Hej… long time no see…

Och nej, det beror tyvärr inte på att vi har det bara ”ledigt och härligt”. Senaste veckan har varit så tuff, så tuff. Vi har haft så många såna veckor senaste året.. att det känns som att ”nu orkar vi inte mer”-känslan smyger kring knuten. Men vi ger oss inte. Vi håller ännu hårdare om varandra, knäpper händerna och teamar ihop oss ännu mer. Det bara måste ju finnas ett slut på detta sjukstuge-år? Året efter en pandemi.. där många sjukor vilat och nu väckts till liv igen, med otrolig kraft. Ett jobbigt år, som inte bara vi och vår småttingfamilj drabbats ut av.. utan typ alla barnfamiljer vi känner, med flera små barn. Tärigt, milt sagt. Känner med alla som kämpar.

Och nu då, nu är vi mitt i sommaren. En otrolig värme, ni vet? Och samtidigt ett omåttligt elakt magvirus som behagade dyka upp just i detta. Vårt ena barn har varit så otroligt sjukt. Vi har kämpat för honom, dygnet runt. Gett vätska, teskedsvis, dygn efter dygn. Ihärdigare sjuka har vi aldrig stött på. Förstå kämpet, för en så liten människa, magsjuka i denna värme. Ett annat barn, har ”Bara varit magsjukt”.. dvs inte fullt så kraftigt… vi har fått perspektiv kan man säga. En magis på ett par dygn, är en baggis….

Jo just det, vi har ju inte bara två barn, utan det dubbla. Att räcka till i detta, har inte varit lätt. Puh. Kaoskänslan har varit påtaglig fler än en gång.

Och jo just det.. just denna vecka slogs det hö också. Maten till våra djur för kommande vintertid. Ett moment som kräver sitt, alldeles nog, om vi är friska (!). Och jo just det.. maskiner krånglade. Värdefull hö-hjälp fick ryggskott innan höbärande… jo just det, energin var inte den toppigaste redan innan…

Å puh.

Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Hur allt gick ihop till sist?

Vi började veckan gott. Alla var friska. Det bara ”krånglade lite” ute på åkern. Vändaren ville inte jobba med oss. Men M kämpade i timtals och övervann till sist trilsket. Kunde vända höet. Och vi fick också ljuvliga timmar vid lilla sjön tillsammans. Bad i värmen! Olof slumrade gott efteråt.

Vi hade kusinmys här hos oss. Det lektes, åts glass och vi bosatte oss också i skuggan.. i den trettiogradiga värmen. Storasyskon och storkusin var på dag-läger med kyrkan.

Jag var på en otroligt vacker ridtur. Har inte hunnit rida på hela junimånaden.. men denna tur var mer än magi och jag och Fjödur var mycket mycket nöjda där tillsammans. Nu kunde det bli juli.

En liten stjärna kom lycklig hem från läger. Kutade över åkern och det såg så himla härligt ut.

Tyvärr.. var det långt ifrån bara härligt läge. Här var två stjärnor som allra sjukast, päronkroppar värkte av trötthet. Och NÅGONSTANS, där ute på åkern.. hade en del från vändaren lossnat. Förstår ni? NÅGONSTANS i allt hö, låg den ganska så stora delen vi var tvugna att hitta, för att våga köra med nästa maskin..

”Vispen”, som vi sa. Letades. Vi gick och gick, hand i hand. Cyklandes. Springandes. På fyrhjulingen. Vände hö förhand i förtvivlan. Bad svärmor om hjälp, om hon kunde gå ett varv och titta… vet ni? Hon fann den. Längst ner i diket. Gudagåva.

M kunde till sena kvällen stränga höet. Vi gladdes över att små magar hade tett sig lugnt under många timmar. Och en stor strimma hopp föddes. ”Det här klarar vi”. Medan M jobbade ute på åkern, tog jag hand om barnen och nattade och pysslade om, friska som sjuka.

Så kom dagen som skulle bli en lyckans dag. ”Balparty” med vännerna, ni vet. Men istället fick vi ställa in det. Lämnade höet i strängar på morgonen, visste att regnet väntade inom några timmar, men struntade fullständigt i det. Nu var vi, efter dagar av ingen bättring, på väg till sjukan med en extremt slö lillunge. Tack och lov ingen vätskebrist och vi kunde återvända hemåt, där vi möttes av hjälpande händer.

Jag kämpade på med sjuklingar. I timmar bosatte vi oss i lagårn, för att sjuka små skulle få svalka. Fina vännen J och Svärfar och den skäggige, hjälptes åt och tog in höet.

