av Emmeli | dec 31, 2013 | Årsresumé
Här kommer fortsättningen…
Juni, juli, augusti.
Juni. Mannen tog sin examen och jag fick äääntligen det där efterlängtade sommarlovet. Vi åkte söderut, hemhem, för ett par veckors vila. Vi plockade liljekonvaljer, hängde med päronen, sprang uppför skulebacken, myste med Storan och alla kids, töltade genom vackra vyer, firade en älskad farfars 80-årsdag, njöt ute i sommarstugan och firade midsommar. Sedan drog vi norrut igen.
M fick jobb på stuberten och jag, ja jag började jobba på det där drömsommarjobbet; på det där lilla cafeét nere vid ån. Samtidigt höll jag på att, fullständigt, blomma sönder baltanen, ”mitt sommarrum”. Planterade och grejade, hade gardenparty med vännerna, grillade korv in på sena natten tillsammans med grannarna och njöt av varma sommarfrukostar. Och det var där, i mitt sommarrum, som jag spenderade mååånga timmar under dessa tre månader. Jag var trött. Förbaskat trött.
Juli. Och den där tröttheten, den hade ju sin förklaring. På vår första bröllopsdag plussade vi, kollade varandra i ögonen och fattade ingenting. Vi var ju heelt oskyldiga….
Sommaren var hemlighetsfull, omtumlande och alldeles fantastisk. Vi tillbringade vår första sommar uppe i norrnorr. Största storasyrrorna kom och hälsade på. Vi tränade tillsammans hela familjen, körde gokart, åt vid långa bordet ute på gräsmattan och jag njöt, av att för första gången få bjuda hem mina stora storasystrar. Hem till oss. Jag och M fortsatte att jobba och jobba. Och det var det (jobbet), träning och sömn, som jag ägnade dagarna åt. Jag orkade inte ens städa. Den du!
Augusti. Vi avslutade sommaren på bästa vis; sköna dagar vid sötaste huset på Gotland och ännu en vecka hemmahemma, där vi plockade en massa liter hallon, svamp och allt möjligt som gjorde oss redo för en hösttermin.
Och så var hösten här och månaderna heter september, oktober, november och december.
September. Min trötthet blir i ett poff mycket bättre. Vi drar iväg till huvudstaden och firar födelsedagsbarnen, Syrran och Svågern, genom ett hejdundrande gardenparty. Återvänder snabbt norrut igen. Jag pluggar som en galning, allt för att förbereda inför Litens ankomst. Och Liten, det lilla livet berättade jag om, kring månad fyra, för er. Vi köper tvättmaskin, större frys och vräker i oss kräftor tillsammans med vännerna. Och inte förrän ungefär där och då, när vi började berätta om vår älskade hemlighet (och såklart magen började växa), så kunde man på riktigt förstå. Att jag och M ska bli päron. Vi. Så häftigt!
Oktober, november. Hösten har tickat på i en väldig fart. M har jobbat och jobbat, och jag har pluggat och pluggat. Och jag har varit på den bästa praktiken! Och på den lediga, fria tiden, har det blivit mycket träning, många friska morgonrundor, ett och annat brödbak (min största craving; bröd med smör) och mysiga häng med vännerna. Och det häftigaste under hela hösten, förutom att fylla 23 (skämt och sido), det var att få se sitt barn genom ett ultraljud, känna sparkar och se hur magen bara växer och växer. Vecka för vecka.
Och nu är det december och snön har inte syns till, över huvudtaget. Men, jag fick äntligen börja äta lussekatter som jag längtat på sedan i somras. Jag känner mig stor om magen, lite tyngre, men inget som stör mig nämnvärt. Sparkarna är galna och i förrgår, 29 december, kunde jag nästan se lilla handen genom huden. Galet häftigt!
Och december betyder, någonstans där på mitten; jullov. Galet skönt. Vi njuter av ledighet här hemmahemma. Bland alla våra älskade, massor av mat, svettiga pass i pappsen hemmagym och vila.
Nu tackar jag för det här året. 2013.Det har varit ett år att minnas. För alltid. Och dra på trissor! Snön är här nu.
Men nu kör vi, nytt år! Hej och välkommen år 2014. Jag känner på mig att det kommer bli ett crazybananas bra år. Ja, det gör jag!
Gott Nytt År, alla Ni! <3
Hänger ni med mig, ett år till?
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2013 | Okategoriserat
Året 2013.
Snöigt, kallt, soligt, varmt, hurtigt, tröttsamt, lyckligt, omtumlande, omvälvande, läskigt, pirrigt. Och alldeles, alldeles underbart.
Januari börjar året…
Som sig bör; med rajtantajtanhäng, tidiga morgonpromenader, mängder av tulpaner högt och lågt, skidåkning, plugg och bullbak, med vännerna, såklart. Men det enda som egentligen cirkulerade i huvudet, var att vi skulle åka iväg till Afrika. Till landet långt bort.
Februari, en månad jag aldrig kommer att glömma. Jag fick åka på livet resa, tillsammans med mannen i mitt liv. Det var obeskrivligt, magiskt, att få dela denna upplevelse med honom. Under drygt tre veckor levde vi livet, som ett gäng gambianer. Bodde i lerhydda med fladdermöss hängande i taket, åt ris i mängder, vaknade av böneutrop, klappade krokodil, höll vackra barn i händerna som sa what´s your name? och spatserade på savannen i stekhetta. Det vrider sig i hjärtat när jag tänker på det. På ett bra sätt alltså. Jag vill ha det precis så. Jag blev ju träffad där, i hjärtat.
Mars, april, maj.
