Att ha haft fredagsäventyr.
Ja. Precis.
Efter att jag tagit ett långt och lyxigt varmt bad, hunnit rosa kinderna i lugn och ro. Mannen jobbat klart. Och bäbis var mer än redo. Då, drog vi iväg på äventyr. Fyllde en termos med lite kaffe och en burk med några digga med ost. Tog apostlahästarna och drog iväg. Så fantastiskt mysigt, och enkelt ordnat. Bara öppna dörren och gå ut, till rummet som är oändligt, stort och med frisk luft.
En långpromenad och en fikapaus vid vattnet. 
Jag och M gick där som Bill och Bull i våra brallor. Jag konstaterade att kaffe går strålande att dricka utan mjölk, om man är utomhus. Och Liten njöt han också, inlindad i filten.
S sov en stund i vagnen och jag och M fick chans att vara bara vi. Han och jag, E och M. Det var så mysigt.
Och så lugnt det var. En helt perfekt fredageftermiddag i början av september. Varmt, vindstilla. Båtarna kom och gick. Vattnet rörde sig knappt. Och det var så tyst. Bara vårt mummel, kaffesörplande och bäbisens snusande. 
Vi njöt och tyckte det var en ohyggligt bra idé, att ge sig ut. Säga helg! och starta den med fredagsäventyr. Vi gick och gick och på vägen hem tog vi en sväng genom lill-ica. Köpte squash, så att jag skulle kunna sno ihop en minivariant av squashkaka (den HÄR). Först brakade vi ihop på trappen en stund, var sådär möra i kropparna, som man blir av långpromenad, att ha sagt helg! och frisk luft. Grannfrun lyckades fånga oss alla tre på en bild!
När vi pallrade oss därifrån, så fixade mannen världsgod hemmapizza och jag grejade med bakandet. Nu står jordgubbssylten och puttrar på spisen, pizzan är i magen och kakan gräddas i ugnen. Det ska vispas lite grädde, sen är efterrätten kirrad, favorit i repris från förra fredag, alltså.
Fredagsmys med Lilla familjen. Bättre kan det inte bli!
Trevlig helg, allihopa!
Kram/lillafrun
En håll-käften-vecka. Och vad som var i det där paketet?
Hej i fredagen!
Här är en extremt Litenledighetsnjutande morsa idag.
Alltså. Vilken himla håll-käften-vecka det här blev. En rivstart. Jag som, på riktigt, inte har tänkt och använt huvudet på typ en hel drös med månader, känner mig helt yr och är oerhört taggad på helg. Det blev en grej extra den här veckan, när M var tvungen att vara borta under ett par dagar och det just då, krockade med en massa annat för mig. Så kommer det inte att vara framöver. Tack och lov. Så ja, idag njuts det järnet. Ledig fredag, med älskad bäbis och man. Det var helt fantastiskt att se Litens glittriga morgonögon, hur han tittade och log mot sin pappa. Åh, pappa! Äntligen är du hemma igen!
Kärleken mellan dom där två, det finns inget vackrare.
Pappan jobbar hemifrån, så vi har honom nära. Jag och Liten har myst, busat och sjungit våra favoritsånger. Och S har fått rejsa bland sin mors musikpryttlar; typ lekt med alla färgglada rytmägg (en höjdare!) och så har han spelat på pianot. Jag blir sådär lycklig när han sitter där i mitt knä och trycker ner tangenterna med sina små, bestämda fingertoppar. Sen har vi fredagsstädat också, så nu är det så otroooligt rent och fräscht här och morsan är överförtjust!
Jag måste visa en sak!
Liten fick ju en alldeles fööör lyxig och rolig och uurtjusig present av sin Gudmorsa i doppresent. Du har sneglat på den hittills. Men kolla här!
Ja. Den är perfekt. Det tycker Liten också. Han önskar sig liiiite, lite längre ben bara. Sen kommer den där gå varm här hemma!
Det är sådär sommarvarmt ute och solen skiner så denna fredag kan knappast bli bättre! Lunchen får ätas ute, med andra ord. Fredag alltså, så förbenat skönt. En sovande bäbis, nystädat och en älskad doppresent på toppen.
Tjohoo!
Kram/lillafrun
Obeskrivlig.
Om jag bara kunde hitta ett ord som beskrev den…
Känslan jag har i kroppen, just nu.
Nöjd. Lugn. Välmående. Pigg, fast trött. Trött, fast pigg. Kär. Tacksam. Småduktig. Lycklig.
Och så blandar vi dom där känslorna, till en.
Den känslan, har jag nu, ja. Men om jag säger såhär; den har inte riktigt funnits där, hela dagen….
Jag visste redan från början, att det här skulle bli en småomöjlig dag. M 100 mil bort, jag med en heldag inplanerad, med bland annat en föreläsning på drygt tre timmar. Det där ville jag få ihop, och samtidigt känna att jag var världens bästa mamma till S. Svårt läge. Mycket svårt.
Men på förmiddagen gick det som hejsan, jag och C, exarbeteskompanjonen/gullvännen, du vet, vi jobbade på och kom en bra bit på väg, på en gång. S sov gott, och anade inte att mamma tråkade sig. Vi tog sedan lunchpaus. Och efter lunch, då började allvaret på riktigt. Föreläsningen sändes så vi kunde se den på nätet. Så E (han som är C´s kärlek och min typ-som-en-storebror), C och jag och Liten bänkade oss framför stora dataskärmen. Omvandlade vardagsrummet till en föreläsningssal, fastän med fotpall, flera koppar kaffe och fotöljer istället för hårda stolar och kaffetorka. Och så en bäbis mitt i alltihopet.