Allt hö kom under tak och det hö som skulle hämtas från gården, hämtades. Äntligen, flöt något som det skulle.

Mitt i allt, ska det ätas. Jag försökte ge lillungen vätska var femte minut, amma en annan varje timme och laga mat till höjobbarna, mitt i allt. Nånstans här, höll jag på att brista.

Var. Så. Slut.

Men även den dagen, ”släcktes alla bränder”.

I kastrullen? 1,5 liter vätska. Vad man behöver få i ett barn per dygn, om det är så pass magsjukt i denna värme. Var femte till sjunde minut ringde larmet på telefonen under dagen. Varannan timme om natten. En och två teskedar i taget. Kämp kämp kämp. Och nej, ungen drack inte vattnet ur kastrullen såklart.. men för att vi skulle ha EXAKT koll på hur mycket vi vätska vi gav, så plockade vi för varje vätskedutt, bort samma mängd från kastrullen. Då kunde vi ha koll. Ett heltidsjobb.

Vad hade vi då gjort..

Utan vår älskade granne som gång på gång ställer upp för oss i vått och torrt. Vår A som barnen bara älskar. Här kom dom tjavandes i ösregnet längsmed vägen efter mysiga timmar tillsammans. Hon tog hand om våra två friskisar tre dagar i streck. Medan jag och M fullt fokuserade på det vidriga här hemma. Ovärderlig hjälp.

Satte mig en natt på trappen. Tillät mig tycka att det var viktigt att jag fick pusta lite, titta på blommorna som växer så vackert där i hinken. Blommorna som vi drivit upp, jag och barnen tillsammans. Nånstans kände vi en liten ljusning… små magar kaanske, kanske började lugna ner sig.. regnet hade kommit, temperaturen var en annan.. nu vänder det..

Till lördagkvällen orkade vi baka pizza utefter önskningar från småttingar.

Skrållan vet var största glassförrådet finns och i tråkig sjukstuga får man äta hur mycket glass man vill, sådetså. Här kom hon, nöjd på livet trots allt, med sin glass i handen.

Det blev veckans sista dag. Jag hade snott runt i precis hela hemmet och städat bort veckans sjuka, ännu en gång. Plockat in färska blommor. Och slagit in paket. Tillsammans med fyra älsklingar, sjöngs det ja må han leva med skrovliga morgonröster…

För idag, var det älskade pappans födelsedag. ”Lilla frun” serverade nybakt bröd, rykande varmt kaffe och fruktsallad. Vi strösslade presenter och kramar och störst var lyckan hos Vackerpappan, över att någon ville äta mat, efter dagar utan och enbart teskedad vätska.

Veckan, och 32-årsdagen, avslutades med en kramhög ute på bron. En kubbmatch hela familjen tillsammans. Extremt trötta föräldrar. Men hela/friska/på bättring-ÄLSKADE barn… och för dom orkar vi allt.

Som sagt.

Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Tänker på dagen vi fick köttbullar av svärmor. Eller lasagne av mamma. När pappsen kom och jobbade på gården. Eller igår när mina storasystrar tog hand om två utav barnen och gav dom en härlig sommarlovsdag istället en dag i sjukstuga. Alla omtänksamma telefonsamtal och meddelanden hit och dit.

Tuffa dagar. Men det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Vi är helt värdelösa på att be om hjälp i vanliga fall.. men i nöd, så har vi ett fantastiskt skyddnät i kring oss. Evigt tacksam. Precis så.

…

Och nu?

Ett ögonblick i sänder.

Med det sagt. Och också för att vi nu har Tillsammanssommarlov. Så finns det inga sommarlovsplaner att rada upp.

Vi tar en stund i taget. Jag hoppas att ni har det gott. Ta hand om er. Så hörs vi, när vi hörs!

Ps. Jag vill aldrig ge sken av att allt bara är lätt, det vet ni. För så är ju livet. Därför berättar jag för er, lätt som svårt. Men jag håller det personligt. Inte privat. Så, ni behöver inte komma med några råd, angående något. Angående sjuka barnet i fråga till exempel. Vården har hjälpt oss på vägen hela tiden. Det var bara det. Ds.

Emmeli

Åhå vilken SOMMAR det är!

Har ni också så varmt att ni nästan smälter bort? Perfekt hö-tork-väder 😉 . Vi drar igång denna sommarlovsvecka med en liten rapport här från gården.

Midsommarveckan fylldes med;

Glassmakeri! Hoppas hoppas det blir en bärsommar i år, så vi får fylla frysen till bredden med bär inför kommande vinter.