Vi landade hemma i kalla Sverige. Kastades in i marathonpluggfart. Jag med mitt och mannen med sin slutspurt; examensarbetet. Vi hade ”tappat” en månad av vintern och var därmed inne i vårvintern på en gång. Ljuvligt! Att få komma hem till sitt, sova i sin säng, äta mättande frukostar och leva vidare. Men med lite mer Gambia i hjärtat bara.
Ljuset återkom, mer och mer för varje dag. Vi tog oss en fjälltur tillsammans med familjen vid påsk. Åkte skidor, skoter och sprang. Och kramade små lamm, så gosiga att jag på riktigt funderade på att ta med mig dom hem. Under dessa tider blev det även många köp av vita pärlhyacinter hem till lyan, instängda timmar i övningsrummen på skolan, rapportskrivning, otaliga löpturer och mannens himla praktikperiod satte igång. I år, igen. Men, även i år hamnade han på en drömpraktikplats; på svt i Umeå. Så, mitt i dom jobbiga 6 veckorna ifrån varandra, kunde vi tänka att det var bra för framtiden. Och såhär i efterhand, hade vi rätt. Heja M! (Och heja mig! Jag åt visserligen bara kvarg och ägg i olika former, hängde på sqatchallenge-sekten och tjatade ihjäl vännerna om att Jag saknar Maartiiin!!. Men va fasen, vi klarade det!) Dessutom var maj månad en slags drömmånad. Vädermässigt. Jag kunde ha klänning varje dag. Och en sån sak, gör vilken klänningsälskare som helst, glad i hjärtat.
Fortsättning följer under dagen….
av Emmeli | dec 30, 2013 | Emmeli funderar, Träning
Hej i måndagskällen!
Idag har det varit full rulle här hemma. Näst äldsta syrran med familj packade sig söderut. Det är förfärligt långt emellan oss och det tycker jag är übertråkigt. Piteå- Stockholm, det, är för långt. Ändring ska det förhoppningsvis bli inom en inte allt för lång framtid.
Efter alla hejdå-kramar, pyste gänget iväg och jag satte igång med mitt mission för dagen; att ha det tipptopp till mamma kommer hem ifrån jobbet. Så, det har plockats, tvättats och städats. Jag har varit i heaven med andra ord! Huur kan man vara så städtokig?
Nåväl. Jag har inte bara städat och grejat. En solig promenad runt tommelmon och 20 min cykel + 24 minuter tabata ute i hardcore-gymmet, har jag också unnat mig. Svettbad.se 😉
D-vitamin. Lyx! Det kändes som en vårdag idag.
Ja, och nu sitter jag här med trötta muskler, i ett tokstädat hem. Ljusen brinner, brasan sprakar och det är alldeles lugnt här hemma… konstigt, när man under en veckas tid var så många, och nu är det helt plötsligt lugna gatan.
Och mannen, han är på jobb. Jag låtsas att jag är lite hockeyintresserad ibland och snokar på tv:n. Men, jag avskyr att se på tv. Ja, det är det tråkigaste jag vet. Typ. Så, jag sitter istället och nästan drunknar i bilder. Håller på med en årsresumé. Det är svårt alltså… dom senaste sju månaderna är lite som en dimma på något vis. Svårbeskrivet, helt enkelt.
Men, jag ger mig inte. Jag tycker om att blicka tillbaka och minnas, för att sedan lämna och blicka framåt. Så…. jag ska fortsätta med mitt pyssel här.
ÖNSKAR DIG EN SKÖN KVÄLL!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 29, 2013 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta
Har du sett Lotta på Bråkmakargatan?
Den där filmen när Lotta och hennes syskon är och röjer runt hos Tant Berg. Dom springer, hoppar och leker som galningar i hela huset, saker är här och där och gungstolen gungar fortfarande, fastän barnen gått hem igen. Tant Berg tar sig en lättnadens suck, sätter sig i den gungande gungstolen och ser sådär skönt trött ut.
Så. Känns det nu.
Idag har vi haft en familjedag. Hela klanen har vi varit, hemma hos mamma och pappa. Det har lekts, bastats, fikats, surrats och skrattats. Och det bästa av allt; Storasyster M gjorde palt till middag. Där var lyckan total och vi åt tills det stod ut genom öronen och min mage, den det tydligen bor någon i, var hård som sten.
Palt med, nästan skämmigt, mycket smör. Och en liten dutt lingonsylt. Det är så hysteriskt gott. Det är det. Och att skåla i iskall mjölk, är definitivt min melodi. Älskar´t!
Något mer jag älskar. Det är min familj. Vilken skatt. <3
Det är i princip omöjligt att få med hela familjen på en och samma bild. Man måste kunna backa aaaslångt. Och det går inte inomhus. Men ovan är i alla fall jag och två utav mina syskonbarn. Dom som känns mer som småsyskon än något annat. Jag blev moster när jag var fem liksom. Ja, du förstår.
Nu ska jag slå igen mina blå och ladda för en måndag. Inte vilken som helst heller. Den sista måndagen, för det här året. Så, nu sover vi.
GODNATT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 29, 2013 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Träning
Det är ju inte klokt.
När väckaren ringde åtta i morse, kändes det som att kliva upp mitt i natten. Nä tusan, tänkte jag. Även om jag har hela dagen på mig för en pw, så ska jag gå med pappa och Tore-hunden nu. Syrran och M hängde också på.
Och så himla skönt det är nu, när jag har fått d-vitamin i form av morgonsol. Och en massa friskluft. Dessutom är jag piggare än om jag hade tagit lång sovmorgon. Skönt.
Idag står pw inte direkt för powerwalk, mer preggowalk eller helt enkelt en vanlig promenad.
Men bf, det står för brakfrukost. Utan tvekan. Vi möttes av ett dukat frukostbord med hembakt limpa och risgrynsgröt. Jag är tacksam.
GOD MORGON!
KRAM/lillafrun
Senaste kommentarer