullbarnen pysslades om där inne, scoutlägerfeeling på både kvällstvätt och tandborstande. Tätt, tätt, bäddades småttingarna om i storsängen.. ”mamma, jag älskar våran familj.. även när det krånglar ibland”, sa en lillvän.
Barnen somnade. Grävmaskinen tystnade. Jag och M hjälptes åt att ”släcka ena branden” efter den andra här inne. Någon säkring som gick, en diskmaskin som lyste felkod plötsligt och behövdes dras fram, skruvas isär… en varmvattenberedare som det plötsligt läktes vatten ur..
Om vi somnade gott när vi väl kunde lägga oss till natten? .. när diskmaskinen brummade då vi i alla fall fått tillbaka vattnet i kranarna? – JA.
Idag. Tjugo minusgrader. Djupa diket är så när som ett minne blott..
Ni anar jublet när vi efter ett och ett halvt dygn fick tillbaka lyxmackapären, TOALETT. VARM! Med rinnande vatten.
Här blir mitt senaste julpynt-tips; en hög med stora stenar mitt på infarten. Så inbjudande ju!
Äääsch.. snart är dom borta därifrån och kommer förmodligen få förlänga stenmuren neröver gården.
Nu får mer grävande väntas med till våren… som att reda till infarten och lägga tillbaka kantstenar osv.
Idag har Herr och Fru L varit bortom trötta.
Men är så tacksamma för proffsig grävning. För Svärfars inryckning. För snabb hjälp från kommunen som kom med prylar till trasiga avloppet så tidigt det gick i morse, så den skäggige kunde krypa ner i gropen och laga det. Tacksam, för att detta projekt som vi faktiskt bävat inför, nu är (typ) över och vi kan börja ägna oss åt lite roligare moment där inne nu…
Jag satt och småsov en stund i lagården i eftermiddags.. det var inte jag som tog hand om djuren igår så det kändes som en evighet sedan.. senaste två dygnen har varit innehållsrika helt enkelt. Och efter att ha suttit där och suckat och pustat lite, mötte jag Ikran i hagen, som tittade på mig och sa ”ryck upp dig nu, det här var ju bara en hittepå-kris.. ni är bara trötta idag, imorn är en starkare dag och detta lyxprojekt kommer kännas härligare igen”.
Emmeli
Drömgårdsrappporten!
Äääsch, nu har jag börjat om det här inlägget flera gånger.
Vill inte att det ska låta för klyschigt, men vad tusan;.. livet just nu, är så himla fint. Vi har, förutom några små snornäsor, fått ha en så frisk höst och det betyder liksom allt! Det är decembermys i massor nu och årets pyssligaste tid.. som vi bara älskar. Och snart, snart är det jullov tillsammans..
Vi har fått fylla hjärteaskarna med ännu en decembervecka. Tacksam tacksam tacksam.
Några glimtar kommer här. Decemberveckan som gick, fylldes med;
Vi började med måndag och kompishäng. I all sin enkelhet. Småttingar fick leka medan deras storasyskon var i skolan. Makaroner och falukorv till lunch. Mycket surr och kaffesörpel för mammorna. Världsfint.
Nils-Rudolf, den inneboende nissen, busade hejdlöst. Gjorde mjölken grön till exempel. Och så bjöd han barnen på NISSflix, heela december. Hedenhösungarna jublade! . Det heter alltså INTE Netflix, det har vi fått om bakfoten, menar lilla nissen. Nissflix ska det vara!
Vi hade helt ljuvligt mamma-häng här en kväll. Ni vet, samtal om livet högt och lågt, klippande av slitna mamma-hår och fika, förstås!
Natten mellan tisdag och onsdag sjönk temperaturen rejält. Sagolikt vacker natt. Jag var ute hos hästarna det sista jag gjorde, medan resten av huset sov. Det var så stjärnklart och månljust.
Och onsdagen, den blev en så vacker dag! Tio kallgrader och sol. Sparktur och långpromenad.
Besök på bibblan i anslutning till skolhämt av dom där två skolungarna. Tänka sig, va. TVÅ skolungar nu!
Vardagslivet. Finaste vi har. Här, läxläsning vid köksbordet. Älskar, att vi kan göra den tillsammans..ljus och pigg eftermiddagstid.
Vi gjorde lagårdsbestyr och levde hemmaliv tillsammans. Och om sena kvällarna redigerades det filmer och bilder och skrevs texter till sena, sena kvällar…
Så väldigt skönt med en eftermiddagslur då, menade mamman. Och lillungen höll med.
Det blev torsdagkväll och pappan åkte iväg på julbord med jobbet.. men här hemma deppades det inte, nej viii hade ju fått ”en slant av Nils-Rudolf”, att handla den mat vi önskade för middag. Så här blev det hemmapizza och en snabbgjord med skitgod pizzasallad. LÄSK också för den som ville! Vi hade fest, må ni tro.
Det blev fredag och jag städade hemmet. Huvudet var trött och det var så jädrans härligt att röja fram med såphinken. Vi ordnade liten uppvaktning till fina, fina grannfrun också, som vi tycker mycket om. Sen blev det fredagsmys för hela slanten.
Vi vaknade till lördag. En dag att fylla med det vi kände. Jag donade i köket. Barnen lekte med kompisar i granngårn. Den skäggige lödde och lödde inne i badrummet. Vilda Babyn sov i fyra timmar.
Så vaknade vi till den tredje söndagen i advent. Så mycket snö det hade kommit under natten! Adventsfrukost, ljuständning och sen ut i snön för att leka, skotta och motionera. I den tredje luckan av Göra-saker-tillsammans-kalendern, fanns något så superfräsigt som en undran från mamman och pappan, om inte Tripp Trapp Trull till eftermiddagen ville haka på och spela bowling i grannbyn? Ni anar ett jubel här. Bekräftar det.
Lillminsting lämnades sovandes i vagnen hemma hos Farfars.. aaaj mitt mammahjärta, men allt gick hur bra som helst och vi andra hade skitroligt på ”bolwingen”, som ena lillungen sa. För lyxigt att få bli bjudna på Svärmors-lagad söndagmiddag sedan.. ett söndagsavslut som la sig som bomull i magen.
Tack livet. För hela alltet. <3
…
Nu är här en ny decembervecka,
Önskeplaner för vecka 50
-Njuta decemberdagar, en i sänder… snart-jullov-känslorna är ett faktum.
-Gå på luciafirande i kyrkan! Det här kommer vara en utav veckans höjdpunkter, det vet jag redan nu.
-Saffransbaka! ja nu är alla lussekatterna slut, det går ju inte!? 😉
-GRÄVA! tjohoo, det här känns stort. Vi ska gräva för nytt inkommande vatten.. vilket delmål i projekt Nytt Värmesystm & Badrum.
-Leka ute i snön med barnen!
-Pappersfix! .. hejdlöst tråkigt, men behöver ägna några sena kvällstimmar till tråkgöra vid datorn… och
-RENSA! .. bland bildmappar, kamerakort, mail.. har en dröm-målbild om att ta jullov med dessa vrår städade, hade varit en fröjd för undertecknad och hennes ordningssinne.
-Göra julefuffens! .. ja, ni vet. Klappar och sånt.
-Fira fjärde advent!
…
Önskar er och oss en god decembervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi alldeles snart igen!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