Medan vi väntade in kompisar för liten kvällsdate, provsatt jag denna urtjusiga bänk som vi fått ärva då den klassats som ”skräp” på en plats på jorden men med lite kärlek kommer bli så vacker här hos oss.

Den djupröda mormorspionen blommade, samtidigt som syrenen blommade på sista refrängen, hästarna blänkte i massor och vår Juniflicka fyllde 6 år. Kära hjärtanes, vad det finns mycket att njuta av just nu… jag blir nästan vimmelkantig.

Sommarlovsbarnen bjöds på nybakt till frukost.

En vrå av ett sommarlovshem.

Våra barn är lärda att ”i en familj? –hjälps man åt!”. Att ta bort sitt porslin efter avslutad måltid, det är standard. För hela storasyskontrion. En frukost i soffan, där mamman serverar där inne i salen och plockar bort alltsammans efteråt, klassas därför som lyxens lyx. För oss alla. Jag älskar ju att pyssla om mina små, och barnen uppskattar då verkligen ”mamma-servicen”.

Vi bullfikade ute på solig bro. Även det, väldigt uppskattat.

.. och det eftermiddagsslumrades i somriga Salen.

Lillminsting var ständigt på nya äventyr!

Gäspande ponny och snart-sovande lillunge. Det här är lajvet på en pinne i bild! Om ni frågar mig, alltså.

Njöt av juniljus, att hänga tvätten ute, äntligen få ut tomaterna i växthuset och strössla ännu lite mer gräsklipp kring blommorna i bäddarna.

Tankade också kraft med ett gäng springturer.

Vi landade gott i tillsammans-sommarlovet, med en midsommar så varm och vacker. Spela kubb tillsammans, i lite för sena sommarkvällen. Sånt vill vi fylla sommarlivet med. I liite för sena sommarkvällen, sa jag… väääldans lätt att det blir lite föör sent då precis ingen har något natta- eller nattas-intresse denna tid på året.

Vi åt sommarmat. Potatissallad och grillad lax. Kall sås till med rom, dill och citron i. Enkelt och så gott.

Vi blev bortskämda hemma hos mor och far. Åt gott, bubbelbadade gott, doftade gott. Kramades gott.

(Tack mamma och pappa för att ni pysslade om oss så! <3)

Midsommarveckan avslutades med slåtter och årets första dopp i lillsjön. Livets (!) första dopp Lill-Olof, och soom han njöt!

Och till kvällen somnade bäbisen i min famn och jag ville aldrig gå och lägga mig. Allt i sin juni-ordning.

…

Idag är det måndag och den allra första riktiga tillsammans-sommarlovsdagen. Det känns så otroligt lyxigt! Och skönt.

Idag påtas det med lite allt möjligt. Försöker få undan lite tvätt, lockar i små barn extra vätska i värmen, M laddar för att vända höet.. men mest lockar sjön, så så snart vi får läge så drar vi dit!

Önskeplaner för sommarlovsveckan, V.26

-Sommarlovsnjuta! Så förskräckligt trevligt att kunna börja dagen med en morgonrunda om jag/M vill, äta frukost i lugn och ro allesammans, sörpla morgonkoppen med den skäggige bredvid. Ja, sommarlovsmorgnar.. det är ju bland det härligaste varma dagar som dessa. Dagarna är härliga också. Men sen, kvällarna… ääälskar ljumma sommarkvällar!

-Måla! .. ja, kanske lyckas jag ta mig ända fram till den där falurödfärgspytsen… som jag tänk på sedan i början av våren, ungefär.. med andra ord, är målning av köksträdgårdens staket inte så högt i prio.. men nu kanske tid kommer finnas. Ork? Lust? Vi får väl se.

-Ena lillungen ska på skaparläget i stan under ett par dagar. Så det blir lite skjutsande hittan, dittan…, kombinations-åkande, tänker vi. Ni vet; ”ska vi liks till stan så kan vi ju ta med en släpvagn och åka på tippen också”, hinna besikta storbilen och göra något stadsärende. Är kända för våra ”kombinationsresor”, som storfamiljen kallar det,haha!

-Skörda hö! Häpp häpp!

-Sjunga och spela på gudstjänst med både make och barn. Drömgrej för oss, att musicera tillsammans!

-Fira den finaste människan på jorden!

…

Önskar er alla fina i slutet av juni-dagar och en god julistart. Ta hand om er, allt vad ni bara kan! Just så, precis som vanligt.

Emmeli