Utan att tveka måste S varit sötaste studentprinsen någonsin. Det var inte heeelt lätt att koncentrera sig på vad den där gubben i den lilla rutan, på den stora skärmen, sa. Särskilt inte när ljudet krånglade så den lilla stackaren fick ta om typ 20 minuters föreläsning. Lilla gubben satt i ett rum på universitetet i Luleå, med en mick och en kamera framför sig. Och vi, hela klassen här från Piteå, satt utplacerade i våra vardagsrum och hade det gott. Sååå konstig grej!!! Dagens teknik, säger jag bara! Liten hade det inte dåligt han heller, men helst hade jag förstås sett att han var med sin pappa istället för att behöva ”Leka föreläsning”. Särskilt, när lilla Minimannen visst bestämt sig för att inte sova mer än förmiddagsblunden, på typ hela dagen. Så jag vaggade och vaggade och lekte lite och serverade bäbis mat och försökte samtidigt lyssna och lyssna. Efter dom där tre timmarna var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette.
Men, då visste jag att mannen var på väg hem. Och jag ville faktiskt fixa en del tills han kom hem.
Så vardagsrummet förvandlades igen. Den där jädra tvättapan, som legat i maskinen från i morse, hängdes. Och sen började vi laga middag, jag och S. Han, som ville vara med, hängandes på höften, mest varje sekund. Punkt slut.
Och helt plötsligt, när vi precis pustat ut och konstaterat att vi var färdiga, när vi tittar ut genom fönstret. Så kom han. Pappan, mannen, den efterlängtade.
Och med hjälp av en massa svett, inget blod och inga tårar, så hade vi åstadkommit detta…
Köttfärsbiffar, ugnsrostad potatis, fetasost- och vitlöksröra och en sallad. Samt tänt ljus överallt, sprutat ett sprut parfym på mamman och torkat bort eventuella kräkor från samtliga…
M, han blev så glad. Det är oftast han som lagar maten här hemma. Så det kändes så bra, att jag hann. Att jag fick ihop det, trots en liten bäbis hängandes på höften som bara ville ha mamma nära, nära och ingen annanstans. Då tänkte jag. Tack Emmeli, för att du kämpar på och tränar, vecka ut och vecka in. Nu får du lön för mödan. Du går ann som bara den, bär och lyfter, tungt med varje hand. Länge och mycket och om och om igen och Du orkar det! Det har du dig själv att tacka för!
Att träna. En investering i livet. Jag lever inte för att träna. Jag tränar för att leva!
Så efter middagen som faktiskt blev väldigt lyckad, där vi skålade för att vår älskade M var hemma igen och efter att jag lagt Liten för natten, så tog jag mig en efterlängtad halvtimme, bara för mig. Ett träningspass, där jag kände mig som en björn. Stark. Bland tända ljus och allt!
Och nu. Sitter jag här, i fotöljen, med benen högt. Mannen har precis serverat mig en hallonsmoothie och vi ser fram emot en hel helg tillsammans, utan några som helst planer.
Ja. Du förstår att känslan är vad den är. Obeskrivlig och underbar.
Kram/lillafrun
Tips, tips!
Att ha ordning och reda.
Det kittlar dödsskönt i kistan, tycker jag! Och häromdagen sprang jag på vackra mappar, perfekta att ha till dom där två monsterkurserna som ska läsas nu.
En i blått och en i rosa. Och med matchande block till, såklart.
Finns på Åhlens!
Tips,tips!
Kram/lillafrun
Morsan och Liten, så gaalet nöjda!
God morgon!
Guds gåva till småbarnsföräldrar.
Jag sitter ute på trappen. Vaggar Liten i vagnen med ena handen, dricker kaffe med den andra och bloggar med den tredje. Ja, som morsa tror jag tusan man har tre händer. Det är liksom tvunget till det, så då har man det!
Idag är jag och Liten så galet nöjda över oss själva. Vi har sovit heeelt själva för första natten i vårt gemensamma liv, ja det utanför Litens preggo-lya alltså. Annars sov vi ju själva hur många nätter som helst, i vintras. Då, när det var så himla spännande. Jag visste att Liten kunde vara på väg vilken sekund som helst och att mannen knappt skulle hinna hem. I somras var det en natt utan M, men då var vi ju på värsta hotell-natten hos Litens mormor och morfar, så inte särskilt solo där inte. Men i natt! Och vi har sovit hur gott som helst. Tjohoo! Vilken självförtroendekick vi har nu, jag och Liten.
Men alltså. Lite snajsigt har det minsann varit nu på morgonen, att hinna med tills det alldeles strax plingar på dörren. Min projektkompanjon, Ex-arbeteskompanjon, gullvän, kommer när som helst och vi ska sätta fart på stora grejer. Jag och Liten morgonmyste helt enkelt lite för länge i sängen. Men det är ju så jädrans skönt, när det är renbäddat i sängen. Och morgonbäbis är ju bland det gosigaste som finns!
Men yeah! Vi är duschade, påklädda, blöjbytta, rosiga på kinderna, nersövda, frukostätna. Det är diskat, en tvätt är i tvätten och sängen är bäddad. Och nu sover bäbisen. Mamman ska bara sörpla upp kaffekoppen, sen så!
Världens gulligaste toabukett, visst?
Ha en strålande torsdag!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
